pirkt,

Sedan vi sist redogjorde för vår finansiella status har vi köpt ett par nya vinterskor.



Ett par skor som vid en utomståendes första anblick kan se varma och sköna ut. Det är dom inte. De är tunna och foderlösa och bara marginellt vintrigare än mina tidigare pjuck.

Men det viktigaste är ju trots allt att de ser varma och vintriga ut - så att vi kan få accepterande blickar och kanske en och annan nick av gemenskap från någon ur den äldre generationen som när de inte köper Bingolotter, lyssnar på P4 eller löser korsord helst av allt klagar på att dagens ungdom går runt med sommarskor på vintern.

Vi har också hunnit klippa oss på Jess lika stolta som dyra frisörsalong. Vi klipper alltid oss där. Det är trevligt att gå till samma frisör gång på gång. Man kan liksom prata om saker och ting som hänt sen senast.

Min frisör heter Caroline. Idag berättade hon att hon blivit gravid. Hon berättade att det var en bra graviditet. Hon berättade att förlossningen gick bra. Hon berättade att den nyfödda pojken skulle heta Lancelot. Lancelot hade börjat såväl krypa, gå, tala samt räkna exponentialfunktioner. Hon hade också köpt en hund sedan sist. En liten gullig valp. Den levde ett gott liv, men nu hade den tydligen dött av åldersdiabetes.

Nej. Kanske inte riktigt så. Men det var ett bra jävla tag sen jag satt mig i den där stolen.

I tid; två-tre månader.

I hår;

 

Extra plus till frisörskan för att ha lyckats skrubba bort en väldigt glänsande panna.

Skoköp och en dyrare klippning? Vad har hänt, tänker ni? Är inte det här bloggen med den allra fattigaste skribenten på den här sidan det isländska sundet?

Nej, gott folk. Inte längre. Vi har på sistone nämligen fått höra ett läte vackrare än ljudet av när Niagrafallens vatten slår mot klipporna. Ni förstår så klart att vi talar om det underbara skramlet från poletter som trillar ner i ens närhet.

Det är dels en gammal, gammal skuld som drivits in samt spelslantar från ett statligt ägd konto som tickat in.

Det tackar vi för. Nu kanske vi kan överleva, sköta vår hygien samt inte gå ner alldeles för mycket i vikt fram tills dess att vi har någon stabil inkomstkälla.

För det, det verkar kunna ta ett tag till.

Till sist; vi kanske har det åtminstone drägligt ekonomiskt just nu - men det betyder inte att vi kan fortsätta hålla den här ruljansen av hårvax. Sist vi inhandlade håratteraljer blev vi pålurade inte mindre än fyra olika produkter via något superdupererbjudande. "Det här kommer ju att räcka minst ett halvår", tänkte vi väl.

Det kanske de hade gjort. Men tydligen inte om man slarvar bort tre av fyra produkter. Nu har det gått bra den senaste månaden då ingen produkt på den här sidan Himalaya kunnat få rätsida på det tjocka, plufsiga hockeyhjälm som var mitt hår. Vi har därför gått iklädd en sliten gammal mössa - trots att vi är mycket väl medveten om att vi ser ut som ett stoppat korvskinn i valfri huvudbonad.

Nu, med pestlockarna borta, kanske vi även slipper Kim Källström-likhets-gliringarna på träningarna. Det var prio ett med klippningen. Typ.

Ner under rälsen, tre kvarter bort
Förbi fotbollsplanen, bredvid en glasskiosk
Bodde du jämt men det vet jag först nu