syndikat,
Kvällen spenderades hos familjen Martinsson i deras paradvåning.
Det är nämligen som så att sonen i familjen, Johan, fyller 21 år imorgon söndag. Detta firades självklart under celebra och syndikatliknande förhållanden.
Det var skagentoastar. Det var oxfilé och det var fläskfilé. Det var hallontartelette. Det var presenthögar. Det var mycket trevligt folk. Det var samkväm av yppersta klass.
Det var mousserande, rött, vitt, mjöd, punsch, konjagare och majoriteten av västvärldens alla kända flytande vätskor.
För vissa.
Det var fruktsoda för andra.
Hedberg, Martinsson och Kallberg skrålade, glada i hågen, med i en volymstark "Tro och tvivel" i familjens Mazda på väg till en helkväll på Casinot i spelet och dobblets tecken.
Jag släppte av, tackade för en trevlig kväll, och styrde kosan hemöver.
För imorgon, gott folk - då gäller det.
Runt femsnåret imorgon eftermiddag kan vi, som endera befinner oss på Skytteholms IP eller har pyntat upp 49 kronor, konstatera något av följande:
1, Att jag redan nu har det som krävs.
2, Att jag nu vet vad som krävs.
Ifall alternativ två infinner sig, ja, då är det bara att ta lärdom av misstagen och jobba stenhårt med det framöver.
Det har vi gjort förr. Det är inte svårare än så och just i nuläget är vi inte ett uns nervös.
Nervositeten lär väl dock infinna sig någon gång under bussresan imorgon. Men vafan...
Vi är 19 år gammal och ska spela från start mot ett allsvenskt fotbollslag imorgon.
Kan man, som en kille vars enda egenskap någonsin har varit att han är hygglig på att sparka boll, ha det så mycket bättre?
Allting,
allting,
allting, ja, allt,
är nästan perfekt.
Det är nämligen som så att sonen i familjen, Johan, fyller 21 år imorgon söndag. Detta firades självklart under celebra och syndikatliknande förhållanden.
Det var skagentoastar. Det var oxfilé och det var fläskfilé. Det var hallontartelette. Det var presenthögar. Det var mycket trevligt folk. Det var samkväm av yppersta klass.
Det var mousserande, rött, vitt, mjöd, punsch, konjagare och majoriteten av västvärldens alla kända flytande vätskor.
För vissa.
Det var fruktsoda för andra.
Hedberg, Martinsson och Kallberg skrålade, glada i hågen, med i en volymstark "Tro och tvivel" i familjens Mazda på väg till en helkväll på Casinot i spelet och dobblets tecken.
Jag släppte av, tackade för en trevlig kväll, och styrde kosan hemöver.
För imorgon, gott folk - då gäller det.
Runt femsnåret imorgon eftermiddag kan vi, som endera befinner oss på Skytteholms IP eller har pyntat upp 49 kronor, konstatera något av följande:
1, Att jag redan nu har det som krävs.
2, Att jag nu vet vad som krävs.
Ifall alternativ två infinner sig, ja, då är det bara att ta lärdom av misstagen och jobba stenhårt med det framöver.
Det har vi gjort förr. Det är inte svårare än så och just i nuläget är vi inte ett uns nervös.
Nervositeten lär väl dock infinna sig någon gång under bussresan imorgon. Men vafan...
Vi är 19 år gammal och ska spela från start mot ett allsvenskt fotbollslag imorgon.
Kan man, som en kille vars enda egenskap någonsin har varit att han är hygglig på att sparka boll, ha det så mycket bättre?
Allting,
allting,
allting, ja, allt,
är nästan perfekt.
Kommentarer
Postat av:
Lycka till idag! Ska följa matchen med spänning!
Postat av: Erik
"GIF Sundsvalls unga backpar (killarna är födda 89 och 90) gjorde ett strålande jobb och även om Mattias Jonsson hårda jobb skapade en del halvlägen så kom Djurgården inte till några större chanser än den som Yussef fick. Backlinjen imponerade genom att spela sig ur i trängda lägen när Djurgårdens tre anfallare satte press på den oerfarna lagdelen i bortalaget."
Låter som du gjorde en försiktig succé! Snyggt!
Trackback