tuesday,
Hur gick träningen idag?
Jo, tackar som frågar.
Mojja-mojja, kvadrat, passningsövning, spel. Fantastiska, fantastiska tisdag.
Och det gick faktiskt bra, trots att benen, armarna, magen, ryggen och alla andra tänkbara kroppsdelar värkte efter gårdagens styrkepass.
Vi försökte, som vi uttryckte en önskan om i söndagsnatt, spela ett offensivare mittbacksspel. Driva upp bollen, hitta mer utmanande passningar och kanske till och med utmana mittfältet någon gång.
Och det gick väl hyggligt. Det är utan tvekan någonting vi kommer att fortsätta med.
Det känns som om man ska spela mittback på Idrottsparken så bör man vara väldigt säker med bollen. Det är ju allmänt känt att så fort en mittback alternativt en felvänd innermittfältare får bollen på egen planhalva går det ett oroligt sorl längsmed hela norra läktaren där de gamla säsongskortsinnehavarna alltid förväntar sig det allra värsta ur alla situationer. Kanske är det så att de åldersstigna herrarna minns en svunnen tid då en mittstopper alltid - oavsett situation - skickade bollen på ett tillslag uppåt i planen, mot en storväxt centerhalv. Jag vet inte. Jag vet bara att sorlet alltid infinner sig.
Jag tror att Tom-Kåre Staurvik kan vara den ende GIF-spelare på 2000-talet som varit så pass säker med bollen i de defensiva leden att han efterhand sluppit orossorlet.
Mitt lag - Naurin; Myrestam, Brink, jag, Robban; Jagne, Walle, Sliper; Hannes - slog på dagens träning det andra laget med totalt 4-1, varav ett mål tillkom på väggspel. Det är nämligen så att tre offensiva väggspel räknas som ett mål i spelet. Detta för att få igång rörligheten i anfallsspelet.
Efter träningen begav sig er favoritbloggare han som skriver den här bloggen som ni läser då och då, Lagrélls ende och Broman till Lasses berömda matstuga. Där diskuterades det som brukligt intensivt över en tallrik helstekt kotlettrad. Senast vi tre sammanstrålade under Lasses solida tak diskuterades vårens studentbal, och framför allt vem Darren Fletcher-kopian i sällskapet skulle bjuda med till festligheterna.
Vi förväntade oss att Broman hade iordningställt en lista på fem potentiella damer sedan sist vi diskuterade. Döm av min besvikelse när han inte hade gjort det utan bara fortsatte spinna på spekulationer som tagna ur luften.
Nåväl, när krutröken lagt sig över diskussionen så hade den rågblonde Matforspojken som är Fredrik Broman utlovat att han skulle kasta ur sig baldejtsfrågan till någon dam innan helgen var över.
Det tycker jag var bra jobbat av Lagréll och mig. Jag gick själv (ja, vad trodde du?) på balen och Lagréll var inte ens där. Så att utlova en balfråga inom ett antal dagar utan att ha någon solklar kandidat färdigställd är imponerande starkt av Broman.
Men det är klart, den sociala kompetensgurun Broman känner ju alla -91:or värda att känna i Sundsvalls Kommun.
Så, stadens främsta klassdamer födda -91, gör er mentalt beredda på att få en balfråga i helgen.
Nu tycker jag att ni gör som jag. Ni tar fram er bästa Spotify-spellista, sorterar efter artistnamn, dubbelklickar på första låten av Joel Almes nya skiva.
Luta er tillbaka och njut ett bra tag. Om du har en god spellista bör detta medföra att du i tur och ordning lyssnar på låtar från Joel Alme, Johnossi, Jonathan Johansson, José Gonzales samt Kent.
Inte alls fy skam för en tisdagseftermiddag.
Jo, tackar som frågar.
Mojja-mojja, kvadrat, passningsövning, spel. Fantastiska, fantastiska tisdag.
Och det gick faktiskt bra, trots att benen, armarna, magen, ryggen och alla andra tänkbara kroppsdelar värkte efter gårdagens styrkepass.
Vi försökte, som vi uttryckte en önskan om i söndagsnatt, spela ett offensivare mittbacksspel. Driva upp bollen, hitta mer utmanande passningar och kanske till och med utmana mittfältet någon gång.
Och det gick väl hyggligt. Det är utan tvekan någonting vi kommer att fortsätta med.
Det känns som om man ska spela mittback på Idrottsparken så bör man vara väldigt säker med bollen. Det är ju allmänt känt att så fort en mittback alternativt en felvänd innermittfältare får bollen på egen planhalva går det ett oroligt sorl längsmed hela norra läktaren där de gamla säsongskortsinnehavarna alltid förväntar sig det allra värsta ur alla situationer. Kanske är det så att de åldersstigna herrarna minns en svunnen tid då en mittstopper alltid - oavsett situation - skickade bollen på ett tillslag uppåt i planen, mot en storväxt centerhalv. Jag vet inte. Jag vet bara att sorlet alltid infinner sig.
Jag tror att Tom-Kåre Staurvik kan vara den ende GIF-spelare på 2000-talet som varit så pass säker med bollen i de defensiva leden att han efterhand sluppit orossorlet.
Mitt lag - Naurin; Myrestam, Brink, jag, Robban; Jagne, Walle, Sliper; Hannes - slog på dagens träning det andra laget med totalt 4-1, varav ett mål tillkom på väggspel. Det är nämligen så att tre offensiva väggspel räknas som ett mål i spelet. Detta för att få igång rörligheten i anfallsspelet.
Efter träningen begav sig er favoritbloggare han som skriver den här bloggen som ni läser då och då, Lagrélls ende och Broman till Lasses berömda matstuga. Där diskuterades det som brukligt intensivt över en tallrik helstekt kotlettrad. Senast vi tre sammanstrålade under Lasses solida tak diskuterades vårens studentbal, och framför allt vem Darren Fletcher-kopian i sällskapet skulle bjuda med till festligheterna.
Vi förväntade oss att Broman hade iordningställt en lista på fem potentiella damer sedan sist vi diskuterade. Döm av min besvikelse när han inte hade gjort det utan bara fortsatte spinna på spekulationer som tagna ur luften.
Nåväl, när krutröken lagt sig över diskussionen så hade den rågblonde Matforspojken som är Fredrik Broman utlovat att han skulle kasta ur sig baldejtsfrågan till någon dam innan helgen var över.
Det tycker jag var bra jobbat av Lagréll och mig. Jag gick själv (ja, vad trodde du?) på balen och Lagréll var inte ens där. Så att utlova en balfråga inom ett antal dagar utan att ha någon solklar kandidat färdigställd är imponerande starkt av Broman.
Men det är klart, den sociala kompetensgurun Broman känner ju alla -91:or värda att känna i Sundsvalls Kommun.
Så, stadens främsta klassdamer födda -91, gör er mentalt beredda på att få en balfråga i helgen.
Nu tycker jag att ni gör som jag. Ni tar fram er bästa Spotify-spellista, sorterar efter artistnamn, dubbelklickar på första låten av Joel Almes nya skiva.
Luta er tillbaka och njut ett bra tag. Om du har en god spellista bör detta medföra att du i tur och ordning lyssnar på låtar från Joel Alme, Johnossi, Jonathan Johansson, José Gonzales samt Kent.
Inte alls fy skam för en tisdagseftermiddag.
Man tänker på sig själv först Ingen annan En enkel regel Cirkeln sluts igen Vid ringen på centralen I den stora stygga stan åh Ingen annanstans kan man vara ensam som just här
Kommentarer
Trackback