debut,
Vid ställningen 4-2 och med dryga kvarten kvar att spela gick Christian Brink ut - och Erik Löfgren kom in.
När vi klev av Bosöns smäckra plastmatta vid Jonas Erikssons (Jonas Erikssons!) slutsignal stod det 4-3.
Min lekmannabedömning, så här på en rispig Cerisuppkoppling med en påse Pim-Pim och en burk fruktsmoothie i sätet och en bättre bärbar med en FM-save i knät, är att vi skötte oss bra under våra första femton minuter i GIF Sundsvalls a-lagströja.
Riktigt bra för att i karriären aldrig ha spelat någon match över Division III-nivå. Och nu ställdes man helt plötsligt mot bland andra Babis Stefanidis (Babis Stefanidis!) och kom undan med såväl nollan som hedern i behåll.
Riktigt nöjd, får man lov att säga att man är.
En rapport om själva matchen kommer när hela datorn inte guppar som i ett hangarfartyg under gulfkrigets upplösning.
Då är jag där,
jag borde va.
hemmaboende,
Följd: Min far kommer hem med såväl Melissa Horns som Joel Almes nya.
Far: "Ska du äta hemma idag?"
Jag: "Ja"
Följd: Stekstenen* plockas fram och det bjuds på högklassigt kött, bakpotatis och aioli under skoj och glam.
Det känns ju troligt att vi flyttar hemifrån inom en snar framtid.
*= Jag vet att denna info kan sticka i ögonen på vissa läsare. Exempelvis Klonk-Basse reagerar alltid när man nämner den närbesläktade fonduegrytan, då han menar att han själv minsann aldrig fått uppleva lyxen i att doppa kött i en fonduegryta. Jag hoppas ni övriga har överseende.
Så blev det helg igen,
och man vart själv igen.
have you heard about choko-dutch?
Ett tag trodde vi dock att vi hade övertaget - såväl när Big Star letade sig ut från andra ytter som när Milou Zet länge spretade på i dödens. Men båda sjönk likt en stingrockestucken Stewe Irwin i resultatlistorna sista metrarna och båda platsspelen gick upp i rök.
Vi konstaterade förut att det finns en hel del enkla pengar att tjäna i reklamjingelbranschen. Vi kan också konstatera att bookmakerrollen är en mycket fördelaktig arbetsroll, oavsett vad alla Långentorskar vill få dig att tro.
Undertecknad visar i alla fall, enligt redovisningsverktyget spelboken.se, än så länge upp en överraskande fin statistik:
| Spel | 482 |
| Omsättn. | xxxxxx:- |
| Träff% | 44% |
| ROI | 120.4% |
Men i de allra flesta matcher mellan bookmaker och spelare är det den förstnämnda som avgår med en storseger i slutändan.
Vi hittade en ihopskrynklad lapp i vår jeansficka imorse, och den är ett perfekt exempel på lättförtjänta pengar. Det är nästan så att det är mer lättförtjänta pengar än att på fem minuter krafsa ihop musikstycket "Flexibussitet" åt gamle bussfararen Ekman.
Det var så att undertecknad och Klonk-Basse, som just denna dag inte satt på ringmuren och dinglade med benen och rättade en Kenokupong utan var på besök i hemstaden, var på Timrå-Luleå i mellandagarna.
Vi åker med hockeybussarna och just när vi nådde den sista raksträckan och bussen svänger ut i sin välkända gräddfil ser vi en medelålders man gå runt i bussen med en lottring. Det börjar omgående klia i fingerspetsarna hos Klonk-Basse, som inte fått sin dagliga dos turspel efter att ha missat Kenos 15:50-sändning. Han ropar hit gubben som förklarar att varje lott innehåller ett slutresultat och ifall siffrorna på lappen är det korrekta slutresultatet vinner man tvåhundrafemtio kronor.
"Åh, så spännande och roligt på samma gång", ropar Klonk-Basse som kanske är mest känd för sin förkärlek till att äta kyckling och kött under samma middag. Priset var så pass humant som tio kronor, vilket betyder 25 gånger pengarna på eventuell resultatklonk.
Det tar vi, som Sheriffen skulle sagt.
Vi knövlar med ivriga händer upp lottrackaren...
På Klonk-Basses lott tror jag det stod 9-7. NIOR?! SJUOR?!
Jag säger inte att den medelålders mannen är en lurendrejare, men att dela ut resultatlotter alla innehållandes extremhöga siffror ter sig som en väldigt bra affärsidé.
Mina kontakter på den flamländska sydkusten har meddelat att det finns vissa indicier på att den beryktade Choko-Dutch är inblandad i även detta skojeri.
Den lika brunbrända som matglade holländaren brukar om somrarna besöka Sveriges alla musikfestivaler där han ställer upp ett sitt riggade chokladhjul. Hjulet ser ut som ett helt vanligt och ärligt chokladhjul med ett trettiotal olika nummer att välja mellan. Men det obestridliga faktumet är att Choko-Dutch styr utfallet med hjälp av den lilla mekaniska dosan han har i sin slitna arbetarnäve.
När ryktet om chokladhjulsriggen sprider sig på festivalområdet är skojarholländaren snabb med att betala ett litet barn från trakten för att springa runt kring hjulet med en enorm chokladkaka och berätta för folket att hon vann den på Choko-Dutchs hjul och "alla vinner där".
Chokladkakan den lilla ungen springer runt med ser ut som en autentisk Maraboukaka, men är en replica fylld till bredden med stoft och matjord. Allt för att maximera Choko-Dutchs vinstkalkyl.
Denne skojare, som jag tycker alla borde ta chansen att se i sommar, länkas nu även ihop med det uppenbart riggade resultatspelet.
Jag personligen ser mycket fram emot sommarens Gatufest. Mycket på grund av Kents spelning, värmen, klassdamerna som arrangörerna hyr in från andra städer - men också mycket på grund av det där guldtandsleendet och rökskadat skrockande skrattet som Choko-Dutch alltid uppbringar efter en dylik konversation:
Jag: Ingen vinst nu heller! Det går ju inte att vinna på det här.
Choko-Dutch: Nej, det vet jag väl. He he he.
Det finns dom som tror på gud,
och dom som ägnar sig åt spel.
Och alla drömmer vi om lyckan,
som om livet blivit fel.
poletter söker dess rättmätige ägare,
Sist vi utformade systemet så att vi hade alla hästar i sista avdelningen rullade poletter värda 306 000 riksdaler vår väg.
Låt oss för all del hoppas på ett liknande scenario igen.
Om inte själva systemet går i lås, låt då i alla fall Big Star i första avdelningen samt Space Taxi i femte nå en framskjuten placering. Vi har nämligen, efter tips på denna förnämliga sida, lastat in relativt tungt på platsspel på dessa krakar.
Pirkt Ferrer - Ola Nalbandian 6-4. Fantastiskt uselt spel och det var faktiskt nära att Ola tog sitt första set sedan Yskel Osmanovski bar en landslagsdress.
Vad ska vi göra av den här dagen, övrigt än att invänta det smäckra lätet av polettskrammel?
Jag tänker aldrig på dig.
Bara ikväll.
restaurangchansen,
Vilket koncept. Du tar en liten pappbit, räcker fram den till restaurangpersonalen - och helt plötsligt får du dubbla uppsättningar föda till ungefär samma pris som en.
Restaurangchansen kallas fenomenet och säljs av din lokala damhandbollsförening eller dylikt.
Ursprungstanken är väl att man skola vara två som inmundigar den smäckra maten, men vad gör man när det är en liten spenslig asiat som portionerar ut maten?
Jo, man inser så klart tidigt att ett ynka kycklingspett, en handfull vårrullar och en munfull biff med bambuskott inte kommer räcka för en kraftigare mittbacksrese utan öppnar redan tidigt även den andra matlådan.
Ett så kallat tvåfrontskrig i mungipan, så här på fredagskvällen.
Kvällen kommer nog fortsatt gå sin stilla gång då vi tänkt ta det väldigt piano inför helgens höjdpunkt - BP borta på Bosön på söndagseftermiddagen.
Vi är uttagen i truppen och kommer att starta på bänken, men det är aviserat ett antal byten från Åkebys sida så kanske, kanske får man stångas i ett antal minuter mot Joakim Runnemo, Pablo Piñones eller någon annan legendar.
Men vi är i alla fall med. Det är en del som av komplett oförklarliga skäl inte är det.
I'm sitting here in the boring room It's just another rainy Sunday afternoon I'm wasting my time I got nothing to do I'm hanging around I'm waiting for you But nothing ever happens and I wonder
hard work, work,
Men icke. Kung Bore eller annan ansvarig ville annat då han beklätt familjens Mazda med ett så pass digert snölager att en okunnig människa - som inte gått 10 högskolepoäng trimpipshistoria - kunnat missta fordonet för en Hyundai.
Så man fick även ikläda sig rollen som snöskottare innan man till slut fick ta ledigt för dagen.
Hur gick jobbet då, undrar kanske de allra närmast sörjande?
Jo, det gick som väntat i horbockens tecken.
Vi var på boxning, skrev trettio centimeter. Det gick bra.
Vi ringde Stefan Berkö och pratade om morgondagens match, och skrev trettiofem centimeter. Det gick bra.
Vi ringde Gunnar Samuelsson om att Jan-Åke Lund blir ny assisterande tränare i SDFF, och skrev en femton centimeter. Det gick bra.
Vi glömde bort att ringa Pär Djoos om morgondagens Leksandsdrabbning på bortaplan, och skrev således inte en enda centimeter om det faktumet.
Balt.
Balt.
Balt.
Hade vi inte glömt bort Pär Djoos stolta mannar hade arbetskvällen kunnat sammanfattats som väldigt trevlig.
Undertecknad och Näsberg, som tillsammans utgjorde hela sportredaktionsstyrkan för aftonen, smed lösa planer på att lämna journalistbanan och istället satsa halvhjärtat på att slå sig in i radioreklambranschen.
Ett halvhjärtat försök bara? Jo, jag tror nämligen att det räcker för att ensamt få monopol på denna skojarmarknad inom någon månad.
Hur vi kom på dessa tankar?
Jo, vi lyssnade på Rockklassiker 107.4 (ni vet den där kanalen där nyhetsuppläsaren läser upp sportnyheterna från Dagbladet och ST:s hemsida och har så pass långa pauser i samma nyhet så att man tror att hinner höra åtta olika nyheter) och det var så att det fanns en gubbe vid namn Ekman som gärna skulle sälja sina busstjänster.
Till höger på Ekmans förnämliga sida går det att lyssna på den.
Vi blev lätt konfunderade när vi kom på tanken att någon med all säkerhet fått uppdraget av Ekman, stängt in sig i studion, lagt på ett dassigt beat, skrafsat ihop några textrader, spelat in skiten och därpå skickat en saftig faktura till stackars den gamle bussentusiasten.
Eller, stackars och stackars... Gamle Ekman tyckte ju att det var så pass bra att han även använde delar av låten som slogan för hela företaget.
"Flexibussitet". Smaka på det.
Här finns det lätta pengar att tjäna, gott folk.
På tal om lätta pengar gjorde vi oss för övrigt en hacka på dagens sportevenemang.
I EM-handbollen hittade vi underspelet (62,5) i Tyskland-Tjeckien (52 mål till slut) samt Kroatien i ödesmatchen mot Danmark (2,40). En match de rödvita slaverna vann med 27-23.
I Elitseriehockeyn var vi bara marginellt sämre då vi tog en dubbel med Rögle-Färjestad (1-4) samt Brynäs-Timrå (4-1) till smäckra 3,60.
Dessutom hade vi en trippel med dessa två spel multiplicerat med Skellefteå AIK borta mot Frölunda som sammanlagt betalat runt tretton gånger det knaperstekta.
Men det ville sig inte då göteborgarna vände 1-3 till seger 5-3.
Men men, en bra dag för våra sargade spelkonton kan konstateras.
Dock ingen bättring på det skadeskjutna Svenska Spel-kontot då inte heller dagens Bomben briserade i min riktning. Vi var som vanligt nära. Vi hade bland annat i vår 108-radiga kupong resultaten 4-1, 4-1, 3-1 - men resultatet blev 4-1, 5-1, 2-1 och inte heller idag blev vi 30 000 kronor rikare.
Någon dag kan jag tycka det är dags.
Det är, precis som i minipingisens värld, små marginaler som avgör.
Nu blir det sömn. Imorgon är det förhoppningsvis dubbla träningar. Utan klorkänning.
Om du frågar ska jag svara,
något desperat.
Du är den enda chans jag har.
caligula väntar nog ändå,
Han har gjort det igen, gott folk.
Vi förtjänar nog ändå,
att få köpa lite koks och så.
Det var så väldigt länge sen.
mazzaga zagga,
Idag gratulerar vi Max "Mask" Sjölinder som fyller 21 år. Ovan syns han med ett par kalla i undertecknads hall på nyårsafton.
Jag tror vi, trots vår brist på pengar, ska bege oss ner till stan för att inhandla något till vår gode vän på den stora bemärkelsedagen.
Vi sa igår att vi behövde prestera på dagens träning. Men vår prestation blev av liten vikt, om nu inte Hans Chrunak satt på bassängkanten och scoutade. Träningen var nämligen inställd av nån snörelaterad orsak - och sexton bassänglängder på Sporthallen var istället dagens träning. Skönt å.
Därefter begav sig halva laget - den yngre halvan - till Alieu Jagnes paradvåning. Jagne, som har en diger kockbakgrund bakom sig, tillredde en smäckrare lunch med kyckling, ris och currysås. För elva personer i ett relativt litet kök. En sann klassprestation.
Gott var det å.
En mycket bra dag på jobbet, med andra ord. Nu ska vi strax kliva på vårt andra pass för dagen - på Dagbladets stolta sportredaktion.
Det är tufft att vara fattig.
För det är ett spel,
och jag vill inte va med.
all in,
Vad ni inte ser är vad det står. Så här lyder texten:
Studieavbrott på program
Härmed meddelas att ERIK LÖFGREN (900704-xxxx)
anmält avbrott på Journalistprogrammet
fr.o.m. 2010-01-26
Så. Då var allt satsat på ett kort.
Imorgon återgår vi till träning. Och vi ska göra det bra. Vi måste göra det bra.
Jag satsa allt på död mans hand,
jag drömde om en svit på grand.
Men jag hamna i en etta i andrahand,
så jag satsade mer för jag fick blodad tand.
snöslungeteam,
Så här kommer maj månads bild se ut i Snöskottarmännens modekalender 2010.
Till tidigare uppvisad outfit har vi här adderat vår fars korta arbetsjacka som tål att såväl göra grovjobbet som att vara fashionabel med den lurviga öppna kragen.
Till detta ett lagomt utsparat hår så att vissa hårtesar sticker ut ur den ludna mössan. På grovjobbarmanér är hårmanen inte i första hand utsparad för att det är trendriktigt utan för att personen på bilden inte har nog med pengar för att gå och klippa sig.
På fötterna bär vi ett par lika foträta som smäckra skoterkängor.
Notera även den lilla detaljen kring halspartiet. Här har vi förstärkt den tidigare uppvisade outfiten med ett underställ, vilket formar en svart halslänk ovanför den gråa t-shirten. Det är, som det så ofta heter, de små detaljerna som gör snöskottaroutfitens storhet.
Jag är inte helt hemma på hur de etiska reglerna kring detta lyder kring detta; ska man - trots att man är hemma från dagens båda träningar på grund av krasslighet - behöva ut och skotta x antal kubikmeter snö?
Jag gick ut och gjorde det, då det enda som är värre än en förvärrad förkylning är en storkokning över oskottad uppfart från vår ömma moder.
Det slogs, som ni alla vet, nytt rekord i fallen snö idag i Sundsvall.
Vi har trots vår mittbacksposition aldrig varit en man för hårt kroppsarbete, något jag ofta blir pikad för, bland annat av min gode far som dagarna i ända driver gäck om att jag bara sitter och "knippe-knappar" på datorn.
Men idag slog jag och grannen Per, dryga 70, våra skottarhuvuden ihop. Jag lassade bort snön från vägen samt våra bådas uppfarter, la den i en hög - varpå Per med mekanisk kraft slungade iväg den över sina snöbetäckta ägor.
När så en tredje granne kom gående förbi oss så sade Per:
"Jo, det passar att komma nu när jag och Erik skottat hela gatan".
Det kanske inte låter speciellt för dig. Men för en knippe-knappare som mig var det stort att för en stund likställas med den gamle maskinteknikern Per som säkert tillgodogjort sig mer timmar av hårt kroppsarbete än jag kan räkna till.
När vi så var klara med vårt uppdrag och skulle återgå till vårt så snicksnackade vi om hur det lär bli mer skottningsarbete då plogbilen kommer och bildar snövallar i sidorna.
"Så vi syns väl här snart igen", säger jag.
"Ja, vi gör väl det", säger Per och ler mot sin jämlike skottningspartner.
En stor liten onsdagskväll för en knippe-knappare.
Medan mina ögon letar efter
vad dina ögon vill.
Vem vet, vem vet, vem vet?
if you're never noticed,
Så här ser de senaste årens utdelning av priset, som baseras på vilken låt som är bäst att sjungas högt i bilmiljö, sett ut:
2008 - Tro och Tvivel, Håkan Hellström. Runner up: Långa vägar, Håkan Hellström.
Nominering: Årets låt av alla släppta låtar är också Årets Billåt. Kan framkalla oemotståndlig pepp på även den sterilaste av tandläkarmottagningar. Textraderna "Har gått på knä så många år i den här staden" samt "Men den gamla goda tiden - nu kommer den aldrig tillbaka" är som gjorda för att skrika ut över instrumentpanelen.
2009 - Ett bättre djur, Hästpojken. Runner up: Spring Ricco, Florence Valentin.
Nominering: Sent om sider släppte Hästpojken skivan "Från där jag ropar". En mycket stark samling låtar med genomgående mycket fina och medryckande melodier. Gott så, men en låt sticker i mina ögon ut från mängden och utkristalliserar sig som en fantastisk billåt. Vi får ett hårdare, råare sound där texten är enkel, rak och i fokus. Ett tickande bomblikt läte exploderar slutligen i en maffig, skrikande och väldigt kort och koncis refräng.
Men det är bryggan till refrängen som gör att låten, som släpptes i slutet av december, kunde gå hela vägen till toppen i Årets Billåt-tävlingen.
Tänk er när en medellös kontorsarbetare på väg till jobbet i sin gråa Toyota en tisdagsförmiddag i februari får drömma sig bort till den där livsstilen han valde bort någon gång under gymnasietiden och bara vråla ur sig "Och alkohol är mitt försvar, för allt som är och borde va".
Nu har vi en stark utmanare till årets titel:
Har vi fel angående 2008 och 2009 års pris? Andra åsikter eller rena sågningar tas emot med öppen famn.
Cause if you think love will come towards you
like a warm summerbreeze,
you got your head among the clouds
and you will never be free.
You´ll spend
many nights alone,
I know.
27:17:05,
Tröja, Lokala Fotbollsgymnasiet.
Byxor, GIF Sundsvall.
Ullstrumpor, hemstickade.
Duntofflor, Nordic Dream.
Här ser vi en klassisk sjukdomsoutfit som fungerar sommar som vinter. Vi har gjort ett antal medvetna val i den här klädstilen, val som går långt bak i tiden. Men det är så det fungerar om man vill vara modemässigt korrekt, det är ingenting man bara blir utan det ligger långsiktig planering och envetet arbete bakom.
När vi var 15 år underpresterade vi medvetet på fotbollsplanen. På det här sättet visste vi att vi inte skulle komma in på Riksfotbollsgymnasiet - RIG - utan istället få gå på den lokala varianten. I och med det här valet var vi medveten om att vi skulle tilldelas en rödsvart träningsoverall, istället för en blå vilket hade varit fallet om vi kvalificerat oss för RIG.
Som ni ser så gör sig den rödsvarta overalltoppen väldigt bra mot de blå träningsbyxorna som med sin låga siffra på högerbenet berättar att du håller till i en backlinje.
På fötterna ser vi den klassiska sjukdomslösningen med varma, stickade ullstrumpor uppdragna över mjukisbyxor. Över detta ser vi de lika klassiskt som stilfullt vita duntofflorna från Nordic Dreams prisbelönta '04-kollektion.
Här ser vi närbilder på smäckra smådetaljer som lyfter outfiten men som inte riktigt framgår på bilden ovan.
Den tidlösa kombinationen instoppad mysbyxa, uppdragen ullstrumpa samt kraftig duntoffla.
För att enkelt berätta vem du är och vad du står för modemässigt kan du med fördel välja att bära ditt namn på vänster bröst.
Den här outfiten har vi nu, som brukligt, burit i tre dagar i rad. Detta för att vår stil ska sätta sig hos åskådarna. Och mycket riktigt, nog har vi fått ett antal uppskattande blickar från familjens norska skogskatt.
Med ett inlägg som detta tror jag det är underförstått att vi varit hemma från träningarna även idag. Halsontet gav inte med sig över natten.
Men för all del - hade inte sjukdom stoppat en så hade väl de tvåtusen kubikmeter snö som inramade bilen gjort det.
Men imorgon, gott folk, då blir det återgång till det normala. Frisk som sjuk, typ. Det här håller inte.
Men du kan ta och skriva upp att jag ska bli en reko kille med finess.
tisdagkväll,
Timrå IK tog tre pinnar, Vicks starkaste Blue gjorde halsontet lite lindrigare och vi noterade två roliga saker.
Sven Tumba var landslagslegendar i hockey, men spelade även fotboll på allsvensk nivå i Djurgårdens IF.
Följande är saxat ur Wikipedia:
På 1950-talet spelade han även allsvensk fotboll i Djurgårdens IF och det finns en mycket klassisk historia om Tumba och hans match mot Malmö FF 1953. I första halvlek blev hockeyspelaren pikad av Malmö-spelarna, men så blev Tumba varm i kläderna och när han satte sin tredje strut sprang han ikapp Malmöförsvararen Sven Hjertsson och sa: "Kul spel det här. Var det fotboll det hette?".
Those were the days, antar jag.
Den andra roliga saken vi fann var att det på riktigt finns en fotbollsspelare som heter Rodgers Kola, som på vår FM-save huserar i Helsingborgs IF.
Rodgers borde självklart ha valt en annan karriärbana och konkurrerat med sin svorna ärkefiende Werther.
Imornbitti hoppas vi vakna frisk och kry.
När jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
ovärdeligt,
Men för alla som passerat det stadiet vet att vara hemma sjuk är bland det tråkigaste som finns.
Några ljuspunkter för att råda bot på såväl förkylningen som uselheten.
Isvatten: 0,18 kronor.
Färskpressad apelsinjuice: 8,90 kronor samt en del kroppsarbete.
Skalat granatäpple: 15,95 kronor samt en enorm del kroppsarbete.
Inspelningsbar tv-box med ett antal osedda klassprogram inspelade från veckan som gått: Ovärdeligt.
Vi hann under våra sjukdagar även lasta in följande musik på datorn, som vi sedan med enkelhet kan föra in på SD-kortet som skall placeras i bilens stereosystem.
Svensk klass á la hösten 2009. Hade vi haft mer än 950 kronor att leva på under hela februari hade vi gärna investerat i nya skivor - bland annat Joel Almes nya - men nu känns det väl inte direkt topprioriterat.
Just nu ser vi Mästarnas Mästare och konstaterar att Stefan Holm tangerade vårt hålla-andan-under-vatten-rekord på 5,58 sekunder.
Tycker ni, med all rätt, att det här inlägget inte är underhållande alls?
Ja, men gå då istället in här: http://katastrofalaomslag.blogspot.com/
Jag skrattar mig själv harmynt. Typ.
So come on Eileen,
what else could we do now?
ingenting,
GUSK:s kvicke flanklöpare Viktor Lövgren gjorde ett gott försök, men låten vi inte fann namnet på igår var den trallvänliga biten "Ge tillbaka det" med [ingenting].
När vi ändå är inne och länkar musik så kan vi ju passa på att berätta att den här låten totalt fastnat på undertecknads fuskbygge till hjärnbalk.
Det är inte min typ av musik egentligen. Men riktigt hög volym, min fars nyinköpta högtalarsystem och den där refrängen - ja, det skulle kunna få även det frommaste nunnekloster att förvandlas till Stadshusets dansgolv 02:48 en fredagkväll.
Varför sitter vi här vid tolvsnåret och länkar musikklipp? Varför är vi inte på Norrporten och byter om efter träning?
Jo, vi kände oss frisk och kry igår kväll. Men imorse vid uppvaknandet kärvar halsen mer än under hela gårdagen. Vi noterar dessutom att vi har viss feber - vilket är väldigt ovanligt hos undertecknad. Hur förkyld och jävlig jag än är brukar jag aldrig ha feber.
Hora, vad tråkigt.
Fan, fan, fan,
det skulle vart du.
videoboomen,
Helt oförändrat om man ser till unika läsare. Inte en endaste person i ökning.
Vilket fiasko.
Godnatt. Imorgon gör vi comeback på fotbollsplanen. Då vi inte längre är "den där halvunga killen som alltid är där" så ska vi bli något annat.
"Den där mittbacken som ser ut att kunna slå sig in i startelvan under året"?
Ja, vi siktar väl på det.
I change shapes just to hide in this place but I'm still, I'm still an animal
Nobody knows it but me when I slip, yeah I slip,
I'm still an animal.
backhopparnas dilemma,
Kikar på Sportnytt så här på kvällskvisten innan man ska knyta sig för att kunna vara någorlunda frisk till morgondagens frukost samt morgonträning.
Vi möts av ett inslag om den finske backhopparen Janne Ahonen som gör comeback inför de kommande OS-spelen i Kanada.
Så här lyder Jannes historia ordagrant (jag har lyssnat på det tolv gånger), berättad av Sportnytts utsände.
"Janne Ahonen har vunnit nästan allt som går att vinna. Han har stått på prispallen i Världscupen över hundra gånger. Den tysk-österrikiska backhopparveckan har han vunnit fem gånger. Janne har elva VM-medaljer, men han saknar en individuell OS-medalj.
Han hade en guldmedalj inom räckhåll vid OS i Turin för fyra år sedan. Men strax före andra hoppet vände vinden och han rasade i resultatlistan. Vid OS i Nagano drog en snöby förbi precis när han skulle hoppa.
Men i Vancouver hoppas Janne att det är hans tur att vinna".
Vi såg tidigare idag en kraftig kokning av Martinsson över något så banalt som Football Manager 10.
Tänk dig då att du förbereder dig inför en enda tävling i fyra år, åker dit, gör ditt allra yppersta och presterar bättre än alla andra - fram tills dess att vinden vänder och alla dina konkurrenter enkelt kan sväva ifrån dig.
Du tar nya tag. Du siktar åter igen in dig på en tävling fyra år framåt i tiden. Du tränar hårt, du toppar dig till tävlingen, åker dit, presterar ditt yttersta - men så flyger en snöby förbi och förstör ditt hopp och du får ingen ärlig chans.
Hur roligt är det inte med dylik tragikomik?
Ända sen jag såg dig,
har jag förlorat mig.
Vilken låt kommer dessa textrader ifrån? Tacksam för hjälp.
tragik,
Vi har ofta hört det tragiska mantrat "att ingen förälder ska vara tvungna att överleva sina egna barn".
Det här är förstås inte lika hemskt, men samtidigt lika sant: "Ingen fotbollsspelare ska behöva lägga till sig själv på Football Manager när alla andra spelare hans lag redan är med".
Men det är så vi har det.
Vi kan i alla fall trösta oss med Guldbaggegalan där Johan Glans är helt fantastiskt rolig som värd.
Hon har ett sätt att säga "mmhm" jag inte trodde fanns.
football manager+kokning,
Vi ska publicera vårt första egenfilmade videoklipp här på pirkt.blogg.se.
Medverkande: Klonk-Basse, Martinsson, undertecknad samt en virtuell Kebba Ceesay. Klippet är inspelat någon gång under julhelgen.
Mycket nöje.
Jag ser solen i dig,
men den ser inte mig.
videopremiär!
Det har bara tagit oss visst långt här i bloggvärlden.
För att ta nästa steg behöver vi slå oss in på videobranschen. Här nedan har vi två förebilder som går i bräschen för videobloggandet.
Först ut har vi en tjej som heter Amanda som jag tycker lyckas riktigt bra med att på ett enkelt, klart och tydligt sätt förklara för den intresserade skaran vad hon ska göra av sin kväll. Mmhm!
Här har vi ett lokalt inslag, då den före detta GIF-anfallaren Joakim "Ellos" Forsberg har lämnat fotbollsplanerna för att istället göra en karriär inom videobloggosfären. Jag tycker han lyckas riktigt bra då han bjuder på ett väldigt intressant inlägg.
Idag är vi sjuk och således hemma från träningen. Medan vi dricker isvatten, käkar frukt och grönt och dricker naturläkemedel för att övervinna halsontet så har vi även tid över till annat.
Som att bjuda på en klassisk inspelning som kommer bli denna stolta bloggs första egenfilmade videoklipp i historien. Ni som vill se en klassisk videoblogg i Amandas eller "Ellos" tappning kommer kanske bli en aning besvikna. Men ni andra hoppas jag ska finna glädje i filmsnutten.
Den kommer i nästa inlägg. Jag vill inte beblanda den med de två ovanstående klippen. Den ska vara fristående.
What`s the use in trying?
I just can`t make my dreams come true
What`s significant about them?
They all included you
söndagstragik,
En sån där söndag när man står på Clas Ohlssons parkering i mörker och bitkyla och tvingas skrapa bilrutan till förbannelsens gräns?
En sån där söndag när man sätter sig i bilen, kör iväg, hela rutan immar igen inifrån och lutar dig fram mot rutan, kisar och ber till högre makter att ingen fotgängare väljer att passera övergångsstället framför dig?
En sån där lördag när du inte har några finansiella medel - men likafullt lyckas spekulera bort slantar för att du litar till opålitliga spanjorer (Espanyol tappade 1-1 i 80:e) samt åldersstigna italienare (Milan förlorade lika klart som rättvist mot Inter)?
Och framför allt; en sån där söndag där du känner att halsen kärvar ordentligt, snuvan rinner och du kanske måste stå över morgondagens träning?
En sån söndag var det idag.
Jag hoppas åtta timmars sömn gör mig gott, för hittills har vi utmärkt oss som den junior, eller "chips" som Åkeby kallar oss, som inte missat en enda träning.
Om vi nu inte längre kommer vara känd som "den där halvunga killen som alltid är där av nån anledning" måste vi ju i fortsättningen sikta in oss på att bli känd som något annat. Kanske "den där riktigt hyggliga mittbacken" eller dylikt. Det kanske börjar bli dags för det.
Men som sagt; förhoppningsvis gör sömnen oss gott och vi kan medverka. Vi får helt enkelt se.
Och till sist; tack Lagréll.
kentsläpp,
Kent kommer till Gatufesten i sommar.
Idag blev det klart att Sveriges största rockgrupp släpper en ny låt.
Den fyra minuter långa biten ska enligt uppgift heta "Erik Löfgrens klagosång".
Enligt musikrecensenter som fått äran att tjuvlyssna på stycket ska låten gå i moll och bland annat innehålla textraden: "Tyck synd om mig, jag är fattigast i Sverige".
På tal om fattigdom sitter vi på Dagbladets stolta redaktion och sliter in slantar till vår tomma penningpung genom ett vid det här laget välkänt tolvtimmarspass.
Vi har bevittnat Sundsvalls Handbollsklubbs kross av Umeå HF i Skönsbergshallen. 40-25 skrevs slutsiffrorna till, Jonte som tidigare hette Börnt var där och satt föga förvånande knäskadad på läktaren. Hans ende broder Patrik, tillika Roggas andre son, imponerade dock i försvarsspelet samtidigt som Oskar Gill dunkade in nio bollar framåt.
Det är, i stora drag, det ni som betalar för morgondagens Dagbladsalster kommer att få läsa från undertecknad.
Jonte som tidigare hette Börnt borde dock få sig en känga för att han, med alla sina känningar i klubben, inte kunde fixat undertecknad en överbliven toastbit från cafeterian.
Väldigt imponerad av hemmapubliken. Att lyckas frambringa stämning på en Division III-drabbning i handboll är en sann bedrift.
Dubbla matlådor idag?
Ja, vad tror du själv?
Du, du är, du är för fin.
Du är för fin för så fula killar.
Sluta upp och kasta pärlor åt svin.
besvikelse,
Jag har aldrig riktigt varit övertygad om Joel Kinnamans storhet efter att enbart ha sett honom i Johan Falk-serien.
Men det är uppenbarligen så att hans insatser bara släpas i smutsen av Jakob Eklunds totala brist på känsla.
Kinnamans insats i Snabba Cash är det enda som är värt entrépengen.
Jag var beredd på att bli besviken - men inte så här pass.
Ska vi säga en tvåa?
Som nu som då är jag kluven.
ärke-matte,
Mattias Månsson kan på allvar ha kostat mig runt enorma summor pengar idag.
Så här såg nämligen vår 96-radiga Bomben ut idag:
Färjestad-Linköping 1,2,3 - 0,3. Resultat: 3-0.
HV 71-Rögle 4,5 - 0. Resultat: 5-1.
Frölunda-Modo 1,2,3,4 - 1,2. Ställning inför tredje: 1-1.
Nu kanske Modo gör två mål i sista perioden, det är inte omöjligt, men det hade ju varit fantastiskt roligt att sitta här och ha chansen på en kanske 100 000 svenska riksdaler när man är helt black.
Men det är klart att Matte Månsson ska hålla på.
Jaja, man ska inte klaga. Det är bara det att kontrasterna mellan oss motriggar och de få medriggarna är så tydliga att det blir skrattretande.
Jag pratade med Martinsson på telefon för en stund sedan, och vi kom in på att det var länge sedan vi båda hörde av Klonk-Basse. Flera dagar sedan, menade jag.
Men så kommer ett SMS på eftermiddagen.
"Rooney 4-0". Kort och koncist från Klonk-Basse och man förstår direkt: han har lirat scorecast och den gick in.
"Hur mycket gav det, din gris?", svarar vi omgående.
Efter ett tag får vi svar:
"Inget typ. 25x100 (2500 kronor, reds anm.). Men fick 1000x2 på spel som inte satt hähä".
Okej att han sätter Rooney 4-0. Jag kan ta det och glädjas åt Klonk-Basse. Men när han får 2000 kronor till skänks av Svenska Spel för missade spel... ja, då går det lite överstyr.
Det värsta är att det inte är första gången. Svenska Spel, som är ett gotländskt företag, rättar då och då hans missade spel som vinster.
Nu ska vi äta oxfilé med potatisgratäng och därpå se Snabba Cash med Mask. Det kunde så klart vara klasser sämre.
Men, som Klonk-Basses medrigg ständigt talar om för oss; det kunde ju också vara ännu bättre.
Du som skrattar lika mycket som jag,
och du som är mild och god och generös.
Du som tycker precis som jag,
och som inte behöver vara så överseriös.
Ja, jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsessor,
ändå drömmer jag lite till.
it's those damn city lights,
Det var med andra ord upplagt för att man skulle förkovra sig i det digra utbudet av krogar i Sundsvalls innerstad.
Det gjorde vi också. Lugnt och städat förvisso, men likafullt.
Nu, hemkommen och trött som en tamiller på grönbete, kan vi utvärdera de saker som är värd att utvärdera:
* * *
När den smäckra renskavsgrytan och potatismosen tömts på varje fat var det dags för Casino Cosmopols spelskola. Alla fick sextio kronor i spelmarker av Svenska Spel för att få mersmak och bli fast i ett everlasting spelmissbruk. Alla utom Fjulle, Lagréll, Forsberg, Silvfer och jag som inte fyllt 20 år och bara får slänga bort våra pengar på statligt sanktionerad nätpoker. Vi var för ung för att tilldelas några marker. Vi var egentligen för ung för att befinna oss i casinobyggnaden överhuvudtaget, men via vakteskort fick vi omgående leta oss ner i restauranghålan - utan att ens snegla åt en enarmad banditrackare.
Istället tänkte vi att de goda casinovärdarna kunde bistå oss med någonting annat istället. Vi hade redan fått en drinkbiljett när vi anlände och kände att det skulle sitta som handen i handsken med ytterligare en för att runda till fotsulorna.
Så vi ställde försynt frågan om ett sådant utbyte gick att genomföra.
- Icke sa Nicke, sa den kvinnliga casinovärden, tittade på våra oskyldiga små renrakade pojkansikten och tillade:
- Men vi kan nog fixa fram lite chips och Coca Cola åt er.
Så där satt man med ett glas avslagen - ja, faktiskt - cola och en näve sourcreamchips medan de något äldre lagkamraterna sprang uppför trapporna för att satsa sina slantar på rött, svart eller sina tröjnummer.
Det var nog länge sedan jag kände mig mindre än just då. Inte ens en Hot & Sweet-dip kunde dom slänga ihop.
* * *
Det fanns fler anledningar än en GIF-kick-off att fira och ha roligt igår.
DET VAR JU HUNDRAFEMTIO DAGAR KVAR TILL STUDENTEN!
Detta faktum firades självklart på Stadshuset. Åh, vad jag längtar tills jag får gå ut på trap... Nej, just ja.
Vi har haft vårt roliga. Men vi var, så klart, där ändå.
Jag tyckte det var mediokert till en början, man började undra ifall dessa -91:or verkligen vet hur man festar ner inför en kommande student. Men det tog sig väl till slut.
Årets studentfiranden ser ut att hålla ungefär samma klass som fjolårets - mycket beroende på att det är exakt samma människor på festerna i år som ifjol.
* * *
Vi noterade något överraskat att det inte var en kotte på Max stolta Hamburgerrestaurang vid den arla timman av 03:30. Det hindrade inte oss från att beställa in ett Friscomål av det slag som man ångrar att man beställde sekunden man tar brickan i handen.
Detta inköp sammanföll med det faktum att vår bankbok nu verkligen är helt tom. Jag stod och grimaserade länge medan mitt inköp verifierades av kassaautomaten - väldigt orolig för att få köpet nekat vilket hade varit ytterst pikant. Men det gick igenom och vi fick vårt skrovmål.
* * *
De enda finansiella medel vi har tillgängliga i dagsläget är ett biokort på drygt tvåhundra kronor, vilket lutar åt att det kanske blir en visit på Snabba Cash i afton. Till detta skulle man dock behöva ha en godare vän, vilket det verkar ungefär lika gott om som pengar.
* * *
Imorgon behöver vi, luspanka som vi är, jobba ett tolvtimmarspass för att få privatekonomin att gå någorlunda cirkulärt. Att jobba fram till 23 och dagen därpå kliva upp och löpa Boltonlöpningar var ingenting min kropp svarade särskilt bra på förra veckan, men har man inga pengar får man helt enkelt ta det.
Men hon öppnar ett fönster,
hon blåser en vind och hon
bryter min lag.
Och jag ska aldrig stänga in
någonnting igen.
kontraster,
Kanske har jag någon gång i karriären gjort något för det journalistiska uppdragets skull.
Idag var inte en sådan dag. Vi fick pressa ur oss en artikel om att Johan Tornberg var i staden och tränade två pass med Sundsvall Hockeys A- respektive B-juniorer. Därefter fick vi bege oss till Sporthallen och skriva en pingisgrej till nästa onsdags "Unga Sporten", innan vi till slut fick korrekturläsa en massa Timråtexter som firma Söderberg/Sjöberg levererade från Örnsköldsvik.
Men vi tjänade våra slantar, och det var väl det vitala en januaritorsdag när bankboken lyser röd som en feltajmad Lee Cattermole-satsning.
På tal om vår fattigdom; Sällan har kontrasterna mellan syndikatet och pöbeln varit lika tydlig som när jag vandrade från redaktionen och in mot stadskärnan för att inhandla en matbit.
Vi vandrade längs Storgatan och passerade restaurangen Invito - en av stadens allra mest utkristalliserade syndikatnästen. Vi kikar in genom de stora, nytvättade fönstren. Där sitter länets politiska ledare samt näringslivets höginkomstagare och skålar i tjugofyraårigt vin från de allra mest svåråtkomliga destillerierna på Korsikas allra nordligaste halvö. Stämningen ser lättsam ut, i ena hörnet står en näringsidkare med en årslön på under 500 000 kronor. Han försökte boka ett bord för att fira sin moders åttioårsdag, men en snabb titt i taxeringskalendern medförde att personalen tillfångatog honom och klädde honom i en helgrön fleecedräkt med bjällror. Nu tjoar han och tjimmar i sitt hörn och agerar gycklare inför den belåtet leende överklassen.
Själv passerar jag Invito och viker av till höger, in på en mörk bakgata. Jag vandrar dåliga gatan fram i mörkret, byrackorna som ligger på gatstenarna kvider efter mig där jag går. I en portuppgång står en sliten man i hästsvans och förmodligen är lika skum som hans cigaretter är filterlösa. Jag går förbi honom men flackar då och då bakåt med blicken för att se vad hästsvansen får för sig. Vi vandrar nämligen längs Sjögatan kvällstid, det är mörkt, kallt och överklassens skrockade från Invitodörren har ebbat ut. Mången starka män har fallit till förmån för lurendrejares dolkar, så det gäller att vara på sin vakt.
Trots att vi trotsade allt sunt förnuft och vandrade längsmed Sjögatan kvällstid så återvände vi till redaktionen med en rykande färsk påse kycklingspett och ris från Sjögatan Sushi Bar som vi fått rekommenderat till oss.
Nu var portionerna lämpade för en genomsnittlig asiat på tre äpplen hög snarare än för en fotbollsspelare som extraknäcker på sin lediga tid, vilket drar ner betyget en hel del.
Men mitt i all motrigg, fattigdom och misär hittar vi en ljusglimt:
Det här SMS:et dök nämligen upp från avsändaren "MEDIA MARKT":
"Bästa kund, er apparat är färdig för avhämtning. 0,00 skr med avdrag för ev. betald handpenning. Glöm inte hämtningsordern".
Med andra ord; vår bättre bärbara är tillbaka i bruk.
Jag hade trott att vi skulle vara tvungna att betala en slant för reparationen, att de tyska skojarna på Media Markt skulle försöka få det att verka som att det var jag som förstört tangenterna.
Att den lika skojiga som storhöftade tysken i reparationsdisken skulle säga något i stil med:
"Dü får inte eta påp-kårn åk spila dáta sumtidigt".
Men så blev det inte.
Nu blir det sömn. Imorgon drar vi igång halv nio igen för en dag innehållandes dubbla träningar, mat hos Lasse, upptaktsmiddag med GIF Sundsvall samt... ja, någonting ska vi väl göra åt fredagskvällen också.
Sist jag jobbade till elva, i söndags, dog jag helt på det efterföljande fotbollspasset. Vi ska försöka se till att inte göra det imorgon. Trots att jag gick Sjögatan fram i dunkel belysning kvällstid, och jag vet att det här är en motsägelse, så ogillar jag att dö.
Men jag hade inget alls,
när du var populär och överallt.
hade du bott i stöde hade du varit hemma nu,
Hade det funnits en skylt inplacerad i tidsaxeln hade den ungefär klockan 12:00 idag angett:
"Hade du varit professionell fotbollsspelare i GIF Sundsvalls a-lag hade du varit ledig resten av dagen nu".
Men nu är vi ju inte där.
Efter det att vi knaprat i oss en kycklingsallad hos Lasse och styrt kosan hemåt hinner vi knappt kamma vår lika renrasiga som toviga skogskatt innan vi måste skynda iväg till nästa arbete.
Dagbladsjobb 15-23 står på schemat. Någonstans måste ju pengarna tjänas.
Nu finns det, och det här har Anders Limpar sedan länge blivit pinsamt varse om, inga skarvar och ännu mindre några skyltar i tidsaxeln.
Man skulle kunna säga att det inte går att förflytta sig i tiden. Men då skulle man nog allt säga för mycket. För på SVT gör man reklam för barnprogrammet Tillbaka till Vintergatan.
Alla vi som är född 1990 eller senare minns Vintergatan 5A som rullade i etern år 2000.
Då som nu spelar gråskallen Anders Linder rollen som "Peo". Inget konstigt med det.
Det lite konstiga är dock att den gode Anders inte har åldrats en dag på tio år. 
Anders Linder, vithåret i grön rymddräkt näst längst till vänster. Bilden är från 2010.
I got to go to work,
and then hurry home.
I got to go to work,
and then hurry home.
lasse,
Det räcker inte. Vi måste berätta om en vardagshjälte som, mig veterligen, inte får den beröm han förtjänar. *
Vi fick skjuts dit av en av Lagrélls vänner som hämtade upp utanför IP och sedan likt en streetracer förpassade oss i ilfart mot Ortvikenvägen.
Personen i fråga hade inte några pengar på sig, men ville likafullt följa med in när vi skulle förtära vår mat. Så jag och Lagréll gick fram till disken, la fram varsin lunchkupong, valde omsorgsfullt korven och stekpotatisen, tackade Lasse** bakom disken för maten och gick vidare med våra brickor.
"Vad ska du ha då?", frågade då Lasse till den tuppkamsprydde skjutsaren.
"Nej, jag har inga pengar", svarade han och för en stund undrade jag om Lasse, som hittills verkat lätt stingslig, inte skulle låta honom sätta sig ner i dennes stuga utan att betala för sig.
Så fel jag hade.
När jag valt bord, plockat på mig mackor, smör, ketchup, sallad och andra förnödenheter så ser jag skjutsaren komma gående med en tallrik stekpotatis och korv.
Har han hittat en hundralapp i fickan, undrar jag.
Nej. Lasse har gett honom mat som egentligen skulle ha gått lös på 77 svenska riksdaler.
Vilken hjälte.
* = Nej, jag är inte obligerad att skriva gott om Lasses Matstuga bara för att jag äter gratis där på vardagarna. Nej, gratiskupongerna har vi fått från GIF Sundsvall och inte direkt från Lasses Matstuga. Jag förstår att den stora pöbeln anar att har man femtio unika läsare per dag så är man bunden att göra företagsreklam - men icke. Jag beräknar att först när vi med regelbundenhet passerar 100 läsare om dagen så kommer gratisprylarna och inbjudningarna strömma in - och då kommer ni också få se ren och skär reklam i bloggen. Nu vill jag bara att folk ska få upp ögonen för ett ställe man alltid lämnar med en välfylld buk.
** = Jag och Lagrélls ende har inte riktigt några belägg för denna teori - men vi har fått för oss att den gamle mannen med sjömanstatueringarna på armarna är den Lasse som gett namnet åt matstugan. Han ser ut att vara gammal i gamet och ha en räv bakom varje örsnibb - ett kännetecken så gott som något på att vi har att göra med en restaurangägare av den gamla skolan.
Förlåt om jag fick fotbollsspelare att låta som världens slappaste yrke tidigare.
Det är det ju inte.
Ni förstår ju såväl som jag att världens slappaste yrke är att ansvara för Alfwar och Skämt-sidan i Sundsvalls Tidning.
Det är ju liksom inget snack.
Idag fick vi reda på att många bilar inte har något namn, men att skribentens bil hade det. Men så krockade skribentens son med den bilen varpå de fick lov att hyra en ny bil - och tänka sig, den hade ett så pass ovanligt namn som Urban.
Så kan det gå, tänker vi och bläddrar vidare. Sen är det inte mycket mer med det. Ett dagsverke är utfört.
Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar
dom kallar oss artister,
Klockan 20:30, det vill säga om två-tre minuter när det här skrivs, så drar programserien "Dom kallar oss artister" igång i SVT.
Först ut är Markus Krunegård - och det missar ni ju så klart inte.
Nej, tänkte väl det.
Edit: Missade ni av någon outgrundlig anledning programmet så finns det att beskåda här.
När vi ändå är inne på SVT Play; Jag blev riktigt imponerad av Timo Räisinens värdskap igår. Dessutom gick alla priser - förutom genrerna "Rock/Metal" och "Hiphop" som jag inte vet någonting alls om - till rätt adress.
Bara 1:28 lång också.
Alla kartor och städer, vatten och platser,
som vi aldrig ska få se.
hard work, work,
Så här lyder den:
Uppstigning 08:00.
Snoozning till 08:05.
Packa ner kalsonger och ett par gympadojor i en påse.
Bege sig ner mot IP med raska steg.
Inmundiga frukost, havregrynsgröt samt två bättre smörgåsar, tillsammans med övriga laget.
Byta om till nytvättade träningskläder som prydligt ligger på sin plats.
Få skjuts ut till NCC-hallen i Timrå.
10:00; spela fotboll i form av kvadraten samt smålagsspel.
Löpa Boltonlöpningar följt av nerjoggning.
Återgå till Idrottsparken, varva ner med lite stretchning och minipingis i omklädningsrummet.
Bege sig till Lasses Matstuga och lasta i väldiga mängder stekt potatis och korv.
Tillbaka till IP, nya minipingisbataljer mot såväl Lagrélls ende som Mambo Mumba.
Klockan 15:00 - ny träning. Ut i bilar mot Bergsåkers gymnastiksal.
Genomför trettio minuters dynamisk uthållighetsträning.
Åker tillbaka till IP. Sätter sig i massagestolen, kikar lite på Sverige-Oman och tar sig en bättre chokladsmakande proteinshake och ett paket russin.
Spelar en avgörande minipingisbatalj mot Lagrélls ende.
Har marginalerna på fel sida, förlorar matchen med 5-3 i set och tvingas sortera dennes tvätt som straff.
Duschar, byter om och lämnar omklädningsrummet.
Vandrar tillsammans med Lagréll förbi Donken för att inhandla en El Nacho samt en McChicken Jr.
Tar med sig de båda smäckra burgarna i handen och beger sig hemöver.
Veckans absolut jobbigaste dag är till ända - och som ni ser är det väl inget som gemene Haitibo blir skrämd av.
Fy fan vad bra man har det. Och som jag hoppas att jag får fortsätta med det här framöver.
Så jag hör ingen som säger till mig,
"du lever på kredit".
uppstigen,
Allt var upplagd för sextio minuters effektiv handbollskik utan störande element.
Men säg den gång jag slipper motrigg.
Så klart ska Svenskaspel och TV4 i maskopi göra allt för att varje sängliggande och laptopsaknande spelförstörda pojke ska måsta kravla sig upp till närmaste dator.
Man basunerar ut liveodds på under 61 mål till 1,80 vid ställlningen 12-7 efter 28 minuter. Man behöver inte ha läst Matte C och lärt sig exponentialfunktioner med F:et för att inse att det är ett överodds av gigantiska proportioner.
Som ni vet så är slantar inget man har i överskott för tillfället, så självklart pallrar man sig upp - även om man starkt anar att det är en komplott.
Och mycket riktigt. Lurendrejeri.
Mycket tråkig och dålig handboll i första, det är min lekmannabedömning.
Nu tappar vi upp ett större glas isvatten och byter till P3 Guld.
På fredag kanske,
jag kan få biljetter till dansen.
So I can shake you.
skrik ut högt,
Riktigt snygg video dessutom.
En fråga på musiktemat; när fan släpper Peggy Lejonhjärta nytt?!
Krunegård-förstärkt är ju dessutom aldrig fel.
På tal om att kunna sitta ett gäng och spela nya klasslåtar i ett vardagsrum; när fan ska man ta tag i att lära sig att spela gitarr?
Backstabber, ett snedsteg och sen,
backstabber, jag trodde han var en vän.
tisdagsbeslut,
Hur fan ska man göra av tevekvällen?
20:00 Sverige-Slovenien, premiär i Handbolls-VM. Handboll i landslagsformat gör sig i mitt tycke väldigt bra på teve.
20:00 Mästarnas mästare, ett program som undertecknad fann överraskande underhållande förra veckan då den numera något korpulente Tomas Brolin bjöd på sina memoarer. -94-nostalgi uppbringades även för oss som var på tok för unga för att egentligen fatta särskilt mycket mer än att det var satans festligt att springa runt på närmaste grönområde i en svensk landslagströja med nummer 11 på och snurra med handen i luften.
Det lutar dock åt handbollen och att man spelar in SVT:s bidrag på den bättre inspelningsbara.
Därefter är det dock kristallklart:
21:30 P3 Guld-galan, en gala där all den musik jag gillar kommer premieras och prisas.
Mina vinnare:
› Årets grupp
Fibes, Oh Fibes – 1987
Ingenting – Tomhet, idel tomhet
Kent – Röd
Mando Diao – Give me fire
Takida – The darker instinct
› Årets artist
Amanda Jenssen – Happyland
Jonathan Johansson – En hand i himlen
Lars Winnerbäck – Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Markus Krunegård – Prinsen av peking
Miss Li – Dancing the whole way home
› Årets nykomling
Erik Hassle
Fever Ray
Lorentz & M. Sakarias
Maskinen
Miike Snow
› Årets låt
Agnes – Release me
Erik Hassle – Hurtful
Mando Diao – Dance with somebody
Markus Krunegård – Hela livet var ett disco
Promoe – Svennebanan
› Årets pop
Deportees – Under the pavement – the beach
Fever Ray – Fever Ray
Fontän – Winterwhila
Miike Snow – Miike Snow
Taken By Trees – East of Eden
› Årets rock/metal
Abramis Brama – Smakar söndag
Babian – Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad
Gösta Berlings Saga – Detta har hänt
Satan Takes a Holiday – Satan takes a holiday
Switch Opens – Switch Opens
› Guldmicken
Jenny Wilson
Lars Winnerbäck
Miss Li
Promoe
Takida
Typ. Jag saknar kategorin "Årets liveakt" där Håkan Hellströms Peace and Love-spelning borde riva hem första-, andra- och tredjepriset samt alla eventuella tröstpriser.
Är du en av alla dom som vill försvinna när det känns som mörkret klagar?
Så är vi två.
idrottsgalan och dagens träningar,
Det var ingen ynnest att vara Peter Settman i afton. Jag tyckte uppriktigt synd om den lille skojaren som gjorde sitt bästa för att hålla en sankskjuten skuta ovanför den allra djupaste havsbotten.
Jag är väldigt fattig för stunden. Men med tanke på det jag har sett hittills av årets idrottsgala så skulle jag, om jag skramlade i sparbössan och byxfickan, nog kunnat finansierat hela spektaklet.
Humormässigt inleddes kvällen med att Lars Lagerbäck sin vana trogen skulle skämta, spexa och bjuda på sig själv. Han lyckades väl ifall hans primära mål var att verka smågrinig på den charmanta Erik Hamrén. Lasse avslutade sitt långrandiga tal inför utdelandet av Årets Nykomling med att referera till när han själv var nykomling som förbundskapten.
Jag är lite besviken på Lasse då han glömde att berätta skott- och hörnstatistiken från 0-4-matchen i Vigo. Allt annat hann han dock få med, till publikens förtjusning.
Lasse var dock trots detta marginellt roligare än Peter Magnusson som gjorde en genomblek parodi på den förstnämnde.
Apropå de komiska inslagen i programmen så kan vi konstatera att Robert Gustafsson inte längre har råd att medverka på dylika evenemang efter att han sett vilka sekiner han kan tjäna på att göra mediokra reklamfilmer för Mediamarkt. Istället får vi dras med avskrapets avskrap. När till och med Lasse Lagerbäck skickas ut för att bjuda på humor så förstår man hur det ligger till.
Det var skönt att se att Jessica Folker lever och frodas. Det var, så att säga, inte igår någon ringde henne och bad henne sjunga på en scen. Men så hade ju också SVT:s budgetkassa för musikuppträdanden länsats bara timmar innan sändningsstart.
"Åh, ett decilitermått basmatiris och en påse Rollo-kola? Jag kommer", sa Jessica och skyndade dit.
Årets lag blev som väntat golflands... det svenska gol... äh, nåt slags golflag på två herrar skänkte det svenska folket mer glädje än Tommy och Jörgens U21-landslag gjorde i somras. Det är klart.
Till sist: Helena Jonsson är Sveriges största idrottare 2009. 66.7% av det svenska folket tycker det.
Ändå är det så att när Helena inte är där så får hennes tränare kliva upp på scenen och ta emot priset.
Han ger ett tal på fem sekunder och rusar iväg vilket gör att SVT står handfallna och lika snabbt som moloket tvingas klippa till ett tyst bildspel över de senaste 300 årens vinnare.
Nej, skicka istället upp Christer Ulfbåge och den där "stav-till-stav"-nissen på scenen. Det är ju de som ligger bakom det här. Det är de som har fått en majoritet av svenska folket att tro att det är en större bedrift att vara världsbäst på skidskytte än att vinna den italienska skytteligan eller att slå Nadal på grus.
Så upp med Ulfbågen, låt han göra sin patenterade hoppklack från Hello Sidney. Han och alla andra i den där Vinterstudion har vunnit det här priset.
Nej, den här Idrottsgalan går till historien som den allra, allra sämsta. Ett enda hyggligt tal fick man höra, då handicapsimmaren Anders Olsson drog en rolig historia om vad en man sagt till honom efter att han genomfört Vansbrosimmet.
"Är du så trött efteråt att du inte ens kan stå upp?"
Resten var endera nervösa, torrhalsade - eller inte ens där.
66,7 procent var förresten i underkant. Alla förstår väl att även alla orienteraren Helena Janssons röster ska räknas in på Helena Jonssons konto då varje lomhörd pensionär kisat, misstolkat de ack så likartade namnen och slagit fel på den nya tonvalstelefonen.
Inte kan väl Morgan Alling, Sveriges vitaste och svenskaste svensk, känna Zlatan särskilt väl?
Dagens träning blev säsongens första bakslag. Vi tycker att det gått överraskande bra att anpassa sig till två hårdare träningar om dagen - men idag tog det stopp. Vi dog redan på spelet. Stod för en medioker backinsats på sjumannaspelet. Jag ursäktar mig dock med att jag hatar att spela i en tvåbackslinje när anfallarna har den gigantiska fördelen att offsideregeln är satt ur spel.
Och sen Boltonlöpningar på det... Jag var död i såväl ben som lungor redan när vi tog av från linjen redan första gången. De drygt minutlånga pauserna som brukar vara en räddning hjälpte inte alls idag. Vi satt och chippade efter andan, pulsen i tvåhundra knyck och hyperventilering på - hela pausen. Återhämtade oss inte ett dugg.
Men vi tog oss igenom det - vi var inte ens sist. Men bra nära, och så ska det inte vara.
Vi kände frossningar och huvudvärk efteråt och funderade kort på om vi var sjuk och kanske borde avstå eftermiddagens styrkepass. Men det gav med sig efter en dusch och det var nog bara klassiskt slitage som låg bakom. Väl på styrkan var vi någorlunda fräsch igen.
Imorgon är det bara en fotbollsträning och ledig eftermiddag - så det blir då vi får hämta igen oss. En längre sömn på eftermiddagen (den bästa sömnen) vore ej att förakta.
Som Sheriffen tydligen gillar att avsluta - det fick vi lära oss utanför Lasses Matstuga idag; Fredens liljor!
Det känns som jag gett allt jag kan ge,
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter.
look-a-like,
Men när de slår sina kloka skallar ihop för att under styrkepasset på Nordichallen försöka hitta en look-a-like, ja, då blir det uppenbarligen bara fel.
Väldigt fel.
"Har ingen sagt det till dig förut?"
Nej, Billy Berntsson, av förklarliga orsaker har ingen någonsin sagt det.
Kim Källström? Erik Löfgren?
Nej, nej, nej, nej, nej, va?
Du måste va sjuk, sjuk, sjuk, sjuk.
Du måste va blind, blind, blind, blind.
jobbjobb,
Det var dock inga produktivare timmar vi avverkade. Det var nämligen så att bevaklistan, som vi trodde var avverkad vid det här laget, låg och drog sig med ett antal ouppklarade notiser som undertecknad fick jaga med ljus och lykta en tio minuter innan pressläggning.
Men med klassisk stalkerteknik - vi hitta.se-sökte helt sonika efter den spelare i Sundsvall HK med mest udda namn - går det mesta.
Det är dock inte så roligt att försöka få in tyngdlyftningssummeringar under enorm tidspress, gå in på den lokala tyngdlyftarklubben SAK:s hemsida och mötas av - en ensam e-postadress:
Lyftanders83@gmail.com.
Nej, det var inte min dag idag. Vi stod för en blek artikel om Heffnerscupen där Gefle enkelt besegrade Stöde i den damfinal jag hann se. Dessutom hann vi besöka Hagaskolans gamla gympasal där Elisabeth Leidinge lärde upp framtidens stormålvakter.
Detta kommer, och jag vet att gemene man kräver att få veta det här, i tidningen först på onsdag.
Då jag satt med dubbla uppsättningar matlådor passade så klart resterande delar av redaktionen på att hämta hem smäckra måltider från kolgrillen på Ortvikenvägen. Det både doftade och såg ut som en riktig kalasmåltid och de medelpadska kurdernas matlagningskonst måste utforskas även av undertecknad i framtiden...
... när jag får pengar.
Imorgon bjuder GIF Sundsvall på frukost, något som medför både för- och nackdelar. Den självklara fördelen är att vi, när klockan ringer före åttasnåret, inte kan ligga kvar och dra oss en enda sekund utan måste skynda ner till IP till klockan 08:30. Fördelen är att vi får i oss en rejälare frukost där man aldrig behöver oroa sig för att brödet, gröten eller pålägget ska vara slut.
Det går nog på ett ut.
Klockan 09:00 ska vi träffa Cain - igen. Går vi inte till Mittuniversitetet i veckan så får vi inte återgå till studierna förrän vid den här perioden nästa år, enligt Åttingsberg. Så lite klarhet i GIF-frågan vore att föredra.
Sen blir det såväl Boltonlöpningar som styrketräning. Jag tror, och jag är ganska säker på det här, att jag är den enda i den nuvarande träningsgruppen som kommer till den nya veckan med ett tolvtimmars arbetspass i ryggen.
God natt.
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
limpar,
"Anders Limpar går på att han transporterats tio år framåt i tiden efter att det har blixtrat och dundrat lite i ett flygplan".
Nu var det ju bara två år framåt... Men likafullt, Anders...
Jag gillar hur dom utnyttjar övertron till inflyttade utlänningars intellekt. Jag blir lite funderad över Limpars livsgnista när han jublar och kramar den gamle professorn när denne har trollat bort två år av Anders liv.
"Kan Norge ha vunnit Fotbolls-VM?", är självklart det Anders frågar först av allt. Lägg dessutom märke till okynnesinstoppningen av skjortan samt Lennart Swahn som är just Lennart Swahn.
En dag står vi över februari,
du och jag.
världsekonomi-koll,
Jo, när Erik Löfgren har med sig dubbla matlådor till ett tolvtimmarspass på Dagbladet.
Det har, enligt historikern Herman Lindqvist, aldrig hänt förr.
- Att en erkänd uteätare som Erik Löfgren tar dubbla matlådor en söndag förkunnar att vi är inne i en djup depression. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig, säger Lindqvist.
Det spekuleras ju mycket i media om det kan bero på något annat än lågkonjunkturen. Vad tror du?
– Nja, i mina ögon så pekar allt mot att det är den svaga ekonomin i samhället som ligger bakom. Men jag har ju i min roll som historiker genom åren tvingats lära mig att det också kan bero på att ett gäng tyska skojare på Mediamarkt har länsat hans konto, säger Lindqvist.
Hur fattig är Erik Löfgren just nu?
- Ja, i och med att han aldrig ens funderade på en utgång i helgen så kan man redan där konstatera att det är riktigt illa ställt med privatekonomin. När man också lägger till faktumet med de dubbla matlådorna kan vi konstatera att det aldrig varit värre för honom. Han är luspank, helt enkelt.
But sometimes when I dream of her,
on an island where the sunlight hits your eyes,
in the wind there's no sorrow drifting by
And I wish that her eyes, oh her wonderful eyes,
were there, there just for me
On that island I'll be free
turklubba,
... att vi torskade sex raka matcher mot Akdags ende igår, vilket förlänger vår förlustsvit till tretton raka.
... att den sista matchen, då mitt haschrökande holländska landslag tog emot det ryska ditot, fick liv - ungefär på samma sätt som när Pinocchio går från trädocka till en förmodat pervers gammal mans sexoffer.
De första fem matcherna var relativt monotoma och känslolösa. Vi spelade jämnt, jag missade arton frilägen på grund av min bristande avslutsförmåga, Akdag tog tillvara på sina chanser och vann med uddamålet.
Men inför den episka landslagsbataljen gjordes det redan på förhand klart att detta var kvällens sista drabbning - vilket gjorde att undertecknad satt i trans framför skärmen i sökandet efter en trendbrytande seger.
Det började... sådär. Kalid Boularouz tar två lika snabba som onödiga varningar och vi är en man kort. Strax efteråt tar Arjen Robben det här årtiondets redan nu mest efterblivna gula kort. Till råga på allt har yttern redan en varning och vips så är vi två man kort.
Akdags ende tar ett vickningschips, dippar runt i lite Holidaydipp och lutar sig bekvämt tillbaka i soffan med ett leende på läpparna.
Han trodde nog att det var klart. Att den trettonde raka var i hamn redan där och då i den första halvlekens slutskede.
Men han underskattade holländarnas förmåga att sluta samman kring något man verkligen brinner för.
I pausen utlovade nämligen den holländske förbundskaptenen att vid en seger skulle de nio kvarvarande spelarna erhålla varsin högkvalifikativ drake smidd av de starkaste holländska grödorna.
Den holländske förbundskaptenen försökte först skrapa ihop motivation genom att dra upp saker som evig ära, nationens stolthet och episka hjältar - helt utan lycka. Men när han förde över sitt peptalk mot utlovande av haschdrakar - då tändes det en glöd i spelarnas ögon.
Klaas-Jan Huntelaar sprang som en förskräckt svensk kantor i Red Light District på sin ensamma forwardsposition. Den väldige Orlando Engelaar malde ner stackars innermittfältsryssar som tillsammans mätte nio äpplen höga.
Den inbytte högerbacken Edson Braafheids slet så pass frenetiskt på sin flank att hans smeknamn "Den lille svarten" knappt ens uppfattades som rasistiskt. Harmoni mellan raserna uppbringades för en stund i ett annars så rasistiskt landslag som det holländska.
Tiden gick och ett heroiskt kämpande Holland kunde freda sitt mål i nittio minuter. Förlängning väntade och holländarna är rejält utmattade och trötta.
"Nu har vi klarat oss i nittio minuter. Ge hit en drake", hördes Orlando Engelaar säga i den korta pausen inför förlängningen. Fler och fler instämde och förbundskaptenen fick allt svårare att stå emot den arga mobben som ville sluta spela fotboll och återgå till sin favoritsysselsättning. Han funderade. Skulle han dra harangen om nationens stolthet, hjältemod och evig ära igen? Nej, det var lönlöst. Han kände sig chanslös mot den betydligt mer högljudda gruppen av orangetröjade spelare. Men han drog ett djupt andetag, tog mod till sig och sa:
"Ni får den rejäla draken efter matchen. Och vinner ni nu i förlängningen får ni också tre stora haschmuffins samt tre av dessa biljetter". Han tog ur sin högra jackficka fram tre fribiljetter till ett av Amsterdams populäraste masturberingsbås.
Spelarna tittade på varandra, nickade instämmande och enades med ens i en konsensus av "nu gör vi det här. Inte för fotbollen, inte för landslaget - men för nationens verkliga stolthet; droger och legaliserad prostitution".
Matchen fortsatte i samma anda. Ryssarna låg på offensivt, holländarna försvarade sig, offrade hela kroppen i försök att freda sitt mål.
Och till slut kom den - den stora chansen. Klas-Jan fick till slut utdelning för sitt envetna slit och sina otaliga defensiva löpningar. Bollen spelades hem till den ryska målvakten som tog en aning för lång tid på sig, den aggressivt pressande Klas-Jan slängde ut sitt allra längsta ben och nådde bollen precis när den ryska pytsvaktaren skulle slå iväg bollen. En perfekt utförd glidtackling som betydde fallen målvakt, bollen fri och 1-0 Holland.
Minutrarna passerade. Första förlängningshalvleken blev till andra förlängningshalvleken. Oron spred sig i Akdags endes ögon. Skulle han - obesegrad i tolv raka matcher - tvingas gå till sängs med en svidande förlust mot ett manfallet gäng haschpundare?
Det verkade länge så. Maarten "Stekpannan" Stekelenburg storspelade i hemmamålet och klockan hade tickat upp till 118 minuter. Vickningschipsen smakade mer och mer segersötma.
Men så kommer den - kvitteringen. Roman Pavlytjenko får fritt från en position långt till höger i straffområdet. Han skjuter, "Stekpannan" räddar förtjänstfullt men styr bollen i en orolig båge över sig själv. Bollen går högt, högt upp i luften men är kvar i spel.
Roman Pavlytjenko är uppenbarligen den av öststatslirarna som verkar minst påverkad av Tjernobylhärdsmältan då han genast rusar mot målet. Bollen dimper ner mot mållinjen där den lika flintskalliga som väldiga mittbacken André Ooijer står placerad. Men Ooijer är en väldigt beläst och lärd gammal man som inte har samma ytliga tycke för gräs och kvinnor som sina lagkamrater. Han tar därför inte i för kung och fosterdrog när han försöker freda målet - vilket gör att Pavlytjenko kan sträcka dit sin vita baltfrisyr och knoppa dit kvitteringen.
Ridå. Hundraartonde minuten och oavgjort. Denna episka batalj ska alltså avgöras på det allra uslaste och tråkigaste sätten av de alla på FIFA10 - straffsparkar.
Eller?
Nej, så klart inte. Ryssarna hinner bygga upp ett anfall till. Man lyfter in en pastej i det holländska straffområdet, bollen nickas ut. Där står en fri liten ryss på tre äpplen hög som efter 120 minuters slit inte besitter kraft nog i sina arma ben för att avlossa ett skott mot målet. Istället spelar han bollen framåt i sidan till den framstormande evighetsmaskinen Yuri Semin som i sin tur mot det bortre krysset skickar den hårdaste missil till avlossning vi sett på den här sidan Grisbukten. Trötta holländska försvarsben slänger sig för att täcka, men brist på glykogen, vatten och hasch gjorde att de utsträckta benen inte nådde fram.
Istället går bollen stenhårt upp i det bortre krysset. Akdags ende ger ifrån sig ett vrål som väckte inte bara hans ömma föräldrar i rummet intill utan hela Kuben med omnejd. Undertecknad slänger sig på sitt patentsökta sätt bakåt i soffan som bara räddas av en väldigt stark grundbalk.
På planen ligger orangetröjade spelare utslagna på marken. Domaren blåser av. Det vita gardet av spelare känner sig blåsta på konfekten, äran men framför allt de kommande nöjena. De riktar långa blickar mot den tidigare hyllade högerbacken Edson Braafheid som tappade markeringen på Semin. Den tidigare väl dolda rasismen i uttalet av smeknamnet "Den lille svarten" är nu tillbaka och tydligare än någonsin.
Med sjunkande drogpriser världen över, nya trafficking- och prostitutionslagar samt en förstärkt nationell lotteriinspektion hade gårdagskvällens seger kunnat bli lyftet för hela den holländska nationen.
Men så blev inte fallet. Choko-Dutch, skaparna av Everest Poker och alla andra holländare på hedersskojarläktaren fick moloket lomma hemåt tack vare Akdags endes oöverträffade långskottsteknik.
Betygen
Vickningschipsen P P
Kommentar: Veka, bleka och smaklösa. Ett fegt val av den snaskansvarige Akdagsonen. Chipsen gör sig dock fantastiska i rent dipptekniskt syfte, men nog hade vi gärna sett mer kryddstark potatis.
Holiday-dippen P P P
Kommentar: Även detta ett intetsägande val. Man vet vad man får av en Holidaydipp, den går så att säga till jobbet varje dag med sin smak som alltid är alla lags. Men det är inget ställningstagande att bjuda på en Holiday-dipp. Den förkunnar bara något man redan vet - att det är fredag och inledning av helgen och ledigheten. Hade Akdags ende inte varit en sån uttalad Hot & Sweet-motståndare så hade vi fått något att bita i till de tandlösa, men dippvänliga, chipsen.
Coops Orange-läsk: P P P P P
Kommentar: Äntligen ett rejält ställningstagande av den snaskansvarige. Han tar den lilla läskdestillerarens parti i kampen mot Coca Colas världsherravälde. Och han gör det alldeles rätt. Coopläskens fruktiga arom gör att den har det bästa från två världar. Jag är ingen stor apelsinläskdrickare - men Coops smäckra dryck håller på mig att omvända mig.
Nu var det helg igen,
och man vart själv igen.
fredagkväll,
Vi är det dock inte i brist på plats, utan får helt enkelt söka oss till Akdags endes residens och spela några omgångar av FIFA 10.
Efter en dag innehållande fotboll, Boltonlöpningar samt relativt tung styrketräning kommer det bli väldigt skönt att bara luta sig tillbaka i en soffa, tugga i sig nå chips och dipp och krossa en kille - tydligen inte helt olik han som spelar Vincent Chase enligt otränade ögon - på virtuellt fotbollsspel.
Sist vann vi noll av sju matcher, det ska erkännas. Det ska - eller får - inte upprepas. Vi siktar på att vända på siffrorna rakt av. Sju av sju - allt annat är en besvikelse.
Nästa inlägg hoppas jag ska handla om musik. Det händer mycket på spelningsfronten - vilket kan tyckas normalt under vårkanten. Men det händer även mycket på spelningsfronten i självaste Sundsvall - vilket är sinnessjukt hur man än vrider och vänder på det.
Håll ut, håll ut.
Förr eller senare spricker en bubbla,
håll ut några dagar till.
aaah, du ténker saaau,
Varför?
Jo, jag tror att jag vet.
I början av januari lämnade jag in min kära bärbara på reparation till en gladlynt tysk med ett minst lika stort tycke för mat och bakverk som för teknikaliteter.
"In moonad", skulle det ta innan jag fick tillbaka min maskin från Mediamarkts reparationsavdelning, menade tysken som enligt uppgift både ska känna Akdags ende och "vara en rolig prick".
Jag kom idag - i samband med det nekade skoköpet - på att vi i och med datoröverlämnandet även lämnade över vårt certifikat till Handelsbanken som fanns inlagt någonstans på hårddisken. Min enkla tes är därför följande:
Den forna axelmakten har samlat sina främsta dataingenjörer, kanske även Danzzor och Påven lånats in från den svenska spetsgruppen, för att snärja sig in på mitt Handelsbankenkonto.
Där har man länsat det på dess minimala värde. Man har dock, enligt gammal germansk sed, lämnat tjugo kronor på kontot för att den drabbade skall kunna betala för en enkel ungdomsbiljett med bussen mot Södermalm.
Så måste det vara.
Imorgon blir det möte med Cain. Vi hade tänkt propagera för att vi behöver lön som täcker såväl pengar för boende och mat till föräldrar som lite övriga utgifter efter den tilltagna inkomstskatten.
Nu måste vi också få in "sen är det så att ett gäng lönnfeta datasnillen sitter nere i Oberstorf och snor pengar månatligt från mitt konto, så jag behöver en extra slant med tanke på det också".
Imorgon väntar fotboll och Boltonlöpningar på förmiddagen och skivstångsstyrka på eftermiddagen. Därefter tar vi helg med tankar på Bergsåkers V75:a och Joel Kinnamans tolkning av JW i Snabba Cash.
Allt det där om att va på väg nånstans .
När man är tillbaks där allt började.
köp medges ej,
Om onsdagen numera är ett djävulens påfund med såväl Boltonlöpningar som cirkelfys så är torsdagen, likt tisdagen, Guds gåva till GIF-spelaren.
Träning 10:15. Kvadraten, spel, slut. Sen ledigt.
Fantastiskt skönt, och det hela blir inte sämre av att man tycker att man numera gör ganska bra ifrån sig på sin mittbacksposition.
Nåväl. Under den lediga eftermiddagen hann vi följande:
- låna Urbans väldiga BMW och inmundiga en bättre pannbiff med stekt potatis och smäcker löksås. Dessa pannbiffar ska inte förväxlas med de som serveras i bland annat Hedbergskas matsal. Dessa tycktes jämt och ständigt serveras på inofficiella Gå-till-Sibylla-dagen, något som kan ha haft något att göra med att pannbiffarna inte bara lyckades vara smaklösa utan även mjuka och bleka. Och då ska vi inte ens gå in på dess komplement leverbiffen. Lasse kunde svarva ihop en bättre, och framför allt större, pannbiff som var lika mättande som god.
- bege sig hem för att ta emot diligensen från sängföretaget Sova som utlovat att åtgärda gneket i vår ställbara. Den utsände snickaren åtgärdade genom att fästa två tygbitar under sängen. Ett uppenbart luftslott men det kan väl säkert hålla för ett hushåll av den svenska medelklassen.
- ta familjens Mazda till Mittuniversitetet för första gången sedan den artonde december. Bilrackarn var dock inte riktigt särskilt beskedlig utan alla tillgängliga varningslampor blinkade eller lyste. Såväl ABS-bromsarna som de för mig mer okända TCS-bro... -grejerna hade lagt ner. Men fram kom vi utan en skråma, trots en rejälare sladd i kurvan ner för Branta vägen. Vi var dock inte på universitetet med planer på att förskanska oss kunskap inför lördagens tenta. Nej, vi har nämligen inte registrerat oss. Istället hade vi bokat ett möte med ingen mindre än journalistprogrammets ansvarige Ingemar Åttingsberg.
Vi kom fram till följande;
jag kan inte både spela fotboll på heltid och klara av skolan.
jag kan ta ett uppehåll i studierna och fortsätta nästa år.
jag borde ha ett upplysande möte med Cain Dotson om det blir drägliga ekonomiska förhållanden under året.
jag borde - om det inte blir drägligt ekonomiskt med fotbollen - infinna mig på skolan på måndagen för att inte tvingas vara borta ett helt år.
han tyckte att jag gjorde rätt som gav fotbollen en chans.
vi båda enades om att jag var ganska ung och hade framtiden framför mig.
- familjens Mazda togs sedan till OK/Q8 för att tankas. Vi kom där på tanken att vi tidigare under vår bilkörande karriär helt frivilligt har betalat bensinen för familjens bil. Som en fin gest, liksom. Men bensin är, sanna mina ord, inte gratis. Slanträknaren hinner alltid bläddra fram till runt 6-700 kronor, pengar som vi tidigare alltså rent av okynnesbetalat med egna medel några gånger. Det är lite annorlunda nu.
Vi är nämligen luspank. Tidigare under dagen, en stund efter det att vi lämnat Lasses Matstuga och en stund innan vi betalade 19 kronor för en bustripp till Södermalms höjder, så befann vi oss i köptagen. Vi hittade något överraskande ett par åtminstone hyggliga kängor på Din Sko, och tänkte beslagta dessa för att testa mer utförligt - med riktiga byxor till och så vidare. Sen kan man ju alltid utnyttja det öppna köpet. Vi gick fram till den blonda damen i kassan med den fördelaktiga utséendet, lade upp kängorna, drog kortet, slog in koden innan vi möttes av ett besked.
"Köp medges ej". Punkt. Kort och koncist; denna skojare har inga pengar.
Så där stod vi, i mjukisbyxor, och försökte köpa ett par skor vi inte hade råd med.
Vi kände oss fattigare än en valutainvesterare med gott öga till Island.
Det var vår dag. Ganska händelserik i skrift, för att vara en relativt slö dag.
Kärlek är för dom,
dom som har tur.
Kärlek är för dom,
dom som har tur.
cirkeln är sluten,
Men det här säger man ju inte nej till. En ställbar säng, en tevedosa, Filip och Fredriks "Tårtgeneralen" samt ett antal spelbongar - inte alls illa för en onsdagskväll.
Speciellt om man har i åtanke vad vi tvingades genomlida under dagen. Vi har tidigare gjort oss märkvärdiga över Boltonlöpningarnas slitsamhet. Så ung och dum vi var.
Boltonlöpningarna avverkades under onsdagsförmiddagens fotbollsträning. I måndags körde vi ett set (3+2+1), igår blev det dubbla. Och på något sjukt sätt var vi ändå tröttare i måndags.
Sen kom eftermiddagen och med den visheten och upplysningen. Boltonlöpningarna kommer inte vara det tuffaste denna försäsong har att erbjuda. Långt ifrån. Fystränare Pelle Ljungström introducerade nämligen cirkelfysträning i Bergsåkers gymnastikhall.
Tre varv med fjorton stationer med diverse blandade övningar utformade för att långsamt ta död på alla muskelceller i hela kroppen.
Jag är en av alla dom som anser att kräkningens ädla konst är bland det äckligaste man kan genomföra som människa. Jag har därför vägrat spy trots alla helvetesträningar man gått igenom under årens lopp. Men igår...
Igår var det närmare än någonsin. Efter tretton avverkade stationer på tredje och sista varvet stod vi inför rygghävningar, liggandes med magen böjd över en plint. Det var som om allt var uppgjort för att min svit kräkfria svit skulle brytas där vi låg med huvudet långt nere vid marken.
Ted i "How I met your mother" skryter ofta om att han är "vomit-free since '93". Vår svit sträcker sig inte så långt, men den kan beskrivas som "vomit-free since january 2009 when we had a few ten shots to much and then got a ride home with someone who had played a few racing games too many".
Men det blev aldrig av. Vi hade tidigare under passet sett Bergsåkersskolans till åldern komne vaktmästare tittat in och småsnackat med Åkeby. Det såg ut att vara en hyvens man som förmodligen smitt andra planer en januarionsdag än att torka upp juniorspya.
I övrigt fick vi utstå skammen i att inte klara av en av övningarna, en till synes livsfarlig rackare där man skulle häva överkroppen över en träbom. Trots Åkebys hjälpande händer var jag aldrig riktigt nära, trots att den övriga truppen lekte sig över med ett leende på läpparna...
Jaja, cirkelfysen - där har vi den riktiga boven under årens försäsong. Dessutom på samma dag som Boltonlöpningarna.
Då kan ni förstå att man drar sig tillbaka till sitt mörklagda rum redan vid åttasnåret för att se sina Europatips-, Topptips-, V64- och Bombenkuponger gå upp i rök.
Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.
uutiset,
"Pengarna har de stulit", säger han och väntar på att pöbeln ska jubla instämmande och hytta med plakat och andra tillhyggen.
Ingenting händer. Han fattar snabbt ett nytt beslut och adderar en textremsa till sitt tal.
"... fiskkvoterna har de tömt och naturvärdena har de förstört".
Pöbeln jublar nu instämmande och goes bananas. Pengarna var ju en sak, men när de går på våra fiskkvoter..., tänker gemene islänning.
Sist jag slängde ett öga på den kortare dokumentären stod ett gäng islänningar och förde en tyngre bjälke mot dörren till regeringskansliet ända tills då de blev besprutade med tårgas. Mycket likt när orcherna försöker slå upp portarna till Gondor med hjälp av ett redskap jag har för mig de kallade "Gronk".
En mångfacetterad person hade nog dragit några paraleller till läget på Island till andra demolerade statsekonomier. Vi tar istället mest till oss av hur roligt det var att det lät som att islänningarna värdesatt fisk mer än pengar och drar halvdana referenser till Sagan om ringen.
Jaja. Nu ska vi bege oss till sängliggande. Drömma om Boltonlöpningar som tar slut.
Men jag är som jag är,
ja, det finns inte tusen av mig.
Och du är som du är,
och då är det så.
ja, det trodde jag,
Ja, galna tant som av någon anledning är avlönad av TV4, det trodde jag. Jag levde under villfarelsen att det inte spökade på riktigt utan bara på låtsas i ditt program.
Men det är nog bara jag. Hela din bekantskapskrets har nog den största av respekt för ditt arbete och leverne.
Från en skojare till en annan - nu ska vi ge Micke Leijnegard chansen i "Mästarnas mästare".
Jo, på riktigt. "Det okända" har inte säsongspremiär förrän nästa måndag.
Tills dess hoppas jag att Sjöberg och Holm kan fortsätta sin urlöjliga tuppfäktning samt att Armand Krajnc bjuder på djupa metaforer från den allra mest högtravande ryska litteraturen.
För att meddela läsarskaran hur vi ställer oss till golfare kan vi nästan slå vad om valfritt belopp om att Catrin Nilsmark kommer sist. Hade den legendariske dominospelaren Lars "Brickan" Johansson varit med i tävlingen hade hon kanske haft en chans till seger då hennes sport är marginellt hårdare, men nu blir det tufft.
Du tittar i din atlas, bläddrar och gråter
”Vad är det med dig?” Säg det.
Alla kartor och städer, vatten och platser
Som vi aldrig ska få se...
träningslättnad,
Det är ju allmänt vedertaget att det jobbiga med träningen inte ligger i att man blir trött, utmattad och slut.
Oavsett om du blir tvingad att löpa Boltonlöpningar tills dess att du ligger och skakar i fosterställning på en köldfrusen grusplan i Bredsand så är inte det det jobbigaste med träningen.
Nej, det jobbiga med träningen är att man måste plocka ur träningsväskan när man kommer hem. Svettiga kläder som lagrats inom stängda förhängnader under en dag är inget man ens vill se sin värsta fiendes händer vältra runt i.
Lägg då också till det faktum att din ömma moder skäller ut dig efter noter om träningsväskan vid hennes hemkomst ligger kvar i hallen - ouppackad.
I GIF Sundsvalls stolta a-lag har de personer som tvättar träningskläderna åt en. När man återkommer för träning morgonen därpå ligger kläderna prydligt på ens plats. Just nu lånar vi Ålanders plats och det är förvånande hur pass små kläderna är. Jag har alltid trott att Ålens kroppshydda alltid varit betydligt större än undertecknads, men om inte den Kalmarflyktande mittbacken gillade extrem tighthet mot kroppen och bara underarmsslut så kan det vara så att de där 82 stolta kilogrammen som vår badrumsvåg visar inte ljuger.
Åter till huvudämnet. Vi behöver inte plocka undan väskan i hallen på eftermiddagarna, tack vare Kerstin på Norrporten Arena.
Vad gör då några Boltonlöpningar imorgonbitti?
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
välsvarvat hos lasse,
Eller nej, det gjorde vi kanske inte.
Och så blev det inte heller.
Först i mitten av februari - efter en och en halv månad av Boltonlöpningar, styrketräning och övrigt försäsongsslit - kommer någon klarhet att bringas i ämnet.
Men vi fick - i brist på klara besked - ett tiotal frikuponger till Lasses Matstuga så att vi kan äta emellan träningarna.
Dessa var man inte sen att utnyttja efter dagens enda fotbollsträning i NCC-hallen. Vi styrde omgående kosan mot Skönsmon trots att Cain påvisat att kupongerna gällde på Ortvikenvägen. Men Lasses Matstuga som Lasses Matstuga, tänkte vi och styrde kosan mot den Lasse-restaurang vi trodde befann sig på Skönsmons höjder.
Men till ingen lycka. Vi cirkulerade det legendariska stadsdelen innan vi till slut ringde numret som fanns på kupongernas framsida. En man svarade.
- Hej, är det här Lasses Matstuga på Ortvikenvägen?
- Ja.
- Vi tänkte besöka er restaurang i Skönsmon, men vi hittar inte...
- Den är stängd.
Aha, den var stängd hinner vi tänka. Den kanske just har blivit nedlagd efter julhelgen. Jag vet ju att jag åkt förbi skylten åtskilliga gånger.
- Den stängde vi för tre år sedan, fortsätter han.
Jaha. Så uppdaterade var vi. Istället styrdes kosan omgående mot Ortviken.
Och väl på plats blev ingen besviken. Lasse vet hur en slipsten ska dras för att forma en välproportionerlig tallrik husmanskost.
Där fanns fem val av lunchrätt - bland annat kycklinggrytan som Lagréll förskanskade sig samt fläsket, potatisen och löksåsen som undertecknad skodde sig på. Hos Ghamil fanns endast två rätter, varav en alltid var andra klassens fisk.
Så det här blir nog bra. Rent matmässigt, alltså. Allt annat hänger ju på en väldigt skör tråd. Vi borde egentligen ringa Ingemar Åttingsberg, programansvarig på Journalistprogrammet, och låta denne tala lite vett i mig.
Men sist vi talades vid var han positiv till en fotbollssatsning, och det är ju jag också i grund och botten också till hundra procent. Det är ju så ruggigt roligt. Särskilt nu när man fått spela mittback två träningar i rad och man tyckt att det gått ganska bra. Inte som när vi försökte efterlikna en förvuxen och mentalt skadad Cicinho längs högerflanken.
Imorgon är det nya tag med dubbla pass, fotboll plus löpning på förmiddagen och styrka på eftermiddagen. På lördag är det tenta och vi har a) inte registrerat oss och b) inte beställt böckerna. Men vi tjänar ju i alla fall matkuponger.
Jag ser solen i dig,
men den ser inte mig.
tjugo komma noll,
Jag har aldrig tittat på Paradise Hotel. Har tyckt att det är ett andra klassens underhållning skapat av fjärde klassens producenter och medverkande.
Det känns ociviliserat att år 2010 sitta och på allvar följa, ryckas med och vara intresserad av vem som får ligga med vem när ett helt okänt och till stora delar intelligensbefriade gäng människor samlas på en paradisö.
Men idag fick jag tänka om.
Om en person som gick ut med 20.0 på Skvaderns naturprogram, vi kan kalla honom Kristian Ek, på allvar följer, sätter sig in och fattar väldigt tycke för programmet - ja, vem är då jag att inte ge det chansen?
Bästa sättet att ha enkelt tillgängliga samtalsämnen med GIF Sundsvalls a-lagsspelare, kan jag dessutom tänka mig.
Så ikväll är det upp till bevis, TV6. Utlovad "nakenchock" på förhand.
Oooh. Kan inte gå fel.
Teven går på med ett jävla hallå. Nu flaxar gamarna omkring i våran eter.
Den ena är loj och den andra är skoj som kan undvika väsentligheter.
Är Du trendig och hipp, så har Du gjort Dig ett klipp.
Sen kan Du lira lite pop och hålla masken.
bolton,
Henke Pedersens Bolton - roten till allt jobbigt.
Det var en gång en medelålders man från den svenska östkusten som bestämde sig för att ta en tripp över sundet till Storbrittanien.
Mannen gick och vandrade utanför Manchester, klättrade runt i Croals dalgångar varpå han såg en träningsanläggning nere på en slätt. Han letade sig ner mot det gröna fältet, då han var mycket intresserad av fysiska aktiviteter i allmänhet.
Väl nere vid planen noterade han att det var fotboll som spelades. Ett vitklätt, till synes vältränat och sammansvetsat gäng tränade smålagsspel. Efter att på knackig grundskoleengelska ha frågat en farbror vid åskådarräcket fick han reda på att det var Premier League-laget Bolton Wanderers som bedrev träning.
Klassen på träningen var fantastisk. Den väldige dansken Henrik Pedersen stod på sitt håll vid straffområdeslinjen och dunkade bollar i ribban, tog emot den på bröstet och dunkade den i ribban igen. Jay-Jay Okocha löpte på 10 blankt över hela långsidan med bollen balanserad på huvudet.
Den svenske mannen visste att han hade ett anteckningsblock i sin axelväska. Men han hade ingen lust att anteckna, kände han samtidigt som en sömnig gäspning klädde hela mungipan. Han var ju ändå här på semester, och bolla med ribban och löpa 10 blankt med bollen på huvudet var nog allmänna kunskaper hemmavid, tänkte han stillsamt.
Han lämnade räcket och lutade sig istället komfortabelt tillbaka på en träbänk, allt medan Ivan Campo stod och prickade uppställda konor med långbollar på 80 meter. Inget nytt under solen.
Han avnjöt resten av bollträningen samtidigt som solen som tittade fram i dalgången värmde ansiktet i den kyliga marsförmiddagen.
Sedan hände något. Han ryckte till och hoppade med sina spänstiga lår upp till stående position. Spelarna hade ställt upp sig utspridda längsmed långsidan. "Här händer det grejer", ropar mannen högt till och rycker av sig axelväskan. Lutandes över räcket fumlar han efter anteckningsblocket i väskan. Till slut får han upp det och vässar samtidigt öronen för att höra vad den gråhårige tränaren vid mittcirkeln basunerade ut.
"You will run over the field in twelve seconds", sade den gråhårige tränaren medan mannens penna flög fram över blocket, "then you will wait for four seconds before you run back in twelve seconds again". Så. Han fick med det. Ordagrant. Nej, vänta, nu börjar han prata igen:
"You will then wait for four seconds again, then you run a so called 'double'. You run back and fourth in twentyfour seconds before you wait for four seconds. Then you do it all over again, three times. Then there will be a shorter break and then we will do this totally nine times".
Nu hängde han inte med ordagrant längre, han var ingen typograf. Men han hade fått med sig det viktigaste. Han läste utantill på blocket.
60 meter - 12 sekunder.
Fyra sekunders vila.
60 meter - 12 sekunder.
Fyra sekunders vila.
120 meter - 24 sekunder.
Fyra sekunders vila.
Och om, och om, och om igen.
Till förbannelse, plitade han dit.
Mannen vid stängslet hette Pelle Ljungström och var fystränare i GIF Sundsvall. Grunden till de så kallade Boltonlöpningarna var lagd, något som skulle gäcka GIF-spelare i alla åldrar in i evigheten.
Efter denna fabulerade historia om det mest hatade studiebesöket i modern tid kan vi kort konstatera att det var Boltonlöpningar idag efter träningen. Vi hängde med bättre än väntat, men det gör ju inte det hela mycket lindrigare. På eftermiddagen var det dessutom styrka, vilket gjorde att man slocknade av ren utmattning i soffan framför den oerhört bleka tillställningen mellan Elfenbenskusten och Burkina Faso.
Just i detta nu såg jag Micah Richards göra 2-0 för City hemma mot Blackburn. Det lönar sig att vara vältränad, tydligen. För då kan man ta bollen vid mittbacksposition, driva förbi fyra gubbar med hjälp av bara sin fart, friställa en forward, se bollen gå i stolpen, vräka sig framför två Blackburnförsvarare och raka in bollen.
Så jag klagar inte. Mer Boltonlöpningar åt folket, säger vi. Och det lär ju besannas redan imorgon förmiddag om vi känner den gode Åkeby rätt.
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.
johan falk,
Det är ju Tredje Vågen all over again. Inte heller nu, 2009, kan man få eld - ELD - att se verklighetstrogen ut.
Tänk om en homo sapiens skulle slänga ögat ifrån en sekvens i Avatars djungelanimationer direkt till en animering av eld i Johan Falk-filmerna.
Jag tror det skulle vara slutet för vår arts överlevnad. Det skulle bli för svårt för våra hjärnor att ta in.
"Avatar är producerad tjugohundranio och Joha... Jo... Johan Fa... Falk är ock... också.... skapad tju... tjugohun... tjugohundrani..."
(Här lägger sig homo sapiens ned och dör på grund av överkokning i hjärnbalken).
Och Jakob Eklund är sitt vanliga platta jag.
Då ska jag samla mina krafter och göra nånting stort,
för dig, för dig, för dig.
mejlbombad,
Inkorgen är full med frågande SMS. Mejlen har plingat in i strid ström. Telefonen är nerringd av olika människor med en och samma undran:
Förlorade du alla sju matcher mot Akdags ende igårkväll på FIFA?
Nej, gott folk. Det är klart att jag inte gjorde. Det är allmänt känt att jag vinner 33% av matcherna mot en genomsnittlig ytterback i Kubikenborgs IF. Att jag då skulle förlora sju raka matcher finns inte i kalkylen.
Idag begav vi oss vid Europatipsspelstopp (som vi spelförstörda människor brukar referera till) ut till Nordic. Vi såg min systers lag prestera något slags substitut till fotboll, jag såg min syster göra mål, jag såg min systers lag vinna en match, jag såg SDFF:s b- eller c-lag överraskande falla mot Njurunda och jag såg - så klart - Söders BK:s match mot Söråkers FF.
Det var ett gäng nya ansikten som visade upp sig hos de för dagen vitklädda.
Den som först och främst snodde all min uppmärksamhet var den väldige svarte anfallaren som dunkade iväg missriktade skott på uppvärmningen.
Anfallaren såg ut som Sunderlands Kenwyne Jones efter tio veckors inspelning av Supersize Me. Ett par grova ardennerlår understödda av ett par robusta höfter såg ut att kunna skjuta sank i inte bara diverse Division IV-lag utan även ett Sovjetiskt u-båtsartilleri.
Men matchen blev en besvikelse, både för Söder och Kenwynes förvuxne like. I somras betvingade Söråker Söder framför mina bevakande Dagbladetögon med klara 10-2 nedanför Apberget, idag stannade siffrorna vid 2-0.
I dagens Söderupplaga lades det också märke till den väldige försvararen med nummer fyra på ryggen. En kraftigt byggd och till åldern kommen man som kan liknas vid en Medelpadfemmans Richard Dunne. Mycket hjärta, stenhård inställning och oerhörd vilja - det var bara det att Dunnes kropp - trots åtskilliga självmål genom åren - hänger med någorlunda. Det gjorde det inte för nummer fyra.
Det gjorde det hela fantastiskt roligt, och vid många tillfällen även oerhört farligt - åtminstone till synes. Han framstod som en teknisk, vek 14-åring som lyfts upp i a-lagets värsta mardröm.
Nej, Tommie har en hel del att slipa på under våren. Bäst hos de vitklädda var faktiskt i mina ögon vänsterflankslöparen Tobbe Strandlund som, med sin Medskogsskolning fram till tretton års ålder, spelade klokt och vårdat.
Jaja. En stund på Golds hann vi med också.
Vi tänkte avsluta med två hyllningar. Sanna mina ord; Marouane Fellaini kommer att bli något riktigt stort vad det lider. Oj, vad jag gillar dennes spelstil. Och oj, vad han formligen åt upp små rödklädda gossar i lördags.
Gonzalo Higuain är just nu världens - om inte bästa anfallare - bästa avslutare. Det finns ingen som gör det med så pass hög procenthalt som den kvicke argentinaren. Jag är i detta nu inne på att lira Higuaín som skyttekung i det kommande VM-slutspelet till 30 gånger slantarna.
Argentina har Nigeria, Grekland och Sydkorea i gruppen - en munsbit för Real Madrids nummer 20.
Ikväll ger vi Jakob Eklunds platta skådespel (karln pratar i exakt samma tonläge till grovt kriminella i en krissituation som när han gullar med sin förstfödda bebis, som Näsberg brukar säga) chansen då den första Johan Falk-filmen visas.
Och jag är en av alla dom som vill ge upp när jag är söndagskvällsförvriden,
vad gör man då?
mina värden till åtlöje,
Benböj: 120 kg +
Pelle Ljungström sa att vi nog skulle klarat av en del till, men ville inte utsätta oss för någon skaderisk.
Tresteg från stillastående jämfotaställning: 7,85 meter
Ett hyggligt resultat som resulterade i en plats på den klart övre halvan i truppen. Bland övriga mittbacksresar villl jag minnas att Brink hoppade 7,95, Erkan överlägset längst av alla på 8,30 och Kibbe Ek på 7,35.
Brutalbänk: 21
Ett medelresultat. Snittet låg nog runt 21-22.
Så... det var väl det. Jag tror inte jag har glömt något.
(Berättarrösten harklar sig flertalet gånger och sänker röstvolymen till oigenkännelighet)
Chins bakom nacken: 4
Sämst i laget. Överlägset.
Denna söndag ska ägnas åt att bege sig ut till Metso Cup för att dels njuta av propagandafotboll men också se hur Söders BK:s stolta kollektiv står sig nu när mittfältsdynamon Rikard Svensson begett sig till de franska alperna medan den tunga, orörliga men på något sätt fortfarande målfarliga centern Johan Martinsson anslutit.
Därefter tänkte vi stanna förbi Golds gym för att ta ett lugnare joggingpass för att öka fräschören i benen inför den kommande träningsveckan. Dessutom tänkte vi väl träna på chins, vilket vi lär få göra varje dag nu framöver i ett antal år.
Jag ser dessutom mycket värde i dagens Europatips. Och med tanke på att vi ligger back 384 000 kronor från gårdagens missade V75 vore det på sin plats med en klonk.
Bari, streckade på 6%, borde ha en åtminstone 15%-ig chans idag.
Sampdoria, streckade på 10%, borde ha åtminstone uppemot 20% vinstchans idag.
Osasuna, streckade på 10%, borde ha åtminstone 25% vinstchans.
Zaragoza, streckade på 10%, borde ha strax över 25% vinstchans.
Xeres, streckade på blott 5%, borde ha uppemot 15% vinstchans.
Alla dessa är givna på mina kuponger.
Två någorlunda vettiga spikar i min bok är Livorno, 28%, samt Udinese, 42%.
Barcelona och Real Madrid skulle jag gärna gardera upp, men vi har inte budgeten för sånt just nu.
Så här ser vårt stolta, för dagen reducerade, system ut.
| 1. Liverpool - Tottenham Dubbelv | 1 | ||||||||||
| 2. Fiorentin - Bari | 1 | X | 2 | ||||||||
| 3. Juventus - Milan | 1 | X | |||||||||
| 4. Napoli - Sampdoria | X | 2 | |||||||||
| 5. Deportivo - Osasuna | X | 2 | |||||||||
| 6. R.Madrid - Mallorca | 1 | ||||||||||
| 7. Tenerife - Barcelona | 2 | ||||||||||
| 8. Xerez - Valencia | 1 | X | 2 | ||||||||
| 9. Espanyol - Zaragoza | X | 2 | |||||||||
| 10. Malaga - A.Bilbao | 1 | X | 2 | ||||||||
| 11. Sp.Gijon - Getafe | 1 | X | 2 | ||||||||
| 12. Livorno - Parma | 1 | ||||||||||
| 13. Udinese - Lazio | 1 | ||||||||||
Att det kommer bli en lång, kall vinter.
film och trav,
Hemkommen från Sherlock Holmes. 
Betyg:
Filmen: P P P P
Spännande, välgjord, goda skådespelarinsatser. Det saknades... äh, jag är ingen biofilmsexpert, men jag tyckte det saknades något element för att filmen skulle nå upp till en femma. Kanske kan "Iidel" utvärdera den mer värdigt.
Naturkarran: P P
Lätt besvikelse då den på förhand inhandlade påsen prasslade mer än genomsnittspåsen i salongen. Dessutom fanns inget avtorkningsredskap till hands då man ville bli fri från händernas Sourcream and Oniona (slå upp det i SAOL, bör uttalas "åniona") kladd. Inte det fantastiska naturkarra vi lärt känna genom åren.
Popcornen: P
En påse Estrellapopcorn från förra biobesöket gjorde ingen glad idag. Trots en obruten förpackning kändes det som att majskornen legat av sig och förslappats på den dryga vecka som gått sedan inköpet. Små korn, smuligt och även här en prasslig påse.
Drycken: P
Vi kan bara konstatera att 50 centiliter Cola inte är tillräckligt för två timmar film. En expert som "Iidel" hade inte nöjt sig utan en blockbustermeny till en dylik långrulle och fnyst lågaktningsfullt åt en så pass liten flaskläsk. Bristen på läsk under filmens andra halva kan mycket väl ha bidragit starkt till såväl popcornens som naturkarrans låga betyg. Kanske hade bristen på läsk en inverkan på själva filmens betyg.
Platserna: P
Regel nummer ett för alla biobesökare: Är de bästa tillgängliga platserna på rad 3, längst in i hörnet - gå inte på bio. Klonk-Basse, som till viss del är ursäktad då han bor på Kenoland och inte är van fastlandets normer, kände tydligen inte till detta. Man satt och kollade uppåt. Man satt och kollade i sidled. Man såg ett sken från en nätt lampa i allégången som retade hornhinnan och dess vänner sådär lagomt under hela filmen. Mitt i filmen lät det som att en skock med brunstiga bisonoxar fått syn på en okastrerad utterhona och därför löpt amok i korridorerna på bion. Det var förmodligen så att en film i en närliggande salong tog slut och alla reste sig för att gå, prata eller för all del skrika. Våra platser var självfallet alldeles intill dörren som människorna cirkulerade kring. Platserna tilldelas trots allt detta ändå ett P och inte ett överstruket då jag hade ännu lägre förväntningar på rad 3, längst in i hörnet.
Sällskapet: P P P
Vi ska väl först och främst erkänna att om en biofilm någon gång ska påkostas så borde det ske med en klassdam vid sin sida. Klonk-Basse är mycket - en klonkare, en mästerklonkare och Fru Fortunas förlängda arm på gjorden - men han är ingen klassdam. Men han skall strax åter bege sig till Kenoland och han är en hyvens prick, så han är väl värd ett med beröm godkänt betyg - trots platserna.
Nu, när klockan slagit ett och det är dags för att krypa till det berömda korset och sova inför den stundade Nalbandian-Ferrer-drabbningen på Lagunen imorgon förmiddag, tänkte jag be er om en tjänst.
Jag vet att denna blogg följs av åtminstone en beskärd del spelförstörda människor. Spelförstörda människor brukar förr eller senare beblanda sig med travets ädla konst. Därför vill jag till klockan 13 imorgon ha fått följande klart för mig: hur ser det här ut?
5 Ridgehead Cahore.
5,6,7,8,11,12.
1,3,4,9,12.
2,4,5,6,7,10,11,12.
11 Highlander Club.
14 Sharapova.
3,5.
Ja... Så ser mitt 240-kronorssystem ut just nu. Till imorgon klockan 13 vill jag ha bytt ut detta system mot ett vinnande dito.
Så SMS;a, ring, skriv på Facebook, eller - gud förbjude - kommentera här.
Gör i alla fall någonting. Hjälp mig. Jag kan inte det här. Egentligen. Jag är inte en av alla dom på alla jobb - från tidningschef till gruvarbetare - som alltid har en "klaring" till varje omgång i vardera rockärm. Jag läser vad andra - som påstår sig kunna - tycker och tror, kopierar och tar till mig, sållar och kommer fram till ett chansartat system byggt på några understreckade krakar.
Jag själv kan ingenting. Hade någon frågat mig i förrgår vad Highlander Club var för någonting hade jag kanske svarat att det är förmodligen är en ny Club Sandwich på Allstars Fabulous Sportsbar.
Nu är det min spik, av nån anledning.
Så hjälp mig.
Och min kärlek finns minst tretton trappor opp,
i min drömda sagovärld.
liverapport från stads,
Liverapport från Stadshusets dansgolv:
Ola Skinnarmo (till höger) står här tillsammans med tre friluftsvänner som tillsammans är på väg på en expidition till Nordpolen. Dessa tre har passat på att stanna till i Sundsvall och gå ut i fredagsvimlet, bara på grund av det faktum att de anser sig rätt klädda.
- Klarar vi att gå ut i dylik bitkyla så ska det inte vara något problem att utföra vårt mål; att löpa ett 5000 meter hinder-lopp nakna på Nordpolens nordkust. Med den här utgången som förberedelse blir den uppgiften en lätt match, säger Ola Skinnarmo vid bardisken samtidigt som han beställer in en hink med is och en ishacka till sitt drinkbord.
Dessa tre herrar är just nu de starkast lysande stjärnorna på kvällens dansgolv, då inga vanliga människor med något som helst förnuft har letat sig ut på en utgång i denna bitkyla.
Nej, istället beger sig en klok man i sina bästa år mot en lugnare biovistelse. Förra lördagen avverkade vi den fantastiska Avatar - den här helgen blir det Sherlock Holmes.
Två biobesök på en dryg vecka innebär ett överlägset rekord för undertecknad.
Jag säger mig själv,
jag har ingenting.
Det är bara floskler och evig väntan.
stora grattis,
Mannen som jag alltid har trott hetat Joel Qviberg men som tydligen går under namnet Julio Eduardo Qviberg kliver idag på säsongens första fotbollspass under ledning av Sheriffen i Medskogs stolta BK.
Han gör det på ett vis bara en riktigt kvick och teknisk ytter har råd att göra det - som nominerad till ett bloggpris.
Här konkurrerar vänsterflankslöparen med nio tonåriga tjejer som skriver om allt mellan gårdakvarnar och skit hårförlängningar och mode.
Bland annat erkända storbloggare som BarbieNadja, blott 17 år och redan känd från dokusåpan Klass 9A.
Här kan ni rösta på Julio Eduardos blogg, som om ni inte redan visste det kallas julioss.blogg.se.
Vi på pirkt.blogg.se är också på väg uppåt på modebloggarscenen. Igår lanserade vi såväl skoidéer som en dagens outfit. Idag är det - i brist på annat i väntan på fystest nummer två klockan 15.00 - dags för ytterligare en. 
Strumpor; varma yllesockar.
Byxor; mjuka gratisbyxor, samma som igår.
T-shirt; röd gratiströja från Giffarna.
Hoodtröja; gratis, för liten och samma som igår.
Här har vi en outfit som inte kostar skjortan. Den kostar nämligen bara strumpan, som man brukar säga då alla ens andra plagg på kroppen är skänkegods.
Outfiten är snarlik den igår, med undantaget att gårdagens vita t-shirt är utbytt mot en röd. Ett tydligt signalement som med bestämdhet säger att "igår var det torsdag, idag är det fredag".
Men den tydligaste markören på vem du egentligen är i denna evinnerliga stildjungel är ditt namn - skrivet i förnamn och efternamnsinitial - som du alltid ska bära på bröstet. Det blir enklare så. Och för igenkännelighetens skull är det alltid en fördel att bära majoriteten av dina klädesplagg i minst två dagar i streck, så att din look hinner sätta sig hos den stora pöbeln.
Går och drömmer,
går i väntans tider än.
Han går och väntar på att lyckan,
väller in med kärleken.
ditt namn i tryck,
Att TV6 och TV8 båda visar Seinfeld på kvällarna, men i vitt skilda säsonger. På så vis är det svårt att hänga med på vart i själva serien man befinner sig när man börjar kolla på ett avsnitt.
Nej, nu höll jag på att skriva fel.
Dagens I-landsproblem:
Att sängföretaget Sova gör reklam i den lokala televisionen och basunerar ut vilka sköna och pålitliga sängar de har. Samtidigt som min paradsäng håller på att falla ihop likt ett korthus. "Det blir kanon", säger den åldrade mannen i reklamen - uppenbart den senaste sängkund säljarskojarna har lurat på en dyr, gnekande och förträffligt trasslig säng.
Ja, gamle man. Det blir nog kanon, ska du se.
Till syvende och sist kan vi, precis innan vi lutar oss tillbaka till det vackra ljudet av gnekande, tycka att det är väldigt trist att vi inte besitter några som helst finansiella resurser. Vi skulle behöva inhandla diverse kläder. Men det finns inga pengar till det. Än mer borde vi investera i ett par bättre vinterkängor. Eftersom denna stad är dränerad på dylika har vi fått leta på de mest obskyra av hörn på Internet för att finna ett par.
Ett par dylika, kanske.
Eller ett par sådana. Men det finns inte en sekin över till några dylika.
Jag trodde att jag hade det relativt bra ställt ekonomiskt då jag kollade kontot på juldagen. Vi hade, som brukligt, gått in hårt på diverse julklappsköp, men kontot såg trots detta oförskämt digert ut.
Så kollade vi en halv vecka senare och fick lära oss en ny term. "Senarelagd betalning", måste den ha hetat. Alla våra pengar var borta. Dragna på diverse klappköp som inte dragits förrän dagarna efter jul. Jag visste inte hur det gick ihop, men jag visste att jag var fattig.
Men ta inte mitt ord på att skorna ovan är ett par skor som man vill åt.
Ni tar då ett ord som kommer från en person som bjuder på en dagens outfit som på fullaste allvar ser ut så här:
Strumpor; varma och långa.
Byxor; mjuka gratisbyxor.
T-shirt; för kort med stort märkestryck på bröstet.
Hoodtröja; gratis och för liten.
Så har jag gått runt, hela dagen. Som jag alltid brukar säga när jag modebloggar:
"Det finns ingenting som säger vem du är rent modesmässigt som att ha ditt namn - förnamn och efternamnsinitial - i skrift på bröstet".
Vi skulle stjäla allt,
och ge tillbaks det igen.
Nu finns det inget värt att stjäla.
mango,
En nyskalad mango och den inspelade dokumentären Ebbe The Movie på teven. Roligare än så blir det inte en kväll efter att ha blivit psykiskt och fysiskt mördad under eftermiddagen.
Imorgon kan vi utlova ett purfärskt avsnitt av den bejublade programserien Cookalong med Majlards ende.
Du kan väl ringa mig ibland?
Ja, jag pratar gärna sönder alla kalla, mörka nätter.
fystest,
Idag var det utannonserat fystest. Klockan tre på Nordichallen skulle GIF Sundsvalls stolta gäng mäta sina krafter i benböj, trestegshopp och diverse övningar där man häver upp sin egen kropp med hjälp av sina armar.
Det lät ju överkomligt och intressant, tänkte vi. Lite skön laddning inför fredagens löptest som vi, likt alla andra psykiskt labila människor på denna jord, fruktar in i döden.
Men när vi så ansluter till Nordic så meddelar Pelle Ljungström att det tvärtom - löpning torsdag, styrka fredag.
Så där kom vi, med vår styrkementalitet och vår styrkelunch i magpartiet. Ingen tid att stålsätta sig mentalt för det stålbad som det norska sjuminuterstestet innebär. Man ska löpa i åttor, där ett varv är 60 meter. Dessa dåraktigheter ska man utföra i sju minuter i streck och löpa så många varv som möjligt.
Och då gick det som det gick. Pelle Ljungström förkunnade att man borde ligga på 28 varv, helst 29. Allt under 27 var värdelöst och i stort sett spöstraffbart.
Nu ska jag redovisa mitt lopp, minut för minut. A-laget löpte en och en på banorna, istället för som Medskogs två och två. Detta gör att man själv måste diktera tempot hela loppet.
1 minut: Vi ligger långt före 28-tempo, känner oss fräsch. Tänker att "det här kanske går utan död, elände och underprestation".
2 minuter: Vi ligger lite, lite före 28-tempo. Vi börjar känna oss väldigt stum i benen. Vi ser i ögonvrån att Wallerstedt och Lundström drar ifrån på banorna intill. Vi ligger dock fortsatt ett halvt halvvarv före Jagne med flera.
3 minuter: Vi känner oss helt stum i benen, når 12 varv och inser att vi omöjligt kommer kunna stå för en tempoökning.
4 minuter: Tempot har bedarrat. Vi ligger bakom Vi känner ingenting i våra ben. Vi har slutat tänkt i varv och tänker istället på "nu löper vi tills vi dör".
5 minuter: Vi försöker öka farten. Men det går inte.
6 minuter: Vi kan inte tänka längre, våra lungor känns punkterade. Av vår planerade fartökning märks ingenting.
7 minuter: Vi slänger oss mot konen som förkunnar 26,5 och lägger oss ner för att slutligen dö oförtjänt och miserabelt.
26,5, alltså. Vi har några väl valda profiler som vill uttala sig om det.
Stig-H Johansson:
- Erik Löfgren är ju som bäst när han får gå i ryggar, han gillar inte riktigt att gå i spets. Han hade nog hoppats att få gå rygg ledaren idag men blev tvungen att nå spets direkt och det gynnade honom inte alls.
Håkan "Hockey" Eriksson:
- Löfgren har ju inte samma vinterform som Acclaim, och på Nordics skarvtäta matta var det helt omöjligt att gå barfota runt om. Men han kändes inte lika pigg och alert som i de senaste jobben utan stumnade ganska tidigt och hade ingenting att komma med sista 700 metrarna.
Erik Löfgren:
- Det här var för dåligt. Nu ska jag gå och duscha.
När du träffat botten,
kom ihåg mig då.
leda och tristess,
Ola Skinnarmo sitter hemma under en fleecepläd i soffan med en vetevärmare över ländryggen. Det går inte att pallra sig ut, inte ens för Ola.
Och när man inte pallrar sig ut - ja, då får man inget solljus, då har man ingenting att göra, och då... blir man ganska less på det mesta.
Hur vi ska göra med skolan? Hur ska vi lösa kvällens V64? Hur ska vi klara fystesterna? Varför är allt så tråkigt under vinterhalvåret?
Detta är några av tankarna vi nu, tack vare den omänskliga bitkylan och brist på vettig inomhusverksamhet, ägnat oss åt.
Vi har, självklart, inte funnit några svar på någonting. Det vore kanske bra att åtminstone lämna in den hemuppgift vi fick av skolan över lovet. Men det blir väldigt tufft utan böcker.
Somnade sista gången 07.00 imorse. Men då var det också kanske sjunde gången vi somnade.
Vi lirade USA till dryga 4 gånger i J-VM-finalen innan vi lade oss på sofflocket. Vi såg de första matchminuterna innan vi gick bort till vår stationära dator igen för att livelira att starköppnande USA skulle göra första målet. Här visade sig omgående att det finns brister i livespelande på en stationär dator. Vi tröck in sekinerna, Expekt tog så sakteliga emot spelet, det accepterades, vi återgick på ett par sekunder till teven och möttes av - måljubel. För Kanada.
Precis när vårt spel accepterades måste Kanadas ledningspuck ha gått in.
Nu blev det ju en vändning redan innan första paus då vi tog och begav oss till sängliggande istället. Vi såg hela den andra oavgjorda perioden innan vi omgående somnade när Fjäll och Renberg tog över.
Vi vaknade till med åtta minuter kvar av matchen och resultattavlan på den fortsatt påslagna teven visade 5-3-ledning till USA. Vi log och somnade förmodligen med detta penninggrin på läpparna.
Men till ingen nytta. USA tappar tydligen in två snabba på de två sista minuterna, vinner först efter förlängning och vi vaknar upp med vårt vanliga molokna torskutséende.
Äh, nu ska vi nog trotsa alla fysiska lagar och gå till närmsta spelbutik. Lite frisk luft och ett vinstgivande system på det här så kanske det rätar ut sig.
Nånstans har man väl i alla fall kommit om man vet vad man behöver.
serviceskojare,
"Hmm, já, ditta er itt veldigt üvanligt proplem. Dit kan tá opp imot in moonad".
Problemet är att vissa tangenter ibland inte reagerar när man trycker ned dom. Jag sållar mig till skaran som anser att det är en fördel att slippa sitta och trycka hundratolv gånger på T-tangenten när du vill skicka ett kort meddelande till en vän över Internet. Så vi lämnade in den. På en kortare och effektivare service, trodde jag.
"In moonad", sa tysken som med sin plufsiga hållning kunnat misstas för en blonderad Peter Antoine.
Så nu är vi - för att tala svenska - datorlös i en månad, vilket får ses som om Christer Pettersson signat upp för Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram.
Nej, inte riktigt. Chrille hade börjat skaka och tugga fragma redan efter tolv kask-lösa koppar kaffe på första mötet. Jag tycker det ska bli ganska skönt.
Dock kan jag tycka att en månad låter i det digraste lagret för att åtgärda ett antal tangenter. Hade skojartyskarna lagt mer resurser på sin service och inte investerat alla sina d-mark i att Robert Gustafsson ska göra värdelösa reklamfilmer och framstå som en humorvärldens Sven-Göran Eriksson så hade man kanske kunnat få ut sin maskin i vettig tid.
Träningarna drog igång i måndags. Idag är det enligt min kalender tisdag vilket gör att vi har tre träningar att kort utvärdera.
Den första tog plats klockan 10:00 på måndagsmorgonen på NCC-hallens skönt konstlade matta. Kvadraten följt av spel 3x15 minuter. Undertecknad tog plats till höger i en trebackslinje med Erkan och Brink och vårt lag lyckades avgå med segern. Jag hade anat att vi skulle ha bolltouch som en genomsnittligt frostfritt kylskåp från Electro Scandia. Men det gick över förväntan. Inte bra, men inte fantastiskt dåligt.
Bäst på träningen var dock Pontus Silvfer. Inte bästa -91:a. Inte bäst av chipsen. Bäst av alla. Imponerande. Christian Brink imponerade också på mig. Jo.
Andra träningen var ett fyspass i Nordic med Pelle Ljungström, och om det behövs inte skrivas särskilt mycket. Undertecknad känner att han hänger med ganska bra rent styrkemässigt sett och passet var precis lagomt jobbigt.
Idag var det på nytt NCC-hallen och sa jag att det inte gick fantastiskt dåligt sist? Det gjorde det idag. Det är nästan en underdrift. Jag är så fantastiskt dålig som högerback. Jag tror inte det finns en mittback som är sämre utflyttad på ytterbacken än undertecknad. Marko Toumela hade framstått som en flanklöpande virtous i en rak jämförelse. Placerar man mig på högerkanten känner jag mig lika utsatt som ett rådjurskid som läppjar på fallna äpplen utanför Runar Sögaards sovrumsfönster.
Det håller inte. Som Cain sa i dagens Dagblad:
"Målvakten Tommy Naurin har anslutit från Qviding, men i övrigt har ingenting hänt. Förutom att de egna juniorerna Stefan Lagergren, Erik Löfgren, Jon-Erik Krantz och Pontus Silfver är aktuella för A-laget.
- Vi har flera unga spelare som känns väldigt spännande. Och det är dessa fyra som är aktuella just nu, men det kan förändras under våren. Och vi har inte tagit något beslut om vi ska erbjuda dem lärlings- eller A-lagskontrakt, säger Dotson."
Blir man uppsnurrad, slår man bort bollar och försöker sig på för svåra manövrar istället för att spela enkelt så kan nog den där "kan förändras under våren"-klausulen som tydligen fanns aktiveras ganska snart.
... ST-skojarna hade så klart stavat ens namn fel i ren illvilja.
Jaja. Nu är det träningsledigt fram till torsdag eftermiddag. Då är det å andra sidan först styrke- sen konditionstest.
Igår somnade man vid niosnåret, vaknade en timme vid elva innan man sov till åtta igen. Idag tränade man, käkade på Dragon House, gick på stan, åkte hem och - somnade. Direkt. Är man pigg?
Jag höll för hårt på min moral
Varje dag, ett samvetskval
Du blir så ensam när du drömmer grandiost
Du blir så hånad, bränd och blåst
imorgon när försäsongen kom,
10:00 är det tydligen sagt att årets första träning ska gå av stapeln i NCC-hallen i Timrå.
GIF Sundsvalls stolta A-lag drar igång den nya säsongen.
Detta fick jag dock höra på omvägar, genom kollegorna på Dagbladet som ringde både Sören Å och Sören E för att få rätsida på ett och annat om försäsongsstarten.
Jag ska i alla fall åka dit. Kanske får man vara med och knacka boll.
Jag hoppas innerligt det. Vi har tenta strax på skolan och jag har inte beställt böckerna än. Jag kommer knappt hinna få de innan tentan, och det är fem tjockare böcker vi ska plöja igenom. En omöjlighet, med andra ord.
Så jag hoppas verkligen på det här.
Något som jag just nu hoppas ännu mer är att jag skrev "sju" istället för "åtta" i ingressen till min Sundsvall Hockey-text.
Jag arbetade drygt åtta timmar idag och hade en uppgift: bevaka Sundsvall Hockeys hemmamatch mot Mora.
Det blev seger med 4-2 för hemmalaget, efter sju raka förluster. När jag lämnade Dagbladet vid elvasnåret fick jag dock en äcklig övertygelse om att jag av någon anledning plitat ner att det skulle ha varit åtta raka förluster.
Jag har alltså haft från matchslut vid halv sju till klockan elva på mig med tre texter - men lämnar fortfarande skiftet osäker på om jag skrev helfel i ingressen till huvudtexten.
Jag måste sluta hålla på så där. Lära mig på riktigt. Så att man inte alltid behöver må dåligt efter att ha jobbat. Så att man vågar slå upp morgontidningen dagen efter. Det är fantastiskt obehagligt just nu. Jag mår på riktigt dåligt.
Inte nog med att jag inte kunde väva in någon av matchens två förhandsfigurer - Michal Zajkowski och Jon Palmebjörk - i huvudtexten, jag kanske till och med gjorde en väldig blunder.
Till sist hade man i en optimal värld gärna kunnat se Småkronornas semifinal mot USA inatt. Men uppstigning före åtta imorgon skjuter punktering, skär sönder däcken och sätter en och annan käpp i det hjulet.
Men jag är glad. Bara jag får vara med.
I got to go to work.
Then hurry home.
idiot,
10:30 vaknar vi imorse. Vi går omgående till vår digra SMS-inkorg och bläddrar iväg nedåt. Vi letar efter ett SMS ifrån Magnus Powell skickat någon gång runt månadsskiftet november-december. Vi vill veta vilken tid vi ska infinna oss för tjänstgöring imorgon måndag. Vi vill inte vara sen till det nya jobbet, tänker vi.
Vi hittar SMS:et, noterar att mötet börjar 09.00 och går vidare i dagen. Vi äter frukost, vi sätter oss vid teven, vi lägger upp lite träningsplaner med Mask.
Enda problemet är att vi redan är försenad. Till det riktiga jobbet.
Runt tvåsnåret ringer Patrik Näsberg och frågar var jag är. Precis där och då inser jag att jag i onsdags tackat ja till att arbeta söndagspasset på Dagbladets sportredaktion.
Just det; söndagspasset som börjar klockan 11.00.
Fyfan för mig. Minne som en guldfisk under en rohypnolpsykos.
Väl inne - vi kastade på oss kläder och styrde familjens Mazda i överljudsfart mot hamnen - fick vi höra att jag inte var ensam som frilansare att komma för sent. Det hade hänt förut.
En gång.
Flilansaren låg den gången på sjukhus då söndagsskiftet började och hade - utöver att blivit nedslagen och misshandlad - även blivit rånad på bland annat sin mobiltelefon under lördagsnatten. Därför kunde han inte meddela att han var sen.
Så Näsberg hann bli lätt orolig när jag inte infann mig. Men så kommer jag...
"Hej, Erik Löfgren heter jag och jag hade helt sonika glömt bort att jag skulle jobba idag".
Heja.
Du tror att det är livet som är snett,
men har du alls nån koll?
svävande är det nya svarta,
Han skulle inhandla en extern hårddisk, och det ville man ju inte missa...
(Konstpaus för individuell bedömning hur pass stor min avsaknad av liv egentligen är).
Jag satt och kollade på bilder från när jag var elva år gammal nyss. När jag hade kort, vitt hår, pratade som en kanadensisk NHL-kommentator som precis lärt sig svenska och inte kunde jonglera till mer än dryga hundra.
Men jag tror ändå den gode Sinans inköp för knappa tusenlappen gjorde det tydligare för mig att tiden går och att det faktiskt är 2010 nu.
Det hela utspelade sig någon gång runt förra decenniets mitt. 2004, 2005, någon gång. Vi gick i åttan eller nian på Mimerskolans stolta högstadie och lastbilen hade just rullat in en ny attiralj till skolans datarum.
En ny server hade tydligen anlänt, vilket en dataansvarig man med alldeles för benig kropp i proportion till gigantisk näsa förkunnade.
Och inte vilken server som helst. En server med en terrabites hårddiskuttrymme.
Danzzor - skolans lärde man inom datorer, trickcyklar och svävande bilar - trodde inte sina ögon; en terrabite! Den väldiga servern, som skulle hålla ordning och reda på Mimerskolans alla elevers datormässiga upptåg, tog upp ett halvt mellanstort svenskt datarum.
Den kaffesumps- och rökluktande farbrorn talade sig varm om hur fantastisk den var. Danzzor talade sig ännu varmare.
"Hur kan vi ha fått en sån här till vår skola?". "Det finns bara några stycken av dom här i hela världen". "En terrabite är tuusen gigabite". Så löd jargongen bland de insatta.
Det fanns till och med ett par - jag tror bestämt att de var två - experter inskuffade i det unkna datarummet. Två ärkenördar som vi korridorpatrullerande dagdrivare kunde driva gäck med dagarna i ända.
Det lät som att Sovjet bestämt sig för att inte trycka på den röda knappen, skakat hand med den amerikanska presidenten, lagt ner det kalla kriget och sedan skänkt iväg röda-knapps-apparaten till Mimerskolan i Sundsvall.
Idag, den andra januari 2010, kunde en svensk 19-åring skutta in på Siba i Birsta, lattja upp en liten vit låda i ett grepp med högerhanden, träffa lagkamraten Jonas Staaf bland personalen, få en rabattkod, gå fram till kassan och betala 998 kronor.
Därpå lämna butiken med 1,5 terrabites hårddiskutrymme i en liten plastkasse.
Tiderna förändras, men känner jag Mimerskolans stolta datalärare rätt så sitter han fortfarande vid sin kateder, släcker Prince utan filter-fimpar i kaffesumpen, säljer blyertspennor för tre kronor styck under disken och skriver på det årliga brevet till öst.
"Thank you, mister Putin, for leting us have your one terrabite-super server in our school".
Oh, no, I've said to much.
I have'nt said enough.
djuriskt bra,
Ska vi visa hur man tillreder ett glas med isvatten så nöjer vi oss inte med något annat än färskt kranvatten från Sundsvallsregionen.
Så ska vi då pallra oss till en biosalong på en lördagkväll, ja, då gör vi det inte utan att först konsultera med vår alldeles egna bioexpert Johan "Iidel" Ödlund. Mannen som föddes med ett guldmedlemskort från SF i mungipan, han som har sett alla biofilmer ni inte trodde fanns och han som är en av blott tre utvalda som kan titulera sig "giant" i Timrå Kommuns biljardkretsar.
Även mannen som gång på gång figurerat i den här spalten som bioexpert, något bloggen är väldigt stolt över.
Ikväll försökte Mask lura iväg en på den relativt nysläppta Sherlock Holmes-filmen. Appapp, sa jag, inte utan att höra med "Iidel" först.
"Iidel" berättar till min besvikelse att han ännu inte tagit chansen att se filmen i fråga, som hade premiär i fredags. Däremot vill han starkt rekommendera filmen "Avatar", en animerad rulle som sägs vara den dyraste som någonsin tillverkats. När "Iidel" ombeds betygsätta filmen sparar han inte på krutet;
5 av 5.
Av "Iidel".
Mot Avatar, vrålade jag och pekade med hela handen ner mot Sal 1 efter att ha kastat mig upp på närmaste höga soffkant.
Okej då, sa en något moloken Mask som inte såg fram emot att se "nån tecknad barnfilm".
Tror ni "Iidel" hade fel?
Nej. Så klart inte. En solklarare femma får man leta länge efter. Vilka effekter. Vilken budget. Ja, till och med historien. dramat, var fan i mig bra.
Det var mig ett par välsignat väl spenderade hundrafemtio kronor av mig. Och ett par väl spenderade hundratals miljoner dollar av filmbolaget.
Jag hoppas att "Iidel" själv kan kliva fram ur radioskuggan och ge filmen rättvisa i ord med sin analytiska förmåga. Det var den värd.
Alla ryggar,
tillhör dig tills jag går fram;
förlåt, jag trodde du var nån annan.
tell me friend, could you ask for anything more?
Dryck, popcornmaskinspoppade popcorn, lite salt, en godare vän och en film. "The Wrestler" får ett varmt omnämnande, mycket tack vare Mickey Rourkes skådespel.
Nu ska vi vända tillbaka dygnet. Därför lägger vi oss skavfötters med vår renrasiga norska skogskatt i vår steglöst ställbara och drömmer om morgondagens alltid lika fantastiska panikdiskning innan föräldrarna dyker upp.
If you ever seen a one-legged dog making his way down the street,
if you ever seen a one-legged dog, then you've seen me.
hej mitt vinterland,
16.15: Århundradets snöfall ligger tung över Södermalms höjder.
18:15. 200 kubikton snö har förflyttats med min begränsade mänskliga kraft. Vår egen, grannen och den andra grannens garageuppfarter med omnejd är nu mer eller mindre snöfria.
Men lilla gosse, ska du vara tvungen att arbeta på självaste nyårsdagen också?
- Ja, förstår mamma, en välskottad garageuppfart ger en inre tillfredställelse och är den grund varpå samhället vilar.
Så hade man kanske kunnat sagt. Eller, mer rättvisande:
- Ja, förstår mamma, en välskottad garageuppfart är ett måste för att slippa decenniets redan nu värsta utskällning när ni kommer hem imorgon.
Nu unnar vi oss en skål granatäpplen, nå bättre jordgubbar och andra delikatesser som blev över efter gårdagen. Därpå tänkte vi unna oss några bättre minuter i familjens steamer samtidigt som vi kan grubbla på hur klockan är sju på kvällen.
Vi är, i och med två timmars snöskottning, kla... Nej, just det.
Vi var inte klara.
Återkommer med en sammanfattning av nyårsaftonen.
Jag undrar vad som händer i vår del av stan.
Vinden håller tal vid en hamburgerbar.
Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem.