pirkt,

Kikar på Sportnytt så här på kvällskvisten innan man ska knyta sig för att kunna vara någorlunda frisk till morgondagens frukost samt morgonträning.

Vi möts av ett inslag om den finske backhopparen Janne Ahonen som gör comeback inför de kommande OS-spelen i Kanada.

Så här lyder Jannes historia ordagrant (jag har lyssnat på det tolv gånger), berättad av Sportnytts utsände.

"Janne Ahonen har vunnit nästan allt som går att vinna. Han har stått på prispallen i Världscupen över hundra gånger. Den tysk-österrikiska backhopparveckan har han vunnit fem gånger. Janne har elva VM-medaljer, men han saknar en individuell OS-medalj.

Han hade en guldmedalj inom räckhåll vid OS i Turin för fyra år sedan. Men strax före andra hoppet vände vinden och han rasade i resultatlistan. Vid OS i Nagano drog en snöby förbi precis när han skulle hoppa.

Men i Vancouver hoppas Janne att det är hans tur att vinna".

Vi såg tidigare idag en kraftig kokning av Martinsson över något så banalt som Football Manager 10.

Tänk dig då att du förbereder dig inför en enda tävling i fyra år, åker dit, gör ditt allra yppersta och presterar bättre än alla andra - fram tills dess att vinden vänder och alla dina konkurrenter enkelt kan sväva ifrån dig.

Du tar nya tag. Du siktar åter igen in dig på en tävling fyra år framåt i tiden. Du tränar hårt, du toppar dig till tävlingen, åker dit, presterar ditt yttersta - men så flyger en snöby förbi och förstör ditt hopp och du får ingen ärlig chans.

Hur roligt är det inte med dylik tragikomik?