ditt namn i tryck,
Dagens I-landsproblem:
Att TV6 och TV8 båda visar Seinfeld på kvällarna, men i vitt skilda säsonger. På så vis är det svårt att hänga med på vart i själva serien man befinner sig när man börjar kolla på ett avsnitt.
Nej, nu höll jag på att skriva fel.
Dagens I-landsproblem:
Att sängföretaget Sova gör reklam i den lokala televisionen och basunerar ut vilka sköna och pålitliga sängar de har. Samtidigt som min paradsäng håller på att falla ihop likt ett korthus. "Det blir kanon", säger den åldrade mannen i reklamen - uppenbart den senaste sängkund säljarskojarna har lurat på en dyr, gnekande och förträffligt trasslig säng.
Ja, gamle man. Det blir nog kanon, ska du se.
Till syvende och sist kan vi, precis innan vi lutar oss tillbaka till det vackra ljudet av gnekande, tycka att det är väldigt trist att vi inte besitter några som helst finansiella resurser. Vi skulle behöva inhandla diverse kläder. Men det finns inga pengar till det. Än mer borde vi investera i ett par bättre vinterkängor. Eftersom denna stad är dränerad på dylika har vi fått leta på de mest obskyra av hörn på Internet för att finna ett par.
Ett par dylika, kanske.
Eller ett par sådana. Men det finns inte en sekin över till några dylika.
Jag trodde att jag hade det relativt bra ställt ekonomiskt då jag kollade kontot på juldagen. Vi hade, som brukligt, gått in hårt på diverse julklappsköp, men kontot såg trots detta oförskämt digert ut.
Så kollade vi en halv vecka senare och fick lära oss en ny term. "Senarelagd betalning", måste den ha hetat. Alla våra pengar var borta. Dragna på diverse klappköp som inte dragits förrän dagarna efter jul. Jag visste inte hur det gick ihop, men jag visste att jag var fattig.
Men ta inte mitt ord på att skorna ovan är ett par skor som man vill åt.
Ni tar då ett ord som kommer från en person som bjuder på en dagens outfit som på fullaste allvar ser ut så här:
Strumpor; varma och långa.
Byxor; mjuka gratisbyxor.
T-shirt; för kort med stort märkestryck på bröstet.
Hoodtröja; gratis och för liten.
Så har jag gått runt, hela dagen. Som jag alltid brukar säga när jag modebloggar:
"Det finns ingenting som säger vem du är rent modesmässigt som att ha ditt namn - förnamn och efternamnsinitial - i skrift på bröstet".
Vi skulle stjäla allt,
och ge tillbaks det igen.
Nu finns det inget värt att stjäla.
Att TV6 och TV8 båda visar Seinfeld på kvällarna, men i vitt skilda säsonger. På så vis är det svårt att hänga med på vart i själva serien man befinner sig när man börjar kolla på ett avsnitt.
Nej, nu höll jag på att skriva fel.
Dagens I-landsproblem:
Att sängföretaget Sova gör reklam i den lokala televisionen och basunerar ut vilka sköna och pålitliga sängar de har. Samtidigt som min paradsäng håller på att falla ihop likt ett korthus. "Det blir kanon", säger den åldrade mannen i reklamen - uppenbart den senaste sängkund säljarskojarna har lurat på en dyr, gnekande och förträffligt trasslig säng.
Ja, gamle man. Det blir nog kanon, ska du se.
Till syvende och sist kan vi, precis innan vi lutar oss tillbaka till det vackra ljudet av gnekande, tycka att det är väldigt trist att vi inte besitter några som helst finansiella resurser. Vi skulle behöva inhandla diverse kläder. Men det finns inga pengar till det. Än mer borde vi investera i ett par bättre vinterkängor. Eftersom denna stad är dränerad på dylika har vi fått leta på de mest obskyra av hörn på Internet för att finna ett par.
Ett par dylika, kanske.
Eller ett par sådana. Men det finns inte en sekin över till några dylika.
Jag trodde att jag hade det relativt bra ställt ekonomiskt då jag kollade kontot på juldagen. Vi hade, som brukligt, gått in hårt på diverse julklappsköp, men kontot såg trots detta oförskämt digert ut.
Så kollade vi en halv vecka senare och fick lära oss en ny term. "Senarelagd betalning", måste den ha hetat. Alla våra pengar var borta. Dragna på diverse klappköp som inte dragits förrän dagarna efter jul. Jag visste inte hur det gick ihop, men jag visste att jag var fattig.
Men ta inte mitt ord på att skorna ovan är ett par skor som man vill åt.
Ni tar då ett ord som kommer från en person som bjuder på en dagens outfit som på fullaste allvar ser ut så här:
Strumpor; varma och långa.
Byxor; mjuka gratisbyxor.
T-shirt; för kort med stort märkestryck på bröstet.
Hoodtröja; gratis och för liten.
Så har jag gått runt, hela dagen. Som jag alltid brukar säga när jag modebloggar:
"Det finns ingenting som säger vem du är rent modesmässigt som att ha ditt namn - förnamn och efternamnsinitial - i skrift på bröstet".
Vi skulle stjäla allt,
och ge tillbaks det igen.
Nu finns det inget värt att stjäla.
Kommentarer
Trackback