pirkt,

Idag var det utannonserat fystest. Klockan tre på Nordichallen skulle GIF Sundsvalls stolta gäng mäta sina krafter i benböj, trestegshopp och diverse övningar där man häver upp sin egen kropp med hjälp av sina armar.

Det lät ju överkomligt och intressant, tänkte vi. Lite skön laddning inför fredagens löptest som vi, likt alla andra psykiskt labila människor på denna jord, fruktar in i döden.

Men när vi så ansluter till Nordic så meddelar Pelle Ljungström att det tvärtom - löpning torsdag, styrka fredag.

Så där kom vi, med vår styrkementalitet och vår styrkelunch i magpartiet. Ingen tid att stålsätta sig mentalt för det stålbad som det norska sjuminuterstestet innebär. Man ska löpa i åttor, där ett varv är 60 meter. Dessa dåraktigheter ska man utföra i sju minuter i streck och löpa så många varv som möjligt.

Och då gick det som det gick. Pelle Ljungström förkunnade att man borde ligga på 28 varv, helst 29. Allt under 27 var värdelöst och i stort sett spöstraffbart.

Nu ska jag redovisa mitt lopp, minut för minut. A-laget löpte en och en på banorna, istället för som Medskogs två och två. Detta gör att man själv måste diktera tempot hela loppet.

1 minut: Vi ligger långt före 28-tempo, känner oss fräsch. Tänker att "det här kanske går utan död, elände och underprestation".

2 minuter: Vi ligger lite, lite före 28-tempo. Vi börjar känna oss väldigt stum i benen. Vi ser i ögonvrån att Wallerstedt och Lundström drar ifrån på banorna intill. Vi ligger dock fortsatt ett halvt halvvarv före Jagne med flera.

3 minuter: Vi känner oss helt stum i benen, når 12 varv och inser att vi omöjligt kommer kunna stå för en tempoökning.

4 minuter: Tempot har bedarrat. Vi ligger bakom Vi känner ingenting i våra ben. Vi har slutat tänkt i varv och tänker istället på "nu löper vi tills vi dör".

5 minuter: Vi försöker öka farten. Men det går inte.

6 minuter: Vi kan inte tänka längre, våra lungor känns punkterade. Av vår planerade fartökning märks ingenting.

7 minuter: Vi slänger oss mot konen som förkunnar 26,5 och lägger oss ner för att slutligen dö oförtjänt och miserabelt.

26,5, alltså. Vi har några väl valda profiler som vill uttala sig om det.

Stig-H Johansson:
- Erik Löfgren är ju som bäst när han får gå i ryggar, han gillar inte riktigt att gå i spets. Han hade nog hoppats att få gå rygg ledaren idag men blev tvungen att nå spets direkt och det gynnade honom inte alls.

Håkan "Hockey" Eriksson:
- Löfgren har ju inte samma vinterform som Acclaim, och på Nordics skarvtäta matta var det helt omöjligt att gå barfota runt om. Men han kändes inte lika pigg och alert som i de senaste jobben utan stumnade ganska tidigt och hade ingenting att komma med sista 700 metrarna.

Erik Löfgren:
- Det här var för dåligt. Nu ska jag gå och duscha.