pirkt,

Det var ingen ynnest att vara Peter Settman i afton. Jag tyckte uppriktigt synd om den lille skojaren som gjorde sitt bästa för att hålla en sankskjuten skuta ovanför den allra djupaste havsbotten.

Jag är väldigt fattig för stunden. Men med tanke på det jag har sett hittills av årets idrottsgala så skulle jag, om jag skramlade i sparbössan och byxfickan, nog kunnat finansierat hela spektaklet.

Humormässigt inleddes kvällen med att Lars Lagerbäck sin vana trogen skulle skämta, spexa och bjuda på sig själv. Han lyckades väl ifall hans primära mål var att verka smågrinig på den charmanta Erik Hamrén. Lasse avslutade sitt långrandiga tal inför utdelandet av Årets Nykomling med att referera till när han själv var nykomling som förbundskapten.

Jag är lite besviken på Lasse då han glömde att berätta skott- och hörnstatistiken från 0-4-matchen i Vigo. Allt annat hann han dock få med, till publikens förtjusning.

Lasse var dock trots detta marginellt roligare än Peter Magnusson som gjorde en genomblek parodi på den förstnämnde.

Apropå de komiska inslagen i programmen så kan vi konstatera att Robert Gustafsson inte längre har råd att medverka på dylika evenemang efter att han sett vilka sekiner han kan tjäna på att göra mediokra reklamfilmer för Mediamarkt. Istället får vi dras med avskrapets avskrap. När till och med Lasse Lagerbäck skickas ut för att bjuda på humor så förstår man hur det ligger till.

Det var skönt att se att Jessica Folker lever och frodas. Det var, så att säga, inte igår någon ringde henne och bad henne sjunga på en scen. Men så hade ju också SVT:s budgetkassa för musikuppträdanden länsats bara timmar innan sändningsstart.

"Åh, ett decilitermått basmatiris och en påse Rollo-kola? Jag kommer", sa Jessica och skyndade dit.

Årets lag blev som väntat golflands... det svenska gol... äh, nåt slags golflag på två herrar skänkte det svenska folket mer glädje än Tommy och Jörgens U21-landslag gjorde i somras. Det är klart.

Till sist: Helena Jonsson är Sveriges största idrottare 2009. 66.7% av det svenska folket tycker det.

Ändå är det så att när Helena inte är där så får hennes tränare kliva upp på scenen och ta emot priset.

Han ger ett tal på fem sekunder och rusar iväg vilket gör att SVT står handfallna och lika snabbt som moloket tvingas klippa till ett tyst bildspel över de senaste 300 årens vinnare.

Nej, skicka istället upp Christer Ulfbåge och den där "stav-till-stav"-nissen  på scenen. Det är ju de som ligger bakom det här. Det är de som har fått en majoritet av svenska folket att tro att det är en större bedrift att vara världsbäst på skidskytte än att vinna den italienska skytteligan eller att slå Nadal på grus.

Så upp med Ulfbågen, låt han göra sin patenterade hoppklack från Hello Sidney. Han och alla andra i den där Vinterstudion har vunnit det här priset.

Nej, den här Idrottsgalan går till historien som den allra, allra sämsta. Ett enda hyggligt tal fick man höra, då handicapsimmaren Anders Olsson drog en rolig historia om vad en man sagt till honom efter att han genomfört Vansbrosimmet.

"Är du så trött efteråt att du inte ens kan stå upp?"

Resten var endera nervösa, torrhalsade - eller inte ens där.

66,7 procent var förresten i underkant. Alla förstår väl att även alla orienteraren Helena Janssons röster ska räknas in på Helena Jonssons konto då varje lomhörd pensionär kisat, misstolkat de ack så likartade namnen och slagit fel på den nya tonvalstelefonen.

Inte kan väl Morgan Alling, Sveriges vitaste och svenskaste svensk, känna Zlatan särskilt väl?

---

Dagens träning blev säsongens första bakslag. Vi tycker att det gått överraskande bra att anpassa sig till två hårdare träningar om dagen - men idag tog det stopp. Vi dog redan på spelet. Stod för en medioker backinsats på sjumannaspelet. Jag ursäktar mig dock med att jag hatar att spela i en tvåbackslinje när anfallarna har den gigantiska fördelen att offsideregeln är satt ur spel.

Och sen Boltonlöpningar på det... Jag var död i såväl ben som lungor redan när vi tog av från linjen redan första gången. De drygt minutlånga pauserna som brukar vara en räddning hjälpte inte alls idag. Vi satt och chippade efter andan, pulsen i tvåhundra knyck och hyperventilering på - hela pausen. Återhämtade oss inte ett dugg.

Men vi tog oss igenom det - vi var inte ens sist. Men bra nära, och så ska det inte vara.

Vi kände frossningar och huvudvärk efteråt och funderade kort på om vi var sjuk och kanske borde avstå eftermiddagens styrkepass. Men det gav med sig efter en dusch och det var nog bara klassiskt slitage som låg bakom. Väl på styrkan var vi någorlunda fräsch igen.

Imorgon är det bara en fotbollsträning och ledig eftermiddag - så det blir då vi får hämta igen oss. En längre sömn på eftermiddagen (den bästa sömnen) vore ej att förakta.

Som Sheriffen tydligen gillar att avsluta - det fick vi lära oss utanför Lasses Matstuga idag; Fredens liljor!

---

Det känns som jag gett allt jag kan ge,
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter.