idiot,
Heja på.
10:30 vaknar vi imorse. Vi går omgående till vår digra SMS-inkorg och bläddrar iväg nedåt. Vi letar efter ett SMS ifrån Magnus Powell skickat någon gång runt månadsskiftet november-december. Vi vill veta vilken tid vi ska infinna oss för tjänstgöring imorgon måndag. Vi vill inte vara sen till det nya jobbet, tänker vi.
Vi hittar SMS:et, noterar att mötet börjar 09.00 och går vidare i dagen. Vi äter frukost, vi sätter oss vid teven, vi lägger upp lite träningsplaner med Mask.
Enda problemet är att vi redan är försenad. Till det riktiga jobbet.
Runt tvåsnåret ringer Patrik Näsberg och frågar var jag är. Precis där och då inser jag att jag i onsdags tackat ja till att arbeta söndagspasset på Dagbladets sportredaktion.
Just det; söndagspasset som börjar klockan 11.00.
Fyfan för mig. Minne som en guldfisk under en rohypnolpsykos.
Väl inne - vi kastade på oss kläder och styrde familjens Mazda i överljudsfart mot hamnen - fick vi höra att jag inte var ensam som frilansare att komma för sent. Det hade hänt förut.
En gång.
Flilansaren låg den gången på sjukhus då söndagsskiftet började och hade - utöver att blivit nedslagen och misshandlad - även blivit rånad på bland annat sin mobiltelefon under lördagsnatten. Därför kunde han inte meddela att han var sen.
Så Näsberg hann bli lätt orolig när jag inte infann mig. Men så kommer jag...
"Hej, Erik Löfgren heter jag och jag hade helt sonika glömt bort att jag skulle jobba idag".
Heja.
Du tror att det är livet som är snett,
men har du alls nån koll?
10:30 vaknar vi imorse. Vi går omgående till vår digra SMS-inkorg och bläddrar iväg nedåt. Vi letar efter ett SMS ifrån Magnus Powell skickat någon gång runt månadsskiftet november-december. Vi vill veta vilken tid vi ska infinna oss för tjänstgöring imorgon måndag. Vi vill inte vara sen till det nya jobbet, tänker vi.
Vi hittar SMS:et, noterar att mötet börjar 09.00 och går vidare i dagen. Vi äter frukost, vi sätter oss vid teven, vi lägger upp lite träningsplaner med Mask.
Enda problemet är att vi redan är försenad. Till det riktiga jobbet.
Runt tvåsnåret ringer Patrik Näsberg och frågar var jag är. Precis där och då inser jag att jag i onsdags tackat ja till att arbeta söndagspasset på Dagbladets sportredaktion.
Just det; söndagspasset som börjar klockan 11.00.
Fyfan för mig. Minne som en guldfisk under en rohypnolpsykos.
Väl inne - vi kastade på oss kläder och styrde familjens Mazda i överljudsfart mot hamnen - fick vi höra att jag inte var ensam som frilansare att komma för sent. Det hade hänt förut.
En gång.
Flilansaren låg den gången på sjukhus då söndagsskiftet började och hade - utöver att blivit nedslagen och misshandlad - även blivit rånad på bland annat sin mobiltelefon under lördagsnatten. Därför kunde han inte meddela att han var sen.
Så Näsberg hann bli lätt orolig när jag inte infann mig. Men så kommer jag...
"Hej, Erik Löfgren heter jag och jag hade helt sonika glömt bort att jag skulle jobba idag".
Heja.
Du tror att det är livet som är snett,
men har du alls nån koll?
Kommentarer
Trackback