it's those damn city lights,
Det är fredag, vi har just avverkat dagens andra riktigt jobbiga träning och kvällen ligger framför oss. Det vankas kick-off med GIF Sundsvall - middag på Casinot.
Det var med andra ord upplagt för att man skulle förkovra sig i det digra utbudet av krogar i Sundsvalls innerstad.
Det gjorde vi också. Lugnt och städat förvisso, men likafullt.
Nu, hemkommen och trött som en tamiller på grönbete, kan vi utvärdera de saker som är värd att utvärdera:
* * *
När den smäckra renskavsgrytan och potatismosen tömts på varje fat var det dags för Casino Cosmopols spelskola. Alla fick sextio kronor i spelmarker av Svenska Spel för att få mersmak och bli fast i ett everlasting spelmissbruk. Alla utom Fjulle, Lagréll, Forsberg, Silvfer och jag som inte fyllt 20 år och bara får slänga bort våra pengar på statligt sanktionerad nätpoker. Vi var för ung för att tilldelas några marker. Vi var egentligen för ung för att befinna oss i casinobyggnaden överhuvudtaget, men via vakteskort fick vi omgående leta oss ner i restauranghålan - utan att ens snegla åt en enarmad banditrackare.
Istället tänkte vi att de goda casinovärdarna kunde bistå oss med någonting annat istället. Vi hade redan fått en drinkbiljett när vi anlände och kände att det skulle sitta som handen i handsken med ytterligare en för att runda till fotsulorna.
Så vi ställde försynt frågan om ett sådant utbyte gick att genomföra.
- Icke sa Nicke, sa den kvinnliga casinovärden, tittade på våra oskyldiga små renrakade pojkansikten och tillade:
- Men vi kan nog fixa fram lite chips och Coca Cola åt er.
Så där satt man med ett glas avslagen - ja, faktiskt - cola och en näve sourcreamchips medan de något äldre lagkamraterna sprang uppför trapporna för att satsa sina slantar på rött, svart eller sina tröjnummer.
Det var nog länge sedan jag kände mig mindre än just då. Inte ens en Hot & Sweet-dip kunde dom slänga ihop.
* * *
Det fanns fler anledningar än en GIF-kick-off att fira och ha roligt igår.
DET VAR JU HUNDRAFEMTIO DAGAR KVAR TILL STUDENTEN!
Detta faktum firades självklart på Stadshuset. Åh, vad jag längtar tills jag får gå ut på trap... Nej, just ja.
Vi har haft vårt roliga. Men vi var, så klart, där ändå.
Jag tyckte det var mediokert till en början, man började undra ifall dessa -91:or verkligen vet hur man festar ner inför en kommande student. Men det tog sig väl till slut.
Årets studentfiranden ser ut att hålla ungefär samma klass som fjolårets - mycket beroende på att det är exakt samma människor på festerna i år som ifjol.
* * *
Vi noterade något överraskat att det inte var en kotte på Max stolta Hamburgerrestaurang vid den arla timman av 03:30. Det hindrade inte oss från att beställa in ett Friscomål av det slag som man ångrar att man beställde sekunden man tar brickan i handen.
Detta inköp sammanföll med det faktum att vår bankbok nu verkligen är helt tom. Jag stod och grimaserade länge medan mitt inköp verifierades av kassaautomaten - väldigt orolig för att få köpet nekat vilket hade varit ytterst pikant. Men det gick igenom och vi fick vårt skrovmål.
* * *
De enda finansiella medel vi har tillgängliga i dagsläget är ett biokort på drygt tvåhundra kronor, vilket lutar åt att det kanske blir en visit på Snabba Cash i afton. Till detta skulle man dock behöva ha en godare vän, vilket det verkar ungefär lika gott om som pengar.
* * *
Imorgon behöver vi, luspanka som vi är, jobba ett tolvtimmarspass för att få privatekonomin att gå någorlunda cirkulärt. Att jobba fram till 23 och dagen därpå kliva upp och löpa Boltonlöpningar var ingenting min kropp svarade särskilt bra på förra veckan, men har man inga pengar får man helt enkelt ta det.
Men hon öppnar ett fönster,
hon blåser en vind och hon
bryter min lag.
Och jag ska aldrig stänga in
någonnting igen.
Det var med andra ord upplagt för att man skulle förkovra sig i det digra utbudet av krogar i Sundsvalls innerstad.
Det gjorde vi också. Lugnt och städat förvisso, men likafullt.
Nu, hemkommen och trött som en tamiller på grönbete, kan vi utvärdera de saker som är värd att utvärdera:
* * *
När den smäckra renskavsgrytan och potatismosen tömts på varje fat var det dags för Casino Cosmopols spelskola. Alla fick sextio kronor i spelmarker av Svenska Spel för att få mersmak och bli fast i ett everlasting spelmissbruk. Alla utom Fjulle, Lagréll, Forsberg, Silvfer och jag som inte fyllt 20 år och bara får slänga bort våra pengar på statligt sanktionerad nätpoker. Vi var för ung för att tilldelas några marker. Vi var egentligen för ung för att befinna oss i casinobyggnaden överhuvudtaget, men via vakteskort fick vi omgående leta oss ner i restauranghålan - utan att ens snegla åt en enarmad banditrackare.
Istället tänkte vi att de goda casinovärdarna kunde bistå oss med någonting annat istället. Vi hade redan fått en drinkbiljett när vi anlände och kände att det skulle sitta som handen i handsken med ytterligare en för att runda till fotsulorna.
Så vi ställde försynt frågan om ett sådant utbyte gick att genomföra.
- Icke sa Nicke, sa den kvinnliga casinovärden, tittade på våra oskyldiga små renrakade pojkansikten och tillade:
- Men vi kan nog fixa fram lite chips och Coca Cola åt er.
Så där satt man med ett glas avslagen - ja, faktiskt - cola och en näve sourcreamchips medan de något äldre lagkamraterna sprang uppför trapporna för att satsa sina slantar på rött, svart eller sina tröjnummer.
Det var nog länge sedan jag kände mig mindre än just då. Inte ens en Hot & Sweet-dip kunde dom slänga ihop.
* * *
Det fanns fler anledningar än en GIF-kick-off att fira och ha roligt igår.
DET VAR JU HUNDRAFEMTIO DAGAR KVAR TILL STUDENTEN!
Detta faktum firades självklart på Stadshuset. Åh, vad jag längtar tills jag får gå ut på trap... Nej, just ja.
Vi har haft vårt roliga. Men vi var, så klart, där ändå.
Jag tyckte det var mediokert till en början, man började undra ifall dessa -91:or verkligen vet hur man festar ner inför en kommande student. Men det tog sig väl till slut.
Årets studentfiranden ser ut att hålla ungefär samma klass som fjolårets - mycket beroende på att det är exakt samma människor på festerna i år som ifjol.
* * *
Vi noterade något överraskat att det inte var en kotte på Max stolta Hamburgerrestaurang vid den arla timman av 03:30. Det hindrade inte oss från att beställa in ett Friscomål av det slag som man ångrar att man beställde sekunden man tar brickan i handen.
Detta inköp sammanföll med det faktum att vår bankbok nu verkligen är helt tom. Jag stod och grimaserade länge medan mitt inköp verifierades av kassaautomaten - väldigt orolig för att få köpet nekat vilket hade varit ytterst pikant. Men det gick igenom och vi fick vårt skrovmål.
* * *
De enda finansiella medel vi har tillgängliga i dagsläget är ett biokort på drygt tvåhundra kronor, vilket lutar åt att det kanske blir en visit på Snabba Cash i afton. Till detta skulle man dock behöva ha en godare vän, vilket det verkar ungefär lika gott om som pengar.
* * *
Imorgon behöver vi, luspanka som vi är, jobba ett tolvtimmarspass för att få privatekonomin att gå någorlunda cirkulärt. Att jobba fram till 23 och dagen därpå kliva upp och löpa Boltonlöpningar var ingenting min kropp svarade särskilt bra på förra veckan, men har man inga pengar får man helt enkelt ta det.
Men hon öppnar ett fönster,
hon blåser en vind och hon
bryter min lag.
Och jag ska aldrig stänga in
någonnting igen.
Kommentarer
Trackback