pirkt,

Om onsdagen numera är ett djävulens påfund med såväl Boltonlöpningar som cirkelfys så är torsdagen, likt tisdagen, Guds gåva till GIF-spelaren.

Träning 10:15. Kvadraten, spel, slut. Sen ledigt.

Fantastiskt skönt, och det hela blir inte sämre av att man tycker att man numera gör ganska bra ifrån sig på sin mittbacksposition.

Nåväl. Under den lediga eftermiddagen hann vi följande:

- låna Urbans väldiga BMW och inmundiga en bättre pannbiff med stekt potatis och smäcker löksås. Dessa pannbiffar ska inte förväxlas med de som serveras i bland annat Hedbergskas matsal. Dessa tycktes jämt och ständigt serveras på inofficiella Gå-till-Sibylla-dagen, något som kan ha haft något att göra med att pannbiffarna inte bara lyckades vara smaklösa utan även mjuka och bleka. Och då ska vi inte ens gå in på dess komplement leverbiffen. Lasse kunde svarva ihop en bättre, och framför allt större, pannbiff som var lika mättande som god.

- bege sig hem för att ta emot diligensen från sängföretaget Sova som utlovat att åtgärda gneket i vår ställbara. Den utsände snickaren åtgärdade genom att fästa två tygbitar under sängen. Ett uppenbart luftslott men det kan väl säkert hålla för ett hushåll av den svenska medelklassen.

- ta familjens Mazda till Mittuniversitetet för första gången sedan den artonde december. Bilrackarn var dock inte riktigt särskilt beskedlig utan alla tillgängliga varningslampor blinkade eller lyste. Såväl ABS-bromsarna som de för mig mer okända TCS-bro... -grejerna hade lagt ner. Men fram kom vi utan en skråma, trots en rejälare sladd i kurvan ner för Branta vägen. Vi var dock inte på universitetet med planer på att förskanska oss kunskap inför lördagens tenta. Nej, vi har nämligen inte registrerat oss. Istället hade vi bokat ett möte med ingen mindre än journalistprogrammets ansvarige Ingemar Åttingsberg.

Vi kom fram till följande;
jag kan inte både spela fotboll på heltid och klara av skolan.
jag kan ta ett uppehåll i studierna och fortsätta nästa år.
jag borde ha ett upplysande möte med Cain Dotson om det blir drägliga ekonomiska förhållanden under året.
jag borde - om det inte blir drägligt ekonomiskt med fotbollen - infinna mig på skolan på måndagen för att inte tvingas vara borta ett helt år.
han tyckte att jag gjorde rätt som gav fotbollen en chans.
vi båda enades om att jag var ganska ung och hade framtiden framför mig.

- familjens Mazda togs sedan till OK/Q8 för att tankas. Vi kom där på tanken att vi tidigare under vår bilkörande karriär helt frivilligt har betalat bensinen för familjens bil. Som en fin gest, liksom. Men bensin är, sanna mina ord, inte gratis. Slanträknaren hinner alltid bläddra fram till runt 6-700 kronor, pengar som vi tidigare alltså rent av okynnesbetalat med egna medel några gånger. Det är lite annorlunda nu.

Vi är nämligen luspank. Tidigare under dagen, en stund efter det att vi lämnat Lasses Matstuga och en stund innan vi betalade 19 kronor för en bustripp till Södermalms höjder, så befann vi oss i köptagen. Vi hittade något överraskande ett par åtminstone hyggliga kängor på Din Sko, och tänkte beslagta dessa för att testa mer utförligt - med riktiga byxor till och så vidare. Sen kan man ju alltid utnyttja det öppna köpet. Vi gick fram till den blonda damen i kassan med den fördelaktiga utséendet, lade upp kängorna, drog kortet, slog in koden innan vi möttes av ett besked.

"Köp medges ej". Punkt. Kort och koncist; denna skojare har inga pengar.

Så där stod vi, i mjukisbyxor, och försökte köpa ett par skor vi inte hade råd med.

Vi kände oss fattigare än en valutainvesterare med gott öga till Island.

Det var vår dag. Ganska händelserik i skrift, för att vara en relativt slö dag.