välsvarvat hos lasse,
Möte med Cain för undertecknad och Lagrélls ende imorse, vid niotiden. Ens fotbollsframtid skulle förhoppningsvis utkristallisera sig för åtminstone ett tag framöver, tänkte vi.
Eller nej, det gjorde vi kanske inte.
Och så blev det inte heller.
Först i mitten av februari - efter en och en halv månad av Boltonlöpningar, styrketräning och övrigt försäsongsslit - kommer någon klarhet att bringas i ämnet.
Men vi fick - i brist på klara besked - ett tiotal frikuponger till Lasses Matstuga så att vi kan äta emellan träningarna.
Dessa var man inte sen att utnyttja efter dagens enda fotbollsträning i NCC-hallen. Vi styrde omgående kosan mot Skönsmon trots att Cain påvisat att kupongerna gällde på Ortvikenvägen. Men Lasses Matstuga som Lasses Matstuga, tänkte vi och styrde kosan mot den Lasse-restaurang vi trodde befann sig på Skönsmons höjder.
Men till ingen lycka. Vi cirkulerade det legendariska stadsdelen innan vi till slut ringde numret som fanns på kupongernas framsida. En man svarade.
- Hej, är det här Lasses Matstuga på Ortvikenvägen?
- Ja.
- Vi tänkte besöka er restaurang i Skönsmon, men vi hittar inte...
- Den är stängd.
Aha, den var stängd hinner vi tänka. Den kanske just har blivit nedlagd efter julhelgen. Jag vet ju att jag åkt förbi skylten åtskilliga gånger.
- Den stängde vi för tre år sedan, fortsätter han.
Jaha. Så uppdaterade var vi. Istället styrdes kosan omgående mot Ortviken.
Och väl på plats blev ingen besviken. Lasse vet hur en slipsten ska dras för att forma en välproportionerlig tallrik husmanskost.
Där fanns fem val av lunchrätt - bland annat kycklinggrytan som Lagréll förskanskade sig samt fläsket, potatisen och löksåsen som undertecknad skodde sig på. Hos Ghamil fanns endast två rätter, varav en alltid var andra klassens fisk.
Så det här blir nog bra. Rent matmässigt, alltså. Allt annat hänger ju på en väldigt skör tråd. Vi borde egentligen ringa Ingemar Åttingsberg, programansvarig på Journalistprogrammet, och låta denne tala lite vett i mig.
Men sist vi talades vid var han positiv till en fotbollssatsning, och det är ju jag också i grund och botten också till hundra procent. Det är ju så ruggigt roligt. Särskilt nu när man fått spela mittback två träningar i rad och man tyckt att det gått ganska bra. Inte som när vi försökte efterlikna en förvuxen och mentalt skadad Cicinho längs högerflanken.
Imorgon är det nya tag med dubbla pass, fotboll plus löpning på förmiddagen och styrka på eftermiddagen. På lördag är det tenta och vi har a) inte registrerat oss och b) inte beställt böckerna. Men vi tjänar ju i alla fall matkuponger.
Jag ser solen i dig,
men den ser inte mig.
Eller nej, det gjorde vi kanske inte.
Och så blev det inte heller.
Först i mitten av februari - efter en och en halv månad av Boltonlöpningar, styrketräning och övrigt försäsongsslit - kommer någon klarhet att bringas i ämnet.
Men vi fick - i brist på klara besked - ett tiotal frikuponger till Lasses Matstuga så att vi kan äta emellan träningarna.
Dessa var man inte sen att utnyttja efter dagens enda fotbollsträning i NCC-hallen. Vi styrde omgående kosan mot Skönsmon trots att Cain påvisat att kupongerna gällde på Ortvikenvägen. Men Lasses Matstuga som Lasses Matstuga, tänkte vi och styrde kosan mot den Lasse-restaurang vi trodde befann sig på Skönsmons höjder.
Men till ingen lycka. Vi cirkulerade det legendariska stadsdelen innan vi till slut ringde numret som fanns på kupongernas framsida. En man svarade.
- Hej, är det här Lasses Matstuga på Ortvikenvägen?
- Ja.
- Vi tänkte besöka er restaurang i Skönsmon, men vi hittar inte...
- Den är stängd.
Aha, den var stängd hinner vi tänka. Den kanske just har blivit nedlagd efter julhelgen. Jag vet ju att jag åkt förbi skylten åtskilliga gånger.
- Den stängde vi för tre år sedan, fortsätter han.
Jaha. Så uppdaterade var vi. Istället styrdes kosan omgående mot Ortviken.
Och väl på plats blev ingen besviken. Lasse vet hur en slipsten ska dras för att forma en välproportionerlig tallrik husmanskost.
Där fanns fem val av lunchrätt - bland annat kycklinggrytan som Lagréll förskanskade sig samt fläsket, potatisen och löksåsen som undertecknad skodde sig på. Hos Ghamil fanns endast två rätter, varav en alltid var andra klassens fisk.
Så det här blir nog bra. Rent matmässigt, alltså. Allt annat hänger ju på en väldigt skör tråd. Vi borde egentligen ringa Ingemar Åttingsberg, programansvarig på Journalistprogrammet, och låta denne tala lite vett i mig.
Men sist vi talades vid var han positiv till en fotbollssatsning, och det är ju jag också i grund och botten också till hundra procent. Det är ju så ruggigt roligt. Särskilt nu när man fått spela mittback två träningar i rad och man tyckt att det gått ganska bra. Inte som när vi försökte efterlikna en förvuxen och mentalt skadad Cicinho längs högerflanken.
Imorgon är det nya tag med dubbla pass, fotboll plus löpning på förmiddagen och styrka på eftermiddagen. På lördag är det tenta och vi har a) inte registrerat oss och b) inte beställt böckerna. Men vi tjänar ju i alla fall matkuponger.
Jag ser solen i dig,
men den ser inte mig.
Kommentarer
Trackback