speltips, lördag 31/7,
Eftersom min spelform inom sportspel, trav och Stryktips är lika välmående som en hudcell i Bosse Petterssons ansikte så ska vi fokusera på något nytt den här veckan.
Vi ska ta och titta på ett fjärde skicklighetsspel som ofta blir bortglömt i de olika speltidningarnas förhandstips.
Vi sk snacka Lotto med Joker och ta hem drömvinsten.
Idag kan en ensam vinnare kamma hem 83 miljoner - och då låter det väl väldigt lämpligt att vara ordentligt påläst.
pirkt.blogg.se har som ensam portal träffat Åke "Lotto-Åke" Andersson inför helgens omgång som avgörs på Visbys lottobana.
Åke slog igenom i mitten av 90-talet när han, efter sin miljonseger på Lotto, valde att ställa upp i den numera legendariska reklamkampanjen för Svenska Spel:
Sedan dess har han varit fast.
- Jag spelar allt. Jag gör varje vecka stora jokersystem för runt tio tusen kronor på både Vikinglotto, Keno och vanligt Lotto, säger Åke Andersson som dock aldrig lyckats återupprepa sin storvinst på 19 miljoner kronor från senhösten -94.
- Nej, men jag hade ju fem rätt här för några år sedan och fick 118 kronor tillbaks, berättar han.
Åke Andersson blir förbannad på gemene mans uppfattning om att spel på Lotto bara kräver tur. Lotto är ett lika krävande kunskaps- och spelskicklighetsspel som Stryktipset eller V75, menar han.
- Jag fick ju massa klappar på ryggen efter miljonvinsten. Folk kom fram och sa "grattis, vilken tur du hade". Då blev jag förbannad. Riktigt förbannad. Det har ingenting med tur att göra och när mina vänner vägrade inse det så bröt jag kontakten med dem och körde mitt eget race, säger "Lotto-Åke".
Han lämnade våren -95 sitt jobb som fastighetsskötare för att ta sin stora passion på största allvar. Av Svenska Spel erbjöds han det prestigefyllda jobbet som Lottobollstränare på heltid i Visby. Ett jobb som var det första i sitt slag i Sverige - och ett jobb Åke drömt om sedan barnsben.
Tidiga mornar vid byrålådorna
- Eftersom jag är den enda Lottobollstränaren i Sverige så har jag just nu över 150 bollar i mitt stall. Det är ju 30 vanliga Lottobollar, 48 Vikinglottobollar och 70 Kenobollar plus några Jokerbollar som jag har i träning totalt, säger Andersson.
Hur ser en dag på Lottobollsstallet ut?
- Ja, det är tidiga mornar varje dag. Det är bara att dra på sig arbetskläderna och dra ner till byrån. Varje boll har ju sin egen byrålåda, eller spilta som det heter i Lottotränarkretsar, säger Andersson.
Hans originella träning med bollarna är vida omtalad runt om i Lottovärlden.
- Ja, det har ju blivit en del snack om det, säger han och utvecklar:
- Många Lottobollstränare, bland annat de i Tyskland, kör ju bara rullträning med bollarna - ofta i nerförsbacke -men jag har ju sedan några år tillbaka även börjat köra studsträning med vissa av mina bollar som jag vet tål hårda upplägg, säger "Lotto-Åke".
"Blev ju en väldig favoritomgång sist"
Förra lördagen avgjordes Lottodragningen på Visbys lottobana, och Åke Andersson var väldigt nöjd med att hans bollar visade att stallformen var på topp.
Den rätta raden blev till slut 3, 4, 5, 9, 10, 11 och 17.
Bland annat hade Boll 17 stor uppvisning i sista avdelningen då han efter en tung resa i tredje utvändigt lyckades kämpa ner favoritspelade Boll 6 och nå först till tombolamynningen.
- Det var ju kul att han kunde skrälla till där i sista avdelningen så att det blev lite pengar. Annars var det ju en väldig favoritomgång, säger "Lotto-Åke" och syftar till Boll 3, 4 och 5:s enkla spetssegrar i de inledande omgångarna.
Och bland tilläggsnummerna visade bollarna med höga startspår att vårformen är på väg tillbaka då både Boll 28, 30 och 34 vann varsin avdelning.
- Det är alltid starkt att vinna från trettiofjärdespår på i en tombola med så pass liten mynning som det är på Visbybanan, säger "Lotto-Åke".
Utdelningen förra lördagen stannade på en dryg miljon kronor, och "Lotto-Åke" var aldrig riktigt nära.
- Nej, jag valde ju att chansspika Boll 7 från springspåret i första avdelningen. Han såg väldigt fin ut i träningarna innan då vi rullade honom nerför en backe och jag trodde han skulle nå spets och därifrån vara bollen att slå, säger Andersson.
Men så blev det inte.
- Nej, han kom ju inte alls till i starten. Sen är det ju så att han är lite stänkrädd och när han fick bollar framför sig invändigt och jag tror det kan ha kommit en och annan gummiflisa farande. Den insatsen är bara att glömma, säger "Lotto-Åke".
Boll 9 en rolig chansspik
Nu på lördag är det jackpott när Lottodragningarna åter igen avgörs på Visbybanan. 5 miljoner extra i sjurättspotten - och Åke Andersson siktar mot de stora pengarna.
- Ja, jag har aldrig varit någon favoritspelare utan tror mycket på mina egna idéer.
Och idéer har han gott om. Här berättar Andersson om några av stallets bästa chanser.
Boll 1: Blir för stor favorit här, även om han lär nå spets. Inte särskilt streckvärd med tanke på att han haltade lätt i rulljobbet i veckan och har behandlats för en flisa i gummit. Jag chansar och lämnar Boll 1 utanför.
Boll 2: Har ett perfekt utgångsläge och borde nå spets. Har jobbats mot den här lördagen en tid och studsade 1,18 i ett studsjobb i onsdags. Ska ha en väldigt bra chans.
Boll 5: Har bra form men står ju så klart trassligt till eftersom det är voltstart i tombolan. En platschans med klaff, men ingenting för Lottospelarna.
Boll 9: Vann fjärde avdelningen förra lördagen, då i med automatvevad tombola. Nu är det voltstart och från spår nio ska han få en fin ryggresa, sen har han ju visat att han alltid har en polett sparad när det är dags att nå mynningen. En rolig chansspik i en svårlöst omgång.
Boll 13: Ständigt underspelad på grund av alla turnummersspelare. Var ute i Vikinglotto-tombolan i onsdags och vann från dödens trots att vi aldrig röck tussarna ur gummit, så är nog inte helt borta här även om han möter bättre bollar nu.
Boll 18: Är en bra boll i grunden men har ingen chans här. Har inte ätit och druckit som han ska. När jag öppnade hans byrålåda i fredags simmade han runt till huvudet i mjölk och havrefras. Den stackarn hade inte fått i sig någonting. Dagens avslag.
Boll 20: Är ju en klassklättrare av rang och storfavorit enligt mig att vinna den första avdelningen. Inte så farligt streckad ändå och omgångens bästa spik.
Boll 25: Här har vi jackpottdraget. Hästen är bättre än raden, hamnade fel på det sist och den insatsen är bara att glömma. Trivs i voltstartad tombola och jag ska pröva att utrusta honom med ett helstängt huvudlag - något som kan få honom att hitta en extra växel och nå mynningen. Det får bara inte krångla för mycket på vägen.
Boll 25 utrustat med sitt helstängda huvudlag.
Boll 29: Rullade 1,15 i ett rulljobb nerför backe i tisdags. Är ju ständigt bortlottad med spåren i och med att den är boll nummer 29, och ska inte kunna blanda sig i här över kort distans och volttombola.
Lottosystemet, enkelraden:
2, 4, 9, 13, 17, 20, 25.
Spelstopp 17:45.
- För er som har möjlighet skulle jag rekommendera att ni tar er ner till Visby och tittar på värmningarna och provstarterna innan ni lämnar in er rad, säger Åke "Lotto-Åke" Andersson.
Faktaruta: Numerologi.
I början av 2000-talet började Åke Andersson studera numerologi vid Visby universitet, allt för att få en fördel som Lottospelare.
Här är några av de föreställningar kring olika nummer som en seriös Lotto-spelare bör känna till:
Sju anses vara ett lyckonummer i de flesta kulturer.
Åtta anses vara ett turnummer i Kina och Japan eftersom det låter som ordet för "välgång".
Nio anses vara ett otursnummer i samma länder för att det låter som ordet för "smärta".
Tretton anses vara ett oturstal i de flesta västländer eftersom Judas Iskariot var den trettonde personen i rummet när Jesus åt sin sista Crunchy Nacho-mål innan hamburgerkedjan Max av någon sinnessjuk anledning tog bort de från sin meny.
Lycka till med era spel.
Vi ska ta och titta på ett fjärde skicklighetsspel som ofta blir bortglömt i de olika speltidningarnas förhandstips.
Vi sk snacka Lotto med Joker och ta hem drömvinsten.
Idag kan en ensam vinnare kamma hem 83 miljoner - och då låter det väl väldigt lämpligt att vara ordentligt påläst.
pirkt.blogg.se har som ensam portal träffat Åke "Lotto-Åke" Andersson inför helgens omgång som avgörs på Visbys lottobana.
Åke slog igenom i mitten av 90-talet när han, efter sin miljonseger på Lotto, valde att ställa upp i den numera legendariska reklamkampanjen för Svenska Spel:
Sedan dess har han varit fast.
- Jag spelar allt. Jag gör varje vecka stora jokersystem för runt tio tusen kronor på både Vikinglotto, Keno och vanligt Lotto, säger Åke Andersson som dock aldrig lyckats återupprepa sin storvinst på 19 miljoner kronor från senhösten -94.
- Nej, men jag hade ju fem rätt här för några år sedan och fick 118 kronor tillbaks, berättar han.
Åke Andersson blir förbannad på gemene mans uppfattning om att spel på Lotto bara kräver tur. Lotto är ett lika krävande kunskaps- och spelskicklighetsspel som Stryktipset eller V75, menar han.
- Jag fick ju massa klappar på ryggen efter miljonvinsten. Folk kom fram och sa "grattis, vilken tur du hade". Då blev jag förbannad. Riktigt förbannad. Det har ingenting med tur att göra och när mina vänner vägrade inse det så bröt jag kontakten med dem och körde mitt eget race, säger "Lotto-Åke".
Han lämnade våren -95 sitt jobb som fastighetsskötare för att ta sin stora passion på största allvar. Av Svenska Spel erbjöds han det prestigefyllda jobbet som Lottobollstränare på heltid i Visby. Ett jobb som var det första i sitt slag i Sverige - och ett jobb Åke drömt om sedan barnsben.
Tidiga mornar vid byrålådorna
- Eftersom jag är den enda Lottobollstränaren i Sverige så har jag just nu över 150 bollar i mitt stall. Det är ju 30 vanliga Lottobollar, 48 Vikinglottobollar och 70 Kenobollar plus några Jokerbollar som jag har i träning totalt, säger Andersson.
Hur ser en dag på Lottobollsstallet ut?
- Ja, det är tidiga mornar varje dag. Det är bara att dra på sig arbetskläderna och dra ner till byrån. Varje boll har ju sin egen byrålåda, eller spilta som det heter i Lottotränarkretsar, säger Andersson.
Hans originella träning med bollarna är vida omtalad runt om i Lottovärlden.
- Ja, det har ju blivit en del snack om det, säger han och utvecklar:
- Många Lottobollstränare, bland annat de i Tyskland, kör ju bara rullträning med bollarna - ofta i nerförsbacke -men jag har ju sedan några år tillbaka även börjat köra studsträning med vissa av mina bollar som jag vet tål hårda upplägg, säger "Lotto-Åke".
"Blev ju en väldig favoritomgång sist"
Förra lördagen avgjordes Lottodragningen på Visbys lottobana, och Åke Andersson var väldigt nöjd med att hans bollar visade att stallformen var på topp.
Den rätta raden blev till slut 3, 4, 5, 9, 10, 11 och 17.
Bland annat hade Boll 17 stor uppvisning i sista avdelningen då han efter en tung resa i tredje utvändigt lyckades kämpa ner favoritspelade Boll 6 och nå först till tombolamynningen.
- Det var ju kul att han kunde skrälla till där i sista avdelningen så att det blev lite pengar. Annars var det ju en väldig favoritomgång, säger "Lotto-Åke" och syftar till Boll 3, 4 och 5:s enkla spetssegrar i de inledande omgångarna.
Och bland tilläggsnummerna visade bollarna med höga startspår att vårformen är på väg tillbaka då både Boll 28, 30 och 34 vann varsin avdelning.
- Det är alltid starkt att vinna från trettiofjärdespår på i en tombola med så pass liten mynning som det är på Visbybanan, säger "Lotto-Åke".
Utdelningen förra lördagen stannade på en dryg miljon kronor, och "Lotto-Åke" var aldrig riktigt nära.
- Nej, jag valde ju att chansspika Boll 7 från springspåret i första avdelningen. Han såg väldigt fin ut i träningarna innan då vi rullade honom nerför en backe och jag trodde han skulle nå spets och därifrån vara bollen att slå, säger Andersson.
Men så blev det inte.
- Nej, han kom ju inte alls till i starten. Sen är det ju så att han är lite stänkrädd och när han fick bollar framför sig invändigt och jag tror det kan ha kommit en och annan gummiflisa farande. Den insatsen är bara att glömma, säger "Lotto-Åke".
Boll 9 en rolig chansspik
Nu på lördag är det jackpott när Lottodragningarna åter igen avgörs på Visbybanan. 5 miljoner extra i sjurättspotten - och Åke Andersson siktar mot de stora pengarna.
- Ja, jag har aldrig varit någon favoritspelare utan tror mycket på mina egna idéer.
Och idéer har han gott om. Här berättar Andersson om några av stallets bästa chanser.
Boll 1: Blir för stor favorit här, även om han lär nå spets. Inte särskilt streckvärd med tanke på att han haltade lätt i rulljobbet i veckan och har behandlats för en flisa i gummit. Jag chansar och lämnar Boll 1 utanför.
Boll 2: Har ett perfekt utgångsläge och borde nå spets. Har jobbats mot den här lördagen en tid och studsade 1,18 i ett studsjobb i onsdags. Ska ha en väldigt bra chans.
Boll 5: Har bra form men står ju så klart trassligt till eftersom det är voltstart i tombolan. En platschans med klaff, men ingenting för Lottospelarna.
Boll 9: Vann fjärde avdelningen förra lördagen, då i med automatvevad tombola. Nu är det voltstart och från spår nio ska han få en fin ryggresa, sen har han ju visat att han alltid har en polett sparad när det är dags att nå mynningen. En rolig chansspik i en svårlöst omgång.
Boll 13: Ständigt underspelad på grund av alla turnummersspelare. Var ute i Vikinglotto-tombolan i onsdags och vann från dödens trots att vi aldrig röck tussarna ur gummit, så är nog inte helt borta här även om han möter bättre bollar nu.
Boll 18: Är en bra boll i grunden men har ingen chans här. Har inte ätit och druckit som han ska. När jag öppnade hans byrålåda i fredags simmade han runt till huvudet i mjölk och havrefras. Den stackarn hade inte fått i sig någonting. Dagens avslag.
Boll 20: Är ju en klassklättrare av rang och storfavorit enligt mig att vinna den första avdelningen. Inte så farligt streckad ändå och omgångens bästa spik.
Boll 25: Här har vi jackpottdraget. Hästen är bättre än raden, hamnade fel på det sist och den insatsen är bara att glömma. Trivs i voltstartad tombola och jag ska pröva att utrusta honom med ett helstängt huvudlag - något som kan få honom att hitta en extra växel och nå mynningen. Det får bara inte krångla för mycket på vägen.
Boll 25 utrustat med sitt helstängda huvudlag.
Boll 29: Rullade 1,15 i ett rulljobb nerför backe i tisdags. Är ju ständigt bortlottad med spåren i och med att den är boll nummer 29, och ska inte kunna blanda sig i här över kort distans och volttombola.
Lottosystemet, enkelraden:
2, 4, 9, 13, 17, 20, 25.
Spelstopp 17:45.
- För er som har möjlighet skulle jag rekommendera att ni tar er ner till Visby och tittar på värmningarna och provstarterna innan ni lämnar in er rad, säger Åke "Lotto-Åke" Andersson.
Faktaruta: Numerologi.
I början av 2000-talet började Åke Andersson studera numerologi vid Visby universitet, allt för att få en fördel som Lottospelare.
Här är några av de föreställningar kring olika nummer som en seriös Lotto-spelare bör känna till:
Sju anses vara ett lyckonummer i de flesta kulturer.
Åtta anses vara ett turnummer i Kina och Japan eftersom det låter som ordet för "välgång".
Nio anses vara ett otursnummer i samma länder för att det låter som ordet för "smärta".
Tretton anses vara ett oturstal i de flesta västländer eftersom Judas Iskariot var den trettonde personen i rummet när Jesus åt sin sista Crunchy Nacho-mål innan hamburgerkedjan Max av någon sinnessjuk anledning tog bort de från sin meny.
Lycka till med era spel.
överkomligt,
Fan, det är svårt att vara helt komplett missnöjd med tillvaron när du sitter på en platstol på IP med veckans första solstrålar i ansiktet, kikandes på U21-laget tränandes på konstgräset nedanför - samtidigt som du snackar fotboll med en klubbordförande - mot betalning.
Jag hade citat på över fem A5-sidor, men bara väldigt, väldigt lite fick plats på den lilla sida som sommarintervjun blivit tilldelad i tidningen.
Om man väl åker och träffar en intervjuperson över en timmeslång intervju, tar en massa bilder och pratar vitt och brett och väldigt mycket om allt möjligt - då borde den beäras med ett uppslag.
Jag bläddrade förbi min sommarintervju med Lena Wallgren-Sandberg i gårdagstidningen. Mina femtiofem centimetrar var så ihoppressade på första högersidan att man bara väntade på att bokstäverna skulle börja dansa jitterbugg, välla ut från papperet och lägga sig i en pöl på frukostbordet.
Eller så är det jag som helt enkelt skriver för långt. Men jag tycker ju att så mycket är intressant att delge pöbeln när det kommer till fotboll. Kanske för mycket. Säkert för mycket.
Levererade väl en handfull grejer till morgondagens tidning och det blev en ganska hektisk dag på redaktionen, nu när alla dessa fotbollsfyror och -femmor dragit igång igen efter sommaruppehåll och diverse obskyra målskyttar från Hassel, Nedansjö och Söråker ska jagas ända in till deadline.
Vad är väl en kväll i Östersund med Krunegård, Johnossi, Kent och Mattias Alkberg mot att sitta och ringa in veteranorientering och skriva notiser om Gurkspelen (jo) i friidrott?
... jo, Gurkspelen.
Fredagkväll är väldigt speciellt för mig nu för tiden. Man känner verkligen att "nu är det fredagkväll, nu jävlar ska det bli åka av". Som ikväll:
Ikväll klev jag innanför dörren hemmavid lagom till det att klockan slog halv tolv. I ena handen balanserade jag två liter mellanmjölk och under den ena armen hade jag en medlånad Travronden från redaktionen.
Livin' the dream, folks.
När man är ung, vill man bli hög.
Man vill bli hög när man är ung.
maja-lisa,
På jobbet går det i alla fall bra. Där känner jag att jag får chansen och får hela tiden mer och mer stimulerande uppdrag.
Igår frågade Tobbe exempelvis om jag ville skriva lördagskrönikan. Så jag gick hem, funderade lite - och när jag återvände till redaktionen idag hade Oskar Lund redan skrivit klart lördagskrönikan.
Jag fick istället ringa upp Maja-Lisa Bergström, snart 80, som kom tvåa i klassen för damer över 75 år på O-ringen.
Om någon skulle vilja vara så vänlig att bjuda mig på ett skäligt mattips att beställa in - värdigt och smäckert nog för en fredagskväll - så skulle det släta över lite av den allra värsta misären.
Miljonär utan en spänn.
Igår frågade Tobbe exempelvis om jag ville skriva lördagskrönikan. Så jag gick hem, funderade lite - och när jag återvände till redaktionen idag hade Oskar Lund redan skrivit klart lördagskrönikan.
Jag fick istället ringa upp Maja-Lisa Bergström, snart 80, som kom tvåa i klassen för damer över 75 år på O-ringen.
Om någon skulle vilja vara så vänlig att bjuda mig på ett skäligt mattips att beställa in - värdigt och smäckert nog för en fredagskväll - så skulle det släta över lite av den allra värsta misären.
Miljonär utan en spänn.
ge mig arsenik,
Fy fan vad dålig jag är just nu.
Vänsterfoten gör ont vid varje bollberöring.
Jag är fullkomligt kass. Om nu lurvpösar skulle finnas utanför Stånk-Tommys dataspel så skulle jag se ut som en sån på de senaste träningarna.
Det fattas bara att någon fäster en bjällra i byxlinningen, så att det skallrar när jag rör mig, så är jag en fullfjädrad hovnarr.
Såna får inte följa med på bortaresor till Jönköping. Bara jag, och sjuke Aziz och ej spelklare Nylund, stannar hemma.
Man är ungefär lika långt ifrån just nu som Christer Fuglesang är från att få ett samtal av NASA där de vill skicka upp honom i en omloppsbana runt Tellus, iförd enbart ett par sidenkalsonger och ett cyklop.
Men för all del - arrangerar ni något barnkalas i helgen i Sundsvallsområdet så har ni en hovnarr till uthyrning.
Eftersom han är ganska ny på marknaden - han testade hovnarrsrollen på Baldershov hösten -09 också, men bara för en dag - så är han billigare än de mer rutinerade hovnarrarna - som exempelvis David N'Grogg som får agera hovnarr i Premier League vecka ut och vecka in.
Hovnarrsbranschen är inte annorlunda än exempelvis frisörsbranschen, där frisörer som "har jobbat tidigare" är billigare för att hon, när man väl sitter i stolen och har blottat sin kalufs för hennes saxar, berättar att hon "tidigare jobbade på MQ".
Låna ut en bjällerdräkt bara, så kommer jag mot en summa som kan betalas i endera mynt eller ölkorv.
Jag skulle byta plats,
med vem som helst,
på sekunden.
Vänsterfoten gör ont vid varje bollberöring.
Jag är fullkomligt kass. Om nu lurvpösar skulle finnas utanför Stånk-Tommys dataspel så skulle jag se ut som en sån på de senaste träningarna.
Det fattas bara att någon fäster en bjällra i byxlinningen, så att det skallrar när jag rör mig, så är jag en fullfjädrad hovnarr.
Såna får inte följa med på bortaresor till Jönköping. Bara jag, och sjuke Aziz och ej spelklare Nylund, stannar hemma.
Man är ungefär lika långt ifrån just nu som Christer Fuglesang är från att få ett samtal av NASA där de vill skicka upp honom i en omloppsbana runt Tellus, iförd enbart ett par sidenkalsonger och ett cyklop.
Men för all del - arrangerar ni något barnkalas i helgen i Sundsvallsområdet så har ni en hovnarr till uthyrning.
Eftersom han är ganska ny på marknaden - han testade hovnarrsrollen på Baldershov hösten -09 också, men bara för en dag - så är han billigare än de mer rutinerade hovnarrarna - som exempelvis David N'Grogg som får agera hovnarr i Premier League vecka ut och vecka in.
Hovnarrsbranschen är inte annorlunda än exempelvis frisörsbranschen, där frisörer som "har jobbat tidigare" är billigare för att hon, när man väl sitter i stolen och har blottat sin kalufs för hennes saxar, berättar att hon "tidigare jobbade på MQ".
Låna ut en bjällerdräkt bara, så kommer jag mot en summa som kan betalas i endera mynt eller ölkorv.
Jag skulle byta plats,
med vem som helst,
på sekunden.
två tappade pinnar,
Fantastiskt foto: Anders Thorsell.
Superettafotboll, bloody hell.
Precis så hade nog Sir Alex Ferguson uttryckt sig om han suttit på en grön plaststol på Norrporten Arena i afton.
Jag, jag säger så här:
Vi går ut inför storpubliken och bjuder på säsongens bästa halvlek. Vi rullar ut Bajen, plockar bort Hallenius, låter en pånyttfödd Foppa snurra David Johansson inåtvänd anfall efter anfall.
Jag tror Foppa kommer till lika många skott under de första tjugo minuterna idag som han tidigare gjort under alla vårens matcher tillsammans.
Men målet - det sparade han till huvudet. Det är ju bara det att det inte borde kunna hända. Foppa ska inte kunna nicka så där - trots Jonsons perfekt avvägda inlägg.
Det var ingen "okej, jag är en kvick liten ytter, men jag sätter väl dit huvudet ändå för att inte se ut som ett fån"-nick. Det var en "hej, jag är Miroslav jävla Klose och nu trycker jag in boll, ställning, nät och några bayerska öltunnor i mål"-nick.
Bollen vräks alldeles intill Hopfs vänstra stolpe.
Satt det Hallenius-suktande scouter på Norrporten i afton, det gjorde det säkert, så borde samtliga dessa lämnat sin gröna plaststol för att köpa pauskaffe med en sak - och enbart en sak - skriven över hela anteckningsblocket.
"BLÅ 33!"
Foppa var precis så bra som man trodde att han skulle vara varje match när han i vintras snurrade upp mig (och faktiskt inte bara mig) på träning efter träning efter träning ute i NCC-hallen.
Vi borde förstås gjort fler mål i den första halvleken. Walle skjuter över efter den smäckraste hörnvariant IP sett på väldigt länge (Ari spelar ut bollen till Nuri som chippar in den till en totalt fri Walle), Brinken är högst på en hörna men nickar över, Holsters låga skott tippas utanför och Robbans överraskande långskott tippas över av en överraskad Bajenmålvakt.
Jag tänker inte skriva så mycket längre.
Om den andra halvleken tänker jag bara konstatera att fotboll är en sjuk sport. Att vi efter 90 minuters spel ligger under med 1-2 mot ett lag som har absolut ingenting (och nu menar jag absolut ingenting) förutom Sebastian Castro-Tellos jag-vänder-inåt-mot-högerfoten-och-skjuter-blint-fint och Andreas Dahls högerfot.
... ja, också Tobias Holmqvist, då. Hade en genomsnittlig svensk älghane omvandlats till en människa hade den sett ut som Tobbe H. Men inte ens han lyckades missa när han stod inne i målet och skjöt 2-1 på ett inlägg när någon glömt att ta Jonsons (som pressat offensivt i ett tidigare skede) plats på bortre stolpen. Men han var bra nära.
Men... vi har ju som tur är Stordfjordarnas Maradona i vårt gäng. Jag tänkte utse Brinken till matchens spelare redan innan drömträffen i 94:e minuten. Han var verkligen först på allt idag, den väldige norrmannen. Flög framåt offensivt gång efter annan och hade bland annat ett stenhårt, svepande vänsterinlägg som hittade pannan på - jag tror det var - Walle.
Och så när klockan tickar mot 93 minuter lyfter Aziz iväg en lång pastej från högerkanten, i höjd med mittlinjen. Tobias Holmqvist agerar inte som någon segerskytt utan mer som en Tobias Holmqvist när han står felvänd, tittar åt ett annat håll, låter bli att nicka och låter bollen gå precis över honom. Bollen träffar Brinken, kraftigt lutandes baklänges, på bröstet. Han stöter ner den framför sig, låter den studsa - Tobias Holmqvist, som står bredvid, låter även han bollen studsa - och norrmannen drar till.
Och målet står som en strut. Halvvolleyn sitter stenhårt intill Hopfs högra stolpe.
2-2 och en poäng räddad. Jubel på IP. Folk vallfärdar hem glada i hågen.
I premiären mot Brage, när vi gjorde 2-1 och stal tre poäng i slutet, hade vi spelat skit hela matchen. Riktigt fantasilöst, stelt och dåligt. Ändå var det jubel i omklädningsrummet efteråt. Aha, elitfotbollen är så här resultatinriktad, insåg jag då.
Nu, när vi åter igen räddade poäng i absolut sista momangen, tänkte jag att det kanske skulle vara glatt i omklädningsrummet igen.
Det var det inte.
Vi tappade två poäng idag. Två poäng vi gjort oss väldigt, väldigt förtjänta av. Men vi trots all olycka och motrigg en poäng - och två av Bajen som vi väl nu kan avskriva från de allsvenska platserna?
Linus Hallenius, Andreas Dahl och klacken förtjänar Allsvenskan. Men Hammarby som fotbollslag gör det inte.
I övrigt då?
Jo, Patronerna hade ju kunnat valt en bättre matchdag att visa sin betydelse för stämningen på IP. Hade man hållit tyst mot Ängelholm i tio minuter hade man kunnat höra ett pubeshår falla till marken. Nu var det istället fest. Bajarna öste på med Sveriges bästa hejarramsa ("Från Södermalm kommer vårt lag" eller vad den nu kan tänkas heta) och höll med sin halvfyllda västra läktare en jävla låda.
Det är klart att det blev än bättre tryck när Patronerna, men för att visa att "nu jävlar blir det tyst" hade tiominutersbojkotten kunnat komma lägligare.
Holster såg bollskicklig och säker ut och stod för en bra debut. Hade han bara fått stänka dit 1-0 i första, på det låga skottet som Hopfen tippade utanför, hade det varit succé. Nu byttes han ut efter dryga sextio, och konstaterade slutkörd att "det var en helt annan typ av spel än i Väsby".
5400 personer på läktaren? Det var inte igår.
... trots regn precis innan matchstart?!
Fantastiskt.
Något som var väldigt glädjande att se var att Aziz hoppade in och såg oförskämt pigg ut. Åtminstone två gånger under sitt kvartslånga inhopp drev han förbi ett koppel gulsvarta försvarare innan han spelade bollen vidare.
... och okej, det vart mycket längre.
Som vanligt.
och Anders är alltid glad, alltid glad det springer råttor bakom ridån på hans estrad
matchdags,
Jag jobbade från 08.00 till strax efter två idag.
På Dagbladets stolta sportredaktion var jag ensam. Bara jag jobbade dag och jag hade redaktionen, datorerna och sportsidorna helt för mig själv.
Fria för mig att skapa.
Så jag sket i lunchen och skrev och skrev och skrev.
Nu - när jag fyllt tidningen med två helsidor dressyr, fyra bottnar ridhoppning och några notiser med bara hästar i största allmänhet - är det dags för samling.
18:30 - en konstig tid - börjar matchen mot Hammarby. Matchen mot Linus Hallenius.
Jag hoppas att han blir väl omhändertagen. Det skulle kännas väldigt... konstigt om han buades ut vid presentationen.
En av Sundsvalls största talanger stannade av lite i GIF, tog chansen att flytta till Stockholm och Hammarby, fick en nystart i Superettan - och inom kort kommer han ha skjutit sig till en riktigt stor liga.
Kul för Linus. Kul för Sundsvall.
Bara Jonson och Brink och alla andra ansvariga håller honom borta från målprotokollet borde alla vara relativt tillfreds ikväll.
Frågan är hur många ni blir på läktaren. Royale i biljettkassan snackade om att han trodde det skulle bli upp mot 5000 när jag hämtade ut mina fribiljetter i torsdags. Det vore nåt det.
Guess who's gonna get some tonight.
På Dagbladets stolta sportredaktion var jag ensam. Bara jag jobbade dag och jag hade redaktionen, datorerna och sportsidorna helt för mig själv.
Fria för mig att skapa.
Så jag sket i lunchen och skrev och skrev och skrev.
Nu - när jag fyllt tidningen med två helsidor dressyr, fyra bottnar ridhoppning och några notiser med bara hästar i största allmänhet - är det dags för samling.
18:30 - en konstig tid - börjar matchen mot Hammarby. Matchen mot Linus Hallenius.
Jag hoppas att han blir väl omhändertagen. Det skulle kännas väldigt... konstigt om han buades ut vid presentationen.
En av Sundsvalls största talanger stannade av lite i GIF, tog chansen att flytta till Stockholm och Hammarby, fick en nystart i Superettan - och inom kort kommer han ha skjutit sig till en riktigt stor liga.
Kul för Linus. Kul för Sundsvall.
Bara Jonson och Brink och alla andra ansvariga håller honom borta från målprotokollet borde alla vara relativt tillfreds ikväll.
Frågan är hur många ni blir på läktaren. Royale i biljettkassan snackade om att han trodde det skulle bli upp mot 5000 när jag hämtade ut mina fribiljetter i torsdags. Det vore nåt det.
Guess who's gonna get some tonight.
morgonstund,
Jag klev upp klockan sju imorse.
Bara det.
När tiden är rätt ska jag plocka upp dig,
och ta dig långt härifrån.
nöten,
Dagens nötdrag var att AIK, ett allsvenskt mittenlag, inte skulle göra mål i hemmamötet med Rosenborg, en av Skandinaviens mäktigaste klubbar, i CL-kvalet i afton.
Det fick man närmare tre gånger fläsket på.
Till det oddset måste till och med Antonio Flavio och Goran Ljubojevic haft självinsikten nog att spela en månadslön eller två.
Men det fanns andra drag att satsa på idag. Det märkte jag när jag stannade till på ICA Bergsgatan vid niosnåret.
Kön till kassan ringlade lång när jag skulle betala för mina passionsfrukter, mina lösviktshallon och min yoghurt.
Helt plötsligt kommer en man i ytterfilen. I handen har han ett paket prinskorvar och en färdigkryddad grillbit. I vänsterhanden har han en hundring.
Jag tänker att mannen försöker tränga sig på det mest otympliga sätt man kan tänka sig.
Men icke. Mannen bara fortsätter gå, i särdeles maklig fart, förbi kassan och ut ur butiken.
Det oväntade draget såg ut att ställa hela personalstyrkan och bjuda gubben på en gratis festmåltid i köttets tecken.
Men till slut kopplade kassörskan ihop ett och annat, insåg väl att kilopriset på färdigkryddad grillbit låg på över noll kronor, hoppade ur sin stol och tog upp jakten.
Tio sekunder senare var mannen tillbaka i butiken. Vänsterhandens hundring nyper kassörskan åt sig, slår in grillbiten och prinskorvarna i kassaapparaten och mannen får tillbaka nio kronor i växel. Nio kronor som han nonchalant går ifrån.
Okej, han fick inte sitt kött gratis. Okej, han framstod som ett fån. Men han gick ju likt förbannat före mig i kön - utan att någon blev uppretad. Kassörskan fick sina pengar, mannen fick sin festmåltid och vi åskådare fick se ett brott - om inte stävjas så i alla fall gottgöras.
Vilket jävla drag. Det måste jag testa nån gång.
Come a little bit closer
Hear what I have to say
Just like children sleepin'
We could dream this night away.
Det fick man närmare tre gånger fläsket på.
Till det oddset måste till och med Antonio Flavio och Goran Ljubojevic haft självinsikten nog att spela en månadslön eller två.
Men det fanns andra drag att satsa på idag. Det märkte jag när jag stannade till på ICA Bergsgatan vid niosnåret.
Kön till kassan ringlade lång när jag skulle betala för mina passionsfrukter, mina lösviktshallon och min yoghurt.
Helt plötsligt kommer en man i ytterfilen. I handen har han ett paket prinskorvar och en färdigkryddad grillbit. I vänsterhanden har han en hundring.
Jag tänker att mannen försöker tränga sig på det mest otympliga sätt man kan tänka sig.
Men icke. Mannen bara fortsätter gå, i särdeles maklig fart, förbi kassan och ut ur butiken.
Det oväntade draget såg ut att ställa hela personalstyrkan och bjuda gubben på en gratis festmåltid i köttets tecken.
Men till slut kopplade kassörskan ihop ett och annat, insåg väl att kilopriset på färdigkryddad grillbit låg på över noll kronor, hoppade ur sin stol och tog upp jakten.
Tio sekunder senare var mannen tillbaka i butiken. Vänsterhandens hundring nyper kassörskan åt sig, slår in grillbiten och prinskorvarna i kassaapparaten och mannen får tillbaka nio kronor i växel. Nio kronor som han nonchalant går ifrån.
Okej, han fick inte sitt kött gratis. Okej, han framstod som ett fån. Men han gick ju likt förbannat före mig i kön - utan att någon blev uppretad. Kassörskan fick sina pengar, mannen fick sin festmåltid och vi åskådare fick se ett brott - om inte stävjas så i alla fall gottgöras.
Vilket jävla drag. Det måste jag testa nån gång.
Come a little bit closer
Hear what I have to say
Just like children sleepin'
We could dream this night away.
damfotboll,
Säg mig; vad vore en sommarkväll i svenska juli, när kvällssolen kämpar kvar temperaturen runt 20-strecket, utan damfotboll av medelpadsk Division III-kvalitet?
När Selånger och Alnö gör upp på någon av de läktarlösa planerna intill Selångers IP är det bara fullständiga fån som viger sin onsdagskväll åt annat.
Varför?
För att spelet är så bra.
För att man kan lära sig ett och annat fotbollsmässigt.
För att det är skönt att stå upp.
För att ens syster spelar.
Och lite, lite för att ha en ursäkt när Kristian Ek skulle ringa vid sjusnåret, efter att han kommit tillbaka från sin obligatoriska golfrunda, och undra om vi hann spela någon tennismatch i afton.
Jag ville nämligen inte spela idag. För det första har jag problem med foten, något som skulle försvårat mina kvicka riktningsförändringar och gett Ekbek en fördel. Jag har inte råd att ge Ekbek fördelar.
Och för det andra så skulle jag behöva ligga i Stig Wiklund, GIF:s mentala coachs, soffa under otaliga terapitimmar innan jag med självförtroende och framåtanda kan kliva in på samma grusbana som Ekbek. Detta efter ett antal... är det tre? fyra till och med?... raka torskar i våras och somras.
Men det är bäst att få det överstökat. Försöka erinra sig om allt man trots allt lärde sig av det där nötandet på Balders med Manuel, Ricky och Peter under tidigt 2000-tal. Försöka leta reda på den gamla trofén från 2004 som förkunnar att jag blev DM-mästare i såväl singel som dubbel.
DM-mästare i singel och dubbel? Jo, jo. På den tiden var det jag, Robin S, Vinci och nån kille som hette som en påse hallonbåtar som sågs som framtiden för svensk tennis.
Robin för sina tunga grundslag av internationellt snitt, Vinci för sin snabbhet på banan, han "Pim Pim" för sina stenhårda servar - och jag för att jag slog en lätt överviktig och något lat -91:a i en DM-final i Medelpad.
... damfotbollsmatchen? Jo, tackar som frågar. Den vann Alnö med 2-1. Min syster, som är den offensiva spelare jag en gång var menad att bli, gjorde det bra längs sin vänsterkant.
På sidan stod som vanligt ett par föräldrar och gav sina expertanalyser. Medelålders män har suttit framför Fotbolls-VM med en kall tjeckisk flasköl i handen och lyssnat på ungefär vart tionde ord som Jens Fjellström spottar ur sig i halvtidspausen - och sedan sätter de ihop dem och försöker förklara för varandra (dessa män står ofta tre och tre) vad tjejerna på planen gör för fel.
Ibland, när någon spelare de känner kommer ut mot deras kant, kan de försöka prata med henne. Säga något konstruktivt om att hon "måste upp i planen" eller "passa bollen". Tjejen ser inte ut att lyssna och joggar så småningom iväg. Då säger den medelåldersmannen att "det där ville hon inte höra minsann", sen skrockar de tillsammans.
Kommer man bli sån?
Och om du hör min bön.
Om jag hittar din frekvens.
Jag måste fråga dig.
Måste fråga dig.
chokos nya projekt,
Palmegruppens rekonstruktion över hur det ska ha sett ut då Christer Pettersson och Choko-Dutch möttes för lunch senhösten -85. Över en konservburk "Felix Raviolo i köttsås" och en Koskenkorva diskuterade de gamla vännerna hur man skulle kunna ta över chokladlotteribranschen och på så sätt tjäna grova pengar genom att lura små barn på deras veckopengar.
"Men hur gör vi ifall någon stoppar i en tia i alla hål och därigenom har säkrat en vinst genom att kontrollera alla nummer?", undrade Choko-Dutch.
"Det är frågan", sa Chrille, lutade sig tillbaka i fotöljen och tog en rejäl klunk Kosken ur sin pappmugg.
Hur Choko-Dutch till slut löste garderingsproblematiken får vi kanske aldrig veta. Men ryktet gör gällande att Petterssons digra konsumtion av gifter i alla dess slag ska ha grundat sig i att han började fundera för mycket på just den frågan.
Jag har berättat för er om Choko-Dutch. Den lika brunbrända som holländska playboyen som åker runt i världen och gör sig en förmögenhet på att lura små barn med sitt riggade chokladhjul.
Där man inte kan vinna och där chokladkakorna - priserna som är uppställda för att locka sötsugna barn att spela bort alla sina guldtior - är fyllda med stoft och jord.
Jag blev mäkta besviken när han inte dök upp på årets Gatufest.
Förstod inte. Jag har genom åren lärt känna Choko-Dutch och vet att han aldrig skulle missa ett tillfälle att utöva två favoritsysslor på en och samma gång - nämligen att lura folk och tjäna pengar.
Jag undrade om han trillat av pinn. Om han haschat ner sig.
Icke.
Han har helt enkelt, likt den brunbrända bulvan han är, bara bytt skepnad. Ett stort chokladhjul är mycket att kånka med sig när man ständigt är på flykt från Interpol och alla andra av världens organiserade polis- och ekobrottsväsen.
En liten sajt är så mycket enklare.
Jag är hundraprocentigt övertygad om att det här är Choko-Dutch nya sajt.
Titta på reklamvideon på sidan.
Den blonde holländaren är Choko-Dutchs lakej, och de båda delar samma fetisch för att lura till sig pengar på oärliga sätt.
Se bara på den blonde holländarens erektion efter tre sekunder, det bara skjuter till i byxlinningen och ögonbrynen skjuter euforiskt i höjden när han säger något som på svenska dubbas (mycket skickligt) till "guldsmycken".
Och steget från "förvandla dina guldtior till choklad" till "förvandla ditt guld till pengar" är inte stort.
Så folk - för Choko-Dutch överlevnads skull - gör som den blonde holländaren säger:
"Fyll påsen med guldföremål och skicka tillbaka".
Du kan få... "fem tusen", typ.
Jag lämnar allting om hon säger när,
när hon kommer.
dan före bajaredan,
Träning dagen före hemmamatch - det var inte igår. Vi brukar vara lediga dagen innan hemmamatch. Men det var väl nån kombo av hårt matchande, många träningar, långa bortaresor, månens dragningskraft, astrologiska stjärntecken som gjorde att vi var lediga två dagar innan matchen och tränade idag istället.
Det blev en lugnare träning med snabba fötter, presspel och lite inlägg/avslutsövning.
Holster var där och gjorde sin andra träning som kontrakterad GIF-spelare. Nylund sin åttahundraelfte. Men den första för den här rundan.
Det blev två applåder.
Då kom Mirza på att han gjorde sin sista träning i klubben, och ville ha en applåd för det faktumet.
Det blev en tredje applåd.
Eftersom Jagne är sjuk och Hannes är avstängd så återkommer en reslig mittback vid namn Löfgren i matchtruppen.
Va? Vem? Varför ska jag bry mig om det?
Äh. Va'nget.
Det blev en lugnare träning med snabba fötter, presspel och lite inlägg/avslutsövning.
Holster var där och gjorde sin andra träning som kontrakterad GIF-spelare. Nylund sin åttahundraelfte. Men den första för den här rundan.
Det blev två applåder.
Då kom Mirza på att han gjorde sin sista träning i klubben, och ville ha en applåd för det faktumet.
Det blev en tredje applåd.
Eftersom Jagne är sjuk och Hannes är avstängd så återkommer en reslig mittback vid namn Löfgren i matchtruppen.
Va? Vem? Varför ska jag bry mig om det?
Äh. Va'nget.
Jag e högenergi Jag e ersättningsbar Miljonär utan en spänn Jag e tjuv i mitt eget hem Jag behöver en mun till för att kunna andas ett hjärta till för att inte stanna Jag behöver en mun till för att kunna andas för jag har förlorat kriget med mej själv
för när storfiskarn talar om,
Jag knep de två största fiskarna när jag var ute med farfar häromsistens.
Idag var det dags igen. Nu tillsammans med min mor och min far.
Det gick tungt till en början. Jag stirrade i leda på mitt flöte som länge var orört som en ogift katolskortodox kvinna och jag tänkte som Farbror Melker i Saltkråkan - "denna dagen - ett liv" samtidigt som den kyliga vinden tilltog, molnen tätnade och en och annan regndroppe föll ner på båtens däck.
Det var upplagt för fiasko. Mor och far lurade upp fiskar till höger och vänster medan mitt konto ekade tomt.
Men så hände något. Jag bytte bete från mask till mörtgli (ett knep som inte står i några nybörjarböcker utan som bara en van och rutinerad storfiskare kan ta till) - och då kom ketchupeffekten.
När båten - med en knappt tio hästkrafter stark utombordare - gjorde till vid bryggan igen var min svit intakt.
Jag återvände med andra ord med de två största lurade abborrbestarna på mitt samvete.
Igen. Sviten intakt.
Nu ska jag inmundiga en smäckert grillad oxfilé här på tisdagskvällskvisten.
Hade bara Erik Adielsson kört kusk på samma sätt som jag lurar abborrar hade allt varit på topp. Nu är istället V7:an sprucken - kanske lika bra då det inte ser ut att bli mer än några korvören tillbaka för sju rätt - och miljonerna får vänta på att rulla in till mina sargade konton.
Nu får vi följa den oskrivna tisdagslagen som träder laga kraft i Svea Rike mellan juli och augusti - Allsång på Skansen följt av Morden i Midsomer.
Jag frågar på ett språk jag inte kan,
och kommer undan med en varning.
Du är alltid suverän.
Idag var det dags igen. Nu tillsammans med min mor och min far.
Det gick tungt till en början. Jag stirrade i leda på mitt flöte som länge var orört som en ogift katolskortodox kvinna och jag tänkte som Farbror Melker i Saltkråkan - "denna dagen - ett liv" samtidigt som den kyliga vinden tilltog, molnen tätnade och en och annan regndroppe föll ner på båtens däck.
Det var upplagt för fiasko. Mor och far lurade upp fiskar till höger och vänster medan mitt konto ekade tomt.
Men så hände något. Jag bytte bete från mask till mörtgli (ett knep som inte står i några nybörjarböcker utan som bara en van och rutinerad storfiskare kan ta till) - och då kom ketchupeffekten.
När båten - med en knappt tio hästkrafter stark utombordare - gjorde till vid bryggan igen var min svit intakt.
Jag återvände med andra ord med de två största lurade abborrbestarna på mitt samvete.
Igen. Sviten intakt.
Nu ska jag inmundiga en smäckert grillad oxfilé här på tisdagskvällskvisten.
Hade bara Erik Adielsson kört kusk på samma sätt som jag lurar abborrar hade allt varit på topp. Nu är istället V7:an sprucken - kanske lika bra då det inte ser ut att bli mer än några korvören tillbaka för sju rätt - och miljonerna får vänta på att rulla in till mina sargade konton.
Nu får vi följa den oskrivna tisdagslagen som träder laga kraft i Svea Rike mellan juli och augusti - Allsång på Skansen följt av Morden i Midsomer.
Jag frågar på ett språk jag inte kan,
och kommer undan med en varning.
Du är alltid suverän.
here comes the sun,
Jag skjutandes plastboll.
Jag simmandes med änder.
Jag smashandes badboll i tjugotregradigt vatten.
Ledig idag. Då drar man sig till stugan igen. På bilderna ovan har min farfars jordiga maskletarfingrar fått stå tillbaka för min kusin Majas systemkamera.
Ikväll återvänder jag för att försöka försnilla till mig jackpottmiljoner på V75.
Och kanske för att skriva någonting. Igår var pirkt.blogg.se först med att Mattias Nylund signerar kontrakt med GIF. Även om vi inte skrev det.
What's the point of doing anything,
when you're never noticed?
hemma,
Det finns inte mycket som går upp mot att bli väckt, liggandes på ett bussgolv, och få höra att "vi är hemma nu".
Jag tror jag sov från klockan nio.
Så jag tog helt sonika mitt pick och pack, lämnade Mattias Nylund med sin bläckpenna och sina papper vid omklädningsrumsbordet vid ettsnåret på måndagsnatten, och åkte hem.
Vart den går vet väl ingen,
men jag hoppas att den går,
ända hem.
Jag tror jag sov från klockan nio.
Så jag tog helt sonika mitt pick och pack, lämnade Mattias Nylund med sin bläckpenna och sina papper vid omklädningsrumsbordet vid ettsnåret på måndagsnatten, och åkte hem.
Vart den går vet väl ingen,
men jag hoppas att den går,
ända hem.
nöjd torsk,
Jag kokade efter matchen mot IFK Sundsvall i torsdags.
Då förlorade vi med uddamålet.
Jag är nöjd nu efter matchen mot Syrianska.
Den förlorade vi också med uddamålet.
Dessa U21-matcher går i första taget inte ut på att ta poäng. De går ut på att spela bra fotboll och utvecklas.
Och spelade bra fotboll var precis vad vi gjorde idag. Vi är minst lika bra som Syrianska i den första halvleken men ligger under med 1-0 efter ett tidigt baklängesmål. Snacket är ändå positivt i omklädningsrummet. Det är vi som har kombinationerna, idéerna och spelet.
Syrianska har... Yussuf Saleh. Det är i stort sett bara när han har bollen på sin vänsterkant som vi känner oss hotade.
I andra halvlek går vi ut och kör över dem totalt. Vi rullar boll efter backen, trillar omkring - och när läge finns sticker vi bollen i djupled på Nerkman.
1-1-målet kommer efter en hörna då Mirza Durakovic, i sin sista match i GIF-tröjan, driver in från vänsterkanten, håller ifrån en syrian och avlossar stenhårt mot den första stolpen. Målvakten hinner dit men orkar inte styra undan bollen utan den letar sig upp i nättaket.
... lite besviken på att det inte blev någon Bebeto-målgest för den nyblivne fadern.
Jag undrade på hitresan var Joel "Sheriffen" Cedergren var. Jag fick inget riktigt svar av Urban och Ericson, men nu när väl matchen startade jag fick jag något överraskande reda på att han vaktade Syrianskas mål...
Vi för spelet totalt. Någon av balansspelarna (Broman/Larsson) hjälper gång på gång till att överbelasta på högerkanten där de kombinationsspelar med Granit och Mirza. Och bakifrån kom Fjulle som ett skenande godståg gång på gång på gång.
Fjulle var fantastiskt bra idag. Tog bort Saleh i andra halvlek och stod för några riktiga soloräder med bollen. En gång lirkade han sig förbi tre-fyra spelare innan han spelade Granit som med öppet mål vid bortre stolpen lyckades hamna felvänd och få sitt skott täckt.
Det är trots vår stora speldominans Syrianska som gör det vinnande 2-1-målet. En hög lyftning från högerkanten når en rödgul spelare vid straffområdeskanten, till höger om målet. Han drar till med en högervolleyutsida som skruvar sig perfekt intill Lagrélls högra stolpe.
Det känns som att killen har lika stor chans att upprepa det skottet i sin fotbollskarriär som en liten knatte har att vinna på Choko-Dutch chokladhjul på Gatufesten.
Utöver deras mål har de ingenting av värde i den andra halvleken.
Vi pressar på i slutminuterna. Lyfter upp till 3-5-2 med dryga tio minuter kvar. Får viss press, skapar några halvchanser men spetsen när vi når den sista fjärdedelen är inte på topp för dagen.
Men det mesta av allt annat var på topp, och då får man vara ganska nöjd - trots förlusten.
Vi har Shaquille O'Neal i NBA. Vi har Greec Shaq i grekiska basketligan. Nu har vi även Jamaican Shaq... på provspel i Syrianska.
Syrianskas anfallare kan vara den största människa jag någonsin sett beträda en fotbollsplan. Newton Sterling har gjort två landskamper från Jamaica och Nylund berättade i omklädningsrummet att han varit på provspel i Giffarna för ett antal år sedan, men att han inte alls såg likadan ut då.
Det var kanske med andra ord inte så konstigt att jag - som tycker jag kan det mesta om GIF Sundsvall - inte kom ihåg honom. För en svart snubbe på 1,95 och uppskattningsvis 130-140 kilo - det hade jag kommit ihåg.
Nåja. Nu sitter man i bussen med en vitamindryck (åh, så gott den gör mig), några mjölkchokladrutor och en FM-dator - och alldeles nyss fick vi veta att det är ledigt imorgon.
Man kunde ha det sämre - trots torsken.
Du kan inte vinna jämt.
Nån gång måste du förlora igen.
Då förlorade vi med uddamålet.
Jag är nöjd nu efter matchen mot Syrianska.
Den förlorade vi också med uddamålet.
Dessa U21-matcher går i första taget inte ut på att ta poäng. De går ut på att spela bra fotboll och utvecklas.
Och spelade bra fotboll var precis vad vi gjorde idag. Vi är minst lika bra som Syrianska i den första halvleken men ligger under med 1-0 efter ett tidigt baklängesmål. Snacket är ändå positivt i omklädningsrummet. Det är vi som har kombinationerna, idéerna och spelet.
Syrianska har... Yussuf Saleh. Det är i stort sett bara när han har bollen på sin vänsterkant som vi känner oss hotade.
I andra halvlek går vi ut och kör över dem totalt. Vi rullar boll efter backen, trillar omkring - och när läge finns sticker vi bollen i djupled på Nerkman.
1-1-målet kommer efter en hörna då Mirza Durakovic, i sin sista match i GIF-tröjan, driver in från vänsterkanten, håller ifrån en syrian och avlossar stenhårt mot den första stolpen. Målvakten hinner dit men orkar inte styra undan bollen utan den letar sig upp i nättaket.
... lite besviken på att det inte blev någon Bebeto-målgest för den nyblivne fadern.
Jag undrade på hitresan var Joel "Sheriffen" Cedergren var. Jag fick inget riktigt svar av Urban och Ericson, men nu när väl matchen startade jag fick jag något överraskande reda på att han vaktade Syrianskas mål...
Vi för spelet totalt. Någon av balansspelarna (Broman/Larsson) hjälper gång på gång till att överbelasta på högerkanten där de kombinationsspelar med Granit och Mirza. Och bakifrån kom Fjulle som ett skenande godståg gång på gång på gång.
Fjulle var fantastiskt bra idag. Tog bort Saleh i andra halvlek och stod för några riktiga soloräder med bollen. En gång lirkade han sig förbi tre-fyra spelare innan han spelade Granit som med öppet mål vid bortre stolpen lyckades hamna felvänd och få sitt skott täckt.
Det är trots vår stora speldominans Syrianska som gör det vinnande 2-1-målet. En hög lyftning från högerkanten når en rödgul spelare vid straffområdeskanten, till höger om målet. Han drar till med en högervolleyutsida som skruvar sig perfekt intill Lagrélls högra stolpe.
Det känns som att killen har lika stor chans att upprepa det skottet i sin fotbollskarriär som en liten knatte har att vinna på Choko-Dutch chokladhjul på Gatufesten.
Utöver deras mål har de ingenting av värde i den andra halvleken.
Vi pressar på i slutminuterna. Lyfter upp till 3-5-2 med dryga tio minuter kvar. Får viss press, skapar några halvchanser men spetsen när vi når den sista fjärdedelen är inte på topp för dagen.
Men det mesta av allt annat var på topp, och då får man vara ganska nöjd - trots förlusten.
Vi har Shaquille O'Neal i NBA. Vi har Greec Shaq i grekiska basketligan. Nu har vi även Jamaican Shaq... på provspel i Syrianska.
Syrianskas anfallare kan vara den största människa jag någonsin sett beträda en fotbollsplan. Newton Sterling har gjort två landskamper från Jamaica och Nylund berättade i omklädningsrummet att han varit på provspel i Giffarna för ett antal år sedan, men att han inte alls såg likadan ut då.
Det var kanske med andra ord inte så konstigt att jag - som tycker jag kan det mesta om GIF Sundsvall - inte kom ihåg honom. För en svart snubbe på 1,95 och uppskattningsvis 130-140 kilo - det hade jag kommit ihåg.
Nåja. Nu sitter man i bussen med en vitamindryck (åh, så gott den gör mig), några mjölkchokladrutor och en FM-dator - och alldeles nyss fick vi veta att det är ledigt imorgon.
Man kunde ha det sämre - trots torsken.
Du kan inte vinna jämt.
Nån gång måste du förlora igen.
matcha den,
Nylund dök upp på samlingen imorse, som lite av en gubbe i lådan.
Lagréll i målet, backlinje med Fjulle, jag, Dennis Brännlund och Nylund, balansparet blir Fredrik Broman och Emil Larsson, framför dessa huserar Granit Buzuku, Mirza och Jaconelli och längst fram har vi Nerkman.
17.00 är det avspark på Jallavallen och jag har fått några timmars sömn på bussgolvet tack vare min medhavda luftmadrass och kudde. Ett tag låg jag i mittgången, med ena örat på kudden och kikade på några avsnitt Dexter på den bärbara som ställts under ett säte.
Sämre än så ska inte en bussfarare behöva ha det.
Ta min hand,
jag följer dig,
vi ska åt samma håll.
Lagréll i målet, backlinje med Fjulle, jag, Dennis Brännlund och Nylund, balansparet blir Fredrik Broman och Emil Larsson, framför dessa huserar Granit Buzuku, Mirza och Jaconelli och längst fram har vi Nerkman.
17.00 är det avspark på Jallavallen och jag har fått några timmars sömn på bussgolvet tack vare min medhavda luftmadrass och kudde. Ett tag låg jag i mittgången, med ena örat på kudden och kikade på några avsnitt Dexter på den bärbara som ställts under ett säte.
Sämre än så ska inte en bussfarare behöva ha det.
Ta min hand,
jag följer dig,
vi ska åt samma håll.
övertung,
Vallfärdade nyss, tillsammans med ungefär alla andra i hela staden, ut från den största biosalongen i Norrlands Huvudstad efter att ha sett Inception.
Jag har inte mycket för den skånska dialekten egentligen. Men just för den här filmen tror jag ett av Sliper och Billys favoritord passar bäst:
Ööuuuveurtung film.
Jag är ingen bioexpert, vi på pirkt.blogg.se har Johan "Iidel" Ödmark (numera stjärna i IFK Timrå) anställd för att vara det, men det här känns verkligen som en film som behöver ses på en bioduk.
Kanske inte lika mycket för dess häftiga effekter som för det faktum att du är mer vaken och alert när du har betalat för att se en film på bio istället för när du är hemma och ligger halvdåsig på sofflocket.
För det här är ingen "jag går och poppar popcorn jag, säg till om det händer nåt"-kind-of-film. Jag satt på helspänn hela tiden, inmatandet av popcorn var den här gången inte för nöjets skull utan för att förse min hjärna med nog energi för att ens orka försöka hänga med i turerna.
Till slut stod man där, nästan tvåhundra kronor fattigare och med åtskilliga nävar smörpopcorn och hundratals slurpar läsk i kistan, och kände sig dum.
Jag försökte prata med Sven i bilen hem, men det gick inte. Han satt och stirrade rakt fram och tänkte tillbaka och försökte pussla ihop de lösa trådar som Inception lämnade efter sig.
Jag gillar inte att lösa korsord - det får mig att känna mig fantastiskt korkad. Jag gillar därför inte heller att lämna en biosalong utan att ha förstått exakt allting.
Inception får, till slut: P P P P (editerat)
Den är väl värd sin fyra.
Men vad vet jag? Publiken applåderade när filmen var slut. En "åh, nu har charterplanet landat"-applåd. Första gången jag är med om det. Det kanske till och med var en femma?
I övrigt då:
Jorå, det flöt på bra trots folkmassorna. Trots köerna till både biomaten och kioskerna. Trots att bion byggt om så till den milda grad att man trodde att man kommit fel.
Det var bara det att jag glömt bågfilen. Martinsson fick instruktioner om att köpa större läsk i kiosken. Han kom tillbaka med en hink.
Det stod inte på hinken hur mycket den rymde - men ett var säkert; besten till Colamugg inte plats i mugghållaren.
Man hade behöft haft en bågfil för att slipa ner kanterna på mugghållaren några centimetrar. Jag tänkte kalla på vaktmästaren för att be honom justera min mugghållare, men förstod att han skulle vara svårhittad i folkmyllret.
Jag, Martinsson och Sven hade tre platser längst ute på flanken i den smockfyllda salen. Utanför gjordes det upp med en klassisk kluns om vem som skulle få sitta vart.
Behöver jag ens tillägga att jag fick sitta längst ut mot gången, där den stora pöbeln sprang upp och ner, skvättandes läsk, spillandes popcorn och snärtandes med lakritssnablar mot mina axlar.
Martinsson, känd medrigg, fick så klart sitta längst in och det var bara oförklarbar slump som gjorde att hans stolsgranne inte var en klassdam av episka mått.
Nu ska jag sova. Imorgon styr vi skutan mot Södertälje och Jallavallen. Syrianska ska mötas i U21-serien och det är bara jag, Lagréll, Fjulle samt Mirza som följer med från A-truppen. Syrianska ställde ett väldigt mediokert gäng på banan när vi slog tillbaka dem på hemmaplan - men det lär vara andra bullar nu då klubbens a-lagsspelare slipper sätta sig på en buss upp till något Gustav II Adolf, eller annan ansvarig, valt att kalla Sundsvall.
Take me out, tonight.
Where there's music and there's people,
and they're young and alive.
recensera mera,
Jag och min kamrat Martinsson - som igår syntes i Patronklacken på Domnarsvallen, glad i hågen och med hyllningssånger i luftstrupen - var i eftermiddags på Himlabadet.
220 kronor fick vi betala för ett grönt armband som förkunnade att vi hade fri passage till i stort sett allt utom damernas omklädningsrum.
Jag har redan utvärderat badet långt och tråkigt. Nu ska jag göra det kort. Roligt? Nej. Kort.
Himlabadet kostade nästan en halv miljard kronor att bygga. Får man fria händer att bygga ett bad-, plask-, lek- och relaxparadis för dessa slantar i kalla, råa Sverige så kan jag tycka att man kan kosta på sig att bjuda den frusna, leda och självmordsbenägna pöbeln - som traskat genom regn och rusk för att få bubbla sig varm - på lite värme.
Men icke.
Jag och Martinsson stod med till stor del blottad lekamen och spanade från den halvljumna bastun ut över badområdet. Vi hade redan utforskat relaxavdelningens bubbelpool och funnit den alldeles för ljummen. Vi sökte värme denna regnruskiga eftermiddag. Så vi beslöt oss för att hasa oss ner till den plaskande pöbeln för att finna oss en ångande het bubbelpool - såna som det finns så många av på Himlabadets ständiga jämförelse Paradisbadet.
Men icke.
Vi letade och letade. Till slut gick vi fram till en dam som arbetade bland plasket. Jag frågade vart alla ångande heta bubbelpooler var undangömda? Hon förklarade att det fanns två stycken. "Ja, men så bra", tänkte vi innan damen först pekade på en barnpool knappt stor nog att rymma dricksvatten åt två törstiga kolibrir.
Som andraalternativ pekade hon på en diffus, brandgul, rund byggnad, som jag och Martinsson snabbt döpte till Kupolen.
Jag och Martinsson gav det ett försök. Vi trängde oss nerför trappen, klampade över ett koppel ungar och slog oss ner inne i Kupolen.
Det var inte alls särskilt varmt. Marginellt varmare än den halvljumna bubbelpoolen uppe i relaxavdelningen - ett faktum som mycket möjligt kan ha berott på att det i Kupolen smög runt tiotalet urinstinna barnblåsor.
Jag sa åt samma badvakt att be vaktmästarn skruva några snäpp på termostaten, men det gav ingen effekt. De skulle se vad de kunde göra. Vi får la se nästa gång om här har skruvats några snäpp.
Summa summarum - det var Martinssons första tur till badet och han var likt jag nöjd med det mesta.
Utom värmen.
Hur tänkte badbyggaren? Att han byggde ett badpalats på den kenyanska ökenslätten?
Vi har nog med kyla i det här landet, i den här staden. Fan, när jag skriver det här vid midnatt är det så mörkt ute att jag inte kan se de vita lakanen som jag vet hänger på torksträcket två meter från fönsterkarmen. Och då är vi ändå i juli.
Vi har nio månaders beckmörker och kyla - det minsta ett fyrahundramiljardersbygge kan ge oss är lite värme.
Och till sist: söndag och uselt väder. Kön borde ha ringlat upp mot norra berget - men badet var knappt halvfullt.
Tiptoe through our shiny city
with our diamond slippers on.
220 kronor fick vi betala för ett grönt armband som förkunnade att vi hade fri passage till i stort sett allt utom damernas omklädningsrum.
Jag har redan utvärderat badet långt och tråkigt. Nu ska jag göra det kort. Roligt? Nej. Kort.
Himlabadet kostade nästan en halv miljard kronor att bygga. Får man fria händer att bygga ett bad-, plask-, lek- och relaxparadis för dessa slantar i kalla, råa Sverige så kan jag tycka att man kan kosta på sig att bjuda den frusna, leda och självmordsbenägna pöbeln - som traskat genom regn och rusk för att få bubbla sig varm - på lite värme.
Men icke.
Jag och Martinsson stod med till stor del blottad lekamen och spanade från den halvljumna bastun ut över badområdet. Vi hade redan utforskat relaxavdelningens bubbelpool och funnit den alldeles för ljummen. Vi sökte värme denna regnruskiga eftermiddag. Så vi beslöt oss för att hasa oss ner till den plaskande pöbeln för att finna oss en ångande het bubbelpool - såna som det finns så många av på Himlabadets ständiga jämförelse Paradisbadet.
Men icke.
Vi letade och letade. Till slut gick vi fram till en dam som arbetade bland plasket. Jag frågade vart alla ångande heta bubbelpooler var undangömda? Hon förklarade att det fanns två stycken. "Ja, men så bra", tänkte vi innan damen först pekade på en barnpool knappt stor nog att rymma dricksvatten åt två törstiga kolibrir.
Som andraalternativ pekade hon på en diffus, brandgul, rund byggnad, som jag och Martinsson snabbt döpte till Kupolen.
Jag och Martinsson gav det ett försök. Vi trängde oss nerför trappen, klampade över ett koppel ungar och slog oss ner inne i Kupolen.
Det var inte alls särskilt varmt. Marginellt varmare än den halvljumna bubbelpoolen uppe i relaxavdelningen - ett faktum som mycket möjligt kan ha berott på att det i Kupolen smög runt tiotalet urinstinna barnblåsor.
Jag sa åt samma badvakt att be vaktmästarn skruva några snäpp på termostaten, men det gav ingen effekt. De skulle se vad de kunde göra. Vi får la se nästa gång om här har skruvats några snäpp.
Summa summarum - det var Martinssons första tur till badet och han var likt jag nöjd med det mesta.
Utom värmen.
Hur tänkte badbyggaren? Att han byggde ett badpalats på den kenyanska ökenslätten?
Vi har nog med kyla i det här landet, i den här staden. Fan, när jag skriver det här vid midnatt är det så mörkt ute att jag inte kan se de vita lakanen som jag vet hänger på torksträcket två meter från fönsterkarmen. Och då är vi ändå i juli.
Vi har nio månaders beckmörker och kyla - det minsta ett fyrahundramiljardersbygge kan ge oss är lite värme.
Och till sist: söndag och uselt väder. Kön borde ha ringlat upp mot norra berget - men badet var knappt halvfullt.
Tiptoe through our shiny city
with our diamond slippers on.
lätt träning och faderskap,
Jaha. Idag var första gången på några månader som man fick snegla åt hängaren med vindjackorna.
I regn och rusk, men inte så farlig kyla genomförde de som spelade mindre än 45 minuter igår ett lättare pass med Vartan-uppvärmning, passnings- och avslutsövning.
De övriga joggade runt Ryggisspåret med Pelle "Pim-Pim".
Jag och Ekbek bildade anfallspar under inläggsövningen och mycket stod på spel, kände vi. Eftersom Hannes är avstängd fattas det ju en stor och tung pjäs på topp till Bajenmatchen...
(Jag lägger in tre punkter till för att förtydliga min oseriositet ännu mer)
...
Det fanns många att gratulera imorse.
Man kunde gratulera laget till tre poäng. Man kunde gratulera Jonson till hans två mål. Man kunde gratulera Ari till hans segermål.
Men den allra största gratulationen skulle självklart riktas till en som inte var med på Domnarsvallen igår.
Och nej, det var inte jag - trots att jag jobbade in segern så gott jag kunde framför webbradion.
Det var Mirza Durakovic som blev far till sin förstfödda dotter igår. Värmlandsjuggen sken som en sol under hela morgonen, berättade om Minettes förlossning och om hur det är att hålla sitt eget barn i famnen för första gången...
... innan han gick ut i regnet och dunkade in i stort sett varje skott bakom Lagréll i målet.
Grattis Mirza och Minette, hälsar världsportalen pirkt.blogg.se.
Du är ju född att börja med,
och det är vackert så.
Var gång du dig i spegeln sett,
så såg du väl där i.
Att dig en sällsam ära skett,
att du fått mänska bli.
I regn och rusk, men inte så farlig kyla genomförde de som spelade mindre än 45 minuter igår ett lättare pass med Vartan-uppvärmning, passnings- och avslutsövning.
De övriga joggade runt Ryggisspåret med Pelle "Pim-Pim".
Jag och Ekbek bildade anfallspar under inläggsövningen och mycket stod på spel, kände vi. Eftersom Hannes är avstängd fattas det ju en stor och tung pjäs på topp till Bajenmatchen...
(Jag lägger in tre punkter till för att förtydliga min oseriositet ännu mer)
...
Det fanns många att gratulera imorse.
Man kunde gratulera laget till tre poäng. Man kunde gratulera Jonson till hans två mål. Man kunde gratulera Ari till hans segermål.
Men den allra största gratulationen skulle självklart riktas till en som inte var med på Domnarsvallen igår.
Och nej, det var inte jag - trots att jag jobbade in segern så gott jag kunde framför webbradion.
Det var Mirza Durakovic som blev far till sin förstfödda dotter igår. Värmlandsjuggen sken som en sol under hela morgonen, berättade om Minettes förlossning och om hur det är att hålla sitt eget barn i famnen för första gången...
... innan han gick ut i regnet och dunkade in i stort sett varje skott bakom Lagréll i målet.
Grattis Mirza och Minette, hälsar världsportalen pirkt.blogg.se.
Du är ju född att börja med,
och det är vackert så.
Var gång du dig i spegeln sett,
så såg du väl där i.
Att dig en sällsam ära skett,
att du fått mänska bli.
då vill man vara vid radion,
Utvärdering av matchen, vill ni ha?
Senast jag kollade av med Arbetsmiljöverket så var det inte skäligt att en fotbollsbloggare på blott 20 år skulle behöva skriva en utvärdering av en bortaseger mot Brage...
... som han själv endast upplevde genom några strökommentarer från webbradion?
Men jag säger så här:
Fy fan vad skönt.
Brage må låta som en gärdsgårdslag från svunna Buster-tider, men laget hade inte förlorat hemma i år. Dessutom hade vi väldiga problem att bärga tre pinnar i premiären hemma mot just de grönklädda.
Jag kände mig, trots den riktigt fina insatsen senast mot Assyriska, väldigt osäker inför den här matchen. Det kändes som en typisk sån där match som tidigare GIF-upplagor tappat poäng i.
Och mycket riktigt. Efter sjuttio minuter muttrade och gnolade folket framför radioapparaterna alternativt livescoresidorna besviket;
"Dom där jävla Giffarna. Jag trodde nästan på dom lite efter Assyriska-matchen jag hade friplåtar till sist, men man vet ju hur det går. He he he".
Men icke. Jonsons andra för dagen och Ari Skulis sjunde totalt (ST:s "det är dags att göra mål igen"-vinkel får sägas vältajmad) vände matchen på en treminuters grisblink och tog tre oerhört viktiga poäng (Degarna och Norrköparna vann ju även dem) hem från gudsförgätna Borlänge. En stad där jag torskat mot Dalkurd två gånger, vrickat foten en gång samt bevittnat en 15-årig lagkamrat köpa två Scooby Doo-filmer för det facila priset av 99 kronor en gång för länge sedan.
Imorgon är det som vanligt frukost vid halv nio. Det blev ingen V75-klonk idag heller - så vi gör bäst i att vara där innan bötesbödeln Ekbek skickar ner giljotinen vid 08.30.
... apropå V75 så var det tur att man inte var från Gullspång och satt som ensam kvar med sex rätt inför sista avdelningen. Människan förlorade nämligen 20 miljoner kronor med en hästläpps marginal. Han kommer aldrig hämta sig. Det hade inte jag gjort i alla fall.
"Tjena, hur är läget?"
"Nja, det är sådär. Torskade ju 20 millar här för ett par år sen då. Var en jävla hästläpp ifrån. Joråsåatteh".
"Grattis på födelsedagen!"
"Jo, jag tackar jag. Ännu ett år utan 20 millar. Har jag berättat om det? Jag var ju en läppjävel ifrån 20 millar för tolv år sen. Joråsåatteh, loppet var ju låst på mina två krakar inför slutspurten då såatteh... Kommer det en krake från ytterspår och strider ner min tjugomiljonerskrake med en läppjävels marginal".
"Men jag hörde att du blivit helt frisk efter din blodcancer? Vad roligt!"
"Joråsatteh, en lever ju men en kunde ju ha haft det bättre å. Torska ju en tjugi millar häromsistens jag. Var ju en läppjävel ifrån 2010 - äre tjugi år sen det nu? Tiden går när man är fattig, som jag brukar säga. Höhö. Joråsåatteh".
Morgondagen tänkte även innefatta ett besök på Himlabadet med Martinsson, som var en av di tappra som hejade in en vändning på Domnars stolta vall i eftermiddags. Det borde bli trevligt.
Alldeles för dyrt, förstås. Men trevligt.
God natt.
Och jo; nedanstående är en låttext. Från Oskar Linnros låt "25".
Senast jag kollade av med Arbetsmiljöverket så var det inte skäligt att en fotbollsbloggare på blott 20 år skulle behöva skriva en utvärdering av en bortaseger mot Brage...
... som han själv endast upplevde genom några strökommentarer från webbradion?
Men jag säger så här:
Fy fan vad skönt.
Brage må låta som en gärdsgårdslag från svunna Buster-tider, men laget hade inte förlorat hemma i år. Dessutom hade vi väldiga problem att bärga tre pinnar i premiären hemma mot just de grönklädda.
Jag kände mig, trots den riktigt fina insatsen senast mot Assyriska, väldigt osäker inför den här matchen. Det kändes som en typisk sån där match som tidigare GIF-upplagor tappat poäng i.
Och mycket riktigt. Efter sjuttio minuter muttrade och gnolade folket framför radioapparaterna alternativt livescoresidorna besviket;
"Dom där jävla Giffarna. Jag trodde nästan på dom lite efter Assyriska-matchen jag hade friplåtar till sist, men man vet ju hur det går. He he he".
Men icke. Jonsons andra för dagen och Ari Skulis sjunde totalt (ST:s "det är dags att göra mål igen"-vinkel får sägas vältajmad) vände matchen på en treminuters grisblink och tog tre oerhört viktiga poäng (Degarna och Norrköparna vann ju även dem) hem från gudsförgätna Borlänge. En stad där jag torskat mot Dalkurd två gånger, vrickat foten en gång samt bevittnat en 15-årig lagkamrat köpa två Scooby Doo-filmer för det facila priset av 99 kronor en gång för länge sedan.
Imorgon är det som vanligt frukost vid halv nio. Det blev ingen V75-klonk idag heller - så vi gör bäst i att vara där innan bötesbödeln Ekbek skickar ner giljotinen vid 08.30.
... apropå V75 så var det tur att man inte var från Gullspång och satt som ensam kvar med sex rätt inför sista avdelningen. Människan förlorade nämligen 20 miljoner kronor med en hästläpps marginal. Han kommer aldrig hämta sig. Det hade inte jag gjort i alla fall.
"Tjena, hur är läget?"
"Nja, det är sådär. Torskade ju 20 millar här för ett par år sen då. Var en jävla hästläpp ifrån. Joråsåatteh".
"Grattis på födelsedagen!"
"Jo, jag tackar jag. Ännu ett år utan 20 millar. Har jag berättat om det? Jag var ju en läppjävel ifrån 20 millar för tolv år sen. Joråsåatteh, loppet var ju låst på mina två krakar inför slutspurten då såatteh... Kommer det en krake från ytterspår och strider ner min tjugomiljonerskrake med en läppjävels marginal".
"Men jag hörde att du blivit helt frisk efter din blodcancer? Vad roligt!"
"Joråsatteh, en lever ju men en kunde ju ha haft det bättre å. Torska ju en tjugi millar häromsistens jag. Var ju en läppjävel ifrån 2010 - äre tjugi år sen det nu? Tiden går när man är fattig, som jag brukar säga. Höhö. Joråsåatteh".
Morgondagen tänkte även innefatta ett besök på Himlabadet med Martinsson, som var en av di tappra som hejade in en vändning på Domnars stolta vall i eftermiddags. Det borde bli trevligt.
Alldeles för dyrt, förstås. Men trevligt.
God natt.
Och jo; nedanstående är en låttext. Från Oskar Linnros låt "25".
(Fy fan vad skönt) Det vet du (Fy fan vad skönt) Det vet du (Fy fan vad skönt) Det vet du (Fy fan vad skönt) Det vet du
reder mig själv,
Efter min lyckade såsredning till fläskfilén i onsdags fortsatte jag på den inslagna vägen på torsdagseftermiddagen, då jag till några slamsor knaperstekt bacon tillredde en ny såsredning.
Det blev relativt lyckat igen. Creme fraichen, grädden, mjölken, pepparn, kryddorna förenades med stekspaden till en fullt godkänd sås i den stekande pannan.
... okej, jag hade sjukt ont i magen mitt i matchen mot IFK. Illamående så till den milda grad att jag funderade på att byta ut mig själv.
Men vafan - rent teoretiskt kan ju det ha berott på vad som helst.
Väldigt nöjd är jag hur som helst som får till en rinnande röra till mitt stekta kött. Jag tycker nästan det är roligt att stå vid spisen nu - med min nyvunna redningskunskap.
I framtiden kan jag tänka mig följande scenario.
Vän: Tjenare.
Jag: Hallå.
Vän: Göru?
Jag: Inget, nyss vaknat typ.
Vän: Skaru med till Tranviken? Sjukt fint väder idag, tänkte dra nu om tjugi minuter.
Jag: Näe, tror inte det.
Vän: Dårå?
Jag: Äeh, tänkte ställa mig vid spisen och sno ihop en såsredning idag.
Vän: Aha, äre nåt speciellt eller?
Jag: Näe, tänkte bara göra't ändå.
Vän: Ah, okej. Coolt.
Jag: Aaa, hörs.
Typ.
Ledig idag. Imorgon åker matchtruppen till Borlänge. Även Martinsson berättade att han skulle åka ner till Domnarsvallen med ett glatt gäng Patroner.
Jag... jag får väl träna på egen hand, jag. Ny U21-match, borta mot Syrianska, på måndag. Chans till revansch på gårdagens bedrövelse då.
... och till sist; skulle jag inte bli less och arg över att mitt lag spelar så långt under normal kapacitet som vi gjorde igår - då är det något fel.
Om ni skulle se mig där,
där jag helst aldrig är,
då är det nog bara jag.
Det blev relativt lyckat igen. Creme fraichen, grädden, mjölken, pepparn, kryddorna förenades med stekspaden till en fullt godkänd sås i den stekande pannan.
... okej, jag hade sjukt ont i magen mitt i matchen mot IFK. Illamående så till den milda grad att jag funderade på att byta ut mig själv.
Men vafan - rent teoretiskt kan ju det ha berott på vad som helst.
Väldigt nöjd är jag hur som helst som får till en rinnande röra till mitt stekta kött. Jag tycker nästan det är roligt att stå vid spisen nu - med min nyvunna redningskunskap.
I framtiden kan jag tänka mig följande scenario.
Vän: Tjenare.
Jag: Hallå.
Vän: Göru?
Jag: Inget, nyss vaknat typ.
Vän: Skaru med till Tranviken? Sjukt fint väder idag, tänkte dra nu om tjugi minuter.
Jag: Näe, tror inte det.
Vän: Dårå?
Jag: Äeh, tänkte ställa mig vid spisen och sno ihop en såsredning idag.
Vän: Aha, äre nåt speciellt eller?
Jag: Näe, tänkte bara göra't ändå.
Vän: Ah, okej. Coolt.
Jag: Aaa, hörs.
Typ.
Ledig idag. Imorgon åker matchtruppen till Borlänge. Även Martinsson berättade att han skulle åka ner till Domnarsvallen med ett glatt gäng Patroner.
Jag... jag får väl träna på egen hand, jag. Ny U21-match, borta mot Syrianska, på måndag. Chans till revansch på gårdagens bedrövelse då.
... och till sist; skulle jag inte bli less och arg över att mitt lag spelar så långt under normal kapacitet som vi gjorde igår - då är det något fel.
Om ni skulle se mig där,
där jag helst aldrig är,
då är det nog bara jag.
the informant,
Matt Damon, ett gult, klatchigt omslag - allt såg ju så lovande ut.
Men det var skit. Ren jävla händelselös skit i nästan två jävla timmar.
Jag är ingen sån som somnar under filmer men hade jag inte haft sällskap hemmavid i afton och hade jag inte lagt så stor vikt vid att alltid vara en respektabel värd - då hade jag somnat innan förtexterna rullat klart.
... det där kanske var överdrivet men när jag tänker igenom det var förtexterna jävligt långa och utdragna även dem.
Allt var kasst. The Informant var till och med tråkigare än drabbningen på Balders tidigare ikväll.
Det säger en del.
Nu ska jag lägga mig och gassa i mitt rävgryt till steglöst ställbara och sova i något hunddygn.
Allt står still,
här kommer ett hundår till.
Men det var skit. Ren jävla händelselös skit i nästan två jävla timmar.
Jag är ingen sån som somnar under filmer men hade jag inte haft sällskap hemmavid i afton och hade jag inte lagt så stor vikt vid att alltid vara en respektabel värd - då hade jag somnat innan förtexterna rullat klart.
... det där kanske var överdrivet men när jag tänker igenom det var förtexterna jävligt långa och utdragna även dem.
Allt var kasst. The Informant var till och med tråkigare än drabbningen på Balders tidigare ikväll.
Det säger en del.
Nu ska jag lägga mig och gassa i mitt rävgryt till steglöst ställbara och sova i något hunddygn.
Allt står still,
här kommer ett hundår till.
noll ett och död åt tengil och alla hans vänner,
Vanligtvis brukar jag skriva en lång rapport om vad ni missade när ni inte gick och såg GIF Sundsvalls U21-lag när vi spelar hemma i stan.
Inte idag. Ni med GIF-sympatier kan skratta er harmynt av lycka över att ni sparade två timmar av ert liv att ägna åt något vettigt.
Ni kanske tittade igenom flera säsonger av Hem till gården?
Ni kanske sorterade nytvättade strumpor?
Ni kanske skjöt cyanid i pannloben?
Ni hade oavsett roligare än om ni suttit i snålblåsten på Balders.
Jag ska inte heller slösa min tid på att utvärdera skiten.
Vi förlorar med 1-0 efter att ha släppt in ett mål på hörna efter en dryg minuts spel. Sam Saidi får nicka in en boll som går förbi våra spelare på första stolpen i könshöjd.
Resten är skit. Vi har bollen runt deras straffområde en hel del men skapar i stort sett ingenting riktigt farligt. IFK Sundsvall är - utan att undervärdera IFK, Division II eller Benny Mattsson - ett lag vi ska kunna rulla ut efter noter.
Vi har gjort det med Djurgården, Åtvidaberg och till viss del Norrköping - som alla kommit med gäng som utan att överdriva motsvarat bra Division I-lag.
Nu fanns ingenting av det där kvar. Inga in- och utstick. Inga överlapp. Inga väggspel. Ingen-jävla-ting.
Så jävla dåligt.
Du kan inte vinna jämt,
nån gång måste du förlora igen.
Nån gång måste du förlora igen.
Inte idag. Ni med GIF-sympatier kan skratta er harmynt av lycka över att ni sparade två timmar av ert liv att ägna åt något vettigt.
Ni kanske tittade igenom flera säsonger av Hem till gården?
Ni kanske sorterade nytvättade strumpor?
Ni kanske skjöt cyanid i pannloben?
Ni hade oavsett roligare än om ni suttit i snålblåsten på Balders.
Jag ska inte heller slösa min tid på att utvärdera skiten.
Vi förlorar med 1-0 efter att ha släppt in ett mål på hörna efter en dryg minuts spel. Sam Saidi får nicka in en boll som går förbi våra spelare på första stolpen i könshöjd.
Resten är skit. Vi har bollen runt deras straffområde en hel del men skapar i stort sett ingenting riktigt farligt. IFK Sundsvall är - utan att undervärdera IFK, Division II eller Benny Mattsson - ett lag vi ska kunna rulla ut efter noter.
Vi har gjort det med Djurgården, Åtvidaberg och till viss del Norrköping - som alla kommit med gäng som utan att överdriva motsvarat bra Division I-lag.
Nu fanns ingenting av det där kvar. Inga in- och utstick. Inga överlapp. Inga väggspel. Ingen-jävla-ting.
Så jävla dåligt.
Du kan inte vinna jämt,
nån gång måste du förlora igen.
Nån gång måste du förlora igen.
let's celebrate the irony,
Hur spenderar man på bästa sätt en peng man vunnit på poker?
Jo, man vaknar upp, tittar yrvaket på mobilens klocka - och ser att den står på exakt 08.30.
08.30 - är det inte då man senast ska vara nere vid Gula villan för att äta frukost?
Jo. Alldeles riktigt.
100 kronor. Tjing, tjing. En sarkastisk applåd ekade i salen när jag stapplade in tjugo i nio.
Träningen gick bra. Vårt lag, Tommy - Fjulle, Ek, jag, Nylund - Foppa, Nuri, Ari, Sliper - Aziz, var helt överlägset och körde över det andra fullkomligt på spelet där presspelet låg i fokus och poäng inbringades genom att lyfta upp bollen i händerna på målvakten på andra sidan eller samla ihop till tio passningar i rad.
Fick en spark på smalbenet av Silfver i en närkamp och noterar åter igen för mig själv att jag ska börja spela med benskydd på träningarna.
Ikväll, 18.00, är det match mot IFK Sundsvall.
Vi kommer med ett bra lag. Jag, Fjulle och Lagga skulle vara med - sedan anmälde sig även Ekbek, Foppa, Silfver, Aziz, Alieu och Robban.
Senaste gången jag spelade match på Balders spelade mitt Medskogsbron 0-0 mot IFK Sundsvall, samtidigt som jag personligen spelade 0-2 mot samma IFK Sundsvall. Jag snubblade två gånger med bollen och formligen gav - som när man överräcker ett paket - Sergio Hinestroza två frilägen mot Lagréll.
Dags för revansch ikväll, med andra ord.
Everything is going wrong,
but we're so happy.
Jo, man vaknar upp, tittar yrvaket på mobilens klocka - och ser att den står på exakt 08.30.
08.30 - är det inte då man senast ska vara nere vid Gula villan för att äta frukost?
Jo. Alldeles riktigt.
100 kronor. Tjing, tjing. En sarkastisk applåd ekade i salen när jag stapplade in tjugo i nio.
Träningen gick bra. Vårt lag, Tommy - Fjulle, Ek, jag, Nylund - Foppa, Nuri, Ari, Sliper - Aziz, var helt överlägset och körde över det andra fullkomligt på spelet där presspelet låg i fokus och poäng inbringades genom att lyfta upp bollen i händerna på målvakten på andra sidan eller samla ihop till tio passningar i rad.
Fick en spark på smalbenet av Silfver i en närkamp och noterar åter igen för mig själv att jag ska börja spela med benskydd på träningarna.
Ikväll, 18.00, är det match mot IFK Sundsvall.
Vi kommer med ett bra lag. Jag, Fjulle och Lagga skulle vara med - sedan anmälde sig även Ekbek, Foppa, Silfver, Aziz, Alieu och Robban.
Senaste gången jag spelade match på Balders spelade mitt Medskogsbron 0-0 mot IFK Sundsvall, samtidigt som jag personligen spelade 0-2 mot samma IFK Sundsvall. Jag snubblade två gånger med bollen och formligen gav - som när man överräcker ett paket - Sergio Hinestroza två frilägen mot Lagréll.
Dags för revansch ikväll, med andra ord.
Everything is going wrong,
but we're so happy.
hämta ut,
Man låg och lurade likt en gädda i vassbrynet länge och väl, med ett markerantal lite under snittet, men sedan - någon gång efter att Mirza, Sliper och Brinken åkt ut - smällde det bara till.
Pang, pang och pang - tre potter och plötsligt var man i ledning.
En ledning jag förvaltade på bästa sätt.
Turneringsseger efter heads-up-viktoria mot Myrestam innebar att man kammade hem den överlägset största delen av priskakan, även om David och jag kom överens om att tvåan skulle få vinna ett inköp istället för att bara få tillbaka sitt.
Livepoker är trevligt. Mycket trevligare än nätpoker på alla sätt och vis. Man träffar folk, man pratar, man skrattar - men den absolut bästa skillnaden är att du - när du vinner - får grabba tag i riktiga sedlar och formligen pula ner dem i din byxficka.
Jag har alltid ondat över att det fortfarande finns ställen där man inte kan betala med kort - att man fortfarande, 2010, ska måsta gå till en bankomat och ta ut en hundralapp för att köpa exempelvis en isglass. Jag har alltid tyckt att sedlarna, mynten (framför allt de jävla mynten) borde försvinna och allt skulle kortifieras.
Men när en fattig man får pula ner sedlar i sin egen ficka - då mår han.
Om har några samhetskval över att med min pokerlist lura till mig mina lagkamraters surt förvärvade slantar?
Icke. Jag lurar ju nämligen till mig pengarna efter devisen "att ta från di rika och ge åt di fattiga".
I övrigt då? Jo, ikväll var en stor kväll. Det är nästan så att pokersegern hamnar i skymundan.
Jag tillredde nämligen lite fläskfilé med tillhörande pommes på kvällningen - och till detta... håll i er nu mina blandfil och isvatten-vänner... gjorde jag en såsredning i stekpannan bestående av några skvättar mjöl, mjölk och creme fraiche samt några nypor salt, peppar och krydda.
En stor dag för en grabb som så sent som imorse brände ett par chicken nuggets så till den milda grad att de fick kasseras.
Nu vart kanske inte fläskfilén helt genomstekt och jag kanske kommer sitta med huvudet i toastolen imorgon bitti.
... men det är, som man säger på Falk och på ABAB, smällar man får ta.
Pang, pang och pang - tre potter och plötsligt var man i ledning.
En ledning jag förvaltade på bästa sätt.
Turneringsseger efter heads-up-viktoria mot Myrestam innebar att man kammade hem den överlägset största delen av priskakan, även om David och jag kom överens om att tvåan skulle få vinna ett inköp istället för att bara få tillbaka sitt.
Livepoker är trevligt. Mycket trevligare än nätpoker på alla sätt och vis. Man träffar folk, man pratar, man skrattar - men den absolut bästa skillnaden är att du - när du vinner - får grabba tag i riktiga sedlar och formligen pula ner dem i din byxficka.
Jag har alltid ondat över att det fortfarande finns ställen där man inte kan betala med kort - att man fortfarande, 2010, ska måsta gå till en bankomat och ta ut en hundralapp för att köpa exempelvis en isglass. Jag har alltid tyckt att sedlarna, mynten (framför allt de jävla mynten) borde försvinna och allt skulle kortifieras.
Men när en fattig man får pula ner sedlar i sin egen ficka - då mår han.
Om har några samhetskval över att med min pokerlist lura till mig mina lagkamraters surt förvärvade slantar?
Icke. Jag lurar ju nämligen till mig pengarna efter devisen "att ta från di rika och ge åt di fattiga".
I övrigt då? Jo, ikväll var en stor kväll. Det är nästan så att pokersegern hamnar i skymundan.
Jag tillredde nämligen lite fläskfilé med tillhörande pommes på kvällningen - och till detta... håll i er nu mina blandfil och isvatten-vänner... gjorde jag en såsredning i stekpannan bestående av några skvättar mjöl, mjölk och creme fraiche samt några nypor salt, peppar och krydda.
En stor dag för en grabb som så sent som imorse brände ett par chicken nuggets så till den milda grad att de fick kasseras.
Nu vart kanske inte fläskfilén helt genomstekt och jag kanske kommer sitta med huvudet i toastolen imorgon bitti.
... men det är, som man säger på Falk och på ABAB, smällar man får ta.
Husen & gatorna är tomma Semestertid är landet i undantagstillstånd
nu ska jag vinna tillbaka bötespengarna,
Tre-mot-tre-spel på träningen. Jobbigt, tufft - och väldigt ont i foten. Jag, som vanligtvis vänder lika lätt som en tunglastad räktrålare, trippar nu flera småsteg varje gång jag ska ändra riktning - jag kan inte vända tvärt.
Jag skrev igår att jag aldrig känner mig så korkad som när jag försöker lösa ett korsord. Jag måste, efter lunchens spektakel till ris och chicken nuggets, tillägga att jag känner mig bra jävla korkad när jag lagar mat också.
"Jag ska bara fixa lite musik", tänker jag, går iväg, lämnar spisen medan jag fixar med sladdar, Spotify och volymrattar. När man kommer tillbaka är stekpannan på väg att börja brinna.
Det blev en tur med Sven på stan innan jag nu ska slänga i mig något snabbt. Klockan sju står nämligen en pokerturnering på agendan med en hel hop spelare i laget. Jag ska med andra ord försöka vinna tillbaka de bötespengar jag tvingats punga ut på sistone.
Eller, försöka och försöka... Jag ska vinna. Måste vinna om vi ska äta annat än risnudlar och svål nästa månad då mina 900 kronor i böter innebär att jag inte får ut en krona.
Typ.
Haven't had a dream in a long time.
Jag skrev igår att jag aldrig känner mig så korkad som när jag försöker lösa ett korsord. Jag måste, efter lunchens spektakel till ris och chicken nuggets, tillägga att jag känner mig bra jävla korkad när jag lagar mat också.
"Jag ska bara fixa lite musik", tänker jag, går iväg, lämnar spisen medan jag fixar med sladdar, Spotify och volymrattar. När man kommer tillbaka är stekpannan på väg att börja brinna.
Det blev en tur med Sven på stan innan jag nu ska slänga i mig något snabbt. Klockan sju står nämligen en pokerturnering på agendan med en hel hop spelare i laget. Jag ska med andra ord försöka vinna tillbaka de bötespengar jag tvingats punga ut på sistone.
Eller, försöka och försöka... Jag ska vinna. Måste vinna om vi ska äta annat än risnudlar och svål nästa månad då mina 900 kronor i böter innebär att jag inte får ut en krona.
Typ.
Haven't had a dream in a long time.
ledig,
Tisdag. Ledig dag.
En dag att sova ut på. En dag att koppla av på. En dag att åka till farmor och farfars stuga i Långsjön på.
En dag att fiska på.
Jag och min farfar, i stort sett yrkesfiskare sedan pensionen -96, var ut två gånger. Första rundan vände vi hemåt med en ynka liten lurad abborre på uppskattningsvis fyrtioåtta gram. Det blev ett mellanmål för familjens norska skogskatt som om somrarna härjar fritt i urskogarna runt Långsjön.
... apropå det; kattrackarn har blivit gammal och orkar inte längre jaga fåglar som förr i tiden då det var standard att det varje eftermiddag släpades in en skändad blåmes i köket som den norska skogskatten ville visa upp för familjen och få uppskattning. Det... fick hon inte, däremot en och annan avhyvling. Nu när kattrackarn är trött och seg och inte har kapaciteten att på egen hand bereda en festmåltid innehållande fågel - då är fågeluslingarna direkt där och hånar och häcklar. En sädesärla hade fått nys om kattens bristande snabbhet och cirkulerade därför ovanför djurets huvud och pep "kom och ta mig" i B-dur.
Fy fan, så elakt. Det var nära att jag själv, spänstig och rapp som jag är, började kasta mig efter fågeluslingen i min katts ställe.
Andra turen, på eftermiddagen, blev mer lyckad. Redan innan den maskbeklädda kroken nuddat vattenytan för första gången hoppade en sällsynt dum borre dit och bet tag.
Tyvärr avtog det strålande fisket ganska snabbt och efter någon timme av tävlande i vem som lurade flest abborrar vände vi mot land med kraftpaketet till 9,9-hästkraftig utombordare.
Jag vet inte vem Kenza har omkring sig när hon går på stan, vem som fotar alla de där bilderna på henne, men jag får helt enkelt anta - i brist på någon annan vetskap - att hon också använder sig av sin farfar till denna syssla.
Att hennes farfar också blir tillfrågad om han kan ta en bild, varpå hon överräcker en ny mobiltelefon i hennes farfars nävar - som nyss famlade runt i jorden och letade en mask att sätta på kroken. Kenzas farfar tittar nog också förundrat och undrar vart han ska trycka. Kenzas farfar försöker nog också hålla ner avtryckarknappen så hårt han kan varpå Kenzas farfar väntar ett slag, tittar förvånat och överräcker telefonen tillbaka till Kenza och säger "det blev nog bra". Kenza märker nog också väldigt ofta att hennes farfar misslyckats helt med att fota något kort.
Till slut blev det dock ett kort. Ett fint kort. Lite Kenza-känsla, även om det är knäppt av en annan farfar. En bättre farfar.
Om det var soligt ute?
Nja, men jag säger så här:
"My fishin' career is so bright I have to wear shades though it is pretty cloudy".
Den totala fångsten låg väl på dryga tiotalet abborrkrakar, men de flesta var av trassligt liten natur.
Vem som vann? Jo, tackar som frågar. Jag vann. Fick upp såväl flest som de två största minst små.
Jag känner mig aldrig så korkad som när jag försöker lösa ett korsord. Det känns som att Emma Andersson, medan hon väntade i fikarummet precis innan inspelningen av "Treblinka", hade löst det här korsordet bättre.
På kvällskvisten uppvaktade jag min kära morfar som fyllde inte mindre än 88 år idag. Stora grattis.
Och ni... ni... ja, vad fan ska jag säga som är ens av lite intresse för er?
Tja, imorgon bitti är det träning igen. Och just det - på torsdag är det match mot IFK Sundsvall på Balders för U21-laget.
Och just det igen - det ringde idag från redaktionen. Jag var uppskriven på jobb imorgon kväll - men Tobbe menade att "jag fick vara ledig om jag ville". De hade redan tre stycken som jobbade kväll och jag skulle inte behövas.
Så snabbt kan det gå - Paul Andersson från Piteå, som jag säger det med ett rim.
Nu ska jag somna till några bättre Dexteravsnitt.
Diggar det här
Men glömmer sen
Jag är bara zigenarliv dreamin
Göteborgs-polisen är timmar bort
Fortsätter lite
Vi behöver inte köra fort
En dag att sova ut på. En dag att koppla av på. En dag att åka till farmor och farfars stuga i Långsjön på.
En dag att fiska på.
Jag och min farfar, i stort sett yrkesfiskare sedan pensionen -96, var ut två gånger. Första rundan vände vi hemåt med en ynka liten lurad abborre på uppskattningsvis fyrtioåtta gram. Det blev ett mellanmål för familjens norska skogskatt som om somrarna härjar fritt i urskogarna runt Långsjön.
... apropå det; kattrackarn har blivit gammal och orkar inte längre jaga fåglar som förr i tiden då det var standard att det varje eftermiddag släpades in en skändad blåmes i köket som den norska skogskatten ville visa upp för familjen och få uppskattning. Det... fick hon inte, däremot en och annan avhyvling. Nu när kattrackarn är trött och seg och inte har kapaciteten att på egen hand bereda en festmåltid innehållande fågel - då är fågeluslingarna direkt där och hånar och häcklar. En sädesärla hade fått nys om kattens bristande snabbhet och cirkulerade därför ovanför djurets huvud och pep "kom och ta mig" i B-dur.
Fy fan, så elakt. Det var nära att jag själv, spänstig och rapp som jag är, började kasta mig efter fågeluslingen i min katts ställe.
Andra turen, på eftermiddagen, blev mer lyckad. Redan innan den maskbeklädda kroken nuddat vattenytan för första gången hoppade en sällsynt dum borre dit och bet tag.
Tyvärr avtog det strålande fisket ganska snabbt och efter någon timme av tävlande i vem som lurade flest abborrar vände vi mot land med kraftpaketet till 9,9-hästkraftig utombordare.
Jag vet inte vem Kenza har omkring sig när hon går på stan, vem som fotar alla de där bilderna på henne, men jag får helt enkelt anta - i brist på någon annan vetskap - att hon också använder sig av sin farfar till denna syssla.
Att hennes farfar också blir tillfrågad om han kan ta en bild, varpå hon överräcker en ny mobiltelefon i hennes farfars nävar - som nyss famlade runt i jorden och letade en mask att sätta på kroken. Kenzas farfar tittar nog också förundrat och undrar vart han ska trycka. Kenzas farfar försöker nog också hålla ner avtryckarknappen så hårt han kan varpå Kenzas farfar väntar ett slag, tittar förvånat och överräcker telefonen tillbaka till Kenza och säger "det blev nog bra". Kenza märker nog också väldigt ofta att hennes farfar misslyckats helt med att fota något kort.
Till slut blev det dock ett kort. Ett fint kort. Lite Kenza-känsla, även om det är knäppt av en annan farfar. En bättre farfar.
Om det var soligt ute?
Nja, men jag säger så här:
"My fishin' career is so bright I have to wear shades though it is pretty cloudy".
Den totala fångsten låg väl på dryga tiotalet abborrkrakar, men de flesta var av trassligt liten natur.
Vem som vann? Jo, tackar som frågar. Jag vann. Fick upp såväl flest som de två största minst små.
Jag känner mig aldrig så korkad som när jag försöker lösa ett korsord. Det känns som att Emma Andersson, medan hon väntade i fikarummet precis innan inspelningen av "Treblinka", hade löst det här korsordet bättre.
På kvällskvisten uppvaktade jag min kära morfar som fyllde inte mindre än 88 år idag. Stora grattis.
Och ni... ni... ja, vad fan ska jag säga som är ens av lite intresse för er?
Tja, imorgon bitti är det träning igen. Och just det - på torsdag är det match mot IFK Sundsvall på Balders för U21-laget.
Och just det igen - det ringde idag från redaktionen. Jag var uppskriven på jobb imorgon kväll - men Tobbe menade att "jag fick vara ledig om jag ville". De hade redan tre stycken som jobbade kväll och jag skulle inte behövas.
Så snabbt kan det gå - Paul Andersson från Piteå, som jag säger det med ett rim.
Nu ska jag somna till några bättre Dexteravsnitt.
Diggar det här
Men glömmer sen
Jag är bara zigenarliv dreamin
Göteborgs-polisen är timmar bort
Fortsätter lite
Vi behöver inte köra fort
besviken,
När man lämnar er för natten med en så uppenbar längtan efter att få kommentarer till sin arma stackars blogg blir man så klart besviken när man vaknar upp och ser att inte en jävel har gissat på ifall det är McKinley Tennyson eller Figo som är på väg till GIF.
Nu konstaterar vi att Dagbladet skrev om Fredrik Holster, en 22-årig Väsbyspelare som jag mest minns som ung 18-årig talang i BK Häcken för några år sedan. Vi får la se om det blir något av.
Jaha, har du bara ST hemma? Vänta tills imorgon.
För egen del ska jag ägna den lediga dagen åt att bege mig ut till en bättre stuga i Långsjön och sola, bada och försöka lura en och annan abborre.
Där kan man lita på att det är varmt i vattnet efter en sådan här värmebölja. Jag skulle tippa att temperaturen ligger upp mot tjugofem grader, till skillnad från i Sidsjön där den aldrig överstiger tolv grader av någon anledning som måste vara att nordnorska kallfjordar rinner ebbar ut i sjön.
Ska försöka ta några bilder under dagen så att alla som jobbar kan avundas mig och hur bra jag har det.
Glöm det. Jag har åkt bil genom stan på morgonarna och det är fan inte en biljävel som ska till jobbet - förutom jag då som ska slita på fotbollsplanen. Hela Sverige måste stå still just nu.
Jag önskar att jag inte blev kär i dig,
och jag önskar att jag blev mer kär i dig.
Nu konstaterar vi att Dagbladet skrev om Fredrik Holster, en 22-årig Väsbyspelare som jag mest minns som ung 18-årig talang i BK Häcken för några år sedan. Vi får la se om det blir något av.
Jaha, har du bara ST hemma? Vänta tills imorgon.
För egen del ska jag ägna den lediga dagen åt att bege mig ut till en bättre stuga i Långsjön och sola, bada och försöka lura en och annan abborre.
Där kan man lita på att det är varmt i vattnet efter en sådan här värmebölja. Jag skulle tippa att temperaturen ligger upp mot tjugofem grader, till skillnad från i Sidsjön där den aldrig överstiger tolv grader av någon anledning som måste vara att nordnorska kallfjordar rinner ebbar ut i sjön.
Ska försöka ta några bilder under dagen så att alla som jobbar kan avundas mig och hur bra jag har det.
Glöm det. Jag har åkt bil genom stan på morgonarna och det är fan inte en biljävel som ska till jobbet - förutom jag då som ska slita på fotbollsplanen. Hela Sverige måste stå still just nu.
Jag önskar att jag inte blev kär i dig,
och jag önskar att jag blev mer kär i dig.
ny lagkamrat, sa chipp. jaha, sa bull,
Det blev ju träning idag ändå, trots att Ekbek varit där och puttat ner en i den ekonomiska avgrunden från den bergskant man ständigt står och balanserar på.
Och efter en tejpning av Tussen satsade vi på att kunna gå för fullt. Snabba fötter och stort spel 3x15 minuter var det som stod på schemat och efter en och en halv timme kunde jag konstatera att det gick.
Det var några få situationer, när jag skulle vända tvärt, som foten skrek och vek ihop sig. Men annars var det ganska okej.
Jag var vänsterback, osynkad som ett hebreiskt armbandsur runt en oteknisk dalmas handled och framför allt väldigt trött väldigt snabbt.
Men vårt lag, med Lagréll i mål, jag, Ekbek, Fjulle i backlinjen, Ari, Nuri, Robban och Sliper på mitten och Hannes på topp, vann ju.
Då får man vara ganska nöjd.
Det var synd att man var skadad förra helgen. Annars kanske man hade kunnat slagit sig in på Premier League-klubben Wigans radar. Som Alex Hysén gjorde, genom en bra träningsvecka och en imponerande träningsmatch.
Det vore lite sjukt... att se GIF-ratade Hysén plocka ner ett inlägg framför Didier Drogbas pannlob i höst.
Men nu är väl steget väääääldigt väääääldigt långt från att "han gjorde det bra och verkar vara en intressant spelare" till att "äh, vafan, vi hämtar in en svensk tredjedivisionsmålvakt till Premier League".
Jag klev på ett arbetspass på Dagbladets stolta efter träningen. Och det är väl egentligen konstigt att man ska kunna bli överraskad som GIF-spelare av något som händer inom GIF, men idag satt jag vitamindrycken i vrångstrupen när jag kom in på redaktionen och såg kollega Daniel "Chippen" Wilhelmssons artikel.
En ny spelare verkar ju onekligen klar, om man läser vad den intervjuade karln säger till "Chippen". Hade jag ingen aning om. Inte hört ett ord om det. Men det gick inte att tolka artikeln på annat sätt än att det var åtminstone väldigt, väldigt nära att bli klart.
Jag vet inte om det kännetecknar en vaken, bra journalist att man inte ens har koll på vad som händer i sitt eget lag, men så skrev ju jag också att Paul Eriksson, närmast från Lycksele, hette Paul Andersson och kom från Piteå...
Men någon måste ha sagt fel, eller så måste det ha stått fel någonstans. För okej - jag skulle kunna skriva fel på Eriksson och Andersson - men inte fan skulle jag skriva Piteå istället för Lycksele. Inte fan har väl jag någon aning om det finns ett hockeylag i Piteå? Har jag ens en aning om att det finns en stad som heter Piteå? Knappt.
Nej, det ligger en hundkennel begraven här.
En rättelse blev det dock i tidningen hur som helst, och det är ju aldrig roligt.
Ni får ju läsa det i Dagbladet imorgon bitti - kanske även i ST, men det skulle förvåna mig - men;
Vem tror ni i läsarkretsen att det kan vara?
Jag sa "ta min hand,
jag följer dig,
vi ska åt samma håll".
Och efter en tejpning av Tussen satsade vi på att kunna gå för fullt. Snabba fötter och stort spel 3x15 minuter var det som stod på schemat och efter en och en halv timme kunde jag konstatera att det gick.
Det var några få situationer, när jag skulle vända tvärt, som foten skrek och vek ihop sig. Men annars var det ganska okej.
Jag var vänsterback, osynkad som ett hebreiskt armbandsur runt en oteknisk dalmas handled och framför allt väldigt trött väldigt snabbt.
Men vårt lag, med Lagréll i mål, jag, Ekbek, Fjulle i backlinjen, Ari, Nuri, Robban och Sliper på mitten och Hannes på topp, vann ju.
Då får man vara ganska nöjd.
Det var synd att man var skadad förra helgen. Annars kanske man hade kunnat slagit sig in på Premier League-klubben Wigans radar. Som Alex Hysén gjorde, genom en bra träningsvecka och en imponerande träningsmatch.
Det vore lite sjukt... att se GIF-ratade Hysén plocka ner ett inlägg framför Didier Drogbas pannlob i höst.
Men nu är väl steget väääääldigt väääääldigt långt från att "han gjorde det bra och verkar vara en intressant spelare" till att "äh, vafan, vi hämtar in en svensk tredjedivisionsmålvakt till Premier League".
Jag klev på ett arbetspass på Dagbladets stolta efter träningen. Och det är väl egentligen konstigt att man ska kunna bli överraskad som GIF-spelare av något som händer inom GIF, men idag satt jag vitamindrycken i vrångstrupen när jag kom in på redaktionen och såg kollega Daniel "Chippen" Wilhelmssons artikel.
En ny spelare verkar ju onekligen klar, om man läser vad den intervjuade karln säger till "Chippen". Hade jag ingen aning om. Inte hört ett ord om det. Men det gick inte att tolka artikeln på annat sätt än att det var åtminstone väldigt, väldigt nära att bli klart.
Jag vet inte om det kännetecknar en vaken, bra journalist att man inte ens har koll på vad som händer i sitt eget lag, men så skrev ju jag också att Paul Eriksson, närmast från Lycksele, hette Paul Andersson och kom från Piteå...
Men någon måste ha sagt fel, eller så måste det ha stått fel någonstans. För okej - jag skulle kunna skriva fel på Eriksson och Andersson - men inte fan skulle jag skriva Piteå istället för Lycksele. Inte fan har väl jag någon aning om det finns ett hockeylag i Piteå? Har jag ens en aning om att det finns en stad som heter Piteå? Knappt.
Nej, det ligger en hundkennel begraven här.
En rättelse blev det dock i tidningen hur som helst, och det är ju aldrig roligt.
Ni får ju läsa det i Dagbladet imorgon bitti - kanske även i ST, men det skulle förvåna mig - men;
Vem tror ni i läsarkretsen att det kan vara?
Jag sa "ta min hand,
jag följer dig,
vi ska åt samma håll".
jag sålde min själ för en telefonböter,
Jag var lite sent ute imorse. Unnade mig att sova ut till tiosnåret och därefter blev allt förskjutet framledes.
Började steka kycklingspetten och koka pastan lite sent om sider vilket gjorde att jag min vana trogen fick skynda mig ner till träningen.
... hur kan det vara så att man har tre timmar på sig att göra sig i ordning för träningen - men alltid tvingas löpa runt i panik de sista minutrarna innan man sätter sig i bilen och åker ner?
Nåväl. Jag tackar högre makter för att det inte är någon trafikstockning (man vet aldrig i en metropol som Sundsvall, kan ta timmar) eller några järnvägsbommar ivägen för familjens Mazda och når Gula villan och matchgenomgången uppskattningsvis tre minuter före utsatt tid.
Puh. Inga böter. Ingen hundralapp som onödigt behövde lämna mina trassliga konton och sättas in på Ekbeks digra böteskonto på Jersey.
Folk trillar in sent om sider, Åkeby väntar med att börja... klockan tickar upp mot 01:05, och då...
... då ringer Ludvig Sundström på min mobiltelefon. Den där jävla klara, fula standardsignalen sprider sig ljudligt i lokalen. Alla vänder sig om, ser att jag börjar flippa i fickan efter upptaget-knappen, och folket - den stora pöbeln av GIF-spelare - ler.
För telefon under möte eller gemensam måltid - det är hundra kronor böter det.
ASDLKJASDLKASJDLKASJDLKASJDLKASJDLKJSDLKFJLSKDJFLKJSDFLKSF.
Jag försöker vädja till Ekbeks mänskliga sida om att mötet inte börjat än då Sören inte börjat tala. Men icke.
För ni ska veta det, gott folk; Kristian "Ekbek" Ek, känd från den så trevliga programserien Sockerstek med Ek, är inget annat än en bödel när någon sätter en böteslista i hans näve.
Förvisso förklädd med svärmorsfrisyr, prickfria betyg och snitsiga artighetsfrågor. Men ändock, en bödel.
400 kronor för tårta. 200 kronor för att Ekbek själv lurat mig på tiden till matchmötet. Och nu 100 kronor för en förvisso ljudlig signal från den där förbannade Ludvig Sundström innan mötet ens hunnit starta.
Jag har läst i tidningen att Sundsvall är navet i all prostitutionsverksamhet i Västernorrland.
Att sälja ut min själ till Dagbladet varje kväll räcker inte.
Snabbare och större pengar behövs för att finansiera mitt bötestyngda liv.
Så; hur kommer jag i kontakt med en skicklig hallick som kan sälja iväg en gänglig grabb med trassligt yttre till någon trevlig liten jordkällare?
Jag sålde min själ för tjugi spänn,
du åkte dit och köpte tillbaks den igen.
Jag fick en kvittens på min själ.
Började steka kycklingspetten och koka pastan lite sent om sider vilket gjorde att jag min vana trogen fick skynda mig ner till träningen.
... hur kan det vara så att man har tre timmar på sig att göra sig i ordning för träningen - men alltid tvingas löpa runt i panik de sista minutrarna innan man sätter sig i bilen och åker ner?
Nåväl. Jag tackar högre makter för att det inte är någon trafikstockning (man vet aldrig i en metropol som Sundsvall, kan ta timmar) eller några järnvägsbommar ivägen för familjens Mazda och når Gula villan och matchgenomgången uppskattningsvis tre minuter före utsatt tid.
Puh. Inga böter. Ingen hundralapp som onödigt behövde lämna mina trassliga konton och sättas in på Ekbeks digra böteskonto på Jersey.
Folk trillar in sent om sider, Åkeby väntar med att börja... klockan tickar upp mot 01:05, och då...
... då ringer Ludvig Sundström på min mobiltelefon. Den där jävla klara, fula standardsignalen sprider sig ljudligt i lokalen. Alla vänder sig om, ser att jag börjar flippa i fickan efter upptaget-knappen, och folket - den stora pöbeln av GIF-spelare - ler.
För telefon under möte eller gemensam måltid - det är hundra kronor böter det.
ASDLKJASDLKASJDLKASJDLKASJDLKASJDLKJSDLKFJLSKDJFLKJSDFLKSF.
Jag försöker vädja till Ekbeks mänskliga sida om att mötet inte börjat än då Sören inte börjat tala. Men icke.
För ni ska veta det, gott folk; Kristian "Ekbek" Ek, känd från den så trevliga programserien Sockerstek med Ek, är inget annat än en bödel när någon sätter en böteslista i hans näve.
Förvisso förklädd med svärmorsfrisyr, prickfria betyg och snitsiga artighetsfrågor. Men ändock, en bödel.
400 kronor för tårta. 200 kronor för att Ekbek själv lurat mig på tiden till matchmötet. Och nu 100 kronor för en förvisso ljudlig signal från den där förbannade Ludvig Sundström innan mötet ens hunnit starta.
Jag har läst i tidningen att Sundsvall är navet i all prostitutionsverksamhet i Västernorrland.
Att sälja ut min själ till Dagbladet varje kväll räcker inte.
Snabbare och större pengar behövs för att finansiera mitt bötestyngda liv.
Så; hur kommer jag i kontakt med en skicklig hallick som kan sälja iväg en gänglig grabb med trassligt yttre till någon trevlig liten jordkällare?
Jag sålde min själ för tjugi spänn,
du åkte dit och köpte tillbaks den igen.
Jag fick en kvittens på min själ.
sjukdag,
Idag var en konstig dag. En felande dag.
Jag vaknade strax efter sju då alarmet ringde.
Jag hade känt redan kvällen innan, när jag var stod i kofta (vilket får ses som väldigt påklätt dessa snuskvarma dagar) och frös trots att det uppskattningsvis var 21-22 grader varmt ute och alla andra tyckte att det var varmt och skönt.
Nu vaknade jag och badade formligen i ett kar av svett, samtidigt som jag frös likt en somaliers tandkött när han suger på en Piggelin.
Kollade tempen och såg att den visade ungefär 12 grader Celcius. Sammantaget fattade jag beslutet att det inte vore så bra att åka och spela dagen-efter-tre-mot-tre med feber. Och att bara gå dit och träffa grabbarna var väl ganska uteslutet.
Smitta aldrig ner ett vinnande lag, som någon säkert har sagt.
Skickade därför ett återbuds-SMS till Åkeby och somnade om. Vaknade vid tio, kollade tempen - fortfarande låg. Under det normala. Visste att jag hade blivit påtvingad jobb på Dagbladet då de helt saknade folk. Det var bara jag och två ännu mer oerfarna skribenter uppsatta på jobb. Visste att det skulle bli tufft att ringa och övertala folket där om att jag måste ställa in, men övervägde att göra det.
Men jag väntade en dryg timme till, till klockan slog halv tolv, och tog tempen igen - och nu var den faktiskt ganska normal. Proppade i mig en lunch och begav mig ner till Dagbladets stolta och bad till högre makter om en lugnare dag på redaktionen.
Det blev det också, tack och lov. Jag levererade det som behövde levereras med snabbhet och - om jag får säga det - viss ackuratess. Ringde bland annat Per Joar och samtalade med IFK-forwarden Sergio Hinestroza.
Har de nåt gemensamt? Äh, ni får kika tidningen imorgon.
Fick gå hem i vettig tid, långt före vanligtvis uppsatta 23. Tackar vi för.
Men det var ändå en sjuk dag. Kändes konstigt hela vägen.
Imorgon ska jag återgå till träning. Förhoppningsvis kan jag köra för fullt, har gjort det mesta som stått i min makt under helgen. Löpt. Stått och balanserat på balansplatta samt dragit foten i olika vinklar med ett gummiband som motstånd.
Till och med när jag diskade hemmavid stod jag på ett ben på en balansplatta. Blev lite knivigt. Tänk om jag hade snubblat till, tippat framåt och fört handen ner i diskvattnet och landat mot ebben på en vassare kniv.
Den skadan hade nästan kvalificerat sig in på en fulaste-skada lista tillsammans med Calle Korneliussons gurkskada som gjorde att han missade VM 2002.
Nu; sömn.
Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut,
och ändå ser jag nu,
bara illusioner.
Jag vaknade strax efter sju då alarmet ringde.
Jag hade känt redan kvällen innan, när jag var stod i kofta (vilket får ses som väldigt påklätt dessa snuskvarma dagar) och frös trots att det uppskattningsvis var 21-22 grader varmt ute och alla andra tyckte att det var varmt och skönt.
Nu vaknade jag och badade formligen i ett kar av svett, samtidigt som jag frös likt en somaliers tandkött när han suger på en Piggelin.
Kollade tempen och såg att den visade ungefär 12 grader Celcius. Sammantaget fattade jag beslutet att det inte vore så bra att åka och spela dagen-efter-tre-mot-tre med feber. Och att bara gå dit och träffa grabbarna var väl ganska uteslutet.
Smitta aldrig ner ett vinnande lag, som någon säkert har sagt.
Skickade därför ett återbuds-SMS till Åkeby och somnade om. Vaknade vid tio, kollade tempen - fortfarande låg. Under det normala. Visste att jag hade blivit påtvingad jobb på Dagbladet då de helt saknade folk. Det var bara jag och två ännu mer oerfarna skribenter uppsatta på jobb. Visste att det skulle bli tufft att ringa och övertala folket där om att jag måste ställa in, men övervägde att göra det.
Men jag väntade en dryg timme till, till klockan slog halv tolv, och tog tempen igen - och nu var den faktiskt ganska normal. Proppade i mig en lunch och begav mig ner till Dagbladets stolta och bad till högre makter om en lugnare dag på redaktionen.
Det blev det också, tack och lov. Jag levererade det som behövde levereras med snabbhet och - om jag får säga det - viss ackuratess. Ringde bland annat Per Joar och samtalade med IFK-forwarden Sergio Hinestroza.
Har de nåt gemensamt? Äh, ni får kika tidningen imorgon.
Fick gå hem i vettig tid, långt före vanligtvis uppsatta 23. Tackar vi för.
Men det var ändå en sjuk dag. Kändes konstigt hela vägen.
Imorgon ska jag återgå till träning. Förhoppningsvis kan jag köra för fullt, har gjort det mesta som stått i min makt under helgen. Löpt. Stått och balanserat på balansplatta samt dragit foten i olika vinklar med ett gummiband som motstånd.
Till och med när jag diskade hemmavid stod jag på ett ben på en balansplatta. Blev lite knivigt. Tänk om jag hade snubblat till, tippat framåt och fört handen ner i diskvattnet och landat mot ebben på en vassare kniv.
Den skadan hade nästan kvalificerat sig in på en fulaste-skada lista tillsammans med Calle Korneliussons gurkskada som gjorde att han missade VM 2002.
Nu; sömn.
Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut,
och ändå ser jag nu,
bara illusioner.
gif, gif, giffarna, här vare, här vare,
Ja, det blev lite sent. Men pirkt.blogg.se levererar åtminstone GIF-texten innan Dagbladet har möjlighet att göra det.
Alltid något.
Vad var det då vi såg, när jag tillsammans med 2210 andra och Sven slog mig ner för revanschmötet mot Assyriska?
Ja, inte såg vi så mycket som en ickesyrian kunde uppskatta första 30 minutrarna.
Cerhun Eris såg ut att vara det bästa som ett handelsutbyte mellan Sverige och Turkiet uppbringat sedan Gustav II Adolf efter Slaget vid Lützen svängde förbi Bosporen, badade näck, blev klappkanon på nattklubben The Doors, moonade för ett koppel barinkastare innan han flydde hemöver de överblivna resterna av en slafsig kebabrulle i näven.
Livsfarlig varje gång han fick bollen - vilket var alldeles för ofta.
Assyriska är laget som vågar rulla bollen efter backen, gärna och ofta via denne Ceyhun som endera spelade smart, snabbt eller tog bollen och drev den framåt i banan och fick därigenom upp spelet i banan.
Vi... vi hade pratat hela veckan, till och med med psykproffset Stig, om att våga - men det var samma rädsla och ovilja att misslyckas med bollen som präglade de första trettio.
Pressade högre gjorde vi dock, precis som jag sett att laget tränat på med diverse pressövningar under veckan, men när Assyriska bara kunde sticka in bollar på Super-Ceyhun för att vinna tjugo-trettio meter i planen så var det till liten nytta.
Målet kommer lite som ett brev på posten. En vacker post. Jag ser inte vem det är som suger ner bollen på bröstet precis utanför straffområde och på andra tillslaget levererar en perfekt liten djupledsstickare in bakom Myrestam och Brink - men han gör det förjävla bra och gamle Görans avslut är det inget fel på.
De första trettio minutrarna är GIF Sundsvall ett lag. De sista sextio ett helt annat. Ett lag med modigare, mer aktiva spelare. Ett kreativt lag som rullar bollen in centralt - och sedan ut på kanten igen. Ett lag som pressar högt och sätter press i försvaret. Och kanske framför allt - ett lag som äntligen, efter några trötta insatser, orkade fylla på med mycket folk framåt.
Speciellt i boxen där Walle i sin offensiva mittfältsposition understödde Hannes - något som blev genvägen in i matchen och initiativet.
Vi började, strax efter målet, komma på att vi hade en av Nordeuropas nickstarkaste par längst framme, varpå vi singlade in bollar i straffområdet från alla möjliga och omöjliga vinklar och vrår.
Det fungerade ypperligt. Assyriskas mittbackspar förlorade duell på duell, blev rädda - även om den ena, Mohammed Mbye, såg ut som en sån som inte är rädd för något, någonsin - och föll ner vilket gav vårt mittfält initiativet.
1-1-målet före paus var så klart viktigt. Sliper får bollen på högerkanten, håller sin vana trogen i bollen och tittar efter överlapp, ser att Hannes kommer likt ett skenande expresståg längsmed högerflanken och petar bollen i djupled. Hannes springer med sig bollen snett inåt, når kortlinjen och spelar bollen snett inåt bakåt dit Robban löpt.
Robban slår hål, bollen tar någonstans på hans vindsnabba kropp och studsar upp. Robban får en klack på bollen som går parallellt med mållinjen innan Nuri Mustafi kan stänka dit sitt tredje seriemål för året och även det tredje sedan han huserade i någon diffus klubb som hette FC Popa.
Vi gjorde sedan två mål till innan pausvilan - men båda dömdes bort. Walles returnick för offside för offside - tveksamt? - och Jonsons hörnnick för... ja, fan vet?
Frågan vi måste ställa oss är - borde man få döma fotboll om man har tatuerat hela armarna?
Andra halvlek är det vi som har övertaget. De långa, rädda bollarna från backlinjen är ett minne blott. Vi spelar in via mittfältet, ut på kanten igen och fortsätter komma till många inlägg. Om vi inte hittar någon lösning från backlinjen så tar vi bollen och driver den framåt. Som Jonson...
... jag såg att han fick en tvåa i betyg av ST, men jag tyckte att Jonson var fantastiskt bra igår. Kanske bäst av alla de blåa. Han är inte så stor och grov - han är ingen Brink, till och med sju kilo lättare än en Löfgren - men han gottgör det med att vara först in i situationerna, kliva framför anfallaren och nypa bollen. Dessutom drev han upp bollen med fart och bestämdhet när läget och ytorna fanns.
Näe, orsaken till att jag ville skriva en matchtext var att folk som inte såg matchen skulle veta att Jonson inte skulle ha en tvåa, motsvarande godkänt, i betyg.
Brinken - även han fick en snålsparad tvåa - var också bra. Riktigt bra och stabil. Han vann ju sin vana trogen, till skillnad från sina kollegor i Assyriska, allt på skallen. Även när Aris hörna dök ner i sjuttiosjunde minuten. Den väldige norrmannen sa till tidningen att det var tillfälligheter att han råkat tryckt in fyra mål i år.
Det är det så klart inte. Brinken bestämmer sig för att "den här bollen är min" och med sina dryga nittio kilo, sin rakade skalle och nordnorska envishet - vem ska stoppa honom?
2-1, men matchen är inte stängd. Vi fortsätter att pressa högt, jag förbannar från min läktarplats flera spelare som började skenlöpa i press mot Assyriskas backlinje med bara några minuter kvar av matchen. Gott med hög press på hemmaplan, men vid uddamålsledning med några få minuter kvar hade jag hellre sett att vi legat lågt - åh, så lågt - och bara försvarat vår ledning med att skalla bort bollar med våra många långa, skalliga nickspecialister.
Nu blev det istället nära på omställningslägen som Assyriska kunde hota i. Men som tur var faller det sig ofta så att medelhavsfostrade spelare tappar humöret vid underläge - så även med Ceyhun Eris. Han tappade ut någon boll, misslyckades med en enda passning - och sedan var han inte sig själv längre.
Som tur var. Det kan vara en av de bästa spelare som någonsin satt sin fot i Superettan.
Nu behövde vi inte sitta som på nålar ända in till målsnöret, som tur var.
... och här vill jag bara sticka in med ett litet stickspår. Fan ta er som åkte i åttiosjätte minuten när vi är i 2-1-ledning. Ni har suttit ner och tittat på fotboll i åttiosex minuter - men när det ska avgöras under fem minuter, då går ni för att komma först till Emhartutfarten. Det är ren och skär idioti och jag är glad att ni bestraffades.
För bestraffades, det gjorde ni. Emil Forsberg gjorde sitt första mål på hemmaplan - sitt första spelmål i Superettan - och... ja, han kunde inte ha gjort det på många bättre sätt.
Foppa gick vänster, Stefan Batan gick vänster. Foppa gick höger, Stefan Batan fullbordade sin katastrofala insats genom att fortsätta vänster. Foppa kommer ner till kortlinjen. Foppa skjuter. Foppa dunkar bollen rätt upp i undersidan ribban och ner i mål.
Aldrig har väl 2211... näe, okej då, några färre då vissa gått och varmkört bilen... Sundsvallsbor exploderat upp ur sina stolar samtidigt.
3-1 och det roligaste, jämte Foppas mål, var att vi långa stunder spelade den fotboll vi kan spela, rullade den boll vi kan rulla och nyttjade de styrkor vi bör nyttja. Jag har suttit och sett hela veckans träningar från sidan - och jag har noterat för mig själv vilken fart det faktiskt är på spelmomenten. Hur snabbt alla beslut tas, hur bra alla spelare är individuellt - hur få Superettanlag som lär ha den där farten på sina spel på träningen.
Igår fick vi ut mycket av det under de sista sextio minutrarna - och det var skönt att vi kunde göra det på hemmaplan.
Synd bara att inte fler än 2211 hade vett nog att följa matchen på plats. Det är i det närmaste skandalöst dåligt.
Some will win, some will lose
Some were born to sing the blues
Oh, the movie never ends
It goes on and on and on and on
Don't stop believin'
Hold on to that feelin'
Alltid något.
Vad var det då vi såg, när jag tillsammans med 2210 andra och Sven slog mig ner för revanschmötet mot Assyriska?
Ja, inte såg vi så mycket som en ickesyrian kunde uppskatta första 30 minutrarna.
Cerhun Eris såg ut att vara det bästa som ett handelsutbyte mellan Sverige och Turkiet uppbringat sedan Gustav II Adolf efter Slaget vid Lützen svängde förbi Bosporen, badade näck, blev klappkanon på nattklubben The Doors, moonade för ett koppel barinkastare innan han flydde hemöver de överblivna resterna av en slafsig kebabrulle i näven.
Livsfarlig varje gång han fick bollen - vilket var alldeles för ofta.
Assyriska är laget som vågar rulla bollen efter backen, gärna och ofta via denne Ceyhun som endera spelade smart, snabbt eller tog bollen och drev den framåt i banan och fick därigenom upp spelet i banan.
Vi... vi hade pratat hela veckan, till och med med psykproffset Stig, om att våga - men det var samma rädsla och ovilja att misslyckas med bollen som präglade de första trettio.
Pressade högre gjorde vi dock, precis som jag sett att laget tränat på med diverse pressövningar under veckan, men när Assyriska bara kunde sticka in bollar på Super-Ceyhun för att vinna tjugo-trettio meter i planen så var det till liten nytta.
Målet kommer lite som ett brev på posten. En vacker post. Jag ser inte vem det är som suger ner bollen på bröstet precis utanför straffområde och på andra tillslaget levererar en perfekt liten djupledsstickare in bakom Myrestam och Brink - men han gör det förjävla bra och gamle Görans avslut är det inget fel på.
De första trettio minutrarna är GIF Sundsvall ett lag. De sista sextio ett helt annat. Ett lag med modigare, mer aktiva spelare. Ett kreativt lag som rullar bollen in centralt - och sedan ut på kanten igen. Ett lag som pressar högt och sätter press i försvaret. Och kanske framför allt - ett lag som äntligen, efter några trötta insatser, orkade fylla på med mycket folk framåt.
Speciellt i boxen där Walle i sin offensiva mittfältsposition understödde Hannes - något som blev genvägen in i matchen och initiativet.
Vi började, strax efter målet, komma på att vi hade en av Nordeuropas nickstarkaste par längst framme, varpå vi singlade in bollar i straffområdet från alla möjliga och omöjliga vinklar och vrår.
Det fungerade ypperligt. Assyriskas mittbackspar förlorade duell på duell, blev rädda - även om den ena, Mohammed Mbye, såg ut som en sån som inte är rädd för något, någonsin - och föll ner vilket gav vårt mittfält initiativet.
1-1-målet före paus var så klart viktigt. Sliper får bollen på högerkanten, håller sin vana trogen i bollen och tittar efter överlapp, ser att Hannes kommer likt ett skenande expresståg längsmed högerflanken och petar bollen i djupled. Hannes springer med sig bollen snett inåt, når kortlinjen och spelar bollen snett inåt bakåt dit Robban löpt.
Robban slår hål, bollen tar någonstans på hans vindsnabba kropp och studsar upp. Robban får en klack på bollen som går parallellt med mållinjen innan Nuri Mustafi kan stänka dit sitt tredje seriemål för året och även det tredje sedan han huserade i någon diffus klubb som hette FC Popa.
Vi gjorde sedan två mål till innan pausvilan - men båda dömdes bort. Walles returnick för offside för offside - tveksamt? - och Jonsons hörnnick för... ja, fan vet?
Frågan vi måste ställa oss är - borde man få döma fotboll om man har tatuerat hela armarna?
Andra halvlek är det vi som har övertaget. De långa, rädda bollarna från backlinjen är ett minne blott. Vi spelar in via mittfältet, ut på kanten igen och fortsätter komma till många inlägg. Om vi inte hittar någon lösning från backlinjen så tar vi bollen och driver den framåt. Som Jonson...
... jag såg att han fick en tvåa i betyg av ST, men jag tyckte att Jonson var fantastiskt bra igår. Kanske bäst av alla de blåa. Han är inte så stor och grov - han är ingen Brink, till och med sju kilo lättare än en Löfgren - men han gottgör det med att vara först in i situationerna, kliva framför anfallaren och nypa bollen. Dessutom drev han upp bollen med fart och bestämdhet när läget och ytorna fanns.
Näe, orsaken till att jag ville skriva en matchtext var att folk som inte såg matchen skulle veta att Jonson inte skulle ha en tvåa, motsvarande godkänt, i betyg.
Brinken - även han fick en snålsparad tvåa - var också bra. Riktigt bra och stabil. Han vann ju sin vana trogen, till skillnad från sina kollegor i Assyriska, allt på skallen. Även när Aris hörna dök ner i sjuttiosjunde minuten. Den väldige norrmannen sa till tidningen att det var tillfälligheter att han råkat tryckt in fyra mål i år.
Det är det så klart inte. Brinken bestämmer sig för att "den här bollen är min" och med sina dryga nittio kilo, sin rakade skalle och nordnorska envishet - vem ska stoppa honom?
2-1, men matchen är inte stängd. Vi fortsätter att pressa högt, jag förbannar från min läktarplats flera spelare som började skenlöpa i press mot Assyriskas backlinje med bara några minuter kvar av matchen. Gott med hög press på hemmaplan, men vid uddamålsledning med några få minuter kvar hade jag hellre sett att vi legat lågt - åh, så lågt - och bara försvarat vår ledning med att skalla bort bollar med våra många långa, skalliga nickspecialister.
Nu blev det istället nära på omställningslägen som Assyriska kunde hota i. Men som tur var faller det sig ofta så att medelhavsfostrade spelare tappar humöret vid underläge - så även med Ceyhun Eris. Han tappade ut någon boll, misslyckades med en enda passning - och sedan var han inte sig själv längre.
Som tur var. Det kan vara en av de bästa spelare som någonsin satt sin fot i Superettan.
Nu behövde vi inte sitta som på nålar ända in till målsnöret, som tur var.
... och här vill jag bara sticka in med ett litet stickspår. Fan ta er som åkte i åttiosjätte minuten när vi är i 2-1-ledning. Ni har suttit ner och tittat på fotboll i åttiosex minuter - men när det ska avgöras under fem minuter, då går ni för att komma först till Emhartutfarten. Det är ren och skär idioti och jag är glad att ni bestraffades.
För bestraffades, det gjorde ni. Emil Forsberg gjorde sitt första mål på hemmaplan - sitt första spelmål i Superettan - och... ja, han kunde inte ha gjort det på många bättre sätt.
Foppa gick vänster, Stefan Batan gick vänster. Foppa gick höger, Stefan Batan fullbordade sin katastrofala insats genom att fortsätta vänster. Foppa kommer ner till kortlinjen. Foppa skjuter. Foppa dunkar bollen rätt upp i undersidan ribban och ner i mål.
Aldrig har väl 2211... näe, okej då, några färre då vissa gått och varmkört bilen... Sundsvallsbor exploderat upp ur sina stolar samtidigt.
3-1 och det roligaste, jämte Foppas mål, var att vi långa stunder spelade den fotboll vi kan spela, rullade den boll vi kan rulla och nyttjade de styrkor vi bör nyttja. Jag har suttit och sett hela veckans träningar från sidan - och jag har noterat för mig själv vilken fart det faktiskt är på spelmomenten. Hur snabbt alla beslut tas, hur bra alla spelare är individuellt - hur få Superettanlag som lär ha den där farten på sina spel på träningen.
Igår fick vi ut mycket av det under de sista sextio minutrarna - och det var skönt att vi kunde göra det på hemmaplan.
Synd bara att inte fler än 2211 hade vett nog att följa matchen på plats. Det är i det närmaste skandalöst dåligt.
Some will win, some will lose
Some were born to sing the blues
Oh, the movie never ends
It goes on and on and on and on
Don't stop believin'
Hold on to that feelin'
grilla den,
Lyckades övertala min vän Sven att en utgång i Sundsvalls trassliga stad inte var något att satsa på en lördagkväll i juli.
Han blåste av sin planerade utekväll då jag dessutom lockade med en grillkväll av episka mått.
I Citygross kassa insåg att jag shoppat en middag för ett medelstort nordafrikanskt lands BNP. Men det blir lätt så när man fastnat för ett recept på laxsnittar i tidningen.
Men med facit i hand - när mina flinka tillagningsfingrar fått göra sitt - var det värt att flänga runt i den stora butiken på jakt efter kallrökt skinka, färskost och kallrökt lax.
Vart är cook-a-longen, undrar ni?
Don't flatter yourselves, säger jag och råder er att hålla er till isvattnet och blandfilen ett tag till.
Sven var nöjd vilket symboliseras av en erigerad tumme och ett leende.
Kött grillades det också. Colombiansk fläskfilé och halloumi lades på grillen och kompletterades av de nötigaste pommes som någonsin genmodifierats till fyrkantiga räfflor.
Lagom portion, dessutom.
Inget säger "det här var gott" som en bild på en ung man som formligen pular in en gaffellast så pass stor att bestickstålet gav vika.
Let's dance to Joy Division,
and celebrate the irony.
Everything is going wrong,
but we're so happy.
Han blåste av sin planerade utekväll då jag dessutom lockade med en grillkväll av episka mått.
I Citygross kassa insåg att jag shoppat en middag för ett medelstort nordafrikanskt lands BNP. Men det blir lätt så när man fastnat för ett recept på laxsnittar i tidningen.
Men med facit i hand - när mina flinka tillagningsfingrar fått göra sitt - var det värt att flänga runt i den stora butiken på jakt efter kallrökt skinka, färskost och kallrökt lax.
Vart är cook-a-longen, undrar ni?
Don't flatter yourselves, säger jag och råder er att hålla er till isvattnet och blandfilen ett tag till.
Sven var nöjd vilket symboliseras av en erigerad tumme och ett leende.
Kött grillades det också. Colombiansk fläskfilé och halloumi lades på grillen och kompletterades av de nötigaste pommes som någonsin genmodifierats till fyrkantiga räfflor.
Lagom portion, dessutom.
Inget säger "det här var gott" som en bild på en ung man som formligen pular in en gaffellast så pass stor att bestickstålet gav vika.
Let's dance to Joy Division,
and celebrate the irony.
Everything is going wrong,
but we're so happy.
me, you,
Vissa har det svårt.
Me, you, fuck, fuck?
Finns det intresse för en utvärdering av GIF Sundsvall-Assyriska, eller är man för sent ute?
Me, you, fuck, fuck?
Finns det intresse för en utvärdering av GIF Sundsvall-Assyriska, eller är man för sent ute?
Hör du ljudet av juli där utanför?
Sist vi sågs var det vinter och en meter snö
skön...t,
Foto: Therese Ny, Dagbladet.
"Det finns arbetsdagar och så finns det arbetsdagar", brukade Karl Marx säga till sina lärjungar innan han med ett pillemariskt leende fortsatte med att, "och några av de bättre är förstås när man får sitta på ett solbadande torg och tillbakalutat titta på beachvolleyboll".
Det blir ju inte sämre av att de två grabbarna på bilden, Stefan Struvert (t.v.) och Johan Ström, börjar sin citatström med att förklara att de innan de kom till Sundsvall aldrig vunnit en enda match på touren och att de nu ska möta Björn Berg och Simon Dahl - OS-niorna från Aten - i semifinalen och konstaterar:
- Jag får bjuda ut Simon på en rejäl barrunda ikväll så är han inte så kaxig imorgon.
Då är det inga problem att skriva texter, inte ens för en trasslig skribent som undertecknad.
"Solen sken när Struvert och Ström gick till semifinal". Givnare vinkel får man leta länge efter.
Jag höll på att be Therese om att slänga iväg en ruta på mig där jag satt med mitt block och min penna och solbadade på läktaren, men kom på bättre tankar. Dels för att det var mycket folk där - inte som när jag bad om att få en ruta på mig som dressyrreporter då bara jag själv, en dressyrtjej och en best till dressyrkrake var närvarande.
Det är nämligen aldrig bra att uttrycka sig i termer som "det är till bloggen" när man rör sig i civiliserade kretsar.
Nu vet jag i och för sig inte hur pass civiliserade kretsarna som rörde sig runt beachvolleyplanen var. Vuxna män glömde bort att de var på torget, eller så har de inte fått lära sig grunderna i vår civiliserade kultur - för de satt nämligen på läktarna i bar överkropp, vilket torde innebära en straffsats på endera stening eller gatlopp.
Fick in en handfull fler texter i tidningen, bland annat Bosse Eklöfs krönika. Första gången jag ringde den gode Bo, för några år sedan, var han väldigt inåtvänd och sa inte ett ord i onödan vilket gjorde det väldigt svårt att få ihop någon vettig krönika för hans räkning. Men nu... han är faktiskt ganska bra på att uttrycka sig, den gode Bo, även om det är ofta man hör samma formuleringar. Som när han kör en riktig höjdarhäst för en gångs skull:
"Hä ä ju som å kliva ur folkvagnen och sätta sig i en BMW".
Eller när man frågar hur lunchstyrningarna på Oviken för en fyra-fem timmar sedan har gått:
"Näe, det var inge bra alls. Hästarna var så dåliga att de nog inte kommit i mål än".
Efter jobbet hämtade jag upp Sven, styrde familjens Mazda ner mot staden och avnjöt någon timme med bättre musik ute på Stadshusets veranda under den lysande fredagsklubben Friday I'm in Love, där alla som gillar riktig musik samlas.
... synd bara att många ska se så konstiga ut.
Men det var trevligt. Jag, Sven och Mask började prata med en trio norrmän som frågade ifall det var ledigt vid vårt bord. Därefter slog de sig ner med varsin drink - och satt under tystnad, stirrandes rakt framåt i över trettio minuter.
Så skulle vi inte ha det, bestämde jag och drog igång konversationen. För i krogen i Sverige - där pratar alla med varandra.
... eller?
Norskarna gjorde mig medveten om att en pizza kostar 190 norska (varpå jag började prata arbetslöner räknat i pizzor ett tag) samt att jag är väldigt dålig på att förstå riktigt bred norska. Jag blev arg och menade på att de fortfarande borde ha svenska språket som ämne i sitt skolväsen så att vi kan kommunicera.
Henke Sjöberg var tillbaka i staden efter tre månader på stränder, i städer, på barer och på barer i Oceanien. Och trots att han kom hem samma dag, jetlaggad som en pingvinkrake på Nordpolen, var det ingen skräll att återse honom på Stadshuset.
När Mask och Sven var nöjda och belåtna styrde jag familjens Mazda hemöver.
Och idag, "idag är en sån dag man skulle vilja ligga på en brygga i Sidsjön, stiga ner i vattnet, stanna upp, blunda, lyssna på en svärm trollsländor som leker jagis och sedan bara låta urinblåsan göra sitt tills badbyxan är alldeles varm i kontrast till det kalla blå", som Ernst Kirchsteiger faktiskt hade kunnat säga.
And if you think love will come towards you,
like a warm summerbreeze,
you've got your head among the clouds and you will never be free.
You'll spend, many nights alone.
I know.
hela världens hunger är samlad i mee-eeeee-eeej,
Samma sak som igår.
Skulle gärna bjuda på något innan natten faller, men just nu har jag så mycket att stå i att jag inte ens hinner äta.
Anna-Karin Kammerling har nämligen gjort sensationell comeback och vann genast 50 meter fjäril på SM.
... eller?
Dom som skriver ljuger,
allt är tvärtom.
Skulle gärna bjuda på något innan natten faller, men just nu har jag så mycket att stå i att jag inte ens hinner äta.
Anna-Karin Kammerling har nämligen gjort sensationell comeback och vann genast 50 meter fjäril på SM.
... eller?
Dom som skriver ljuger,
allt är tvärtom.
finn en ny länk,
Klicka upp den där bilden och studera noga. Det är GIF Sundsvall.se och det är en ny länk som letat sig in.
Ja, leta på bara.
Jo, den finns där.
Jo, jag lovar. Leta vidare.
Så. Ja, precis. Där, ja.
pirkt.blogg.se, denna stolta portal, har Lars "Laslo Målvakt" Sjölund lagt in en liten, liten, liten blänkare till från den officiella hemsidan.
"Laslo Målvakt" kom fram under träningen, medan jag låg och stretchade, och berättade om att han tänkte lägga in en länk. Funderade på hur den skulle se ut och vad det skulle stå. Jag gav inte så mycket respons utan tyckte bara att det lät bra. Länka på.
Hade jag varit med i en tecknad serie hade mina vanligtvis trassligt blågröna ögonglober bytts ut till dollartecken. Jag såg min ekonomiska framtid vara tryggad. Jag såg den stora länken längst upp, centralt på sidan. Den som den stora pöbeln klickar sig in på dagligdags. Den som får besökssiffrorna att skjuta i höjden. Besökssiffrorna som får annonsörerna att ställa sig i långa köer. Annonsörerna som får slantarna att staplas på hög i min pengabinge. Jag tänker mig nytryckta visitkort med texten "Erik Löfgren, proffsbloggare".
Jag fick... det här:
En... besöksminskning.
Vilken flopp.
Brinn pengar, brinn.
Jag vet att du är värd någonting.
trött som döden, sommarns långa dar är varma i år,
Lätt jogg och fotledsövningar.
Lunch på stan och beachvolleykik med Ekbek.
Bålstyrka med Pelle "Pim-Pim".
Därefter klev man omgående på ett sextimmarsskift på Dagbladets stolta.
Inledde arbetskvällen med en pizzabuffé på casinot i jobbets after-work-regi. Jo, jo - vissa kliver faktiskt av skift när andra stackars satar kliver på. De stackare det är allra mest synd om är de som kliver på när andra kliver av - trots att de som kliver på egentligen klev på sin arbetsdag 08.30.
Enklare uttryckt; mig är det synd om.
Pizzabuffén, som enligt uppgift gick loss på dryga åttio svenska, var så där. Lite rinniga, lite tunna - men mozarellaosten var äkta.
Om jobbkvällen, som blev väldigt intensiv och krävande, ska jag inte skriva så mycket.
Jag tänker bara dra för er min hederskodex som journalist:
Jag blir inte särskilt upprörd om du snor mina texter och publicerar de som dina.
Jag blir inte särskilt upprörd om jag inte får byline på en artikel.
Jag blir inte särskilt upprörd om du kortar, småkorrigerar eller kanske helt skriver om mina krönikor.
Men en sak blir jag upprörd över:
När du som medarbetare har varit ute på en motocrosstävling hela eftermiddagen, kommit hem och skrivit ur dig två bottnar...
... men sen lämnat huvudtexten till mig att skriva.
Det är det i min bok det absolut värsta man kan göra mot mig.
Texten blev nog det trassligaste som lämnats in sedan kungen skulle signera ett Max-kvitto klockan 04.28 på Nobelmiddagsnatten -04. Men vad skulle jag göra?
Jag hade inte varit på plats. Ingen lokal förmåga placerade sig i topp. Jag hade inga resultatlistor.
Och sporten - den var motocross.
Eller... jag vill också säga att jag tycker att det är trevligt när folk man inte sett tidigare på jobbet kommer och tar i hand och hälsar, som på pizzaätningen idag. Jag har smygit runt på redaktionen med jämna mellanrum i ett par år nu och kan inte mer än en handfull namn. Det är lite tråkigt.
... okej, nu minns jag ju inte vad de som hälsade idag hette heller. Man är ju alltid för fokuserad på att försöka göra ett så gott intryck själv vid handskakningar och hälsningar. Vad de säger och gör hamnar i andra tredje fjärde femte hand.
Nu ska jag, efter dubbla träningar och sex timmars stressigt arbete, somna lika värdigt som ett klubbat sjölejon.
Den fria viljan var vår tonårsdröm Men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn
årets dyraste tårta,
"Ååeuh, nya skeour", utropar Billy Berntsson på klingande skånska när man entrar omklädningsrummet i sina skinande nya, gråa Converse.
Trevligt att någon noterar att man köpt sitt nya par skor för året.
Men det var inte allt Billy Berntsson skulle notera denna förmiddag.
Nej. Det var nämligen Freddy got Fingereds födelsedag idag och han berättade glatt att han hade med sig tårta dagen till ära.
Kanske för att vara snäll. Kanske för att fira. Men allra troligast för att han måste.
Sådana är reglerna. Har man inte med sig tårta till på sin födelsedag, eller de nästföljande två träningsdagarna, så får man böta.
Och samtidigt som Freddy got Fingereds födelsedagstårta kom på tal tändes det någon liten skånsk gaslampa i Billys rakade huvud.
"Pearkt, haur inte deau feyllt åur nyess?"
Jag stelnar till. Minns här att jag minsann aldrig kom med någon tårta förra fredagen som jag utlovat. Den där jävla Gatufesten kom emellan.
"Hade deu teåurta med daj?"
Det blir ett visst liv. Någon menar att jag hade tårta med mig, många fler skiner upp i "Jag har vunnit femtio miljoner kronor på Lotto"-leenden och menar bestämt att jag inte har det.
Och "nej", säger jag besviket, "det hade jag fan inte".
Det var den julilönen det.
Vet ni vad en missad födelsedagstårta ligger på bötesmässigt inom den slutna kretsen i GIF Sundsvalls omklädningsrum?
Okej om du kommer för sent till en träning. Om du försover dig på morgonen och är sen till frukosten. Det är hundra kronor.
Okej om du kommer för sent till matchgenomgången på matchdagen. Det är två hundra kronor.
Okej om du tar en onödig varning på tävlingsmatch för snack mot domare, bortsparkning av bollar och så vidare. Det är även det två hundra kronor.
Men låt fan, djävulen och Voldemort ta dig om du glömmer att köpa en tårta. Det kostar nämligen fyra hundra kronor.
Walle var riktigt kokande över att någon bötfällt honom på en femtiolapp för att ett par av hans fotbollsskor stått framme istället för legat i hans skolåda. Han började peka på det ena och det andra, skulle kontrabötfälla för det ena och det andra. Brinken skrattade och tyckte att det var bra. Han kände igen sig från Lyn, där allt kostade pengar - till och med att åka på en tunnel i kvadraten.
Gärna ett sånt klimat. Nu har jag bidragit med en genomsnittlig boliviansk årslön genom ett par tre förseningar och den här jävla glömda tårtan. Jag har betalat min del till lagkassan och ska vi få till någon brakfest efter säsongen så ska alla andra också betala sin del av kakan.
Fyra hundra spänn... Hade jag fått böter för när jag drog en fräckis och struntade i att betala för de fyrtio minuter före sex som jag stod utanför Dagbladet senare under kvällen - då hade jag tagit självmord och därefter skändat min egen penningtömda kropp.
Trevligt att någon noterar att man köpt sitt nya par skor för året.
Men det var inte allt Billy Berntsson skulle notera denna förmiddag.
Nej. Det var nämligen Freddy got Fingereds födelsedag idag och han berättade glatt att han hade med sig tårta dagen till ära.
Kanske för att vara snäll. Kanske för att fira. Men allra troligast för att han måste.
Sådana är reglerna. Har man inte med sig tårta till på sin födelsedag, eller de nästföljande två träningsdagarna, så får man böta.
Och samtidigt som Freddy got Fingereds födelsedagstårta kom på tal tändes det någon liten skånsk gaslampa i Billys rakade huvud.
"Pearkt, haur inte deau feyllt åur nyess?"
Jag stelnar till. Minns här att jag minsann aldrig kom med någon tårta förra fredagen som jag utlovat. Den där jävla Gatufesten kom emellan.
"Hade deu teåurta med daj?"
Det blir ett visst liv. Någon menar att jag hade tårta med mig, många fler skiner upp i "Jag har vunnit femtio miljoner kronor på Lotto"-leenden och menar bestämt att jag inte har det.
Och "nej", säger jag besviket, "det hade jag fan inte".
Det var den julilönen det.
Vet ni vad en missad födelsedagstårta ligger på bötesmässigt inom den slutna kretsen i GIF Sundsvalls omklädningsrum?
Okej om du kommer för sent till en träning. Om du försover dig på morgonen och är sen till frukosten. Det är hundra kronor.
Okej om du kommer för sent till matchgenomgången på matchdagen. Det är två hundra kronor.
Okej om du tar en onödig varning på tävlingsmatch för snack mot domare, bortsparkning av bollar och så vidare. Det är även det två hundra kronor.
Men låt fan, djävulen och Voldemort ta dig om du glömmer att köpa en tårta. Det kostar nämligen fyra hundra kronor.
Walle var riktigt kokande över att någon bötfällt honom på en femtiolapp för att ett par av hans fotbollsskor stått framme istället för legat i hans skolåda. Han började peka på det ena och det andra, skulle kontrabötfälla för det ena och det andra. Brinken skrattade och tyckte att det var bra. Han kände igen sig från Lyn, där allt kostade pengar - till och med att åka på en tunnel i kvadraten.
Gärna ett sånt klimat. Nu har jag bidragit med en genomsnittlig boliviansk årslön genom ett par tre förseningar och den här jävla glömda tårtan. Jag har betalat min del till lagkassan och ska vi få till någon brakfest efter säsongen så ska alla andra också betala sin del av kakan.
Fyra hundra spänn... Hade jag fått böter för när jag drog en fräckis och struntade i att betala för de fyrtio minuter före sex som jag stod utanför Dagbladet senare under kvällen - då hade jag tagit självmord och därefter skändat min egen penningtömda kropp.
Begåvade små barn i stadens kör Dom sjunger tindrande servilt så alla hör Dom sjunger sånger om ett ljus i vintertid, medan Mammon i sin svid drillar dig besatt tills du står naken.
comin' up,
Jag har så mycket att skriva.
Och så ofantligt lite tid. Det är så när man flänger mellan två jobb.
Vi hörs inatt.
Sundown, yellow moon, I replay the past
I know every scene by heart, they all went by so fast
If she’s passin’ back this way, I'm not that hard to find
Tell her she can look me up if she's got the time
Och så ofantligt lite tid. Det är så när man flänger mellan två jobb.
Vi hörs inatt.
Sundown, yellow moon, I replay the past
I know every scene by heart, they all went by so fast
If she’s passin’ back this way, I'm not that hard to find
Tell her she can look me up if she's got the time
jocke med kniven,
Platsen gör dig vacker,
är du glad?
solen sken när tant blev arg,
En förhandsartikel på beachvolleytouren som våldsgästar staden i dagarna tre, det var vad jag lyckades åstadkomma av detta arbetspass.
Jag brukar ofta driva om att jag vinklar alla mina texter på att solen sken, att det var molnigt eller att regnet föll.
Den här gången är det inte ens ett skämt.
Jag menar... det är inte första gången de fyller stenstaden med en handfull lastbilsflak av finkorning sand. Det är tredj...
... vad sjukt det här är. Just när jag skulle skriva här att det var för tredje gången beachvolleyspektaklet var i stan så minns jag att jag skrivit detta faktum även i ingressen i min text - samt att jag inte kollat upp detta så där jätteordentligt.
Full panik, pulshöjning, ett antal hastiga googlingar, och några genomskumningar av ett koppel diffusa sidor senare så kunde jag andas ut. Jag hade, förmodligen fog, för min ingress. Enligt all logik ska det här iste-sponsrade jippot ha varit i stan två gånger tidigare.
Förstår ni den nojan? Jag vet ju att ingen kommer att läsa en beachvolleytext ändå.
Folk tittar på rubriken, ser att det är sand och nät på bilden, utropar "åh, beachvolley!" tyst för sig själv. Studerar bilden noggrannare för att se ifall den innehåller några smäckra damer i minimala bikinidelar. Ser att det inte gör det och bläddrar vidare.
Ändå nojar jag.
Jag borde så klart ha vinklat på något annat än "solen sken när beachvolleyn kom till stan". Det borde jag alltid, men det är ju så enkelt att ta till den gamla vädervinkeln som de flesta stora journalister använt sig av på sin klättring uppåt.
Jag borde ha vinklat på att hela turneringen, hela folkfesten, kanske hela touren kommer att stängas ner. Slås igen.
När jag stod och pratade med projektledaren Isabella kom nämligen en dam i övre medelåldern fram till oss.
Hon undrade vad de där ligisterna i äppelknyckarbyxor ställt till med för scen utanför hennes stadshus.
"Jag kommer inte in i mitt stadshus", påvisade tant.
Isabella förklarade att de fått tillstånd att placera en beachvolleyplan med tillhörande läktare på torget. Och det var väl ganska självklart. Jag menar... några hundratals ton sand är inget man tar med sig till centrum från Tranviken i badbyxorna, direkt.
Men tant propsade för att de skulle flytta på sig. Eller, inte flytta helt; bara några meter behövde de flytta den hundratals ton tunga sanden och läktaren i några tiotal ton armerat stål.
Gott så. "Solen sken när tant blev arg", det hade varit vinkeln för en riktig journalist det.
Väl inne på redaktionen igen smaskade man i sig en Coffee House-sallad, fullt godkänd bortsett från det faktum att de giriga rackarna bytt ut Philadelphian till brödet med Lätta-smör. Därefter var det inte många sekunder man kunde sitta tillbakalutad i sin stol. Ja, inte för att det var mycket att göra - utan för att jag bränt min rygg något ordentligt.
... Lätta? Vem fan brer det på sin smörgås annat än under pistolhot? Extrasaltat Bregott, där snackar vi smör.
Jag hann med att besöka ryggkliniken imorse och genskjuta lite laser på min vänsterfot. Känns mindre och mindre när jag går, och svullnaden är på väg ner. Får se om här kan bli någon fotbollsträning imorgon.
... följetongen kanske går att följa på ST:s sportsidor?
Erik Löfgrens fotled är på bättringsvägen. GIF Sundsvalls läkarteam arbetar frenetiskt med skadan och mittbacken går nu en match mot klockan för att hinna bli spelklar till lördagens match mot Assyriska.
- Det är väldigt viktigt att han hinner tillbaka till matchen. Det hade ju sett dumt ut att bara ställa upp med sex avbytare i en Superettamatch. Vi behöver en sjundeavbytare, säger en källa inom GIF.
En livslögn att dö för
Det är läggdags
För skämten
Det är allvar
i år…
Jag brukar ofta driva om att jag vinklar alla mina texter på att solen sken, att det var molnigt eller att regnet föll.
Den här gången är det inte ens ett skämt.
Jag menar... det är inte första gången de fyller stenstaden med en handfull lastbilsflak av finkorning sand. Det är tredj...
... vad sjukt det här är. Just när jag skulle skriva här att det var för tredje gången beachvolleyspektaklet var i stan så minns jag att jag skrivit detta faktum även i ingressen i min text - samt att jag inte kollat upp detta så där jätteordentligt.
Full panik, pulshöjning, ett antal hastiga googlingar, och några genomskumningar av ett koppel diffusa sidor senare så kunde jag andas ut. Jag hade, förmodligen fog, för min ingress. Enligt all logik ska det här iste-sponsrade jippot ha varit i stan två gånger tidigare.
Förstår ni den nojan? Jag vet ju att ingen kommer att läsa en beachvolleytext ändå.
Folk tittar på rubriken, ser att det är sand och nät på bilden, utropar "åh, beachvolley!" tyst för sig själv. Studerar bilden noggrannare för att se ifall den innehåller några smäckra damer i minimala bikinidelar. Ser att det inte gör det och bläddrar vidare.
Ändå nojar jag.
Jag borde så klart ha vinklat på något annat än "solen sken när beachvolleyn kom till stan". Det borde jag alltid, men det är ju så enkelt att ta till den gamla vädervinkeln som de flesta stora journalister använt sig av på sin klättring uppåt.
Jag borde ha vinklat på att hela turneringen, hela folkfesten, kanske hela touren kommer att stängas ner. Slås igen.
När jag stod och pratade med projektledaren Isabella kom nämligen en dam i övre medelåldern fram till oss.
Hon undrade vad de där ligisterna i äppelknyckarbyxor ställt till med för scen utanför hennes stadshus.
"Jag kommer inte in i mitt stadshus", påvisade tant.
Isabella förklarade att de fått tillstånd att placera en beachvolleyplan med tillhörande läktare på torget. Och det var väl ganska självklart. Jag menar... några hundratals ton sand är inget man tar med sig till centrum från Tranviken i badbyxorna, direkt.
Men tant propsade för att de skulle flytta på sig. Eller, inte flytta helt; bara några meter behövde de flytta den hundratals ton tunga sanden och läktaren i några tiotal ton armerat stål.
Gott så. "Solen sken när tant blev arg", det hade varit vinkeln för en riktig journalist det.
Väl inne på redaktionen igen smaskade man i sig en Coffee House-sallad, fullt godkänd bortsett från det faktum att de giriga rackarna bytt ut Philadelphian till brödet med Lätta-smör. Därefter var det inte många sekunder man kunde sitta tillbakalutad i sin stol. Ja, inte för att det var mycket att göra - utan för att jag bränt min rygg något ordentligt.
... Lätta? Vem fan brer det på sin smörgås annat än under pistolhot? Extrasaltat Bregott, där snackar vi smör.
Jag hann med att besöka ryggkliniken imorse och genskjuta lite laser på min vänsterfot. Känns mindre och mindre när jag går, och svullnaden är på väg ner. Får se om här kan bli någon fotbollsträning imorgon.
... följetongen kanske går att följa på ST:s sportsidor?
Erik Löfgrens fotled är på bättringsvägen. GIF Sundsvalls läkarteam arbetar frenetiskt med skadan och mittbacken går nu en match mot klockan för att hinna bli spelklar till lördagens match mot Assyriska.
- Det är väldigt viktigt att han hinner tillbaka till matchen. Det hade ju sett dumt ut att bara ställa upp med sex avbytare i en Superettamatch. Vi behöver en sjundeavbytare, säger en källa inom GIF.
En livslögn att dö för
Det är läggdags
För skämten
Det är allvar
i år…
nöten,
Eftersom jag inte har ork att masa mig till Vinnarhålet för inlämning av en V64-rad till kvällens jackpottomgång så kan ni vara alldeles säkra på att det här är den rätta raden i afton:
Avd 1: 2, 4, 7, 8, 9, 11.
Avd 2: 2, 3, 7, 9, 10, 11.
Avd 3: 4, 7, 10.
Avd 4: 8 Ghastly Face.
Avd 5: 8 Staro Dow Jones.
Avd 6: 7 Belinda Sign.
Det hade nämligen varit ovanstående rad undertecknad chanslämnat in för 108 kronor i jakten på de stora guldsäckarna.
Mycket nöje för slantarna mina, gott folk.
Det finns dom som tror på gud,
och dom som ägnar sig åt spel.
Avd 1: 2, 4, 7, 8, 9, 11.
Avd 2: 2, 3, 7, 9, 10, 11.
Avd 3: 4, 7, 10.
Avd 4: 8 Ghastly Face.
Avd 5: 8 Staro Dow Jones.
Avd 6: 7 Belinda Sign.
Det hade nämligen varit ovanstående rad undertecknad chanslämnat in för 108 kronor i jakten på de stora guldsäckarna.
Mycket nöje för slantarna mina, gott folk.
Det finns dom som tror på gud,
och dom som ägnar sig åt spel.
dagbladet,
Fick avbryta solstekandet och badandet på Tranviken redan vid tvåsnåret idag. Jag hade nämligen skrivit upp mig - någon gång i maj, inte ont anande att Sverige och Sundsvall skulle förvandlas till Östtimors solkust i mitten av juli - för jobb på Dagbladets stolta redaktion.
Ramlade in och fick omgående höra att den stolta redaktionen förlorat prestigekampen mot ST på beachvolleybollplanen i stenstaden.
Jag frågade upprört vilka som deltagit i den tunga förlusten.
Lund drog laget och hade José Pekerman, Argentinas gamle förbundskapten i fotboll, suttit här på redaktionen i det läget hade han sagt följande:
"Ni vill att vi ska spela med Oskar Lund, Martin Nygren, Lukas Sahlin och Tobias Jonsson på plan samtidigt? Ni vill inte se beachvolleyboll, ni vill se Snövit och de sju dvärgarna".
Min längd, spänst, fingerfärdighet och rutin från alla dagar på Tranviken saknades på grund av min stukade fot. Det kan oödmjukt uttryckt varit skillnaden mellan vinst och förlust i tresettaren.
Dessutom saknade Dagbladet sin sportchef Fredrik Söderberg, som förvisso inte heller är särskilt lång, men som känns som en spelartyp som hade rivit ner nät, smashat tjejers näsor blodiga och puttat ner domare från dess podie bara för att få vinna över ST.
... och såna behövs verkligen, speciellt när spelare som Oskar Lund inte bär upp sitt hårband med tillräcklig teknik och flärd.
Som en bok man bara skriver
när man har slösat varje ord
Om meningslösa självklarheter, meningslösa, meningslösa
Ramlade in och fick omgående höra att den stolta redaktionen förlorat prestigekampen mot ST på beachvolleybollplanen i stenstaden.
Jag frågade upprört vilka som deltagit i den tunga förlusten.
Lund drog laget och hade José Pekerman, Argentinas gamle förbundskapten i fotboll, suttit här på redaktionen i det läget hade han sagt följande:
"Ni vill att vi ska spela med Oskar Lund, Martin Nygren, Lukas Sahlin och Tobias Jonsson på plan samtidigt? Ni vill inte se beachvolleyboll, ni vill se Snövit och de sju dvärgarna".
Min längd, spänst, fingerfärdighet och rutin från alla dagar på Tranviken saknades på grund av min stukade fot. Det kan oödmjukt uttryckt varit skillnaden mellan vinst och förlust i tresettaren.
Dessutom saknade Dagbladet sin sportchef Fredrik Söderberg, som förvisso inte heller är särskilt lång, men som känns som en spelartyp som hade rivit ner nät, smashat tjejers näsor blodiga och puttat ner domare från dess podie bara för att få vinna över ST.
... och såna behövs verkligen, speciellt när spelare som Oskar Lund inte bär upp sitt hårband med tillräcklig teknik och flärd.
Som en bok man bara skriver
när man har slösat varje ord
Om meningslösa självklarheter, meningslösa, meningslösa
carbonara,
Lyckades sno ihop en spaghettitallrik med carbonarasås under kvällen.
Inte det enklaste, ska ni veta. Hade det här varit en satsande blogg hade vi kunnat bjuda på en cookalong för att utbilda pöbeln.
Nu kan jag bara konstatera att trots att det är trettio grader ute så går inte tjälen ur den frusna byttan med carbonarasås utan att man tvingas ge den en handfull minutslånga mörsare med microvågsugnen.
Den långa uppvärmningstiden på carbonarasåsen gjorde att det blev svårt med tajmingen. Pastan blev al dente-kokt långt innan tjälen gått ur skinksåsen.
Men halvljummet eller ej - föda fick vi i oss till slut, och det är ju det viktiga i vårt jägarsamhälle.
Och framför allt - vi fick dra på Johnossi på högsta volym i högtalarsystemet och sjunga falskt, dansa i otakt och veva med spaghettislevar och durkslag i ren eufori. Det är, oavsett vad Ernst eller Gordon Ramsey säger, det vitala i matlagningen.
Johnossi hade jag jävligt gärna sett på lördagens Gatufest...
... men Dalkurd tar inte tre poäng av sig själva. De ska ha ett Östersundslag med en underpresterande GIF-back emot sig, också.
AIK besegrade furstendömet Luxenburgs regerande mästare med 1-0 på hemmaplan.
Ett litet, litet, minimalt myrsteg för svensk klubbfotboll.
Ett stort steg för IFK Sundsvall. Pontus Engblom gjorde nämligen målet. Det var inte vackert, men det var likafullt ett Champions League-mål.
Hann med såväl en längre promenad - efter fyrtio minuters ensam vandring i tystnad, där det största glädjemomentet var att slänga sin vattenflaska upp i luften och sedan fånga den, kom jag på att jag har Spotify i mobilen - som ett kvällsmål med Martinsson där det snackades skit om allt mellan högt och lågt, brett och smalt, Sundsvall Hockeys och klassdamer.
Det blev inga recensioner av någon konsert från Gatufesten här på pirkt.blogg.se. Det var lite synd.
Men jag kan säga som jag sa till Ompa, som själv nog spelat på Gatufesten om han inte själv stoppat sin debutsingel "Destination Ompaland" från att spelas in, på Krunegård-spelningen medan han drog av klasslåt efter klasslåt.
"Det här är hans bästa låt".
"Det här är hans näst bästa låt".
"Det här är hans tredje bästa låt".
Gissningar?
Facit:
Ibland gör man rätt ibland gör man fel.
Samma nätter väntar alla.
Den som dör får se.
Inget snack.
I hela mitt liv har jag väntat på livet.
Jag har drömt om att ha en riktig dröm.
Inte det enklaste, ska ni veta. Hade det här varit en satsande blogg hade vi kunnat bjuda på en cookalong för att utbilda pöbeln.
Nu kan jag bara konstatera att trots att det är trettio grader ute så går inte tjälen ur den frusna byttan med carbonarasås utan att man tvingas ge den en handfull minutslånga mörsare med microvågsugnen.
Den långa uppvärmningstiden på carbonarasåsen gjorde att det blev svårt med tajmingen. Pastan blev al dente-kokt långt innan tjälen gått ur skinksåsen.
Men halvljummet eller ej - föda fick vi i oss till slut, och det är ju det viktiga i vårt jägarsamhälle.
Och framför allt - vi fick dra på Johnossi på högsta volym i högtalarsystemet och sjunga falskt, dansa i otakt och veva med spaghettislevar och durkslag i ren eufori. Det är, oavsett vad Ernst eller Gordon Ramsey säger, det vitala i matlagningen.
Johnossi hade jag jävligt gärna sett på lördagens Gatufest...
... men Dalkurd tar inte tre poäng av sig själva. De ska ha ett Östersundslag med en underpresterande GIF-back emot sig, också.
AIK besegrade furstendömet Luxenburgs regerande mästare med 1-0 på hemmaplan.
Ett litet, litet, minimalt myrsteg för svensk klubbfotboll.
Ett stort steg för IFK Sundsvall. Pontus Engblom gjorde nämligen målet. Det var inte vackert, men det var likafullt ett Champions League-mål.
Hann med såväl en längre promenad - efter fyrtio minuters ensam vandring i tystnad, där det största glädjemomentet var att slänga sin vattenflaska upp i luften och sedan fånga den, kom jag på att jag har Spotify i mobilen - som ett kvällsmål med Martinsson där det snackades skit om allt mellan högt och lågt, brett och smalt, Sundsvall Hockeys och klassdamer.
Det blev inga recensioner av någon konsert från Gatufesten här på pirkt.blogg.se. Det var lite synd.
Men jag kan säga som jag sa till Ompa, som själv nog spelat på Gatufesten om han inte själv stoppat sin debutsingel "Destination Ompaland" från att spelas in, på Krunegård-spelningen medan han drog av klasslåt efter klasslåt.
"Det här är hans bästa låt".
"Det här är hans näst bästa låt".
"Det här är hans tredje bästa låt".
Gissningar?
Facit:
Ibland gör man rätt ibland gör man fel.
Samma nätter väntar alla.
Den som dör får se.
Inget snack.
I hela mitt liv har jag väntat på livet.
Jag har drömt om att ha en riktig dröm.
födelsedagsfulöl,
Satt i brist på annat och läste familjesidorna i Dagbladet medan växelvis kylde och hettade upp vänsterfoten i solskenet på altanen.
Jag brukar inte läsa familjesidorna, men då och då stannar man väl till där om vad olika jubilarer har för sig.
Men det är så tråkigt. Allt är så tillrättalagt.
Göran gillar att fiska, läsa böcker och lyssna på musik.
Ja, det gör han säkert. Det är ju trevligt.
Men jag har aldrig läst om det som jag vet att de flesta arbetare längtar allra mest till under de långa veckodagarna.
Helgfyllorna. Aldrig har jag läst att en enda människa gillar att bli full på helgen. Att det är det bästa de vet.
Jag skulle vilja läsa följande:
Göran, 48, gillar att fiska, läsa böcker och lyssna på musik. Men mest av allt gillar han att läska sig ordentligt klappkanon på fredagskvällarna.
- Helgen måste ju firas efter en jobbig arbetsvecka, säger Göran som har en förkärlek till dansk fulöl. Han brukar genom kontakter köpa flera kartor dansk fulöl åt gången.
Smaken på drycken är inte det viktiga tycker Göran. Det viktiga är att bli full så att man har roligt.
- Jag brukar kolla hur mycket alkohol man får per krona på APK.se. Det är viktigast för mig, då är det prisvärt, berättar Göran.
Ofta brukar Göran dricka i samband med grillkvällar med grabbarna från jobbet.
- Men grillningen är inte så viktigt. Man slänger väl på någon kasslerbit och käkar lite potatissallad. Får man bara i sig tillräckligt många öl så blir det en festmåltid, säger Göran som stolt berättar att han brukar dricka femton-sexton öl en riktigt bra fredagskväll.
Det vore så mycket roligare. Och ärligare. För vem känner inte ett koppel med vänner som resonerar som Göran ovan.
Familjesidor kan dock vara roliga. Väldigt roliga.
Något säger mig att Nikos inte var kung på gymnasiet.
Jag har en dold talang som ingen här kan se.
Nu ska jag visa den för nån på TV3.
Vad var det nu vi sa? Vi skulle ändra allt.
Hur var det nu det var? När blev allt varmt så kallt?
Men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör. Och jag vill veta hur dom mår.
Och jag vill veta varför storstadskvinnor faller ner och dör. Är det nåt dom inte får?
Jag brukar inte läsa familjesidorna, men då och då stannar man väl till där om vad olika jubilarer har för sig.
Men det är så tråkigt. Allt är så tillrättalagt.
Göran gillar att fiska, läsa böcker och lyssna på musik.
Ja, det gör han säkert. Det är ju trevligt.
Men jag har aldrig läst om det som jag vet att de flesta arbetare längtar allra mest till under de långa veckodagarna.
Helgfyllorna. Aldrig har jag läst att en enda människa gillar att bli full på helgen. Att det är det bästa de vet.
Jag skulle vilja läsa följande:
Göran, 48, gillar att fiska, läsa böcker och lyssna på musik. Men mest av allt gillar han att läska sig ordentligt klappkanon på fredagskvällarna.
- Helgen måste ju firas efter en jobbig arbetsvecka, säger Göran som har en förkärlek till dansk fulöl. Han brukar genom kontakter köpa flera kartor dansk fulöl åt gången.
Smaken på drycken är inte det viktiga tycker Göran. Det viktiga är att bli full så att man har roligt.
- Jag brukar kolla hur mycket alkohol man får per krona på APK.se. Det är viktigast för mig, då är det prisvärt, berättar Göran.
Ofta brukar Göran dricka i samband med grillkvällar med grabbarna från jobbet.
- Men grillningen är inte så viktigt. Man slänger väl på någon kasslerbit och käkar lite potatissallad. Får man bara i sig tillräckligt många öl så blir det en festmåltid, säger Göran som stolt berättar att han brukar dricka femton-sexton öl en riktigt bra fredagskväll.
Det vore så mycket roligare. Och ärligare. För vem känner inte ett koppel med vänner som resonerar som Göran ovan.
Familjesidor kan dock vara roliga. Väldigt roliga.
Något säger mig att Nikos inte var kung på gymnasiet.
Jag har en dold talang som ingen här kan se.
Nu ska jag visa den för nån på TV3.
Vad var det nu vi sa? Vi skulle ändra allt.
Hur var det nu det var? När blev allt varmt så kallt?
Men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör. Och jag vill veta hur dom mår.
Och jag vill veta varför storstadskvinnor faller ner och dör. Är det nåt dom inte får?
blåställ på,
Idag kom man hem vid femsnåret och har massa disk, städning och matlagning att stå i hemmavid.
Låter nästan lite vuxet.
Och det kan inte vara bra.
Efter matchgenomgången från söndagens förlust mot Assyriska träffade jag naprapat Erika. Hon tittade, kände, vred lite och skeppade iväg mig till Golds stolta för rehabträning i den där jävla crosstrainer-apparaten. Det är roligare att se kokosolja torka på Bosse Petterssons bringa än att stå och trampa i den där maskinen framför något gammalt Smallville-avsnitt.
... nu var Lex Luthor och Clark ovänner igen... Jag kommer aldrig förstå den där intrigen. Om jag nu inte verkligen tankar ner och ser serien från början till slut. Men det verkar troligt att någon människa någonsin gjort eller skulle göra det frivilligt.
Jag körde en fyrtio minuter tillsammans med Mirza - ljumskproblem - innan vi vände åter. Laserbehandling väntade på IP och var crosstrainern tråkig så var den ändå inget mot att sitta i tio minuter och hålla en apparat mot foten. En apparat som inte gav ifrån sig några stötar, slag eller någonting annat som känns. Istället fem tusen tysta hertz som "får igång blodcirkulationen på cellnivå", enligt Erika. Sätt den mot foten, vänta på att den piper tre gånger, flytta den en aning i sidled, vänta på de tre pipen igen. Satan vad tråkigt.
Speciellt tråkigt då man såg vad de oskadade lirarna gjorde ute på planen:
Stort spel. Två lag. Mycket prestige. Mycket kamp. Många dueller. Mycket känslor. Precis som det ska vara, även om det någon gång kokade över rent känslomässigt.
De roligaste av träningar. Då vill man inte sitta inne med en apparat mot foten i och titta på en klocka.
Nåja. Nu ska jag ut i solen med en hink varmvatten och en hink fylld av is att doppa min svullna fot i, så att vi kommer tillbaka nån gång.
Fan, det värker, det ilar då och då.
Det känns ibland som om alla har förstått det utom jag.
Att världen står och pekar "stackars han som tror att livet är en dröm,
han borde ta ett jobb".
Låter nästan lite vuxet.
Och det kan inte vara bra.
Efter matchgenomgången från söndagens förlust mot Assyriska träffade jag naprapat Erika. Hon tittade, kände, vred lite och skeppade iväg mig till Golds stolta för rehabträning i den där jävla crosstrainer-apparaten. Det är roligare att se kokosolja torka på Bosse Petterssons bringa än att stå och trampa i den där maskinen framför något gammalt Smallville-avsnitt.
... nu var Lex Luthor och Clark ovänner igen... Jag kommer aldrig förstå den där intrigen. Om jag nu inte verkligen tankar ner och ser serien från början till slut. Men det verkar troligt att någon människa någonsin gjort eller skulle göra det frivilligt.
Jag körde en fyrtio minuter tillsammans med Mirza - ljumskproblem - innan vi vände åter. Laserbehandling väntade på IP och var crosstrainern tråkig så var den ändå inget mot att sitta i tio minuter och hålla en apparat mot foten. En apparat som inte gav ifrån sig några stötar, slag eller någonting annat som känns. Istället fem tusen tysta hertz som "får igång blodcirkulationen på cellnivå", enligt Erika. Sätt den mot foten, vänta på att den piper tre gånger, flytta den en aning i sidled, vänta på de tre pipen igen. Satan vad tråkigt.
Speciellt tråkigt då man såg vad de oskadade lirarna gjorde ute på planen:
Stort spel. Två lag. Mycket prestige. Mycket kamp. Många dueller. Mycket känslor. Precis som det ska vara, även om det någon gång kokade över rent känslomässigt.
De roligaste av träningar. Då vill man inte sitta inne med en apparat mot foten i och titta på en klocka.
Nåja. Nu ska jag ut i solen med en hink varmvatten och en hink fylld av is att doppa min svullna fot i, så att vi kommer tillbaka nån gång.
Fan, det värker, det ilar då och då.
Det känns ibland som om alla har förstått det utom jag.
Att världen står och pekar "stackars han som tror att livet är en dröm,
han borde ta ett jobb".
doppa,
Jag fick mig ett kvällsdopp till slut. När Mask slutat sitt skift på Coops stolta Birstabutik så hade dock kvällssolen gett upp, värmen likaså och allt som var kvar för oss var mygg, mörker och ett uppskattningsvis artongradigt vatten.
Men vi gjorde något av kvällskvisten. Sommaren är kort, sjöng en gång en jämtländsk trubadur och snart kommer vi sitta här med våra fyra nyanser av brunt, våra fallande löv och vår kyla - skolor kommer börja, tidiga mornar kommer radas upp och vi kommer att fråga oss "fan, gjorde vi något av de där trettiogradersdagarna i juli?".
Då vill man kunna svara sig själv att "ja, det gjorde vi". "Hela jävla dygnet tog vi tillvara på". Med den vetskapen kanske man kan överleva hösten och vintern.
Imorgon är det matchgenomgång - det närmaste jag kom att se något från matchen mot Assyriska var när Ludde körde om Rolle Engström i ST-bilen på vår väg hem till Sundsvall - klockan ett följt av träning vid tre.
När jag ska upp? Jo, halv åtta ska min syster skjutsas till sitt jobb.
Han sa: Jag har sett dig när du vandrar Varje kväll du tänker högt och viftar armar
dagens viktigaste besked,
Det var viktigt. Mycket viktigt.
GliAzzurrii - vem kan tänkas gömma sig bakom den pseudonymen, undrar ni?
Ja, jag är inte den som tänker hemlighålla vem som kom sist i GIF Sundsvalls egna liga på Drömelvan, för jag vet att jag själv fått utstå smädelser och hån ifall jag inte ryckt upp mig och lämnat sistaplatsen i den sista omgången:
Daniel Sliper är GliAzzurrii.
Och alla drömmer vi om lyckan,
som om livet blivit fel.
bilderbok,
Vilken dag, hörrni.
En sån dag som man hade velat tagit vara på ordentligt. Hade man varit en medelålders dam hade man velat ligga på en brygga i skärgården och matats citrondraperade räksnittar ur Ernst Kirschsteigers ludna nävar.
Hade man varit Erik Löfgren hade man kanske velat ligga ute på Tranviken.
Man hade, oavsett vad man är för filur, inte velat halta runt hela dagen likt en gammal reumatisk pensionär som dagen till ära råkat gjort i byxan.
Det brukar ta en kvart att promenera till staden. Idag tog det femtio minuter.
Jag gick inte på morgonträningen. Vänsterfoten värkte så till den milda grad att låg och vred mig i plågor i sänghalmen.
Promenaden till staden kom istället under eftermiddagen, efter det att jag läst lite i den halvlovande "Insidan" av Liam Norberg, då jag gick ner och genomförde ett litet rehabpass på Golds stolta gym.
Ett tips, gott folk: När det är knappa trettio grader ute, när solen steker och när du ska vandra i över en timme - välj då helst inte att bära en ljusgrå t-shirt.
Bilder i en blogg ger ett extremt mervärde till läsarskaran, har jag lärt mig. Som den här. Här ser ni min vänsterfot under ett kallbad. Notera isbitarna som flyter omkring. Kallbadet varvades med ett hett bad, allt på naprapat Erikas inrådan.
Klockan åtta. Kvällssol, fläskfilé och pommes chateau. Trevligt.
Hade man bara hittat en trevlig vän som varit sugen på att ta sig ett kvällsdopp vid någon av Sidsjöns förnämsta bryggor så hade vi kunnat summera en trevlig kväll. Klockan är nu tio och kvällssolen skiner tamefan fortfarande. Men istället drog folket här hemma på en splatterfilm av värsta märke...
... och det är inte min tekopp. Jag vill inte ha blod, inälvor och avhuggna lemmar i min tekopp. Inte alls. Däremot gärna både en och två skedar honung, tackar som frågar.
Samma nätter väntar alla,
utan dig är alla kalla.
Långa, mörka utan sömn,
du ligger med nån annan tönt.
En sån dag som man hade velat tagit vara på ordentligt. Hade man varit en medelålders dam hade man velat ligga på en brygga i skärgården och matats citrondraperade räksnittar ur Ernst Kirschsteigers ludna nävar.
Hade man varit Erik Löfgren hade man kanske velat ligga ute på Tranviken.
Man hade, oavsett vad man är för filur, inte velat halta runt hela dagen likt en gammal reumatisk pensionär som dagen till ära råkat gjort i byxan.
Det brukar ta en kvart att promenera till staden. Idag tog det femtio minuter.
Jag gick inte på morgonträningen. Vänsterfoten värkte så till den milda grad att låg och vred mig i plågor i sänghalmen.
Promenaden till staden kom istället under eftermiddagen, efter det att jag läst lite i den halvlovande "Insidan" av Liam Norberg, då jag gick ner och genomförde ett litet rehabpass på Golds stolta gym.
Ett tips, gott folk: När det är knappa trettio grader ute, när solen steker och när du ska vandra i över en timme - välj då helst inte att bära en ljusgrå t-shirt.
Bilder i en blogg ger ett extremt mervärde till läsarskaran, har jag lärt mig. Som den här. Här ser ni min vänsterfot under ett kallbad. Notera isbitarna som flyter omkring. Kallbadet varvades med ett hett bad, allt på naprapat Erikas inrådan.
Klockan åtta. Kvällssol, fläskfilé och pommes chateau. Trevligt.
Hade man bara hittat en trevlig vän som varit sugen på att ta sig ett kvällsdopp vid någon av Sidsjöns förnämsta bryggor så hade vi kunnat summera en trevlig kväll. Klockan är nu tio och kvällssolen skiner tamefan fortfarande. Men istället drog folket här hemma på en splatterfilm av värsta märke...
... och det är inte min tekopp. Jag vill inte ha blod, inälvor och avhuggna lemmar i min tekopp. Inte alls. Däremot gärna både en och två skedar honung, tackar som frågar.
Samma nätter väntar alla,
utan dig är alla kalla.
Långa, mörka utan sömn,
du ligger med nån annan tönt.
heja, heja,
Oj, så arg jag var vid kvart över fem på eftermiddagen igår. Jag kokade på ett sätt jag inte gjort sedan... ja, typ senast jag spelade FM och torskade på övertid mot något profillöst mittenlag.
Tio minuter in i den andra halvleken - vid ställningen 1-1 - är jag uppe på en hörna. Jag väntar in bollen och ser den komma perfekt mot min välskulpterade pannlob på bortre stolpen. Jag väntar, väntar... och målvakten hinner, precis när bollen ska möta min pannlob, dit med en hand och stöter undan den.
Fan. Hade jag bara gått hårdare mot bollen, kommit med mer fart och brytit in mer i bollbanan - då hade jag varit först och knoppat in ledningsmålet. Hade jag bara...
I besvikelsen bestämmer jag att "nästa hörna, då trycker vi in boll, målvakt, motspelare, medspelare, kung och fosterland". Nästa hörna kommer. Vi ser åter igen bollen komma singlande som ett asplöv mot min orynkade, bestämda pannlob. Jag backar bak, förbi min markering och är helt ren på den bortre stolpen.
En nicktouch från en dalakurd senare hoppar jag upp, får en knuff i ryggslutet i samband med upphoppet. Jag lyfter, får huvudet på bollen, försöker styra den innanför stolpen, ser den gå utanför.
Sen - sen var matchen slut. När jag landar har jag vikt vänsterfoten av någon jävla anledning och... ja, allting brann. Jag hade inte stukat foten sedan sommaren -03 då vi var på träningsläger i Holland med Medskogsbrons stolta BK. Då var jag tacksam över att få gå ut, eftersom vi låg under med åtminstone 5-0 mot det kanske bästa lag jag någonsin mött.
... hade inte många av holländarna i det laget varit så duktiga på skolgården och kommit in på haschgymnasiet i Utrecht så hade de haft betydande roller i det holländska landslag som tog silver igår.
Åter till planen - jag låg och vred mig i plågor. Slog och sparkade i marken och skrek okvädningsord som fått fler spelare än Johan Martinsson utvisad från en fotbollsplan. Det gjorde så ont. Jag skulle aldrig mer kunna spela fotboll. Jag såg i mina tankar Alf-Inge Haaland åka förbi i sin permobil och vifta glatt och bräla på bred nordnorska att "om man drar variatorbrickan och några pluggar så går den femton kilometer i timmen. Det är nästan så att man känner tacksamhet till Roy K".
Gunnar, ÖFK:s 77-årige mirakelman var snabbt på plats. Började rycka och dra i den brinnande foten. "Vad pysslar han med? Låt mig bara dö och träda in i Alf-Inge-land", tänkte jag.
Sen efter dryga minuten frågade Gunnar ifall jag kunde spela vidare. Nu driver han med mig, tänkte jag. Det brann fortfarande i foten och jag kände att jag inte ens skulle kunna resa mig upp.
Men det kunde jag. Gunnars ryckande och knyckande tog bort lite av smärtan, jag kunde häva mig upp, halta fram, gå över till gång, vidare i en lätt skritt innan man började trava igång så smått.
Okej, det gjorde fortfarande riktigt ont, men jag kunde ju jogga lite lätt. Hoppet var inte ute. Inte för karriären - inte ens för den här matchens sista trettio minuter.
Det var bara det att - hoppet var ute. Samtidigt som jag börjar jogga mot bänken här jag speakern annonsera ett byte. In gick Pontus Melander och ut gick - Erik Löfgren.
Som jag inledde: vilken kokning. Dock inte mest för att jag kände att jag kanske hade kunnat spela och att det borde ha varit Gunnar som signalerade för ett eventuellt byte. Att bänken gjort ett misstag och tagit ett förhastat beslut. Nej. Inte främst det.
Mest för att jag hade gjort sextio så pass dåliga minuter, och nu inte ens fick chansen att gottgöra dem med trettio bra.
Det var inte alls samma insats som senast jag var med mot Arameiska Syrianska. Jag skämdes nästan efteråt över hur någon som kommer ner från en högre division kan komma ner fullt motiverad och göra en så slätstruken insats.
Fan.
Sen spelade inte laget som så särskilt bra heller. Vi kunde ha fått med oss en poäng - Dalkurd avgjorde i nittioandra - men det kändes som att det saknades en riktigt tydlig plan. I GIF spelar vi ingen fantastisk fotboll på bortaplan, men vi tar poäng för att vi är tillräckligt cyniska och stabila. Vi vet att det är hemmalaget som ska bjuda upp till dans inför sina supportrar.
När man då möter ett lag som Dalkurd, med bland annat Mirza Jelecak, Nedim Halilovic och Brwa Nouri i startelvan, som har krävande fans som förväntar sig att få se världsklassig hambomazurka på sin Domnarsvall - då borde vi ha legat lågt, på rätt sida, och låtit de trilla boll till leda.
Istället satte vi press, en och en, och de fick enkelt spela igenom oss. Balansen rubbades gång på gång - till ingen nytta då de ensamma presspelarna bara blev bortrullade.
Nåja. Jag ska inte försöka mig på någon snitsig avslutning då jag vet att ingen läsare är kvar vid det här laget, efter en lång pergamentsrulles skrift om ÖFK:s Division I-match mot Dalkurd.
Ja, det kanske skulle vara någon på ST Sports redaktion. De ringde nämligen och undrade hur det var med min fot och slog samtidigt larm om att det råder en nyhetstorka i idrotts-Medelpad så allvarlig att den är på gränsen till att självantända.
"Löfgren kan eventuellt saknas på GIF:s bänk på lördag".
Det lockar till läsning.
And so I'll go before I fall to pieces
Yes I'll go before I fall to pieces
Tio minuter in i den andra halvleken - vid ställningen 1-1 - är jag uppe på en hörna. Jag väntar in bollen och ser den komma perfekt mot min välskulpterade pannlob på bortre stolpen. Jag väntar, väntar... och målvakten hinner, precis när bollen ska möta min pannlob, dit med en hand och stöter undan den.
Fan. Hade jag bara gått hårdare mot bollen, kommit med mer fart och brytit in mer i bollbanan - då hade jag varit först och knoppat in ledningsmålet. Hade jag bara...
I besvikelsen bestämmer jag att "nästa hörna, då trycker vi in boll, målvakt, motspelare, medspelare, kung och fosterland". Nästa hörna kommer. Vi ser åter igen bollen komma singlande som ett asplöv mot min orynkade, bestämda pannlob. Jag backar bak, förbi min markering och är helt ren på den bortre stolpen.
En nicktouch från en dalakurd senare hoppar jag upp, får en knuff i ryggslutet i samband med upphoppet. Jag lyfter, får huvudet på bollen, försöker styra den innanför stolpen, ser den gå utanför.
Sen - sen var matchen slut. När jag landar har jag vikt vänsterfoten av någon jävla anledning och... ja, allting brann. Jag hade inte stukat foten sedan sommaren -03 då vi var på träningsläger i Holland med Medskogsbrons stolta BK. Då var jag tacksam över att få gå ut, eftersom vi låg under med åtminstone 5-0 mot det kanske bästa lag jag någonsin mött.
... hade inte många av holländarna i det laget varit så duktiga på skolgården och kommit in på haschgymnasiet i Utrecht så hade de haft betydande roller i det holländska landslag som tog silver igår.
Åter till planen - jag låg och vred mig i plågor. Slog och sparkade i marken och skrek okvädningsord som fått fler spelare än Johan Martinsson utvisad från en fotbollsplan. Det gjorde så ont. Jag skulle aldrig mer kunna spela fotboll. Jag såg i mina tankar Alf-Inge Haaland åka förbi i sin permobil och vifta glatt och bräla på bred nordnorska att "om man drar variatorbrickan och några pluggar så går den femton kilometer i timmen. Det är nästan så att man känner tacksamhet till Roy K".
Gunnar, ÖFK:s 77-årige mirakelman var snabbt på plats. Började rycka och dra i den brinnande foten. "Vad pysslar han med? Låt mig bara dö och träda in i Alf-Inge-land", tänkte jag.
Sen efter dryga minuten frågade Gunnar ifall jag kunde spela vidare. Nu driver han med mig, tänkte jag. Det brann fortfarande i foten och jag kände att jag inte ens skulle kunna resa mig upp.
Men det kunde jag. Gunnars ryckande och knyckande tog bort lite av smärtan, jag kunde häva mig upp, halta fram, gå över till gång, vidare i en lätt skritt innan man började trava igång så smått.
Okej, det gjorde fortfarande riktigt ont, men jag kunde ju jogga lite lätt. Hoppet var inte ute. Inte för karriären - inte ens för den här matchens sista trettio minuter.
Det var bara det att - hoppet var ute. Samtidigt som jag börjar jogga mot bänken här jag speakern annonsera ett byte. In gick Pontus Melander och ut gick - Erik Löfgren.
Som jag inledde: vilken kokning. Dock inte mest för att jag kände att jag kanske hade kunnat spela och att det borde ha varit Gunnar som signalerade för ett eventuellt byte. Att bänken gjort ett misstag och tagit ett förhastat beslut. Nej. Inte främst det.
Mest för att jag hade gjort sextio så pass dåliga minuter, och nu inte ens fick chansen att gottgöra dem med trettio bra.
Det var inte alls samma insats som senast jag var med mot Arameiska Syrianska. Jag skämdes nästan efteråt över hur någon som kommer ner från en högre division kan komma ner fullt motiverad och göra en så slätstruken insats.
Fan.
Sen spelade inte laget som så särskilt bra heller. Vi kunde ha fått med oss en poäng - Dalkurd avgjorde i nittioandra - men det kändes som att det saknades en riktigt tydlig plan. I GIF spelar vi ingen fantastisk fotboll på bortaplan, men vi tar poäng för att vi är tillräckligt cyniska och stabila. Vi vet att det är hemmalaget som ska bjuda upp till dans inför sina supportrar.
När man då möter ett lag som Dalkurd, med bland annat Mirza Jelecak, Nedim Halilovic och Brwa Nouri i startelvan, som har krävande fans som förväntar sig att få se världsklassig hambomazurka på sin Domnarsvall - då borde vi ha legat lågt, på rätt sida, och låtit de trilla boll till leda.
Istället satte vi press, en och en, och de fick enkelt spela igenom oss. Balansen rubbades gång på gång - till ingen nytta då de ensamma presspelarna bara blev bortrullade.
Nåja. Jag ska inte försöka mig på någon snitsig avslutning då jag vet att ingen läsare är kvar vid det här laget, efter en lång pergamentsrulles skrift om ÖFK:s Division I-match mot Dalkurd.
Ja, det kanske skulle vara någon på ST Sports redaktion. De ringde nämligen och undrade hur det var med min fot och slog samtidigt larm om att det råder en nyhetstorka i idrotts-Medelpad så allvarlig att den är på gränsen till att självantända.
"Löfgren kan eventuellt saknas på GIF:s bänk på lördag".
Det lockar till läsning.
And so I'll go before I fall to pieces
Yes I'll go before I fall to pieces
himlabada den,
Strax efter klockan halv två slöt man upp utanför halvmiljardsbygget där Stordfjordarnas Maradona, Christian Brink, satt och väntade.
Ytterligare vänteminuter innan först Sliper och sedan Jonson dyker upp.
140 kronor och ett grönt band runt handleden senare så var det fritt fram att plaska, leka - och relaxa bort hela den molniga dagen.
Och jag, uppväxt med enkla värderingar som grunnar sig i att få ut maximalt av det man betalat för, hade ingen brådska att lämna.
De övriga - Sliper, Ari, Brink, Jonson - lämnade vid fyrasnåret, men jag klev inte utanför dörrarna förrän strax före 18.00.
Varför? Delvis för att det var skönt, delvis för att jag ville ha valuta för pengarna, delvis för att jag ville utforska alla delar av relaxavdelningen, delvis för att ett långt kallbad skulle göra gott för mina sargade ben, delvis för att regnet piskade ner utanför och att jag inte hade någon jacka med mig - och mycket för att jag inte hade någonting annat att göra.
Betyg, vattenrutschkanorna:
Turbo: P P
Släng dig i, fumla runt, bli översköljd med vatten, tumla runt, gör dig lite illa - och var klar efter dryga fyra sekunder. Ari var väldigt nöjd över att ha fått dagsrekordet på Turbo med sin tid på 4,00.
Men faktum är att åkte man på under fyra sekunder så blev det "Error" på tidtagarskärmen.
Citat om Turbo från vuxna, mogna GIF-spelare:
- Jag fick "Error", det betyder att man åkt snabbare än fyra sekunder, sa Silfver.
- Nej, "Error" betyder att du är för ful för att ha rekordet, svarade Ari Skulason, 23 år.
För oss klumpiga mittbackar som inte var i närheten av några rekord var det inte lika roligt.
Black Hole: P
Jättelång kö. En svart, mörklagd bana där man tydligen skulle banka på några vita lampor som lyste upp då och då.
Men nej, det var inte alls värt kötiden. Det gick inte särskilt snabbt, var inte så snäva svängar och man fattade aldrig riktigt ifall de idoga bankningarna i rutschkaneplåten verkligen gav några poäng.
Magic Eye: P P P
Samma typ av bana som funnits i Övik på Paradisbadet i tre, fyra år. Bred, inte särskilt sluttande bana som man med fördel åker i med en sån där stor badring.
Citat om Magic Eye från vuxna, mogna GIF-spelare:
- Är ni klara med den? Vi skulle bara behöva låna den ett åk, sen kan ni få tillbaka den, sa Christian Brink, 27 år, till ett koppel sjuåringar med en tvåsitsig badring som de vackert fick lämna ifrån sig.
- Vet du vad? Man ska samla vatten där uppe - då går det överfort, sa Daniel Sliper, 23 år, efter att ha sett ett gäng grabbar i tioårsåldern samlat vatten och fått en väldig fart.
Det här är den roligaste åkattraktionen - det är roligt att försöka av folk av sina ringar - men det är inget nytt. Den här rutschkanan fanns på Paradisbadet när vi åkte dit som en sista klassresa i nian - våren 2006.
Och då kändes den mycket roligare - kanske på grund av att den var snabbare, häftigare - eller kanske, kanske, kanske på att man själv har mognat en aning.
Resten av badhuset:
Nästan en halv miljard kronor spenderades, även får man känslan av att stället är extremt komprimerat. Det känns som att Paradisbadet, jämförelsen man aldrig undkommer, breder ut sig över väldigt mycket större yta. Känslan av att man tryckt in allt på så liten yta förtar halvmiljardkronorskänslan av lyx och modernitet som badhusarkitekterna säkert vill att man ska insupa.
Citat från badhusbassängen från vuxna, mogna GIF-spelare:
- Ööuih, skriket av Fredric Jonson, 23, samtidigt som han skvätte vatten i ansiktet på en liten parvel i tioårsåldern som plaskat runt och råkat skvätt vatten i ögonen på Jonson. Parveln stannade till, blev likblek och trodde nog att han mött sin baneman.
Relax-avdelningen:
Äntligen nåt läsvärt, muttrar läsarna. Mycket riktigt. Relaxen var väl också det som var prisvärt, av de 140 kronor man la ut för en heldag i halvmiljardkronorsbygget.
Där fanns det mesta. Här är de tre bästa:
Ångbastun.
I brist på värme i den vanliga bastun så var det till den rundformade ångbastun man tog sin tillflykt när man ville svettas. Och trots att man har en smärre ångdusch i hemmiljön så var det något annat att kliva in bland ångorna här. När det brassade på som bäst såg man inte människorna som satt på andra sidan, tre meter bort - och det är väl precis så ångande det ska vara i en ångbastu.
Kallbadet.
Det är bra att bada kallt efter en match, för att få igång blodcirkulationen och skeppa bort slaggprodukter. Tror jag.
Det här badet var kallt.
Det räcker egentligen så, men ett extra plus var att det fanns en trappa ner i badet, så att man kunde välja hur pass vitala delar som skulle falla i extremkylan.
Upplevelseduschen.
Det var lite kallt, man stod egentligen och frös. Men ändå var det något som fick mig att stå kvar och trycka knappar tills det blev köbildning utanför.
Det luktade liksom mentol, i en dusch. Bara det.
Och till sist, ett plus som törstiga svenska människor egentligen inte ens kan placera i samma blogginlägg som en ångdusch, ett kallbad och en upplevelsedusch:
De har serveringstillstånd i relaxavdelningen.
Jublat färdigt över hur många förfester du ska kunna lägga i denna relaxavdelning? Då så. Jag kollade dock aldrig upp någon prisbild över dryckjomen.
Det fanns dock ett antal minus med denna relaxavdelning:
Som sagt, den vanliga bastun uppnådde inte några vidare temperaturer. En genomsnittlig finsk byggnadsarbetare hade kunnat legat sig ner och tagit en tolvtimmarslur på träplankorna och vaknat upp otörstig.
Och bubbelpoolerna var på tok för kyliga. Och bubblorna var mesiga. Det fanns heller ingen hetbassäng, som de har på Södra Berget, som skulle ha varit en skön motsats till kallbadet.
Betyg, relaxavdelningen: P P P P
Så. Nu väntar vi bara på att GIF Sundsvall ska kunna fixa något sorts rabattsystem så att man kan kosta på sig 140 kronor för plask, skoj och relax mer än en gång i halvåret.
Men jag tycker absolut att badet är värt ett testbesök. Före 14.00, that is.
Och såg ut på stan vi bodde i Som var vår och som var stor och tuff och hård Och skulle bli för liten sen men det visste vi inget om än
som jag alltid gör,
Först och främst; ett stort tack till blogg.se som när jag skulle publicera min pergamentrulleslånga skrift om gårdagskvällen valde att logga ut mig och inte spara ens en rad som utkast.
När ska mina medfinansiärer göra slag i saken och erbjuda mig en portal som gör möjliggör ett drägligt arbetsklimat?
Nu får jag skriva om allt igen. Here we go.
Om det finns en övervakningskamera på IP så lär Ove Näslund, mannen med en gräsklippare bakom varje öra, sätta kanelgiffeln i halsen när han tittar igenom fredagsnattens rulle på mondagmorgonen.
För efter att jag med ett halvt getöra lyssnat till The Arks trötta kavalkad av nya låtar ingen ens orkat förstagångslyssnat på och efter att jag hoppat och sjungit med till Två Backar Läsks hitmedley i Oscartältet så lånade jag till mig Ekbeks nyckelkort till IP och styrde kosan till arenan under berget.
Det var nämligen så att jag glömt att ta med mina fotbollsskor och benskydd från fredagmorgonens träning. Och så mycket har jag lärt mig om Division I-fotboll - att benskydd och fotbollsskor kan vara bra att ha när man spelar match.
Det hela urartade dock till att man stod med en dragen kniv i ena handen och en sopsäck i den andra.
... sett för många Dexter-avsnitt på sistone, undrar ni? Nja. Däremot saknade jag en väska att bära min packning i, hittade en oanvänd sopsäck och kopplade ihop ett och två.
Sopsäcken var dock alldeles för lång för att på ett modemässigt optimalt sätt kunna bäras till ett par beiga shorts och en ljusblå t-shirt, så den behövde kortas. Vad är då bättre att plocka fram än omklädningsrummets gamla apelsinklyvarkniv? Inte mycket, skulle det visa sig.
Men men, till slut promenerade vi hem genom staden - förbi de fulla, glada, langosätande massorna - med en fylld blå plastsäck i näven, likt vilken kvalificerad yrkesmördare som helst.
Halvvägs hemma kände jag dock att "fan, mitt tåg går vid fem - jag kommer bara hinna sova några timmar", varpå jag vände på klacken och småsprang ner mot staden igen.
Klockan halv fem vaknade jag, som så många gånger förr, på asfalten inne i Madhousetältet. Perfekt timing, tänkte jag, gnuggade ur skummet ur ögonen och satte på mig min t-shirt igen. En halvtimme senare låg jag utsträckt över mitt fönstersäte samtidigt som det kalla skumvattnet slickade mina kläder utefter kroppen. En tant gick förbi mig och tittade förvånat.
"Hard rock life", sa jag och slocknade.
Tyvärr. Madhouse-versionen är tyvärr uppdiktad för att få mitt liv att verka spännande och eftersträvansvärt. Istället gick jag hem, fick några timmars sömn, innan taxin väntade 04.30. Därefter sov man bort de två tågtimmarna innan Sundströms andre hämtade en på Östersunds stolta tågcentral.
Efter vidare sömn i Sundströms andres trevliga etta blev det en lugnare träningspremiär på Jemtkraft Arena innan man fick sätta sig i bussen mot Borlänge vid tolvsnåret.
Jag tackar högre makter för att det bjöds på tandläkarväder under bussresedagen, men konstaterar samtidigt att det knappast blir så att jag på vintersemestern väljer att åka med de rosa bussarna till Kenya.
Man är, utan att överdriva, en aning less på bussresandets ädla konst - även om jag, likt den rutinerade bussräv jag redan hunnit bli, alltid lyckas sova bort några timmar i mittgången på min madrass.
Nu har man hunnit gå runt i Borlänge ett slag och konstaterat att det måste vara en av Svea Rikets absolut tråkigaste städer*, köpt nötter och vitaminvatten (hej, jag heter Erik och jag är lurad), fått skjuts av två okända ungmöer** från ICA Maxi till hotellet innan man sett bronsmatchen med rumskamraten Dennis, född -94, samt Ludvig, född som Sundströms andre son.
Imorgon - då ska Dalkurd få smaka... Nej, bly är fel ord på samma dag som Eddie Moussa - som tragiskt blev ihjälskjuten förra veckan - ska hyllas inför ett fullsatt Jallavallen. Bly och fotboll ska hädanefter hållas åtskilda på pirkt.blogg.se, samtidigt som vi får hoppas att resterande delar av Sverige hänger på.
Nej, Dalkurd ska besegras och mina tillfälliga lagkamrater ska få gå på sommarlov med en vinst i bagaget.
*= Jag och Dennis gick igenom Borlänges absoluta centrum klockan halv åtta en lördagskväll. Vad vi såg? Sammanlagt tre buttra pensionärer som satt på en parkbänk utanför det nöjescenter med bio, biljard och bowling som verkade vara stadens mittpunkt. Inga folk på några uteserveringar. Inga uteserveringar. Ingen... ting fanns det.
**= Eftersom det var ungmöer inblandade så förstår såväl du som läser som jag som skriver att det var unge Dennis som måste fått damerna på skjutsarfall. Dennis charm måste ha strålat likt ett solarium efter att Bosse Pettersson dragit dess variatorbricka eftersom damerna inte löpte iväg när de noterade min utstrålning som till vardags ligger i paritet med en sten - men som efter en natt med lite och trasslig tågsömn måste liknas vid en dementors.
När ska mina medfinansiärer göra slag i saken och erbjuda mig en portal som gör möjliggör ett drägligt arbetsklimat?
Nu får jag skriva om allt igen. Here we go.
Om det finns en övervakningskamera på IP så lär Ove Näslund, mannen med en gräsklippare bakom varje öra, sätta kanelgiffeln i halsen när han tittar igenom fredagsnattens rulle på mondagmorgonen.
För efter att jag med ett halvt getöra lyssnat till The Arks trötta kavalkad av nya låtar ingen ens orkat förstagångslyssnat på och efter att jag hoppat och sjungit med till Två Backar Läsks hitmedley i Oscartältet så lånade jag till mig Ekbeks nyckelkort till IP och styrde kosan till arenan under berget.
Det var nämligen så att jag glömt att ta med mina fotbollsskor och benskydd från fredagmorgonens träning. Och så mycket har jag lärt mig om Division I-fotboll - att benskydd och fotbollsskor kan vara bra att ha när man spelar match.
Det hela urartade dock till att man stod med en dragen kniv i ena handen och en sopsäck i den andra.
... sett för många Dexter-avsnitt på sistone, undrar ni? Nja. Däremot saknade jag en väska att bära min packning i, hittade en oanvänd sopsäck och kopplade ihop ett och två.
Sopsäcken var dock alldeles för lång för att på ett modemässigt optimalt sätt kunna bäras till ett par beiga shorts och en ljusblå t-shirt, så den behövde kortas. Vad är då bättre att plocka fram än omklädningsrummets gamla apelsinklyvarkniv? Inte mycket, skulle det visa sig.
Men men, till slut promenerade vi hem genom staden - förbi de fulla, glada, langosätande massorna - med en fylld blå plastsäck i näven, likt vilken kvalificerad yrkesmördare som helst.
Halvvägs hemma kände jag dock att "fan, mitt tåg går vid fem - jag kommer bara hinna sova några timmar", varpå jag vände på klacken och småsprang ner mot staden igen.
Klockan halv fem vaknade jag, som så många gånger förr, på asfalten inne i Madhousetältet. Perfekt timing, tänkte jag, gnuggade ur skummet ur ögonen och satte på mig min t-shirt igen. En halvtimme senare låg jag utsträckt över mitt fönstersäte samtidigt som det kalla skumvattnet slickade mina kläder utefter kroppen. En tant gick förbi mig och tittade förvånat.
"Hard rock life", sa jag och slocknade.
Tyvärr. Madhouse-versionen är tyvärr uppdiktad för att få mitt liv att verka spännande och eftersträvansvärt. Istället gick jag hem, fick några timmars sömn, innan taxin väntade 04.30. Därefter sov man bort de två tågtimmarna innan Sundströms andre hämtade en på Östersunds stolta tågcentral.
Efter vidare sömn i Sundströms andres trevliga etta blev det en lugnare träningspremiär på Jemtkraft Arena innan man fick sätta sig i bussen mot Borlänge vid tolvsnåret.
Jag tackar högre makter för att det bjöds på tandläkarväder under bussresedagen, men konstaterar samtidigt att det knappast blir så att jag på vintersemestern väljer att åka med de rosa bussarna till Kenya.
Man är, utan att överdriva, en aning less på bussresandets ädla konst - även om jag, likt den rutinerade bussräv jag redan hunnit bli, alltid lyckas sova bort några timmar i mittgången på min madrass.
Nu har man hunnit gå runt i Borlänge ett slag och konstaterat att det måste vara en av Svea Rikets absolut tråkigaste städer*, köpt nötter och vitaminvatten (hej, jag heter Erik och jag är lurad), fått skjuts av två okända ungmöer** från ICA Maxi till hotellet innan man sett bronsmatchen med rumskamraten Dennis, född -94, samt Ludvig, född som Sundströms andre son.
Imorgon - då ska Dalkurd få smaka... Nej, bly är fel ord på samma dag som Eddie Moussa - som tragiskt blev ihjälskjuten förra veckan - ska hyllas inför ett fullsatt Jallavallen. Bly och fotboll ska hädanefter hållas åtskilda på pirkt.blogg.se, samtidigt som vi får hoppas att resterande delar av Sverige hänger på.
Nej, Dalkurd ska besegras och mina tillfälliga lagkamrater ska få gå på sommarlov med en vinst i bagaget.
*= Jag och Dennis gick igenom Borlänges absoluta centrum klockan halv åtta en lördagskväll. Vad vi såg? Sammanlagt tre buttra pensionärer som satt på en parkbänk utanför det nöjescenter med bio, biljard och bowling som verkade vara stadens mittpunkt. Inga folk på några uteserveringar. Inga uteserveringar. Ingen... ting fanns det.
**= Eftersom det var ungmöer inblandade så förstår såväl du som läser som jag som skriver att det var unge Dennis som måste fått damerna på skjutsarfall. Dennis charm måste ha strålat likt ett solarium efter att Bosse Pettersson dragit dess variatorbricka eftersom damerna inte löpte iväg när de noterade min utstrålning som till vardags ligger i paritet med en sten - men som efter en natt med lite och trasslig tågsömn måste liknas vid en dementors.
Somnar om och vaknar igen som jag alltid gör Svara: fick du nog? Fick du nog ikväll? Vaknar upp och somnar igen vet inte vad jag väntar på Svara: fick du nog ja det fick du nog Kan du några fler runda ord att imponera med gör ett intryck, le! Gör ett avtryck som sitter längre än de du redan gjort… Öppen hand och allt rinner ut vad hade du väntat dig?
stopp, hej, hallå,
Jaha. Den här arbetsdagen började med ett; "jaha, är du här?" från ens överordnade.
"Skulle inte du vara i Östersund idag?", frågade Sören Ericson vidare.
Jag hade inte hört något, men i Östersund skulle jag tydligen vara för att träna med laget och därefter spela match borta mot Dalkurd i Borlänge på söndagen.
Nu hade jag inte gått att nå då sportchefen inte fått ta del av mitt nya nummer, men någon omedelbar avresa till de jämtländska urskogarna blev det inte. Istället träning med GIF följt av ett par timmar ute i den tryckande solen på Tranviken.
... kan det ha varit årets varmaste dag, idag? Med tanke på att det inte blåste någonting alls blev värmen tryckande och stekande som på Östtimors solkust. Inte alls mig emot.
För det är inte varje dag det är finväder. Igår när vi åkte ut till Tranviken var det minsann ingen tryckande värme. Då var det fan i mig ingen värme alls.
Så här såg det ut igår. Det är svårt att fånga blåst på bild, till och med för en mästerfotograf, men det blåste styv kuling av det kyligare slaget - dessutom lyste solen med sin bestämda frånvaro.
Efter en hederlig sten-sax-påse i massvariant om vem som skulle bli tvungen att trotsa den uppenbara kylan och bada så stod det till slut mellan Lagrélls dam Caroline och Brink (som med handuken virad runt axlarna visar på hur pass kallt det faktiskt var). Mästerfotografen fångar här avgörandet - det kan vara så att det här är Årets Bild när Sten-sax-påse-förbundet senare i år håller sin gala. Brinkens sax klippte hur som haver upp Carros påse och norrmannen slapp doppa sin resliga kropp i det iskalla blå.
Tommy Naurin, göteborgare, målvakt och självutnämnd meteorolog, förutspådde uppluckring av det lika digra som mörka molntäcket och till en början fick han lite rätt i sina analyser om "tillfällig uppluckring i fem minuter, sen molnigt igen". Men nej, det blev aldrig den värme han förutspått. Det är inte lätt att förutspå om man inte är en bläckfisk, som man brukar säga nu för tiden.
Idag var det som sagt både varmare och roligare. En bättre volleybollmatch spelades med en hel GIF-elva på planen plus Sven och Tobbe samt Nenne. Mirza var domare men var mer intresserad av att håna Nuri vid dennes varje misstag än att hålla koll på poängen. Men...
... den här bloggen är lite efter i dagsläget. Det har inte ens recenserats något Himlabad, som utlovat. Och mycket är det som ska göras innan något sånt hinns med. Först och främst borde jag boka en tågbiljett till Östersund tidigt imorgon bitti.
Men ikväll ska jag bara försöka njuta av sista kvällen på Gatufesten. The Ark vid tolvslaget är väl den enda givna hållplatsen.
Bara Ola Salo håller sig borta från sin nya skiva så kan de väl inte misslyckas?
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig.
Om jag hade lite hjärta att dela med mig.
Om jag hade lite kärlek så var den till dig.
"Skulle inte du vara i Östersund idag?", frågade Sören Ericson vidare.
Jag hade inte hört något, men i Östersund skulle jag tydligen vara för att träna med laget och därefter spela match borta mot Dalkurd i Borlänge på söndagen.
Nu hade jag inte gått att nå då sportchefen inte fått ta del av mitt nya nummer, men någon omedelbar avresa till de jämtländska urskogarna blev det inte. Istället träning med GIF följt av ett par timmar ute i den tryckande solen på Tranviken.
... kan det ha varit årets varmaste dag, idag? Med tanke på att det inte blåste någonting alls blev värmen tryckande och stekande som på Östtimors solkust. Inte alls mig emot.
För det är inte varje dag det är finväder. Igår när vi åkte ut till Tranviken var det minsann ingen tryckande värme. Då var det fan i mig ingen värme alls.
Så här såg det ut igår. Det är svårt att fånga blåst på bild, till och med för en mästerfotograf, men det blåste styv kuling av det kyligare slaget - dessutom lyste solen med sin bestämda frånvaro.
Efter en hederlig sten-sax-påse i massvariant om vem som skulle bli tvungen att trotsa den uppenbara kylan och bada så stod det till slut mellan Lagrélls dam Caroline och Brink (som med handuken virad runt axlarna visar på hur pass kallt det faktiskt var). Mästerfotografen fångar här avgörandet - det kan vara så att det här är Årets Bild när Sten-sax-påse-förbundet senare i år håller sin gala. Brinkens sax klippte hur som haver upp Carros påse och norrmannen slapp doppa sin resliga kropp i det iskalla blå.
Tommy Naurin, göteborgare, målvakt och självutnämnd meteorolog, förutspådde uppluckring av det lika digra som mörka molntäcket och till en början fick han lite rätt i sina analyser om "tillfällig uppluckring i fem minuter, sen molnigt igen". Men nej, det blev aldrig den värme han förutspått. Det är inte lätt att förutspå om man inte är en bläckfisk, som man brukar säga nu för tiden.
Idag var det som sagt både varmare och roligare. En bättre volleybollmatch spelades med en hel GIF-elva på planen plus Sven och Tobbe samt Nenne. Mirza var domare men var mer intresserad av att håna Nuri vid dennes varje misstag än att hålla koll på poängen. Men...
... den här bloggen är lite efter i dagsläget. Det har inte ens recenserats något Himlabad, som utlovat. Och mycket är det som ska göras innan något sånt hinns med. Först och främst borde jag boka en tågbiljett till Östersund tidigt imorgon bitti.
Men ikväll ska jag bara försöka njuta av sista kvällen på Gatufesten. The Ark vid tolvslaget är väl den enda givna hållplatsen.
Bara Ola Salo håller sig borta från sin nya skiva så kan de väl inte misslyckas?
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig.
Om jag hade lite hjärta att dela med mig.
Om jag hade lite kärlek så var den till dig.
en uppmaning,
Det kommer nog mer om den här dagen framöver.
Nu, så här en och en halv timme i förväg, en enkel uppmaning.
Gott folk av Sundsvall, Ånge, Gnarp, Baggböle och alla andra orter vars invånare kan tänkas ha löst en tredagarsbiljett till Gatufesten:
Gå på Markus Krunegård klockan 21.00.
Låt mig komma in,
jag vill bli din.
Hela världens hunger är samlad i mig.
ärketorsk,
Spanien-Tyskland på teve och Gatufest-onsdag bland folkmassorna?
Nej. Buss, som sagt.
Buss går väl an, vanligtvis. Jag har dator, jag har Dextersäsonger, jag har uppkoppling - om än trasslig sådan - och jag har en självuppblåsande madrass att ligga på i mittgången.
Men buss efter en sur 2-1-förlust, efter tappad ledning sista kvarten - det är inte okej nånstans.
Varför nöjer inte också du dig,
varför söker inte du dig till nånting,
med säker vinst?
Nej. Buss, som sagt.
Buss går väl an, vanligtvis. Jag har dator, jag har Dextersäsonger, jag har uppkoppling - om än trasslig sådan - och jag har en självuppblåsande madrass att ligga på i mittgången.
Men buss efter en sur 2-1-förlust, efter tappad ledning sista kvarten - det är inte okej nånstans.
Varför nöjer inte också du dig,
varför söker inte du dig till nånting,
med säker vinst?
bussa den,
Gemensamt för VM-matcherna England-Tyskland, Spanien-Portugal och nu ikväll Spanien-Tyskland?
Jo, de är alla väldigt laddade matcher. Ja, de är alla väldigt stora matcher. Ja, de är alla väldigt bra matcher mellan väldigt bra fotbollslag.
Och ja, jag missar alla tre tack vare att man suttit på en buss.
Nåväl. Sitter man i en buss i totalt sexton timmar istället för att, säg, ligger på Tranviken - då ska man fan i mig göra något bra av det man åker buss i sexton timmar för att göra.
Jag tycker vi har spelarmaterialet för att göra det riktigt bra idag, också. pirkt.blogg.se kan som första portal i västvärlden avslöja startelvan till U21-mötet med Norrköping på ett förmodat kokande Norrköpings IP:
Lagréll - Robban, Löfgren, Brink, Fjulle - Silfver, Broman - Jaconelli, Mirza, Alieu - Emeh.
Blir trevligt.
Ibland är en dröm,
det finaste man har.
Jo, de är alla väldigt laddade matcher. Ja, de är alla väldigt stora matcher. Ja, de är alla väldigt bra matcher mellan väldigt bra fotbollslag.
Och ja, jag missar alla tre tack vare att man suttit på en buss.
Nåväl. Sitter man i en buss i totalt sexton timmar istället för att, säg, ligger på Tranviken - då ska man fan i mig göra något bra av det man åker buss i sexton timmar för att göra.
Jag tycker vi har spelarmaterialet för att göra det riktigt bra idag, också. pirkt.blogg.se kan som första portal i västvärlden avslöja startelvan till U21-mötet med Norrköping på ett förmodat kokande Norrköpings IP:
Lagréll - Robban, Löfgren, Brink, Fjulle - Silfver, Broman - Jaconelli, Mirza, Alieu - Emeh.
Blir trevligt.
Ibland är en dröm,
det finaste man har.
o choko-dutch, where art thou?
Gick efter fotbollen, som sågs hemma i Masks lägenhet på Storgatan, igenom staden.
Det är tisdag - och det, det är inte Gatufesten för mig. Då tycker jag inte att det har börjat.
Men det tycker tydligen många andra. Jag tror det måste ha varit tisdagsrekord för Gatufesten, både Oscar- och Daltonstältet var fullsmockat. Syndikatet väntar tills gratissnyltarna festat klart innan de anländer, det var väldigt tydligt då Invitotältet stod tomt.
Men besöksrekord, fulla tält och festivalstämning - allt sånt hamnar i skymundan en kväll som denna. För ikväll var en sorgens kväll.
På ett sätt blir det ingen Gatufest i år. Ingen riktig.
Här, i den här färgsprakande vagnen fylld av allsköns chokladläckerheter, skulle Choko-Dutch ha stått. Det har han alltid gjort och det trodde jag alltid att han skulle göra. Men det gör han inte. Istället står det en tant där.
Hon pratar svenska. Utan holländsk brytning. Hon ser inte det minsta holländsk ut. Hon har säkert inte ens riggat lotterihjulet. Barnen kan säkert vinna på hennes lotteri.
Inget är i sin ordning.
Hon har säkert inte ens fyllt de stora Maraboufodralen med stoft- och jordpartiklar för att maximera vinstkalkylen.
Hon vill nog säkert bara att alla som spelar ska ha en ärlig chans och få ha trevligt för sin guldtia.
"Vi är ett nytt gäng som kör i den här vagnen i år", sa tant.
"Är ingen från fjolåret med? Det brukade stå en kraftig, solbränd man här", insisterade jag.
"Nej, jag tror alla är nya", sa tant trevligt.
Fy. Inget är sig likt. Inget är som det ska vara. Det ska inte vara trevligt. Det ska vara riggade hjul, obefintliga vinster och cyniska skratt.
Fan.
Det kommer bara leda till nåt ont.
Det är tisdag - och det, det är inte Gatufesten för mig. Då tycker jag inte att det har börjat.
Men det tycker tydligen många andra. Jag tror det måste ha varit tisdagsrekord för Gatufesten, både Oscar- och Daltonstältet var fullsmockat. Syndikatet väntar tills gratissnyltarna festat klart innan de anländer, det var väldigt tydligt då Invitotältet stod tomt.
Men besöksrekord, fulla tält och festivalstämning - allt sånt hamnar i skymundan en kväll som denna. För ikväll var en sorgens kväll.
På ett sätt blir det ingen Gatufest i år. Ingen riktig.
Här, i den här färgsprakande vagnen fylld av allsköns chokladläckerheter, skulle Choko-Dutch ha stått. Det har han alltid gjort och det trodde jag alltid att han skulle göra. Men det gör han inte. Istället står det en tant där.
Hon pratar svenska. Utan holländsk brytning. Hon ser inte det minsta holländsk ut. Hon har säkert inte ens riggat lotterihjulet. Barnen kan säkert vinna på hennes lotteri.
Inget är i sin ordning.
Hon har säkert inte ens fyllt de stora Maraboufodralen med stoft- och jordpartiklar för att maximera vinstkalkylen.
Hon vill nog säkert bara att alla som spelar ska ha en ärlig chans och få ha trevligt för sin guldtia.
"Vi är ett nytt gäng som kör i den här vagnen i år", sa tant.
"Är ingen från fjolåret med? Det brukade stå en kraftig, solbränd man här", insisterade jag.
"Nej, jag tror alla är nya", sa tant trevligt.
Fy. Inget är sig likt. Inget är som det ska vara. Det ska inte vara trevligt. Det ska vara riggade hjul, obefintliga vinster och cyniska skratt.
Fan.
Det kommer bara leda till nåt ont.
perssons tunna,
Jag lämnade Perssons Frisörer nyklippt som Ove Näslunds gräsmatta och med en påse innehållandes ett lervax för 290 kronor i näven.
Ändå blev det billigare än vad det brukade kosta att klippa sig på Jess.
200 kronor kostade nämligen klippningen. När jag bokade tiden undrade jag ifall det var en lärling jag skulle gå till. "Nej", svarade tant i kassan, "hon har jobbat på andra ställen förut. Men hon är ny hos oss så det är därför det är så billigt att gå till henne nu. Hon har en liten inskolningsperiod".
Okej. Tacka för det. En rutinerad saxare, minsann.
Så satte jag mig i stolen, och efter att jag min vana trogen förklarat att det "ska vara kortare, men typ samma stuk" så frågade jag helt sonika vart hon jobbat innan hon började på Perssons stolta Frisörsalong.
"På MQ", svarar hon då.
Jag satt i ärlighetens namn och var orolig ett bra tag över att jag utelämnat mina vikar och mina tunna fjun till ett butiksbiträde, men det hela benade ut sig mycket väl till slut. Jag såg inte tre hundra kronor billigare ut i håret, så att säga. Det blev kortare, det blev samma stuk, och jag blev ungefär lika lagom tillfreds med själva klippningen som efter en session hos Jess - bara det att jag nu var tre hundra kronor mindre fattig.
Ulrika hette frisörskan. -89:a från Timrå. Trevlig. Accepterade inte att jag är stel och träig i mina svar utan fortsatte ställa fler frågor för att undvika den där genanta tystnaden där man sitter och kollar sig själv i ögonen.
Dock hade hon dåligt med kunder så här i starten och ville att jag skulle dela ut hundra av hennes visitkort till några vänner hon fått för sig att jag hade. Och vem är jag, som tjänar som en etiopisk grindpojke, att säga nej till en jämlike?
Men visitkort låter lite gammalmodigt när man sitter som domänägare till en världsportal likt pirkt.blogg.se, så:
Gå till Ulrika på Perssons Frisörer och klipp dig. Hon är trevlig, inte mycket sämre än någon annan med saxen - och mycket billig*.
*= Övriga företagsledare, privatpersoner eller skumma holländska bulvanföretag som vill annonsera på världsportalen pirkt.blogg.se och nå ett tresiffrigt antal läsare varje dag är välkomna att ta kontakt med bloggens ägare, ordna med betalningsform och därefter överföra en ansenlig summa pengar - så ska vi se vad vi kan göra.
"Vi vill ha ett bättre Sverige",
åh, fan.
Ändå blev det billigare än vad det brukade kosta att klippa sig på Jess.
200 kronor kostade nämligen klippningen. När jag bokade tiden undrade jag ifall det var en lärling jag skulle gå till. "Nej", svarade tant i kassan, "hon har jobbat på andra ställen förut. Men hon är ny hos oss så det är därför det är så billigt att gå till henne nu. Hon har en liten inskolningsperiod".
Okej. Tacka för det. En rutinerad saxare, minsann.
Så satte jag mig i stolen, och efter att jag min vana trogen förklarat att det "ska vara kortare, men typ samma stuk" så frågade jag helt sonika vart hon jobbat innan hon började på Perssons stolta Frisörsalong.
"På MQ", svarar hon då.
Jag satt i ärlighetens namn och var orolig ett bra tag över att jag utelämnat mina vikar och mina tunna fjun till ett butiksbiträde, men det hela benade ut sig mycket väl till slut. Jag såg inte tre hundra kronor billigare ut i håret, så att säga. Det blev kortare, det blev samma stuk, och jag blev ungefär lika lagom tillfreds med själva klippningen som efter en session hos Jess - bara det att jag nu var tre hundra kronor mindre fattig.
Ulrika hette frisörskan. -89:a från Timrå. Trevlig. Accepterade inte att jag är stel och träig i mina svar utan fortsatte ställa fler frågor för att undvika den där genanta tystnaden där man sitter och kollar sig själv i ögonen.
Dock hade hon dåligt med kunder så här i starten och ville att jag skulle dela ut hundra av hennes visitkort till några vänner hon fått för sig att jag hade. Och vem är jag, som tjänar som en etiopisk grindpojke, att säga nej till en jämlike?
Men visitkort låter lite gammalmodigt när man sitter som domänägare till en världsportal likt pirkt.blogg.se, så:
Gå till Ulrika på Perssons Frisörer och klipp dig. Hon är trevlig, inte mycket sämre än någon annan med saxen - och mycket billig*.
*= Övriga företagsledare, privatpersoner eller skumma holländska bulvanföretag som vill annonsera på världsportalen pirkt.blogg.se och nå ett tresiffrigt antal läsare varje dag är välkomna att ta kontakt med bloggens ägare, ordna med betalningsform och därefter överföra en ansenlig summa pengar - så ska vi se vad vi kan göra.
"Vi vill ha ett bättre Sverige",
åh, fan.
provspel och mobilnummer,
Ett nytt ansikte på frukosten imorse.
Izuchukwu Godwill Emeh hette han, men kallades för Emeh. En 18-årig nigerian senast från ett topplag på Tanzania, läser jag mig till nu i efterhand tack vare Lars "Laslo Målvakt" Sjölunds eminenta rapportering på GIF:s hemsida.
Det gick väl inte att säga så mycket från dagens lugna dan-före-match-träning (vi möter Norrköping borta i U21-serien imorgon) innehållande kvadrat, passningsövning och lite avslut.
Man kan väl säga som så att det inte riktigt osade om honom på avslutsövningen - och att jag trodde att han var betydligt äldre än 18 år. Men det är imorgon, på U21-matchen, som vi kan få något svar alls på vilken kvalitet han besitter.
Farmors gamla mobiltelefon, som jag blivit dragandes med den senaste månaden, är synnerligen inte nöten själv. När jag ville kopiera de kontakter som blivit tillagda på farmors gamla telefon under denna månad till SIM-kortet så tog den gamla trötta luren sig friheten att ta bort alla redan befintliga SIM-kontakter.
Så; alla som för en sekund skulle kunna tänka sig att vilja upprätta någon som helst kontakt med mig i framtiden - skulle ni inte kunna skicka ett sms med ert namn och nummer till mitt gamla mobilnummer, så kan ni få ta del av mitt nya nummer.
Jojo, Teliajokern nere på stan lurade på mig ett nytt nummer. Först ville han att jag, som första individ norr om Nigeria, skulle tilldelas ett 072-nummer. Men jag stod på mig och fick till slut ett fullt godkänt enkelt 070-nummer.
... köpte jag av en sån där joker som säljer abonnemang (det var sista gången jag kollade upp stavningen på det ordet) och mobiltelefoner under ett tält på stadens gator, undrar ni?
Nej, det gjorde jag självklart inte. Gör någon det?
"Ah, det känns som att det är nåt jag glömt att köpa här på torget. Jag har ju spatserat ett bra tag här och köpt en huvtröja med en varg på, ett knippe dill, en liter jordgubbar, en näve krasse och... just det - en ny sjutusenkronors mobiltelefon och ett abonnemang bundet på tjugofyra månader skulle jag ju plocka på mig när jag ändå var på torget".
Men alla som vill ha mobilt samröre med mig någon gång i en avlägsen framtid kan inte SMS:a samtidigt. Ni kan väl sprida ut era SMS över några timmar. Det blir ju så jobbigt om alla meddelanden anländer samtidigt till inkorgen - då måste man ju liksom bläddra bland två, tre SMS.
Skriva ut numret här? Kommer inte på fråga när man driver en världsportal som pirkt.blogg.se. Man vet aldrig vilka fula fiskar som simmar runt i denna grumliga insjö till blogg.
Edit: Äh, vafan. Numret ska ju ändå skrotas. Ess-emm-essa ert namn till 070 201 41 10, mitt gamla nummer, så att jag kan få en kontaktlista åtminstone värdig en pensionerad änka bosatt i Baggböles utkanter.
Älskling det är livet, som leker,
leker med oss nu.
Älskling det är livet, som leker,
leker med oss nu.
Igen.
Izuchukwu Godwill Emeh hette han, men kallades för Emeh. En 18-årig nigerian senast från ett topplag på Tanzania, läser jag mig till nu i efterhand tack vare Lars "Laslo Målvakt" Sjölunds eminenta rapportering på GIF:s hemsida.
Det gick väl inte att säga så mycket från dagens lugna dan-före-match-träning (vi möter Norrköping borta i U21-serien imorgon) innehållande kvadrat, passningsövning och lite avslut.
Man kan väl säga som så att det inte riktigt osade om honom på avslutsövningen - och att jag trodde att han var betydligt äldre än 18 år. Men det är imorgon, på U21-matchen, som vi kan få något svar alls på vilken kvalitet han besitter.
Farmors gamla mobiltelefon, som jag blivit dragandes med den senaste månaden, är synnerligen inte nöten själv. När jag ville kopiera de kontakter som blivit tillagda på farmors gamla telefon under denna månad till SIM-kortet så tog den gamla trötta luren sig friheten att ta bort alla redan befintliga SIM-kontakter.
Så; alla som för en sekund skulle kunna tänka sig att vilja upprätta någon som helst kontakt med mig i framtiden - skulle ni inte kunna skicka ett sms med ert namn och nummer till mitt gamla mobilnummer, så kan ni få ta del av mitt nya nummer.
Jojo, Teliajokern nere på stan lurade på mig ett nytt nummer. Först ville han att jag, som första individ norr om Nigeria, skulle tilldelas ett 072-nummer. Men jag stod på mig och fick till slut ett fullt godkänt enkelt 070-nummer.
... köpte jag av en sån där joker som säljer abonnemang (det var sista gången jag kollade upp stavningen på det ordet) och mobiltelefoner under ett tält på stadens gator, undrar ni?
Nej, det gjorde jag självklart inte. Gör någon det?
"Ah, det känns som att det är nåt jag glömt att köpa här på torget. Jag har ju spatserat ett bra tag här och köpt en huvtröja med en varg på, ett knippe dill, en liter jordgubbar, en näve krasse och... just det - en ny sjutusenkronors mobiltelefon och ett abonnemang bundet på tjugofyra månader skulle jag ju plocka på mig när jag ändå var på torget".
Men alla som vill ha mobilt samröre med mig någon gång i en avlägsen framtid kan inte SMS:a samtidigt. Ni kan väl sprida ut era SMS över några timmar. Det blir ju så jobbigt om alla meddelanden anländer samtidigt till inkorgen - då måste man ju liksom bläddra bland två, tre SMS.
Skriva ut numret här? Kommer inte på fråga när man driver en världsportal som pirkt.blogg.se. Man vet aldrig vilka fula fiskar som simmar runt i denna grumliga insjö till blogg.
Edit: Äh, vafan. Numret ska ju ändå skrotas. Ess-emm-essa ert namn till 070 201 41 10, mitt gamla nummer, så att jag kan få en kontaktlista åtminstone värdig en pensionerad änka bosatt i Baggböles utkanter.
Älskling det är livet, som leker,
leker med oss nu.
Älskling det är livet, som leker,
leker med oss nu.
Igen.
pesthår,
Jag slängde iväg matchrapporten i all hast igår kväll. Jag tänkte ju att alla ändå var där och såg allt.
Det må så vara, men jag glömde att nämna en sak som absolut inte får lämnas onämnd:
Petru Racus frisyr. En vitfärgad, grov mohikanfrisyr med rakat på sidorna. Inte ens om den gode Racu tillhört ett holländskt dancetechnoband klädda från topp till tå i åtsittande läder hade den där frillan kunnat passera obemärkt förbi. Och på en svensk fotbollsplan... 2010...
... som mittback! Nej, någon ordning och reda får det lov att vara.
Ordning och reda, var det ja. Mitt hår är nu så pass omöjligt att forma till annat än liggande, trötta korkskruvar över hjässan att jag känner att jag inte ens kan visa mig i Norrköping (Petru Racus frisyrs hemstad) med det imorgon. Därför skyndade vi in på Perssons stolta salonger - efter tips från läsarskaran - och bokade en tid med någon diffus halvlärling. Det är tydligen fler som fått nys om Elionores skicklighet med saxen, för hon var fullbokad dagen ut.
Billigt skulle det bli - men jag räknar med att det blir bra ändå. Blir det inte det så stänger vi kommentarsfältet för all framtid.
Gick igenom staden på vägen hem, men det verkade inte som att klassdamerna anlänt än.
De klassdamer som varje år värvas in till staden för att flanera gatorna under dagarna, avbetalade av Gatufesten. Detta för att indoktrinera stadens unga män att "åh, kolla vad damer det kommer att vara ikväll på ge-eff. Vi måste ju bara köpa ett sånt där tre-dagars-band". När skymningen dock faller är dock de på dagen avbetalda klassdamerna som bortblåsta och damklientelet är samma trassliga som under resten av året.
Du är glad,
det har jag sett nu på din statusrad.
Det må så vara, men jag glömde att nämna en sak som absolut inte får lämnas onämnd:
Petru Racus frisyr. En vitfärgad, grov mohikanfrisyr med rakat på sidorna. Inte ens om den gode Racu tillhört ett holländskt dancetechnoband klädda från topp till tå i åtsittande läder hade den där frillan kunnat passera obemärkt förbi. Och på en svensk fotbollsplan... 2010...
... som mittback! Nej, någon ordning och reda får det lov att vara.
Ordning och reda, var det ja. Mitt hår är nu så pass omöjligt att forma till annat än liggande, trötta korkskruvar över hjässan att jag känner att jag inte ens kan visa mig i Norrköping (Petru Racus frisyrs hemstad) med det imorgon. Därför skyndade vi in på Perssons stolta salonger - efter tips från läsarskaran - och bokade en tid med någon diffus halvlärling. Det är tydligen fler som fått nys om Elionores skicklighet med saxen, för hon var fullbokad dagen ut.
Billigt skulle det bli - men jag räknar med att det blir bra ändå. Blir det inte det så stänger vi kommentarsfältet för all framtid.
Gick igenom staden på vägen hem, men det verkade inte som att klassdamerna anlänt än.
De klassdamer som varje år värvas in till staden för att flanera gatorna under dagarna, avbetalade av Gatufesten. Detta för att indoktrinera stadens unga män att "åh, kolla vad damer det kommer att vara ikväll på ge-eff. Vi måste ju bara köpa ett sånt där tre-dagars-band". När skymningen dock faller är dock de på dagen avbetalda klassdamerna som bortblåsta och damklientelet är samma trassliga som under resten av året.
Du är glad,
det har jag sett nu på din statusrad.
folkfest och nytt schampo,
Vad kan man säga om sin egen insats idag?
Jo, jag hann få ett rejält sår på knäet efter att Jagnes dobbar trängt in i knät under den prestigefyllda gristävlingen där grisen skulle spela nästföljande grisrunda med tröjan uppdragen ovanför huvudet.
Alieu blev - efter många om och men samt en gammal hederlig jugoslavisk kompromiss - gris, men vägrade stå med tröjan uppdragen mer än dryga tio sekunder. Det var lite dåligt.
Sen kunde jag, efter uppvärmningen, notera att det äntligen fanns schampo i duschen, efter någon månad av torka. Och det var inget gammalt storpack Lidl-schampo skeppat från Bremen - nej, utan finaste Matrix-schampo direkt från de fina salongerna i Sydeuropa.
Trevligt.
Skyndade ut, joggade bort mot norra, hörde från katakomberna ett nej-som-i-"åh, vad nära"-vrål, sökte reda på några vänner och satt sig tillrätta.
Och såg en Superettanmatch tillsammans med en stor hord med folk som, likt jag, inte lyckades hitta tillräckligt många argument till varför man inte skulle spendera sin måndagskväll på Norrporten Arena.
Det var nästan som på den gamla goda tiden och jag och mitt sällskap fick leta länge och väl innan vi hittade tomma platser i en rad. Ja, fyra platser som inte är längst nere vid planen, that is. För alla vet väl att fotboll - den ska man se från platser långt upp på läktaren, så att man får lite överblick och ser vad som händer.
Och det jag såg - sett över nittio minuter - var väl en ganska trevlig och bra Superettanmatch mellan två bra lag som rättvist slutade oavgjort.
Det blev lite stelt, avvaktande och distanstagande i ett tiotal minuter efter Hasanis 1-0-mål, men inget som inte en stillastående islänning kunde luckra upp med fel fot. Sedan hade det ju varit förträffligt om vi knyckt med oss alla tre poängen på Jonsons superchans framför Westberg i Norrköpingspytsen i slutet, men en poäng betyder serieledning, samma poängantal ner till Norrköping - och att alla som "testade på att ge dom där Giffarna en chans, nu när det har gått bra och det är fint väder" gick hem någorlunda nöjda och glada.
Det hade ju så enkelt kunnat bli så mycket, mycket tråkigare. Ett rent fiasko, rent av. Om Antti Kanerva valt att blåsa straff och frilägesutvisning efter fem minuter då Shpetim Hasani föll efter att ha dragit Tommy Naurin och haft öppet mål.
Nu stod jag inte i vinkel och har den största av tillit till Knogjärn i pytsen - men det övergår mitt förstånd varför Sphetim (som bildade anfallspar med Akombo Ukyi... f'låt, Russel Mwafulirwa) skulle ha lagt sig med bortgjord målvakt, öppet mål och bollen i stort sett vid fotlästen?
Nåväl. Alla nöjda och glada, hoppas jag. Ari fungerade bra i sin defensiva mittfältsroll, blev mer involverad i spelet, Hannes vann allt på huvudet - något vi kanske kunnat nyttjat ännu mer under matchens slutskede.
Nu ska här sovas. 08.30 imorgon, som vanligt.
Dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen,
över torgen här går var och en för sig.
Jo, jag hann få ett rejält sår på knäet efter att Jagnes dobbar trängt in i knät under den prestigefyllda gristävlingen där grisen skulle spela nästföljande grisrunda med tröjan uppdragen ovanför huvudet.
Alieu blev - efter många om och men samt en gammal hederlig jugoslavisk kompromiss - gris, men vägrade stå med tröjan uppdragen mer än dryga tio sekunder. Det var lite dåligt.
Sen kunde jag, efter uppvärmningen, notera att det äntligen fanns schampo i duschen, efter någon månad av torka. Och det var inget gammalt storpack Lidl-schampo skeppat från Bremen - nej, utan finaste Matrix-schampo direkt från de fina salongerna i Sydeuropa.
Trevligt.
Skyndade ut, joggade bort mot norra, hörde från katakomberna ett nej-som-i-"åh, vad nära"-vrål, sökte reda på några vänner och satt sig tillrätta.
Och såg en Superettanmatch tillsammans med en stor hord med folk som, likt jag, inte lyckades hitta tillräckligt många argument till varför man inte skulle spendera sin måndagskväll på Norrporten Arena.
Det var nästan som på den gamla goda tiden och jag och mitt sällskap fick leta länge och väl innan vi hittade tomma platser i en rad. Ja, fyra platser som inte är längst nere vid planen, that is. För alla vet väl att fotboll - den ska man se från platser långt upp på läktaren, så att man får lite överblick och ser vad som händer.
Och det jag såg - sett över nittio minuter - var väl en ganska trevlig och bra Superettanmatch mellan två bra lag som rättvist slutade oavgjort.
Det blev lite stelt, avvaktande och distanstagande i ett tiotal minuter efter Hasanis 1-0-mål, men inget som inte en stillastående islänning kunde luckra upp med fel fot. Sedan hade det ju varit förträffligt om vi knyckt med oss alla tre poängen på Jonsons superchans framför Westberg i Norrköpingspytsen i slutet, men en poäng betyder serieledning, samma poängantal ner till Norrköping - och att alla som "testade på att ge dom där Giffarna en chans, nu när det har gått bra och det är fint väder" gick hem någorlunda nöjda och glada.
Det hade ju så enkelt kunnat bli så mycket, mycket tråkigare. Ett rent fiasko, rent av. Om Antti Kanerva valt att blåsa straff och frilägesutvisning efter fem minuter då Shpetim Hasani föll efter att ha dragit Tommy Naurin och haft öppet mål.
Nu stod jag inte i vinkel och har den största av tillit till Knogjärn i pytsen - men det övergår mitt förstånd varför Sphetim (som bildade anfallspar med Akombo Ukyi... f'låt, Russel Mwafulirwa) skulle ha lagt sig med bortgjord målvakt, öppet mål och bollen i stort sett vid fotlästen?
Nåväl. Alla nöjda och glada, hoppas jag. Ari fungerade bra i sin defensiva mittfältsroll, blev mer involverad i spelet, Hannes vann allt på huvudet - något vi kanske kunnat nyttjat ännu mer under matchens slutskede.
Nu ska här sovas. 08.30 imorgon, som vanligt.
Dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen,
över torgen här går var och en för sig.
inga lila byxor, men kanske en bänkplats,
Eftersom jag fyllde år igår överröstes man med gratulationer på Facebook.
Hade det här varit en blogg i framkant, som hela tiden legat på gränsen med sin rakbladsvassa humor så hade man kunnat gjort som så att man rangordnat de olika gratulationerna. Efter hur personliga, långa, utförliga, trevliga och roliga de var.
Men så fräcka ska vi inte vara. De som skyndat iväg ett felstavat "grttis" i all hast undkommer kritik.
Jag tänkte ta mig tid och svara på var och en av gratulationerna. Men egentligen - hur mycket värmer ett copy-pastat "tack :)" i dessa dagar?
Ikväll... jag sitter här och försöker leta anledningar för en någorlunda fotbollsintresserad person att inte placera sin bakdel på en grön plaststol på Norrporten Arena, men hittar få.
Vi vann sist, vi ligger tvåa, vi möter trean, vi kommer till spel med en spännande elva, temperaturen kommer inte sjunka under 20-strecket ens vid slutsignal... Låter som en helkväll.
Idag släppte Kent sitt nya album på Spotify. Trevlans. Lagom till torsdagens spelning i musikmetropolen Sundsvall.
Idag var även dagen då jag lämnade farmors gamla mobiltelefon därhän för att istället inhandla en ny som ett led i födelsedagsfirandet. Valet föll till slut på en Xperia X10, en mobil som enligt utsago skulle ha det mesta.
Jag läste dock lite i ett häfte och fann följande information:
MP3: Ja
Spotify: Ja
TV: Ja
FM: Nej
... inge Football Manager? Inte ens -07? Svagt.
Nu slog min gode far, som med åren tillskanskat sig ett sinne för musik, på Håkan Hellströms live-dvd från fjolårets Peace&Love-spelning.
Skaplig uppladdning det. Att se en person i lila byxor stillsamt kliva ut på scenen inför mångdubbla tusentals skrikande åskådare.
Nu är det väl inte riktigt det jag ska göra ikväll, riktigt. Jag ska på samling, lattja lite med kulan på uppvärmningen, kanske anordna en och annan gristurnering och se ifall Robban och Aziz är friska nog att sitta på bänken. Är dom (smidigt sätt att undvika de/dem-problematiken) det så är det bara att duscha, byta om och sätta sig på läktaren. Annars har vi vår plats på bänken.
Och ni - ni gör bäst i att sitta på läktaren.
Du spelar för mitt lag
ett proffs på rätt position
Du har ett retsamt övertag
Jag bara letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar
efter de ögonblick när inget annat kan tränga igenom
Hade det här varit en blogg i framkant, som hela tiden legat på gränsen med sin rakbladsvassa humor så hade man kunnat gjort som så att man rangordnat de olika gratulationerna. Efter hur personliga, långa, utförliga, trevliga och roliga de var.
Men så fräcka ska vi inte vara. De som skyndat iväg ett felstavat "grttis" i all hast undkommer kritik.
Jag tänkte ta mig tid och svara på var och en av gratulationerna. Men egentligen - hur mycket värmer ett copy-pastat "tack :)" i dessa dagar?
Ikväll... jag sitter här och försöker leta anledningar för en någorlunda fotbollsintresserad person att inte placera sin bakdel på en grön plaststol på Norrporten Arena, men hittar få.
Vi vann sist, vi ligger tvåa, vi möter trean, vi kommer till spel med en spännande elva, temperaturen kommer inte sjunka under 20-strecket ens vid slutsignal... Låter som en helkväll.
Idag släppte Kent sitt nya album på Spotify. Trevlans. Lagom till torsdagens spelning i musikmetropolen Sundsvall.
Idag var även dagen då jag lämnade farmors gamla mobiltelefon därhän för att istället inhandla en ny som ett led i födelsedagsfirandet. Valet föll till slut på en Xperia X10, en mobil som enligt utsago skulle ha det mesta.
Jag läste dock lite i ett häfte och fann följande information:
MP3: Ja
Spotify: Ja
TV: Ja
FM: Nej
... inge Football Manager? Inte ens -07? Svagt.
Nu slog min gode far, som med åren tillskanskat sig ett sinne för musik, på Håkan Hellströms live-dvd från fjolårets Peace&Love-spelning.
Skaplig uppladdning det. Att se en person i lila byxor stillsamt kliva ut på scenen inför mångdubbla tusentals skrikande åskådare.
Nu är det väl inte riktigt det jag ska göra ikväll, riktigt. Jag ska på samling, lattja lite med kulan på uppvärmningen, kanske anordna en och annan gristurnering och se ifall Robban och Aziz är friska nog att sitta på bänken. Är dom (smidigt sätt att undvika de/dem-problematiken) det så är det bara att duscha, byta om och sätta sig på läktaren. Annars har vi vår plats på bänken.
Och ni - ni gör bäst i att sitta på läktaren.
Du spelar för mitt lag
ett proffs på rätt position
Du har ett retsamt övertag
Jag bara letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar
efter de ögonblick när inget annat kan tränga igenom
catch and release,
Vaknade vid niosnåret imorse...
Nej, nu vart det fel.
Jag vaknade vid 05-snåret.
Och 05.30-snåret.
Och 06.00-snåret.
Och alla jävla möjliga och omöjliga snår fram till niosnåret. Vid niosnåret klev jag upp.
Jag kände mig som en fjällräv som av misstag lastats in i bagageutrymmet på en rosa buss och förpassats till Kenyas slätter - för att väl där hitta en vedeldad masugn att göra till sitt rävgryt.
Men jag lovar er; jag kan ta det här. Dessa morgnar. Hela sommaren. Utan gnäll. Bara man får njuta av dessa dagar.
För vilket väder vi har. Hade människorna i min omgivning bara stylat sitt hår genom att applicera en handkupa gelé och därefter dra alla hårstrån rakt uppåt och därefter försökt sålt på mig ett par Bjorn Burg-kalsonger till förmånligt pris - ja, då hade jag kunnat tro att jag var i Alanya.
Jag bjöd till lite grillning igår kväll för ett litet selektivt utvalt sällskap i familjens enkla boning. Alla verkade nöjda och tillfreds med tillställningen. Ja, förutom Martinsson då, som kvällen igenom låg på om varför det inte bjöds på varken anklever eller rimmad påfågelsbringa.
Det var diskning värdigt ett helt polskt kompani som väntade en vid uppvaknandet, men det får man väl säga att det var värt.
Att det var ospottat i glasen bland gästerna behövde jag inte titta efter idag på morgonkvisten. Det uppvisade Martinsson med all önskvärd tydlighet då han som siste man skulle lämna den enkla boningen vid tolvsnåret för vidare vevning på stadens gator. Ett skohorn, ett par nya skor med oräfflad sula, något som kunde liknas vid ett spontant klack-hopp-steg á la Christer Ulfbåge 2000 (0.18 in, kan även ses göras av Mikael Nilsson i VM-kvalet mot Danmark på Råsunda 2009) - och så låg han där med bakhuvudet slaget i dörrkarmen.
Hade jag varit en osympatisk människa, eller på någorlunda samma våglängd som Martinsson för stunden, hade jag skrattat mig själv harmynt. Nu kollade jag istället att karln inte hade ett alltför stort hål i bakhuvudet. Det hade han inte.
Vid tresnåret på eftermiddagen dök släkten upp och jag åtnjöt den uppmärksamhet som till vardags bara personer med utstråling och charm får åtnjuta, och det skålades med mousserande för de vuxna, och med hemmagjord svartvinbärssaft för de 12-åriga, 14-åriga, 17-åriga och 20-åriga barnen.
Paket fick man också. Blev överröst med paket. Lite smolk i glädjebägaren var det när min far berättade att han till i år fått inspiration från några fiskekompisar.
- Jo, med tanke på världsekonomins djupa kris och miljöhotet så tänkte jag och mamma att vi i år tillämpar regeln "catch and release" på presenterna, sa far.
Så jag fick leka med mina nya leksaker i fem minuter - far satt med klockan - innan jag snällt fick återförsluta vardera saks respektive kartong och lägga ifrån mig den i den hög som mina föräldrar snart skulle åka tillbaka till stadens affärer med. Det är så det går till uppe på Södermalm.
Nej, skämt åsido: det var väldigt mycket flytta-hemifrån-saker... Som en påminnelse om att man lever på lånad tid här i sitt pojkrum och att min mor inte mycket annat vill än att kränga in en vävstol i min steglöst ställbaras ställe.
Kvällen avrundades med två varv och ett dopp runt och i Sidsjön tillsammans med Mask. Renheten i den sjön skulle få den mest luttrade erritreanska ökenvandraren att skaka på huvudet och istället fortsätta sin vandring mot den där automaten med Kalle Sprätts läskande kividryck som lämpligt nog tycktes stå utplacerad på en sanddyna lite längre fram. Men vattnet var sådär lagomt kallt och trevligt var det.
Jag önskar för övrigt att jag var en sån där som löpte rätt ut i vattnet utan att stå och vela en fem minuter. Att jag var en sån som kastade sig i dykandes med en ryggbrytande saltomortal från bryggan utan att riktigt veta ifall vattnet var djupare än någon decimeter. Att jag var en sån som gjorde först och tänkte sen.
I alla fall ibland. Men nu står man där och velar, grubblar, tänker igenom. Och det är fan i mig inte bara i vattenbrynet i Sidsjön. Det är i exakt alla situationer. Överallt.
Mycket folk längsmed de olika bryggorna. Kan nog bli många fina sommarkvällar där vad det lider.
Nej, nu vart det fel.
Jag vaknade vid 05-snåret.
Och 05.30-snåret.
Och 06.00-snåret.
Och alla jävla möjliga och omöjliga snår fram till niosnåret. Vid niosnåret klev jag upp.
Jag kände mig som en fjällräv som av misstag lastats in i bagageutrymmet på en rosa buss och förpassats till Kenyas slätter - för att väl där hitta en vedeldad masugn att göra till sitt rävgryt.
Men jag lovar er; jag kan ta det här. Dessa morgnar. Hela sommaren. Utan gnäll. Bara man får njuta av dessa dagar.
För vilket väder vi har. Hade människorna i min omgivning bara stylat sitt hår genom att applicera en handkupa gelé och därefter dra alla hårstrån rakt uppåt och därefter försökt sålt på mig ett par Bjorn Burg-kalsonger till förmånligt pris - ja, då hade jag kunnat tro att jag var i Alanya.
Jag bjöd till lite grillning igår kväll för ett litet selektivt utvalt sällskap i familjens enkla boning. Alla verkade nöjda och tillfreds med tillställningen. Ja, förutom Martinsson då, som kvällen igenom låg på om varför det inte bjöds på varken anklever eller rimmad påfågelsbringa.
Det var diskning värdigt ett helt polskt kompani som väntade en vid uppvaknandet, men det får man väl säga att det var värt.
Att det var ospottat i glasen bland gästerna behövde jag inte titta efter idag på morgonkvisten. Det uppvisade Martinsson med all önskvärd tydlighet då han som siste man skulle lämna den enkla boningen vid tolvsnåret för vidare vevning på stadens gator. Ett skohorn, ett par nya skor med oräfflad sula, något som kunde liknas vid ett spontant klack-hopp-steg á la Christer Ulfbåge 2000 (0.18 in, kan även ses göras av Mikael Nilsson i VM-kvalet mot Danmark på Råsunda 2009) - och så låg han där med bakhuvudet slaget i dörrkarmen.
Hade jag varit en osympatisk människa, eller på någorlunda samma våglängd som Martinsson för stunden, hade jag skrattat mig själv harmynt. Nu kollade jag istället att karln inte hade ett alltför stort hål i bakhuvudet. Det hade han inte.
Vid tresnåret på eftermiddagen dök släkten upp och jag åtnjöt den uppmärksamhet som till vardags bara personer med utstråling och charm får åtnjuta, och det skålades med mousserande för de vuxna, och med hemmagjord svartvinbärssaft för de 12-åriga, 14-åriga, 17-åriga och 20-åriga barnen.
Paket fick man också. Blev överröst med paket. Lite smolk i glädjebägaren var det när min far berättade att han till i år fått inspiration från några fiskekompisar.
- Jo, med tanke på världsekonomins djupa kris och miljöhotet så tänkte jag och mamma att vi i år tillämpar regeln "catch and release" på presenterna, sa far.
Så jag fick leka med mina nya leksaker i fem minuter - far satt med klockan - innan jag snällt fick återförsluta vardera saks respektive kartong och lägga ifrån mig den i den hög som mina föräldrar snart skulle åka tillbaka till stadens affärer med. Det är så det går till uppe på Södermalm.
Nej, skämt åsido: det var väldigt mycket flytta-hemifrån-saker... Som en påminnelse om att man lever på lånad tid här i sitt pojkrum och att min mor inte mycket annat vill än att kränga in en vävstol i min steglöst ställbaras ställe.
Kvällen avrundades med två varv och ett dopp runt och i Sidsjön tillsammans med Mask. Renheten i den sjön skulle få den mest luttrade erritreanska ökenvandraren att skaka på huvudet och istället fortsätta sin vandring mot den där automaten med Kalle Sprätts läskande kividryck som lämpligt nog tycktes stå utplacerad på en sanddyna lite längre fram. Men vattnet var sådär lagomt kallt och trevligt var det.
Jag önskar för övrigt att jag var en sån där som löpte rätt ut i vattnet utan att stå och vela en fem minuter. Att jag var en sån som kastade sig i dykandes med en ryggbrytande saltomortal från bryggan utan att riktigt veta ifall vattnet var djupare än någon decimeter. Att jag var en sån som gjorde först och tänkte sen.
I alla fall ibland. Men nu står man där och velar, grubblar, tänker igenom. Och det är fan i mig inte bara i vattenbrynet i Sidsjön. Det är i exakt alla situationer. Överallt.
Mycket folk längsmed de olika bryggorna. Kan nog bli många fina sommarkvällar där vad det lider.
I did tons of stuff today, and I did nothing anyways And that's the thing, it's all the same Nothing changes Have no hopes I have no dreams I think to much and then I scream What have I done? I've wasted so much time, years of hanging 'round Undone is done I've wasted so much time, years of hanging 'round
20 i allt,
Himlabadsrecensionen och allt annat som kan önskas av denna portal får skjutas framöver.
Idag fyller jag 20 år och då tänkte jag inte sitta inne vid datorn - dessutom i en värme som utan värre överdrift skulle kunna liknas vid en masugn.
Och du säger att det var enkelt,
och du säger att det var enkelt,
och du säger att det var enkelt, så,
enkelt så.
Enkelt för vem då?
Idag fyller jag 20 år och då tänkte jag inte sitta inne vid datorn - dessutom i en värme som utan värre överdrift skulle kunna liknas vid en masugn.
Och du säger att det var enkelt,
och du säger att det var enkelt,
och du säger att det var enkelt, så,
enkelt så.
Enkelt för vem då?
arbetsdag,
Vad har ni gjort ikväll?
Sett The Hives spela på Peace&Love i Borlänge?
Korkat upp buteljerna, grillat en köttbit och mått som bara en kommande helg kan få en att må?
Eller suttit och skrivit in hur det gått i Lilla VM-mötet mellan Delsbo/Näsviken och Matfors Lag Blå?
... och hundratals andra matcher. Varenda liten bygd med en närlivsbutik verkade ha dragit ihop ett eget lag och åkt till Thulevallen.
Min text - välbyggd med "solen sken när Lilla VM inleddes"-vinkeln i grunden - var väl till bredden fylld av plattityder och säkerligen en eller annan felaktighet. Men jag fick ut åtminstone ett par soltimmars effekt av att strosa omkring på mina gamla jaktmarker från vilka man, vilket nämnts tidigare, hämtade hem guldmedaljer.
Imorgon är det som vanligt frukost och morgonträning och därefter ska jag minsann inte till Tranviken - trots den tippade värmeböljan värdig en solkust i Östtimor. Icke. Istället ska jag, Hannes, Foppa och Naurin stå inuti In-gallerian för att dela ut GIF-saker.
Hannes, Foppa och Naurin ska stå där i egenskap av kända GIF-spelare som folk kan komma fram och ställa frågor som "hur kändes det i senaste matchen?" till.
Vad jag ska stå där och göra - mer än vara klädd i kläder från Oscar Jakobsson, Peak eller något annat av klädmärkena som finns på syndikatets syndikatnäste Vision - är mer oklart.
Om jag har en väldig tur så kanske en enda människa känner igen mig, skiner upp och säger något i stil med:
- Bra jobbat sist! Min syster blev väldigt nöjd med dressyrreportaget från hennes DM-tävling på Näset.
Till sist: Jag är inte rätt man att uttala mig om straffar. I Gothia Cup-slutspelet 2006 missade jag två straffar av två möjliga - på samma dag. Men om du går fram som en tekniskt begränsad mittback för att slå en straff - om du bär en hel kontinents förhoppningar och drömmar på dina välartade, muskulösa axlar...
... då tar du sats. Så är det bara. Rejäl jävla sats.
John Mensahs straff ikväll kan vara en av de absolut sämsta jag sett. Och Suarez - som missar semifinalen; vilken hjälte. Ett genidrag så stort som något.
the more I think the less I know
what's the point in staying home
if I drink ten days in a row then maybe I'll miss my home.
I'm longing for some inner peace
I really wish that I at least could sit down for a little while
watch some telly
spend some time.
the sunlight hits the ground again,
I do my best to walk but then again
I crash, I fall
I lose it all.
Sett The Hives spela på Peace&Love i Borlänge?
Korkat upp buteljerna, grillat en köttbit och mått som bara en kommande helg kan få en att må?
Eller suttit och skrivit in hur det gått i Lilla VM-mötet mellan Delsbo/Näsviken och Matfors Lag Blå?
... och hundratals andra matcher. Varenda liten bygd med en närlivsbutik verkade ha dragit ihop ett eget lag och åkt till Thulevallen.
Min text - välbyggd med "solen sken när Lilla VM inleddes"-vinkeln i grunden - var väl till bredden fylld av plattityder och säkerligen en eller annan felaktighet. Men jag fick ut åtminstone ett par soltimmars effekt av att strosa omkring på mina gamla jaktmarker från vilka man, vilket nämnts tidigare, hämtade hem guldmedaljer.
Imorgon är det som vanligt frukost och morgonträning och därefter ska jag minsann inte till Tranviken - trots den tippade värmeböljan värdig en solkust i Östtimor. Icke. Istället ska jag, Hannes, Foppa och Naurin stå inuti In-gallerian för att dela ut GIF-saker.
Hannes, Foppa och Naurin ska stå där i egenskap av kända GIF-spelare som folk kan komma fram och ställa frågor som "hur kändes det i senaste matchen?" till.
Vad jag ska stå där och göra - mer än vara klädd i kläder från Oscar Jakobsson, Peak eller något annat av klädmärkena som finns på syndikatets syndikatnäste Vision - är mer oklart.
Om jag har en väldig tur så kanske en enda människa känner igen mig, skiner upp och säger något i stil med:
- Bra jobbat sist! Min syster blev väldigt nöjd med dressyrreportaget från hennes DM-tävling på Näset.
Till sist: Jag är inte rätt man att uttala mig om straffar. I Gothia Cup-slutspelet 2006 missade jag två straffar av två möjliga - på samma dag. Men om du går fram som en tekniskt begränsad mittback för att slå en straff - om du bär en hel kontinents förhoppningar och drömmar på dina välartade, muskulösa axlar...
... då tar du sats. Så är det bara. Rejäl jävla sats.
John Mensahs straff ikväll kan vara en av de absolut sämsta jag sett. Och Suarez - som missar semifinalen; vilken hjälte. Ett genidrag så stort som något.
the more I think the less I know
what's the point in staying home
if I drink ten days in a row then maybe I'll miss my home.
I'm longing for some inner peace
I really wish that I at least could sit down for a little while
watch some telly
spend some time.
the sunlight hits the ground again,
I do my best to walk but then again
I crash, I fall
I lose it all.
bah,
Ett tips om du vill bli av med dina pestliknande korklockar som lägger sig ovanpå hjässan i brist på plats:
Boka inte en klipptid på tisdag eftermiddag om du eftersträvar att klippa dig på fredag eftermiddag.
Någon som vet något genuint klippställe, värdigt att behandla ett pestigt korkskruvshår, som kan tänkas ha lediga tider imorgon. Jag vill nämligen väldigt gärna fylla 20 år utan att se ut som ett komplett fån.
Nu; Lilla VM. "Solen sken när barnen spelade Lilla VM", verkar vara en given vinkel.
Och ja, Himlabadsrecensionen kommer. Men Sven, är man lika bra på att surfa på havsvågor och imponera på 12-åringar som du är - då trivs man på Himlabadet. Så mycket kan jag säga.
Idioter,
varför finns det inga kvoter?
Boka inte en klipptid på tisdag eftermiddag om du eftersträvar att klippa dig på fredag eftermiddag.
Någon som vet något genuint klippställe, värdigt att behandla ett pestigt korkskruvshår, som kan tänkas ha lediga tider imorgon. Jag vill nämligen väldigt gärna fylla 20 år utan att se ut som ett komplett fån.
Nu; Lilla VM. "Solen sken när barnen spelade Lilla VM", verkar vara en given vinkel.
Och ja, Himlabadsrecensionen kommer. Men Sven, är man lika bra på att surfa på havsvågor och imponera på 12-åringar som du är - då trivs man på Himlabadet. Så mycket kan jag säga.
Idioter,
varför finns det inga kvoter?
timing,
Morgondagen bjuder på frukost, morgonträning (förhoppningsvis en lugnare med nerjogg och rehabstyrka), direkt till frisörstolen (notera på bilden hur det för långa håret liksom läggs bakåt i en knorr mitt på skallen - ska man inte för 500 kronor få en frisyr som håller någon sorts grundstil i en månad?), en snabbare lunch innan jag styr kosan mot ett längre pass på Dagbladets stolta.
En hektisk dag utan fritid - perfekt inplanerad på en förmodat molnfri och ockervarm dag.
Men men, jag ska inte klaga. Jag ska få rapportera om den, i mitt tycke, mest anrika turnering som varje år anordnas i Medelpad - nämligen Lilla VM.
Jag fick själv äran att vara med och vinna turneringen tre gånger - första gången - '98 - då vi skrällde storartat i finalen mot ett IFK Sundsvall Röd som hade ingen mindre än soon-to-be-utlandsproffset Linus Hallenius i laget. Andra gången - nån gång strax efter milleniumskiftet, minnet sviker - efter en tursam seger mot ett målvaktsdecimerat Ånge i finalen och till slut en överlägsen seger i -90-klassen '03.
Allt med Medskogsbrons stolta BK:s -89:or.
Innan jag somnar ska jag fundera ut ett sätt att få in alla dessa viktorior i morgondagens alster.
... angående bilden så tror jag att jag personifierar begreppet "halvsvettig".
Och jag vet jag inte har nåt alls som du vill ha,
men det är faktiskt helt okej,
ibland så drömmer jag.
då vill man vara på ip,
Allsvenska Djurgården kommer alltså till spel med Patrik Haginge och Prince Ikpe Ekong på mitten, Sebastian Rajalakso och Yosif Ayuba på topp, Hrvoje Milic på en kant - och får vända hem med en fullkomligt rättvis 5-2-förlust.
Det var liksom aldrig något snack.
Brinken gör viktiga 1-0 efter en målvaktsretur - hade jag haft ett uns av Stordfjordarnas Maradonas (två gånger tvåmålsskytt i år) näsa för pytsar hade jag kunnat vara där - och därefter känns det aldrig som att vi är på väg att släppa in Djurgården i matchen.
Alieus förarbete till 2-0-målet är matchens prestation. Först en tunnel på vänsterkanten, fortsatt löpning förbi en DIF-ytterback, viker in längsmed förlängda mållinjen och spelar snett inåt bakåt till Robban som placerar bollen i bortre gaveln med en behärskad bredsida.
Vi hinner upp till 3-0 innan de reducerar på en frispark som går emellan några DIF-ben och direkt i mål. 4-1 görs dock innan paus.
Nu har jag ju redan sagt att Alieus 2-0-framspelning var matchens prestation... nåja, Aziz gör en fantastisk prestation vid 4-1-målet då han på sitt aviga sätt rundar både försvarare och målvakt innan han rullar in bollen i mål.
Det är inte det att vi leder mot Djurgården i paus med 4-1. Det är att vi spelar så bra, offensiv, frejdig och publikfriande fotboll - och detta mot bra motstånd och utan att blotta oss särskilt mycket bakåt. Felprocenten i den första halvleken måste ha varit väldigt låg, det känns som att vi kommer till inlägg eller något sorts avslut i varje anfall.
Silfver är viktig på mitten med sitt speluppbyggande. Man vet som mittback att man alltid kan hitta honom, felvänd eller rättvänd, och han gör något klokt med bollen. Broman, som är tillbaka på allvar efter en längre skada, gjorde det mycket bra intill Silfver. Klok med bollen, vände ofta på spelet lugnt och behärskat - och vann närkamper mot Haginge och Prince Ikpe.
I andra görs tre byten, Silfver ersätts av Emil Larsson, Jagne (som jag nog aldrig sett så bra) av Qviberg och Robban av Jaconelli.
Spelet blir knappt ett uns sämre. Ett riktigt fint anfall längs högerkanten, med en hel del överlapp och finurliga instick avslutas med att Jacco lyfter in ett inlägg som Colin N'kee skickligt knoppar in från knapp vinkel.
5-1, och matchen är stängd. DIF har kanske tio minuter av lite tillstymmelse till press i mitten på halvleken då vi börjar spela med för små marginaler och får för korta, oavslutade, anfall.
Men närmre än 5-2 - Rajalakso lyftning till Milic - kommer de inte och tremålssegern är fullt rättvis.
... fan, knappt ens Expressens Mats Olsson hade just nu kunnat hävda att Sebastian Rajalakso ska in i någon EM-trupp inom den närmaste framtiden.
Och Prince Ikpe Ekong tjänade tydligen mest av alla i hela fotbolls-Sverige för något år sedan. Idag åstadkom han ingenting kreativt och förlorade allt på mitten mot Broman, Silfver och Emil Larsson. 
Det var väl drygt 150 åskådare på IP - vilket i teorin skulle kunnat ha varit exakt samtliga av den här bloggens läsare. Nu var det ju inte så...
... men var det någon som var där?
Om inte - gå nästa gång. Det bjuds på riktigt bra fotboll.
A junkie, an addict, a slave for your love But I'm not in love I'm just obsessed
game day,
Först och främst; vila i frid, Eddie Moussa.
Väldigt tragiskt att en människas liv tas. Vid en ålder av 26 år.
Nu ska jag, efter att ha svept i mig ett par egenstekta (jojo, fint ska det va') kycklingspett och microvärmt ris, snart ner till samlingen i Gula Villan.
Klockan 17.00 möter vi Djurgårdens U21-gäng, och det vore väldigt roligt ifall någon kom och kollade trots de svarta molnen.
Sen ikväll, efter segern och den goda insatsen, har jag en nästintill färdigskriven utvärdering av Himlabadet.
Kom sommarnätter under stjärnor, kom.
Väldigt tragiskt att en människas liv tas. Vid en ålder av 26 år.
Nu ska jag, efter att ha svept i mig ett par egenstekta (jojo, fint ska det va') kycklingspett och microvärmt ris, snart ner till samlingen i Gula Villan.
Klockan 17.00 möter vi Djurgårdens U21-gäng, och det vore väldigt roligt ifall någon kom och kollade trots de svarta molnen.
Sen ikväll, efter segern och den goda insatsen, har jag en nästintill färdigskriven utvärdering av Himlabadet.
Kom sommarnätter under stjärnor, kom.
kriget med mig själv,
Denna onsdag innehöll otaliga timmar på Himlabadet (någon sorts badrapport och utvärdering av halvmiljardsbygget kommer imorgon).
Efter hemkomsten har jag suttit och funderat som bäst på vad jag ska önska sig i födelsedagspresent lagom till min stora 20-årsdag på söndag.
Kvällen avrundades med en promenad runt staden följt av jordgubbar och mjölk.
Imorgon är det match mot Djurgården i U21-serien.
På fredag ska jag jobba på Dagbladets sportredaktion.
Livet borde vara ganska bra. Kanske till och med riktigt bra.
Jag spelar fotboll på heltid, därutöver skriver jag om sport. De två enda saker jag någonsin velat sysselsätta mig med.
Men så känns det inte. Efter lite promenadsgrubblande så inser man att man tagit sig exakt dit man vill men att man ändå inte tagit sig någonstans.
Och jag vet, förutom att stå för en riktigt jävla bra insats på fotbollsplanen imorgon, inte riktigt vad jag ska göra för att bli nöjd med situationen.
... det är det här jävla VM-spektaklets fel. Det får ens liv att verka så mycket bättre än vad det egentligen är. Så fort det kommer en matchfri kväll så inser man hur lite man har att göra.
Sitter och funderar på vilken mobil man skulle vilja ha. Den nya Iphonen gör reklam för sig på Apples hemsida genom att skriva så här:
"Inspelning av HD-video.
Livet är bättre i HD."
... kan de garantera det - då ligger den fan i mig nära till hands. Kanske det som ligger och gnager i mig. Lite för få G:n.
Äh, vi sover på saken.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
En mun till för att kunna andas,
för jag är förlorad i kriget med mig själv.
Efter hemkomsten har jag suttit och funderat som bäst på vad jag ska önska sig i födelsedagspresent lagom till min stora 20-årsdag på söndag.
Kvällen avrundades med en promenad runt staden följt av jordgubbar och mjölk.
Imorgon är det match mot Djurgården i U21-serien.
På fredag ska jag jobba på Dagbladets sportredaktion.
Livet borde vara ganska bra. Kanske till och med riktigt bra.
Jag spelar fotboll på heltid, därutöver skriver jag om sport. De två enda saker jag någonsin velat sysselsätta mig med.
Men så känns det inte. Efter lite promenadsgrubblande så inser man att man tagit sig exakt dit man vill men att man ändå inte tagit sig någonstans.
Och jag vet, förutom att stå för en riktigt jävla bra insats på fotbollsplanen imorgon, inte riktigt vad jag ska göra för att bli nöjd med situationen.
... det är det här jävla VM-spektaklets fel. Det får ens liv att verka så mycket bättre än vad det egentligen är. Så fort det kommer en matchfri kväll så inser man hur lite man har att göra.
Sitter och funderar på vilken mobil man skulle vilja ha. Den nya Iphonen gör reklam för sig på Apples hemsida genom att skriva så här:
"Inspelning av HD-video.
Livet är bättre i HD."
... kan de garantera det - då ligger den fan i mig nära till hands. Kanske det som ligger och gnager i mig. Lite för få G:n.
Äh, vi sover på saken.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
En mun till för att kunna andas,
för jag är förlorad i kriget med mig själv.