bilderbok,
Vilken dag, hörrni.
En sån dag som man hade velat tagit vara på ordentligt. Hade man varit en medelålders dam hade man velat ligga på en brygga i skärgården och matats citrondraperade räksnittar ur Ernst Kirschsteigers ludna nävar.
Hade man varit Erik Löfgren hade man kanske velat ligga ute på Tranviken.
Man hade, oavsett vad man är för filur, inte velat halta runt hela dagen likt en gammal reumatisk pensionär som dagen till ära råkat gjort i byxan.
Det brukar ta en kvart att promenera till staden. Idag tog det femtio minuter.
Jag gick inte på morgonträningen. Vänsterfoten värkte så till den milda grad att låg och vred mig i plågor i sänghalmen.
Promenaden till staden kom istället under eftermiddagen, efter det att jag läst lite i den halvlovande "Insidan" av Liam Norberg, då jag gick ner och genomförde ett litet rehabpass på Golds stolta gym.
Ett tips, gott folk: När det är knappa trettio grader ute, när solen steker och när du ska vandra i över en timme - välj då helst inte att bära en ljusgrå t-shirt.
Bilder i en blogg ger ett extremt mervärde till läsarskaran, har jag lärt mig. Som den här. Här ser ni min vänsterfot under ett kallbad. Notera isbitarna som flyter omkring. Kallbadet varvades med ett hett bad, allt på naprapat Erikas inrådan.
Klockan åtta. Kvällssol, fläskfilé och pommes chateau. Trevligt.
Hade man bara hittat en trevlig vän som varit sugen på att ta sig ett kvällsdopp vid någon av Sidsjöns förnämsta bryggor så hade vi kunnat summera en trevlig kväll. Klockan är nu tio och kvällssolen skiner tamefan fortfarande. Men istället drog folket här hemma på en splatterfilm av värsta märke...
... och det är inte min tekopp. Jag vill inte ha blod, inälvor och avhuggna lemmar i min tekopp. Inte alls. Däremot gärna både en och två skedar honung, tackar som frågar.
Samma nätter väntar alla,
utan dig är alla kalla.
Långa, mörka utan sömn,
du ligger med nån annan tönt.
En sån dag som man hade velat tagit vara på ordentligt. Hade man varit en medelålders dam hade man velat ligga på en brygga i skärgården och matats citrondraperade räksnittar ur Ernst Kirschsteigers ludna nävar.
Hade man varit Erik Löfgren hade man kanske velat ligga ute på Tranviken.
Man hade, oavsett vad man är för filur, inte velat halta runt hela dagen likt en gammal reumatisk pensionär som dagen till ära råkat gjort i byxan.
Det brukar ta en kvart att promenera till staden. Idag tog det femtio minuter.
Jag gick inte på morgonträningen. Vänsterfoten värkte så till den milda grad att låg och vred mig i plågor i sänghalmen.
Promenaden till staden kom istället under eftermiddagen, efter det att jag läst lite i den halvlovande "Insidan" av Liam Norberg, då jag gick ner och genomförde ett litet rehabpass på Golds stolta gym.
Ett tips, gott folk: När det är knappa trettio grader ute, när solen steker och när du ska vandra i över en timme - välj då helst inte att bära en ljusgrå t-shirt.
Bilder i en blogg ger ett extremt mervärde till läsarskaran, har jag lärt mig. Som den här. Här ser ni min vänsterfot under ett kallbad. Notera isbitarna som flyter omkring. Kallbadet varvades med ett hett bad, allt på naprapat Erikas inrådan.
Klockan åtta. Kvällssol, fläskfilé och pommes chateau. Trevligt.
Hade man bara hittat en trevlig vän som varit sugen på att ta sig ett kvällsdopp vid någon av Sidsjöns förnämsta bryggor så hade vi kunnat summera en trevlig kväll. Klockan är nu tio och kvällssolen skiner tamefan fortfarande. Men istället drog folket här hemma på en splatterfilm av värsta märke...
... och det är inte min tekopp. Jag vill inte ha blod, inälvor och avhuggna lemmar i min tekopp. Inte alls. Däremot gärna både en och två skedar honung, tackar som frågar.
Samma nätter väntar alla,
utan dig är alla kalla.
Långa, mörka utan sömn,
du ligger med nån annan tönt.
Kommentarer
Trackback