carbonara,
Lyckades sno ihop en spaghettitallrik med carbonarasås under kvällen.
Inte det enklaste, ska ni veta. Hade det här varit en satsande blogg hade vi kunnat bjuda på en cookalong för att utbilda pöbeln.
Nu kan jag bara konstatera att trots att det är trettio grader ute så går inte tjälen ur den frusna byttan med carbonarasås utan att man tvingas ge den en handfull minutslånga mörsare med microvågsugnen.
Den långa uppvärmningstiden på carbonarasåsen gjorde att det blev svårt med tajmingen. Pastan blev al dente-kokt långt innan tjälen gått ur skinksåsen.
Men halvljummet eller ej - föda fick vi i oss till slut, och det är ju det viktiga i vårt jägarsamhälle.
Och framför allt - vi fick dra på Johnossi på högsta volym i högtalarsystemet och sjunga falskt, dansa i otakt och veva med spaghettislevar och durkslag i ren eufori. Det är, oavsett vad Ernst eller Gordon Ramsey säger, det vitala i matlagningen.
Johnossi hade jag jävligt gärna sett på lördagens Gatufest...
... men Dalkurd tar inte tre poäng av sig själva. De ska ha ett Östersundslag med en underpresterande GIF-back emot sig, också.
AIK besegrade furstendömet Luxenburgs regerande mästare med 1-0 på hemmaplan.
Ett litet, litet, minimalt myrsteg för svensk klubbfotboll.
Ett stort steg för IFK Sundsvall. Pontus Engblom gjorde nämligen målet. Det var inte vackert, men det var likafullt ett Champions League-mål.
Hann med såväl en längre promenad - efter fyrtio minuters ensam vandring i tystnad, där det största glädjemomentet var att slänga sin vattenflaska upp i luften och sedan fånga den, kom jag på att jag har Spotify i mobilen - som ett kvällsmål med Martinsson där det snackades skit om allt mellan högt och lågt, brett och smalt, Sundsvall Hockeys och klassdamer.
Det blev inga recensioner av någon konsert från Gatufesten här på pirkt.blogg.se. Det var lite synd.
Men jag kan säga som jag sa till Ompa, som själv nog spelat på Gatufesten om han inte själv stoppat sin debutsingel "Destination Ompaland" från att spelas in, på Krunegård-spelningen medan han drog av klasslåt efter klasslåt.
"Det här är hans bästa låt".
"Det här är hans näst bästa låt".
"Det här är hans tredje bästa låt".
Gissningar?
Facit:
Ibland gör man rätt ibland gör man fel.
Samma nätter väntar alla.
Den som dör får se.
Inget snack.
I hela mitt liv har jag väntat på livet.
Jag har drömt om att ha en riktig dröm.
Inte det enklaste, ska ni veta. Hade det här varit en satsande blogg hade vi kunnat bjuda på en cookalong för att utbilda pöbeln.
Nu kan jag bara konstatera att trots att det är trettio grader ute så går inte tjälen ur den frusna byttan med carbonarasås utan att man tvingas ge den en handfull minutslånga mörsare med microvågsugnen.
Den långa uppvärmningstiden på carbonarasåsen gjorde att det blev svårt med tajmingen. Pastan blev al dente-kokt långt innan tjälen gått ur skinksåsen.
Men halvljummet eller ej - föda fick vi i oss till slut, och det är ju det viktiga i vårt jägarsamhälle.
Och framför allt - vi fick dra på Johnossi på högsta volym i högtalarsystemet och sjunga falskt, dansa i otakt och veva med spaghettislevar och durkslag i ren eufori. Det är, oavsett vad Ernst eller Gordon Ramsey säger, det vitala i matlagningen.
Johnossi hade jag jävligt gärna sett på lördagens Gatufest...
... men Dalkurd tar inte tre poäng av sig själva. De ska ha ett Östersundslag med en underpresterande GIF-back emot sig, också.
AIK besegrade furstendömet Luxenburgs regerande mästare med 1-0 på hemmaplan.
Ett litet, litet, minimalt myrsteg för svensk klubbfotboll.
Ett stort steg för IFK Sundsvall. Pontus Engblom gjorde nämligen målet. Det var inte vackert, men det var likafullt ett Champions League-mål.
Hann med såväl en längre promenad - efter fyrtio minuters ensam vandring i tystnad, där det största glädjemomentet var att slänga sin vattenflaska upp i luften och sedan fånga den, kom jag på att jag har Spotify i mobilen - som ett kvällsmål med Martinsson där det snackades skit om allt mellan högt och lågt, brett och smalt, Sundsvall Hockeys och klassdamer.
Det blev inga recensioner av någon konsert från Gatufesten här på pirkt.blogg.se. Det var lite synd.
Men jag kan säga som jag sa till Ompa, som själv nog spelat på Gatufesten om han inte själv stoppat sin debutsingel "Destination Ompaland" från att spelas in, på Krunegård-spelningen medan han drog av klasslåt efter klasslåt.
"Det här är hans bästa låt".
"Det här är hans näst bästa låt".
"Det här är hans tredje bästa låt".
Gissningar?
Facit:
Ibland gör man rätt ibland gör man fel.
Samma nätter väntar alla.
Den som dör får se.
Inget snack.
I hela mitt liv har jag väntat på livet.
Jag har drömt om att ha en riktig dröm.
Kommentarer
Postat av: hog
tjäle inte kärl, va i tusan ska du kalla dig för journalist och bo i norrland, ååh min gud.
Postat av: erik löfgren,
Åh, en kommentar, vad roli... jaha, bara ännu ett klagomål på det enda stavfel som går att finna de tio senaste inläggen. Heja, heja.
Trackback