dagbladet,
Fick avbryta solstekandet och badandet på Tranviken redan vid tvåsnåret idag. Jag hade nämligen skrivit upp mig - någon gång i maj, inte ont anande att Sverige och Sundsvall skulle förvandlas till Östtimors solkust i mitten av juli - för jobb på Dagbladets stolta redaktion.
Ramlade in och fick omgående höra att den stolta redaktionen förlorat prestigekampen mot ST på beachvolleybollplanen i stenstaden.
Jag frågade upprört vilka som deltagit i den tunga förlusten.
Lund drog laget och hade José Pekerman, Argentinas gamle förbundskapten i fotboll, suttit här på redaktionen i det läget hade han sagt följande:
"Ni vill att vi ska spela med Oskar Lund, Martin Nygren, Lukas Sahlin och Tobias Jonsson på plan samtidigt? Ni vill inte se beachvolleyboll, ni vill se Snövit och de sju dvärgarna".
Min längd, spänst, fingerfärdighet och rutin från alla dagar på Tranviken saknades på grund av min stukade fot. Det kan oödmjukt uttryckt varit skillnaden mellan vinst och förlust i tresettaren.
Dessutom saknade Dagbladet sin sportchef Fredrik Söderberg, som förvisso inte heller är särskilt lång, men som känns som en spelartyp som hade rivit ner nät, smashat tjejers näsor blodiga och puttat ner domare från dess podie bara för att få vinna över ST.
... och såna behövs verkligen, speciellt när spelare som Oskar Lund inte bär upp sitt hårband med tillräcklig teknik och flärd.
Som en bok man bara skriver
när man har slösat varje ord
Om meningslösa självklarheter, meningslösa, meningslösa
Ramlade in och fick omgående höra att den stolta redaktionen förlorat prestigekampen mot ST på beachvolleybollplanen i stenstaden.
Jag frågade upprört vilka som deltagit i den tunga förlusten.
Lund drog laget och hade José Pekerman, Argentinas gamle förbundskapten i fotboll, suttit här på redaktionen i det läget hade han sagt följande:
"Ni vill att vi ska spela med Oskar Lund, Martin Nygren, Lukas Sahlin och Tobias Jonsson på plan samtidigt? Ni vill inte se beachvolleyboll, ni vill se Snövit och de sju dvärgarna".
Min längd, spänst, fingerfärdighet och rutin från alla dagar på Tranviken saknades på grund av min stukade fot. Det kan oödmjukt uttryckt varit skillnaden mellan vinst och förlust i tresettaren.
Dessutom saknade Dagbladet sin sportchef Fredrik Söderberg, som förvisso inte heller är särskilt lång, men som känns som en spelartyp som hade rivit ner nät, smashat tjejers näsor blodiga och puttat ner domare från dess podie bara för att få vinna över ST.
... och såna behövs verkligen, speciellt när spelare som Oskar Lund inte bär upp sitt hårband med tillräcklig teknik och flärd.
Som en bok man bara skriver
när man har slösat varje ord
Om meningslösa självklarheter, meningslösa, meningslösa
Kommentarer
Trackback