folkfest och nytt schampo,
Vad kan man säga om sin egen insats idag?
Jo, jag hann få ett rejält sår på knäet efter att Jagnes dobbar trängt in i knät under den prestigefyllda gristävlingen där grisen skulle spela nästföljande grisrunda med tröjan uppdragen ovanför huvudet.
Alieu blev - efter många om och men samt en gammal hederlig jugoslavisk kompromiss - gris, men vägrade stå med tröjan uppdragen mer än dryga tio sekunder. Det var lite dåligt.
Sen kunde jag, efter uppvärmningen, notera att det äntligen fanns schampo i duschen, efter någon månad av torka. Och det var inget gammalt storpack Lidl-schampo skeppat från Bremen - nej, utan finaste Matrix-schampo direkt från de fina salongerna i Sydeuropa.
Trevligt.
Skyndade ut, joggade bort mot norra, hörde från katakomberna ett nej-som-i-"åh, vad nära"-vrål, sökte reda på några vänner och satt sig tillrätta.
Och såg en Superettanmatch tillsammans med en stor hord med folk som, likt jag, inte lyckades hitta tillräckligt många argument till varför man inte skulle spendera sin måndagskväll på Norrporten Arena.
Det var nästan som på den gamla goda tiden och jag och mitt sällskap fick leta länge och väl innan vi hittade tomma platser i en rad. Ja, fyra platser som inte är längst nere vid planen, that is. För alla vet väl att fotboll - den ska man se från platser långt upp på läktaren, så att man får lite överblick och ser vad som händer.
Och det jag såg - sett över nittio minuter - var väl en ganska trevlig och bra Superettanmatch mellan två bra lag som rättvist slutade oavgjort.
Det blev lite stelt, avvaktande och distanstagande i ett tiotal minuter efter Hasanis 1-0-mål, men inget som inte en stillastående islänning kunde luckra upp med fel fot. Sedan hade det ju varit förträffligt om vi knyckt med oss alla tre poängen på Jonsons superchans framför Westberg i Norrköpingspytsen i slutet, men en poäng betyder serieledning, samma poängantal ner till Norrköping - och att alla som "testade på att ge dom där Giffarna en chans, nu när det har gått bra och det är fint väder" gick hem någorlunda nöjda och glada.
Det hade ju så enkelt kunnat bli så mycket, mycket tråkigare. Ett rent fiasko, rent av. Om Antti Kanerva valt att blåsa straff och frilägesutvisning efter fem minuter då Shpetim Hasani föll efter att ha dragit Tommy Naurin och haft öppet mål.
Nu stod jag inte i vinkel och har den största av tillit till Knogjärn i pytsen - men det övergår mitt förstånd varför Sphetim (som bildade anfallspar med Akombo Ukyi... f'låt, Russel Mwafulirwa) skulle ha lagt sig med bortgjord målvakt, öppet mål och bollen i stort sett vid fotlästen?
Nåväl. Alla nöjda och glada, hoppas jag. Ari fungerade bra i sin defensiva mittfältsroll, blev mer involverad i spelet, Hannes vann allt på huvudet - något vi kanske kunnat nyttjat ännu mer under matchens slutskede.
Nu ska här sovas. 08.30 imorgon, som vanligt.
Dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen,
över torgen här går var och en för sig.
Jo, jag hann få ett rejält sår på knäet efter att Jagnes dobbar trängt in i knät under den prestigefyllda gristävlingen där grisen skulle spela nästföljande grisrunda med tröjan uppdragen ovanför huvudet.
Alieu blev - efter många om och men samt en gammal hederlig jugoslavisk kompromiss - gris, men vägrade stå med tröjan uppdragen mer än dryga tio sekunder. Det var lite dåligt.
Sen kunde jag, efter uppvärmningen, notera att det äntligen fanns schampo i duschen, efter någon månad av torka. Och det var inget gammalt storpack Lidl-schampo skeppat från Bremen - nej, utan finaste Matrix-schampo direkt från de fina salongerna i Sydeuropa.
Trevligt.
Skyndade ut, joggade bort mot norra, hörde från katakomberna ett nej-som-i-"åh, vad nära"-vrål, sökte reda på några vänner och satt sig tillrätta.
Och såg en Superettanmatch tillsammans med en stor hord med folk som, likt jag, inte lyckades hitta tillräckligt många argument till varför man inte skulle spendera sin måndagskväll på Norrporten Arena.
Det var nästan som på den gamla goda tiden och jag och mitt sällskap fick leta länge och väl innan vi hittade tomma platser i en rad. Ja, fyra platser som inte är längst nere vid planen, that is. För alla vet väl att fotboll - den ska man se från platser långt upp på läktaren, så att man får lite överblick och ser vad som händer.
Och det jag såg - sett över nittio minuter - var väl en ganska trevlig och bra Superettanmatch mellan två bra lag som rättvist slutade oavgjort.
Det blev lite stelt, avvaktande och distanstagande i ett tiotal minuter efter Hasanis 1-0-mål, men inget som inte en stillastående islänning kunde luckra upp med fel fot. Sedan hade det ju varit förträffligt om vi knyckt med oss alla tre poängen på Jonsons superchans framför Westberg i Norrköpingspytsen i slutet, men en poäng betyder serieledning, samma poängantal ner till Norrköping - och att alla som "testade på att ge dom där Giffarna en chans, nu när det har gått bra och det är fint väder" gick hem någorlunda nöjda och glada.
Det hade ju så enkelt kunnat bli så mycket, mycket tråkigare. Ett rent fiasko, rent av. Om Antti Kanerva valt att blåsa straff och frilägesutvisning efter fem minuter då Shpetim Hasani föll efter att ha dragit Tommy Naurin och haft öppet mål.
Nu stod jag inte i vinkel och har den största av tillit till Knogjärn i pytsen - men det övergår mitt förstånd varför Sphetim (som bildade anfallspar med Akombo Ukyi... f'låt, Russel Mwafulirwa) skulle ha lagt sig med bortgjord målvakt, öppet mål och bollen i stort sett vid fotlästen?
Nåväl. Alla nöjda och glada, hoppas jag. Ari fungerade bra i sin defensiva mittfältsroll, blev mer involverad i spelet, Hannes vann allt på huvudet - något vi kanske kunnat nyttjat ännu mer under matchens slutskede.
Nu ska här sovas. 08.30 imorgon, som vanligt.
Dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen,
över torgen här går var och en för sig.
Kommentarer
Postat av: Johan
Men! Inte ett ord om att Giffen spelade i Norrköpings backlinje?
Trackback