ledig,
Tisdag. Ledig dag.
En dag att sova ut på. En dag att koppla av på. En dag att åka till farmor och farfars stuga i Långsjön på.
En dag att fiska på.
Jag och min farfar, i stort sett yrkesfiskare sedan pensionen -96, var ut två gånger. Första rundan vände vi hemåt med en ynka liten lurad abborre på uppskattningsvis fyrtioåtta gram. Det blev ett mellanmål för familjens norska skogskatt som om somrarna härjar fritt i urskogarna runt Långsjön.
... apropå det; kattrackarn har blivit gammal och orkar inte längre jaga fåglar som förr i tiden då det var standard att det varje eftermiddag släpades in en skändad blåmes i köket som den norska skogskatten ville visa upp för familjen och få uppskattning. Det... fick hon inte, däremot en och annan avhyvling. Nu när kattrackarn är trött och seg och inte har kapaciteten att på egen hand bereda en festmåltid innehållande fågel - då är fågeluslingarna direkt där och hånar och häcklar. En sädesärla hade fått nys om kattens bristande snabbhet och cirkulerade därför ovanför djurets huvud och pep "kom och ta mig" i B-dur.
Fy fan, så elakt. Det var nära att jag själv, spänstig och rapp som jag är, började kasta mig efter fågeluslingen i min katts ställe.
Andra turen, på eftermiddagen, blev mer lyckad. Redan innan den maskbeklädda kroken nuddat vattenytan för första gången hoppade en sällsynt dum borre dit och bet tag.
Tyvärr avtog det strålande fisket ganska snabbt och efter någon timme av tävlande i vem som lurade flest abborrar vände vi mot land med kraftpaketet till 9,9-hästkraftig utombordare.
Jag vet inte vem Kenza har omkring sig när hon går på stan, vem som fotar alla de där bilderna på henne, men jag får helt enkelt anta - i brist på någon annan vetskap - att hon också använder sig av sin farfar till denna syssla.
Att hennes farfar också blir tillfrågad om han kan ta en bild, varpå hon överräcker en ny mobiltelefon i hennes farfars nävar - som nyss famlade runt i jorden och letade en mask att sätta på kroken. Kenzas farfar tittar nog också förundrat och undrar vart han ska trycka. Kenzas farfar försöker nog också hålla ner avtryckarknappen så hårt han kan varpå Kenzas farfar väntar ett slag, tittar förvånat och överräcker telefonen tillbaka till Kenza och säger "det blev nog bra". Kenza märker nog också väldigt ofta att hennes farfar misslyckats helt med att fota något kort.
Till slut blev det dock ett kort. Ett fint kort. Lite Kenza-känsla, även om det är knäppt av en annan farfar. En bättre farfar.
Om det var soligt ute?
Nja, men jag säger så här:
"My fishin' career is so bright I have to wear shades though it is pretty cloudy".
Den totala fångsten låg väl på dryga tiotalet abborrkrakar, men de flesta var av trassligt liten natur.
Vem som vann? Jo, tackar som frågar. Jag vann. Fick upp såväl flest som de två största minst små.
Jag känner mig aldrig så korkad som när jag försöker lösa ett korsord. Det känns som att Emma Andersson, medan hon väntade i fikarummet precis innan inspelningen av "Treblinka", hade löst det här korsordet bättre.
På kvällskvisten uppvaktade jag min kära morfar som fyllde inte mindre än 88 år idag. Stora grattis.
Och ni... ni... ja, vad fan ska jag säga som är ens av lite intresse för er?
Tja, imorgon bitti är det träning igen. Och just det - på torsdag är det match mot IFK Sundsvall på Balders för U21-laget.
Och just det igen - det ringde idag från redaktionen. Jag var uppskriven på jobb imorgon kväll - men Tobbe menade att "jag fick vara ledig om jag ville". De hade redan tre stycken som jobbade kväll och jag skulle inte behövas.
Så snabbt kan det gå - Paul Andersson från Piteå, som jag säger det med ett rim.
Nu ska jag somna till några bättre Dexteravsnitt.
Diggar det här
Men glömmer sen
Jag är bara zigenarliv dreamin
Göteborgs-polisen är timmar bort
Fortsätter lite
Vi behöver inte köra fort
En dag att sova ut på. En dag att koppla av på. En dag att åka till farmor och farfars stuga i Långsjön på.
En dag att fiska på.
Jag och min farfar, i stort sett yrkesfiskare sedan pensionen -96, var ut två gånger. Första rundan vände vi hemåt med en ynka liten lurad abborre på uppskattningsvis fyrtioåtta gram. Det blev ett mellanmål för familjens norska skogskatt som om somrarna härjar fritt i urskogarna runt Långsjön.
... apropå det; kattrackarn har blivit gammal och orkar inte längre jaga fåglar som förr i tiden då det var standard att det varje eftermiddag släpades in en skändad blåmes i köket som den norska skogskatten ville visa upp för familjen och få uppskattning. Det... fick hon inte, däremot en och annan avhyvling. Nu när kattrackarn är trött och seg och inte har kapaciteten att på egen hand bereda en festmåltid innehållande fågel - då är fågeluslingarna direkt där och hånar och häcklar. En sädesärla hade fått nys om kattens bristande snabbhet och cirkulerade därför ovanför djurets huvud och pep "kom och ta mig" i B-dur.
Fy fan, så elakt. Det var nära att jag själv, spänstig och rapp som jag är, började kasta mig efter fågeluslingen i min katts ställe.
Andra turen, på eftermiddagen, blev mer lyckad. Redan innan den maskbeklädda kroken nuddat vattenytan för första gången hoppade en sällsynt dum borre dit och bet tag.
Tyvärr avtog det strålande fisket ganska snabbt och efter någon timme av tävlande i vem som lurade flest abborrar vände vi mot land med kraftpaketet till 9,9-hästkraftig utombordare.
Jag vet inte vem Kenza har omkring sig när hon går på stan, vem som fotar alla de där bilderna på henne, men jag får helt enkelt anta - i brist på någon annan vetskap - att hon också använder sig av sin farfar till denna syssla.
Att hennes farfar också blir tillfrågad om han kan ta en bild, varpå hon överräcker en ny mobiltelefon i hennes farfars nävar - som nyss famlade runt i jorden och letade en mask att sätta på kroken. Kenzas farfar tittar nog också förundrat och undrar vart han ska trycka. Kenzas farfar försöker nog också hålla ner avtryckarknappen så hårt han kan varpå Kenzas farfar väntar ett slag, tittar förvånat och överräcker telefonen tillbaka till Kenza och säger "det blev nog bra". Kenza märker nog också väldigt ofta att hennes farfar misslyckats helt med att fota något kort.
Till slut blev det dock ett kort. Ett fint kort. Lite Kenza-känsla, även om det är knäppt av en annan farfar. En bättre farfar.
Om det var soligt ute?
Nja, men jag säger så här:
"My fishin' career is so bright I have to wear shades though it is pretty cloudy".
Den totala fångsten låg väl på dryga tiotalet abborrkrakar, men de flesta var av trassligt liten natur.
Vem som vann? Jo, tackar som frågar. Jag vann. Fick upp såväl flest som de två största minst små.
Jag känner mig aldrig så korkad som när jag försöker lösa ett korsord. Det känns som att Emma Andersson, medan hon väntade i fikarummet precis innan inspelningen av "Treblinka", hade löst det här korsordet bättre.
På kvällskvisten uppvaktade jag min kära morfar som fyllde inte mindre än 88 år idag. Stora grattis.
Och ni... ni... ja, vad fan ska jag säga som är ens av lite intresse för er?
Tja, imorgon bitti är det träning igen. Och just det - på torsdag är det match mot IFK Sundsvall på Balders för U21-laget.
Och just det igen - det ringde idag från redaktionen. Jag var uppskriven på jobb imorgon kväll - men Tobbe menade att "jag fick vara ledig om jag ville". De hade redan tre stycken som jobbade kväll och jag skulle inte behövas.
Så snabbt kan det gå - Paul Andersson från Piteå, som jag säger det med ett rim.
Nu ska jag somna till några bättre Dexteravsnitt.
Diggar det här
Men glömmer sen
Jag är bara zigenarliv dreamin
Göteborgs-polisen är timmar bort
Fortsätter lite
Vi behöver inte köra fort
Kommentarer
Trackback