jag sålde min själ för en telefonböter,
Jag var lite sent ute imorse. Unnade mig att sova ut till tiosnåret och därefter blev allt förskjutet framledes.
Började steka kycklingspetten och koka pastan lite sent om sider vilket gjorde att jag min vana trogen fick skynda mig ner till träningen.
... hur kan det vara så att man har tre timmar på sig att göra sig i ordning för träningen - men alltid tvingas löpa runt i panik de sista minutrarna innan man sätter sig i bilen och åker ner?
Nåväl. Jag tackar högre makter för att det inte är någon trafikstockning (man vet aldrig i en metropol som Sundsvall, kan ta timmar) eller några järnvägsbommar ivägen för familjens Mazda och når Gula villan och matchgenomgången uppskattningsvis tre minuter före utsatt tid.
Puh. Inga böter. Ingen hundralapp som onödigt behövde lämna mina trassliga konton och sättas in på Ekbeks digra böteskonto på Jersey.
Folk trillar in sent om sider, Åkeby väntar med att börja... klockan tickar upp mot 01:05, och då...
... då ringer Ludvig Sundström på min mobiltelefon. Den där jävla klara, fula standardsignalen sprider sig ljudligt i lokalen. Alla vänder sig om, ser att jag börjar flippa i fickan efter upptaget-knappen, och folket - den stora pöbeln av GIF-spelare - ler.
För telefon under möte eller gemensam måltid - det är hundra kronor böter det.
ASDLKJASDLKASJDLKASJDLKASJDLKASJDLKJSDLKFJLSKDJFLKJSDFLKSF.
Jag försöker vädja till Ekbeks mänskliga sida om att mötet inte börjat än då Sören inte börjat tala. Men icke.
För ni ska veta det, gott folk; Kristian "Ekbek" Ek, känd från den så trevliga programserien Sockerstek med Ek, är inget annat än en bödel när någon sätter en böteslista i hans näve.
Förvisso förklädd med svärmorsfrisyr, prickfria betyg och snitsiga artighetsfrågor. Men ändock, en bödel.
400 kronor för tårta. 200 kronor för att Ekbek själv lurat mig på tiden till matchmötet. Och nu 100 kronor för en förvisso ljudlig signal från den där förbannade Ludvig Sundström innan mötet ens hunnit starta.
Jag har läst i tidningen att Sundsvall är navet i all prostitutionsverksamhet i Västernorrland.
Att sälja ut min själ till Dagbladet varje kväll räcker inte.
Snabbare och större pengar behövs för att finansiera mitt bötestyngda liv.
Så; hur kommer jag i kontakt med en skicklig hallick som kan sälja iväg en gänglig grabb med trassligt yttre till någon trevlig liten jordkällare?
Jag sålde min själ för tjugi spänn,
du åkte dit och köpte tillbaks den igen.
Jag fick en kvittens på min själ.
Började steka kycklingspetten och koka pastan lite sent om sider vilket gjorde att jag min vana trogen fick skynda mig ner till träningen.
... hur kan det vara så att man har tre timmar på sig att göra sig i ordning för träningen - men alltid tvingas löpa runt i panik de sista minutrarna innan man sätter sig i bilen och åker ner?
Nåväl. Jag tackar högre makter för att det inte är någon trafikstockning (man vet aldrig i en metropol som Sundsvall, kan ta timmar) eller några järnvägsbommar ivägen för familjens Mazda och når Gula villan och matchgenomgången uppskattningsvis tre minuter före utsatt tid.
Puh. Inga böter. Ingen hundralapp som onödigt behövde lämna mina trassliga konton och sättas in på Ekbeks digra böteskonto på Jersey.
Folk trillar in sent om sider, Åkeby väntar med att börja... klockan tickar upp mot 01:05, och då...
... då ringer Ludvig Sundström på min mobiltelefon. Den där jävla klara, fula standardsignalen sprider sig ljudligt i lokalen. Alla vänder sig om, ser att jag börjar flippa i fickan efter upptaget-knappen, och folket - den stora pöbeln av GIF-spelare - ler.
För telefon under möte eller gemensam måltid - det är hundra kronor böter det.
ASDLKJASDLKASJDLKASJDLKASJDLKASJDLKJSDLKFJLSKDJFLKJSDFLKSF.
Jag försöker vädja till Ekbeks mänskliga sida om att mötet inte börjat än då Sören inte börjat tala. Men icke.
För ni ska veta det, gott folk; Kristian "Ekbek" Ek, känd från den så trevliga programserien Sockerstek med Ek, är inget annat än en bödel när någon sätter en böteslista i hans näve.
Förvisso förklädd med svärmorsfrisyr, prickfria betyg och snitsiga artighetsfrågor. Men ändock, en bödel.
400 kronor för tårta. 200 kronor för att Ekbek själv lurat mig på tiden till matchmötet. Och nu 100 kronor för en förvisso ljudlig signal från den där förbannade Ludvig Sundström innan mötet ens hunnit starta.
Jag har läst i tidningen att Sundsvall är navet i all prostitutionsverksamhet i Västernorrland.
Att sälja ut min själ till Dagbladet varje kväll räcker inte.
Snabbare och större pengar behövs för att finansiera mitt bötestyngda liv.
Så; hur kommer jag i kontakt med en skicklig hallick som kan sälja iväg en gänglig grabb med trassligt yttre till någon trevlig liten jordkällare?
Jag sålde min själ för tjugi spänn,
du åkte dit och köpte tillbaks den igen.
Jag fick en kvittens på min själ.
Kommentarer
Trackback