pirkt,

Allsvenska Djurgården kommer alltså till spel med Patrik Haginge och Prince Ikpe Ekong på mitten, Sebastian Rajalakso och Yosif Ayuba på topp, Hrvoje Milic på en kant - och får vända hem med en fullkomligt rättvis 5-2-förlust.

Det var liksom aldrig något snack.

Brinken gör viktiga 1-0 efter en målvaktsretur - hade jag haft ett uns av Stordfjordarnas Maradonas (två gånger tvåmålsskytt i år) näsa för pytsar hade jag kunnat vara där - och därefter känns det aldrig som att vi är på väg att släppa in Djurgården i matchen.

Alieus förarbete till 2-0-målet är matchens prestation. Först en tunnel på vänsterkanten, fortsatt löpning förbi en DIF-ytterback, viker in längsmed förlängda mållinjen och spelar snett inåt bakåt till Robban som placerar bollen i bortre gaveln med en behärskad bredsida.

Vi hinner upp till 3-0 innan de reducerar på en frispark som går emellan några DIF-ben och direkt i mål. 4-1 görs dock innan paus.

Nu har jag ju redan sagt att Alieus 2-0-framspelning var matchens prestation... nåja, Aziz gör en fantastisk prestation vid 4-1-målet då han på sitt aviga sätt rundar både försvarare och målvakt innan han rullar in bollen i mål.

Det är inte det att vi leder mot Djurgården i paus med 4-1. Det är att vi spelar så bra, offensiv, frejdig och publikfriande fotboll - och detta mot bra motstånd och utan att blotta oss särskilt mycket bakåt. Felprocenten i den första halvleken måste ha varit väldigt låg, det känns som att vi kommer till inlägg eller något sorts avslut i varje anfall.

Silfver är viktig på mitten med sitt speluppbyggande. Man vet som mittback att man alltid kan hitta honom, felvänd eller rättvänd, och han gör något klokt med bollen. Broman, som är tillbaka på allvar efter en längre skada, gjorde det mycket bra intill Silfver. Klok med bollen, vände ofta på spelet lugnt och behärskat - och vann närkamper mot Haginge och Prince Ikpe.

I andra görs tre byten, Silfver ersätts av Emil Larsson, Jagne (som jag nog aldrig sett så bra) av Qviberg och Robban av Jaconelli.

Spelet blir knappt ett uns sämre. Ett riktigt fint anfall längs högerkanten, med en hel del överlapp och finurliga instick avslutas med att Jacco lyfter in ett inlägg som Colin N'kee skickligt knoppar in från knapp vinkel.

5-1, och matchen är stängd. DIF har kanske tio minuter av lite tillstymmelse till press i mitten på halvleken då vi börjar spela med för små marginaler och får för korta, oavslutade, anfall.

Men närmre än 5-2 - Rajalakso lyftning till Milic - kommer de inte och tremålssegern är fullt rättvis.

... fan, knappt ens Expressens Mats Olsson hade just nu kunnat hävda att Sebastian Rajalakso ska in i någon EM-trupp inom den närmaste framtiden.

Och Prince Ikpe Ekong tjänade tydligen mest av alla i hela fotbolls-Sverige för något år sedan. Idag åstadkom han ingenting kreativt och förlorade allt på mitten mot Broman, Silfver och Emil Larsson.



Det var väl drygt 150 åskådare på IP - vilket i teorin skulle kunnat ha varit exakt samtliga av den här bloggens läsare. Nu var det ju inte så...

... men var det någon som var där?

Om inte - gå nästa gång. Det bjuds på riktigt bra fotboll.

A junkie, an addict, a slave for your love
But I'm not in love
I'm just obsessed