o choko-dutch, where art thou?
Gick efter fotbollen, som sågs hemma i Masks lägenhet på Storgatan, igenom staden.
Det är tisdag - och det, det är inte Gatufesten för mig. Då tycker jag inte att det har börjat.
Men det tycker tydligen många andra. Jag tror det måste ha varit tisdagsrekord för Gatufesten, både Oscar- och Daltonstältet var fullsmockat. Syndikatet väntar tills gratissnyltarna festat klart innan de anländer, det var väldigt tydligt då Invitotältet stod tomt.
Men besöksrekord, fulla tält och festivalstämning - allt sånt hamnar i skymundan en kväll som denna. För ikväll var en sorgens kväll.
På ett sätt blir det ingen Gatufest i år. Ingen riktig.
Här, i den här färgsprakande vagnen fylld av allsköns chokladläckerheter, skulle Choko-Dutch ha stått. Det har han alltid gjort och det trodde jag alltid att han skulle göra. Men det gör han inte. Istället står det en tant där.
Hon pratar svenska. Utan holländsk brytning. Hon ser inte det minsta holländsk ut. Hon har säkert inte ens riggat lotterihjulet. Barnen kan säkert vinna på hennes lotteri.
Inget är i sin ordning.
Hon har säkert inte ens fyllt de stora Maraboufodralen med stoft- och jordpartiklar för att maximera vinstkalkylen.
Hon vill nog säkert bara att alla som spelar ska ha en ärlig chans och få ha trevligt för sin guldtia.
"Vi är ett nytt gäng som kör i den här vagnen i år", sa tant.
"Är ingen från fjolåret med? Det brukade stå en kraftig, solbränd man här", insisterade jag.
"Nej, jag tror alla är nya", sa tant trevligt.
Fy. Inget är sig likt. Inget är som det ska vara. Det ska inte vara trevligt. Det ska vara riggade hjul, obefintliga vinster och cyniska skratt.
Fan.
Det kommer bara leda till nåt ont.
Det är tisdag - och det, det är inte Gatufesten för mig. Då tycker jag inte att det har börjat.
Men det tycker tydligen många andra. Jag tror det måste ha varit tisdagsrekord för Gatufesten, både Oscar- och Daltonstältet var fullsmockat. Syndikatet väntar tills gratissnyltarna festat klart innan de anländer, det var väldigt tydligt då Invitotältet stod tomt.
Men besöksrekord, fulla tält och festivalstämning - allt sånt hamnar i skymundan en kväll som denna. För ikväll var en sorgens kväll.
På ett sätt blir det ingen Gatufest i år. Ingen riktig.
Här, i den här färgsprakande vagnen fylld av allsköns chokladläckerheter, skulle Choko-Dutch ha stått. Det har han alltid gjort och det trodde jag alltid att han skulle göra. Men det gör han inte. Istället står det en tant där.
Hon pratar svenska. Utan holländsk brytning. Hon ser inte det minsta holländsk ut. Hon har säkert inte ens riggat lotterihjulet. Barnen kan säkert vinna på hennes lotteri.
Inget är i sin ordning.
Hon har säkert inte ens fyllt de stora Maraboufodralen med stoft- och jordpartiklar för att maximera vinstkalkylen.
Hon vill nog säkert bara att alla som spelar ska ha en ärlig chans och få ha trevligt för sin guldtia.
"Vi är ett nytt gäng som kör i den här vagnen i år", sa tant.
"Är ingen från fjolåret med? Det brukade stå en kraftig, solbränd man här", insisterade jag.
"Nej, jag tror alla är nya", sa tant trevligt.
Fy. Inget är sig likt. Inget är som det ska vara. Det ska inte vara trevligt. Det ska vara riggade hjul, obefintliga vinster och cyniska skratt.
Fan.
Det kommer bara leda till nåt ont.
Kommentarer
Trackback