pirkt,

Lätt jogg och fotledsövningar.

Lunch på stan och beachvolleykik med Ekbek.

Bålstyrka med Pelle "Pim-Pim".

Därefter klev man omgående på ett sextimmarsskift på Dagbladets stolta.

Inledde arbetskvällen med en pizzabuffé på casinot i jobbets after-work-regi. Jo, jo - vissa kliver faktiskt av skift när andra stackars satar kliver på. De stackare det är allra mest synd om är de som kliver på när andra kliver av - trots att de som kliver på egentligen klev på sin arbetsdag 08.30.

Enklare uttryckt; mig är det synd om.

Pizzabuffén, som enligt uppgift gick loss på dryga åttio svenska, var så där. Lite rinniga, lite tunna - men mozarellaosten var äkta.

Om jobbkvällen, som blev väldigt intensiv och krävande, ska jag inte skriva så mycket.

Jag tänker bara dra för er min hederskodex som journalist:

Jag blir inte särskilt upprörd om du snor mina texter och publicerar de som dina.

Jag blir inte särskilt upprörd om jag inte får byline på en artikel.

Jag blir inte särskilt upprörd om du kortar, småkorrigerar eller kanske helt skriver om mina krönikor.

Men en sak blir jag upprörd över:

När du som medarbetare har varit ute på en motocrosstävling hela eftermiddagen, kommit hem och skrivit ur dig två bottnar...

... men sen lämnat huvudtexten till mig att skriva.

Det är det i min bok det absolut värsta man kan göra mot mig.

Texten blev nog det trassligaste som lämnats in sedan kungen skulle signera ett Max-kvitto klockan 04.28 på Nobelmiddagsnatten -04. Men vad skulle jag göra?

Jag hade inte varit på plats. Ingen lokal förmåga placerade sig i topp. Jag hade inga resultatlistor.

Och sporten - den var motocross.

Eller... jag vill också säga att jag tycker att det är trevligt när folk man inte sett tidigare på jobbet kommer och tar i hand och hälsar, som på pizzaätningen idag. Jag har smygit runt på redaktionen med jämna mellanrum i ett par år nu och kan inte mer än en handfull namn. Det är lite tråkigt.

... okej, nu minns jag ju inte vad de som hälsade idag hette heller. Man är ju alltid för fokuserad på att försöka göra ett så gott intryck själv vid handskakningar och hälsningar. Vad de säger och gör hamnar i andra tredje fjärde femte hand.

Nu ska jag, efter dubbla träningar och sex timmars stressigt arbete, somna lika värdigt som ett klubbat sjölejon.

Den fria viljan var vår tonårsdröm
Men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn