pirkt,

Fantastiskt foto: Anders Thorsell.

Superettafotboll, bloody hell.

Precis så hade nog Sir Alex Ferguson uttryckt sig om han suttit på en grön plaststol på Norrporten Arena i afton.

Jag, jag säger så här:

Vi går ut inför storpubliken och bjuder på säsongens bästa halvlek. Vi rullar ut Bajen, plockar bort Hallenius, låter en pånyttfödd Foppa snurra David Johansson inåtvänd anfall efter anfall.

Jag tror Foppa kommer till lika många skott under de första tjugo minuterna idag som han tidigare gjort under alla vårens matcher tillsammans.

Men målet - det sparade han till huvudet. Det är ju bara det att det inte borde kunna hända. Foppa ska inte kunna nicka så där - trots Jonsons perfekt avvägda inlägg.

Det var ingen "okej, jag är en kvick liten ytter, men jag sätter väl dit huvudet ändå för att inte se ut som ett fån"-nick. Det var en "hej, jag är Miroslav jävla Klose och nu trycker jag in boll, ställning, nät och några bayerska öltunnor i mål"-nick.

Bollen vräks alldeles intill Hopfs vänstra stolpe.

Satt det Hallenius-suktande scouter på Norrporten i afton, det gjorde det säkert, så borde samtliga dessa lämnat sin gröna plaststol för att köpa pauskaffe med en sak - och enbart en sak - skriven över hela anteckningsblocket.

"BLÅ 33!"

Foppa var precis så bra som man trodde att han skulle vara varje match när han i vintras snurrade upp mig (och faktiskt inte bara mig) på träning efter träning efter träning ute i NCC-hallen.

Vi borde förstås gjort fler mål i den första halvleken. Walle skjuter över efter den smäckraste hörnvariant IP sett på väldigt länge (Ari spelar ut bollen till Nuri som chippar in den till en totalt fri Walle), Brinken är högst på en hörna men nickar över, Holsters låga skott tippas utanför och Robbans överraskande långskott tippas över av en överraskad Bajenmålvakt.

Jag tänker inte skriva så mycket längre.

Om den andra halvleken tänker jag bara konstatera att fotboll är en sjuk sport. Att vi efter 90 minuters spel ligger under med 1-2 mot ett lag som har absolut ingenting (och nu menar jag absolut ingenting) förutom Sebastian Castro-Tellos jag-vänder-inåt-mot-högerfoten-och-skjuter-blint-fint och Andreas Dahls högerfot.

... ja, också Tobias Holmqvist, då. Hade en genomsnittlig svensk älghane omvandlats till en människa hade den sett ut som Tobbe H. Men inte ens han lyckades missa när han stod inne i målet och skjöt 2-1 på ett inlägg när någon glömt att ta Jonsons (som pressat offensivt i ett tidigare skede) plats på bortre stolpen. Men han var bra nära.

Men... vi har ju som tur är Stordfjordarnas Maradona i vårt gäng. Jag tänkte utse Brinken till matchens spelare redan innan drömträffen i 94:e minuten. Han var verkligen först på allt idag, den väldige norrmannen. Flög framåt offensivt gång efter annan och hade bland annat ett stenhårt, svepande vänsterinlägg som hittade pannan på - jag tror det var - Walle.

Och så när klockan tickar mot 93 minuter lyfter Aziz iväg en lång pastej från högerkanten, i höjd med mittlinjen. Tobias Holmqvist agerar inte som någon segerskytt utan mer som en Tobias Holmqvist när han står felvänd, tittar åt ett annat håll, låter bli att nicka och låter bollen gå precis över honom. Bollen träffar Brinken, kraftigt lutandes baklänges, på bröstet. Han stöter ner den framför sig, låter den studsa - Tobias Holmqvist, som står bredvid, låter  även han bollen studsa - och norrmannen drar till.

Och målet står som en strut. Halvvolleyn sitter stenhårt intill Hopfs högra stolpe.

2-2 och en poäng räddad. Jubel på IP. Folk vallfärdar hem glada i hågen.

I premiären mot Brage, när vi gjorde 2-1 och stal tre poäng i slutet, hade vi spelat skit hela matchen. Riktigt fantasilöst, stelt och dåligt. Ändå var det jubel i omklädningsrummet efteråt. Aha, elitfotbollen är så här resultatinriktad, insåg jag då.

Nu, när vi åter igen räddade poäng i absolut sista momangen, tänkte jag att det kanske skulle vara glatt i omklädningsrummet igen.

Det var det inte.

Vi tappade två poäng idag. Två poäng vi gjort oss väldigt, väldigt förtjänta av. Men vi trots all olycka och motrigg en poäng - och två av Bajen som vi väl nu kan avskriva från de allsvenska platserna?

Linus Hallenius, Andreas Dahl och klacken förtjänar Allsvenskan. Men Hammarby som fotbollslag gör det inte.

I övrigt då?

Jo, Patronerna hade ju kunnat valt en bättre matchdag att visa sin betydelse för stämningen på IP. Hade man hållit tyst mot Ängelholm i tio minuter hade man kunnat höra ett pubeshår falla till marken. Nu var det istället fest. Bajarna öste på med Sveriges bästa hejarramsa ("Från Södermalm kommer vårt lag" eller vad den nu kan tänkas heta) och höll med sin halvfyllda västra läktare en jävla låda.

Det är klart att det blev än bättre tryck när Patronerna, men för att visa att "nu jävlar blir det tyst" hade tiominutersbojkotten kunnat komma lägligare.

Holster såg bollskicklig och säker ut och stod för en bra debut. Hade han bara fått stänka dit 1-0 i första, på det låga skottet som Hopfen tippade utanför, hade det varit succé. Nu byttes han ut efter dryga sextio, och konstaterade slutkörd att "det var en helt annan typ av spel än i Väsby".

5400 personer på läktaren? Det var inte igår.

... trots regn precis innan matchstart?!

Fantastiskt.

Något som var väldigt glädjande att se var att Aziz hoppade in och såg oförskämt pigg ut. Åtminstone två gånger under sitt kvartslånga inhopp drev han förbi ett koppel gulsvarta försvarare innan han spelade bollen vidare.

... och okej, det vart mycket längre.

Som vanligt.

---

och Anders är alltid glad, alltid glad
det springer råttor bakom ridån på hans estrad