bulgarmunken gick bet,
När jag kom ut från Intersport idag mötte jag en man med en bunt papper i handen. Han sökte omedelbart ögonkontakt och tog några steg fram mot mig.
Åh, nej, inte ännu en av dessa God El-försäljare, tänker jag. De som tror att jag ska skriva över ett elavtal jag inte ens har - dessutom mitt på stan och till några som inte ens har med sig Lasse Åberg i egen hög person.
"Hello", sa mannen varpå jag svarar med någon världslig engelsk hälsning.
Därpå börjar mannen på stapplig engelska förklara att han är en munk från Bulgarien - jag tror till och med han visade upp någon sorts munklegitimation - och började berömma min t-shirt.
"That's a nice t-shirt", sa munken och med tanke på t-shirtens enkla utforming får vi anta att bulgaren är van att gå klädd i ett oranget (det finns inget ord jag hatar att skriva mer än alla former av "orange") skynke dagarna i ända.
Därpå frågade ifall jag var en fotbollsspelare. "Yes", svarade jag.
"You look like a football player", sa munken och här tror jag att jag slår något sorts inofficiellt världsrekord i oödmjukhet inför sitt yrke. Jag svarade nämligen "thank you".
Nåväl. Munken började, varm i kläderna efter det lyckade smickret och det lyckade uppvisandet av munkleget, därefter bläddra i sina papper tills han visade upp ett vitt ark med en tabell.
"People have been donating a lot of money already, but people whos name is Erik tend to give a bit more", sa bulgaren samtidigt som jag skummade igenom tabellen där det stod ett dussin namn uppskrivna intill lika många summor som munken ville lura i mig att folk tillskänkt honom.
"What's the cause?", undrade jag försynt.
Munkrackaren - som inte ens var flintskallig - börjar nu åter igen prata om hur mycket folk hade skänkt och hur mycket jag ville skänka.
"What's the cause?", undrade jag mindre försynt och så klart att inte ens en bulgarisk munk kunde misstolka.
Fortfarande inget svar, varpå jag tröttnade på girigbuken som väl åtminstone kunnat vara flintskallig och klädd i orange.
"No".
"No?"
"No. You see; I am very poor. I don't afford to give away money to things I don't know about. If anything - I would need some donations".
Det var - till skillnad från den falskmyntande munken, som alltså gick runt i vanliga kläder och till råga på allt inte ens var flintskallig - dagens sanning det.
Åh, nej, inte ännu en av dessa God El-försäljare, tänker jag. De som tror att jag ska skriva över ett elavtal jag inte ens har - dessutom mitt på stan och till några som inte ens har med sig Lasse Åberg i egen hög person.
"Hello", sa mannen varpå jag svarar med någon världslig engelsk hälsning.
Därpå börjar mannen på stapplig engelska förklara att han är en munk från Bulgarien - jag tror till och med han visade upp någon sorts munklegitimation - och började berömma min t-shirt.
"That's a nice t-shirt", sa munken och med tanke på t-shirtens enkla utforming får vi anta att bulgaren är van att gå klädd i ett oranget (det finns inget ord jag hatar att skriva mer än alla former av "orange") skynke dagarna i ända.
Därpå frågade ifall jag var en fotbollsspelare. "Yes", svarade jag.
"You look like a football player", sa munken och här tror jag att jag slår något sorts inofficiellt världsrekord i oödmjukhet inför sitt yrke. Jag svarade nämligen "thank you".
Nåväl. Munken började, varm i kläderna efter det lyckade smickret och det lyckade uppvisandet av munkleget, därefter bläddra i sina papper tills han visade upp ett vitt ark med en tabell.
"People have been donating a lot of money already, but people whos name is Erik tend to give a bit more", sa bulgaren samtidigt som jag skummade igenom tabellen där det stod ett dussin namn uppskrivna intill lika många summor som munken ville lura i mig att folk tillskänkt honom.
"What's the cause?", undrade jag försynt.
Munkrackaren - som inte ens var flintskallig - börjar nu åter igen prata om hur mycket folk hade skänkt och hur mycket jag ville skänka.
"What's the cause?", undrade jag mindre försynt och så klart att inte ens en bulgarisk munk kunde misstolka.
Fortfarande inget svar, varpå jag tröttnade på girigbuken som väl åtminstone kunnat vara flintskallig och klädd i orange.
"No".
"No?"
"No. You see; I am very poor. I don't afford to give away money to things I don't know about. If anything - I would need some donations".
Det var - till skillnad från den falskmyntande munken, som alltså gick runt i vanliga kläder och till råga på allt inte ens var flintskallig - dagens sanning det.
Så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig när, du stack ett hål i min kevlarsjäl. Och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl. Kom gör ett hål i min kevlarsjäl.
Kommentarer
Postat av: Tony
Trackback