hade't under luppen,
Jag får inleda med att be om ursäkt till Matfors Ryttarförening. De anordnade nämligen en hopptävling idag.
Jag, som nischad hästreporter, hade självklart tävlingen under luppen. Men jag fick inte det positiva gensvar jag väntat mig på redaktionen när jag skrek "stoppa pressarna, stryk allt vi har implanerat - jag har luktat mig till ett uppslag hästsport". Då kände jag inte att det var läge att sticka iväg.
Det var ju trots allt hästhoppning. Hade det däremot varit mitt skötebarn dressyren, då hade jag lämnat allt vind för våg.
Det var ju den här jävla fotbollen som skulle ringas in. Några lag vann, några lag förlorade, vissa spelare gjorde mål. Så platt och ytligt.
Det blev stressigt på slutet. Nattredaktionen kom in och berättade att det skett ett knivmord och att de behövde sidorna så snabbt som möjligt och det blev en brådska och stress. Jag misslyckades i mitt uppdrag att få in alla aftonens målskyttar, och damtreanmatchen hanns inte alls med. Det får jag be om ursäkt för. Jag gjorde det bästa jag kunde.
... det tycker jag man kan kräva av någon som får betalt för fem timmars jobb samtidigt som han bara jobbar under en och en halv.
Kanske ska man även kräva att han hinner få in allt... Äh, gere nu.
Vart knivmordet skedde? Jo, tackar som frågar. Drygt 300 meter från min enkla boning. Jag har själv aldrig varit ett stort fan av ond bråd död i största allmänhet och mord i synnerhet, så nog kikade man sig en och annan gång över axeln när man rullade igenom sina kvarter på vägen hem.
Hur vet man att det inte är läge att skita i allt och oannonserat sticka iväg och rapportera från en ridtävling? Jo, man lyssnar på när redigeraren för dagen ska föra in V65-resultaten och ser ifall han är en hästkunnig individ.
"Lufti Kolgjini heter han, va?".
Yakubus miss idag... Det är inte en av de där studsande, halvsvåra bollarna som faktiskt kan skjutas över även om man står en meter från målet - bollen rullar som en springande råtta över gräset, som Göran Zachrisson skulle satt. Det är inget överraskningsmoment. Det går inte särskilt snabbt. Det är bara fantastiskt dåligt gjort.
Lasse Lagos lär behöva sitta på en gråsten i Alby och blicka tomt ut i urskogen sommaren i ända för att stilla kokningen över den missen. Dessutom har han ju tre domarinsatser, som alla fått Lasse Lagos på fullkomlig kokning, att smälta.
Säga vad man vill om Lasse Lagos - han kör förresten vidare på sitt svarssätt på journalistfrågor även om de nu är på engelska; det är det halva huvudvridet, den låsta käken med den öppna munnen och det är det inledande "njäääe":t - men han tog oss till fem raka EM- och VM-slutspel och dessutom visste han, till skillnad från Mexicos Javier Aguirre och Uruguays Oscar Tabarez, hur man riggar en sista match i ett gruppspel.
Nu ska jag försöka få lite sömn här bland knivmördare och annat löst folk. Klockan 09.00 har jag bestämt träningsdate med Sheriffen. På en dag där första inbokade aktivitet annars är 17.30.
Jag måste hata mig själv.
Jag, som nischad hästreporter, hade självklart tävlingen under luppen. Men jag fick inte det positiva gensvar jag väntat mig på redaktionen när jag skrek "stoppa pressarna, stryk allt vi har implanerat - jag har luktat mig till ett uppslag hästsport". Då kände jag inte att det var läge att sticka iväg.
Det var ju trots allt hästhoppning. Hade det däremot varit mitt skötebarn dressyren, då hade jag lämnat allt vind för våg.
Det var ju den här jävla fotbollen som skulle ringas in. Några lag vann, några lag förlorade, vissa spelare gjorde mål. Så platt och ytligt.
Det blev stressigt på slutet. Nattredaktionen kom in och berättade att det skett ett knivmord och att de behövde sidorna så snabbt som möjligt och det blev en brådska och stress. Jag misslyckades i mitt uppdrag att få in alla aftonens målskyttar, och damtreanmatchen hanns inte alls med. Det får jag be om ursäkt för. Jag gjorde det bästa jag kunde.
... det tycker jag man kan kräva av någon som får betalt för fem timmars jobb samtidigt som han bara jobbar under en och en halv.
Kanske ska man även kräva att han hinner få in allt... Äh, gere nu.
Vart knivmordet skedde? Jo, tackar som frågar. Drygt 300 meter från min enkla boning. Jag har själv aldrig varit ett stort fan av ond bråd död i största allmänhet och mord i synnerhet, så nog kikade man sig en och annan gång över axeln när man rullade igenom sina kvarter på vägen hem.
Hur vet man att det inte är läge att skita i allt och oannonserat sticka iväg och rapportera från en ridtävling? Jo, man lyssnar på när redigeraren för dagen ska föra in V65-resultaten och ser ifall han är en hästkunnig individ.
"Lufti Kolgjini heter han, va?".
Yakubus miss idag... Det är inte en av de där studsande, halvsvåra bollarna som faktiskt kan skjutas över även om man står en meter från målet - bollen rullar som en springande råtta över gräset, som Göran Zachrisson skulle satt. Det är inget överraskningsmoment. Det går inte särskilt snabbt. Det är bara fantastiskt dåligt gjort.
Lasse Lagos lär behöva sitta på en gråsten i Alby och blicka tomt ut i urskogen sommaren i ända för att stilla kokningen över den missen. Dessutom har han ju tre domarinsatser, som alla fått Lasse Lagos på fullkomlig kokning, att smälta.
Säga vad man vill om Lasse Lagos - han kör förresten vidare på sitt svarssätt på journalistfrågor även om de nu är på engelska; det är det halva huvudvridet, den låsta käken med den öppna munnen och det är det inledande "njäääe":t - men han tog oss till fem raka EM- och VM-slutspel och dessutom visste han, till skillnad från Mexicos Javier Aguirre och Uruguays Oscar Tabarez, hur man riggar en sista match i ett gruppspel.
Nu ska jag försöka få lite sömn här bland knivmördare och annat löst folk. Klockan 09.00 har jag bestämt träningsdate med Sheriffen. På en dag där första inbokade aktivitet annars är 17.30.
Jag måste hata mig själv.
Om idag inte var en ändlös landsväg Och inatt en vild och krokig stig Om imorgon inte kändes så oändlig Då är ensamhet ett ord som inte finns
Kommentarer
Trackback