takidas genombrott - lite som cardiffs 07/08,
Gick igenom staden igår och noterade att man höll på att rigga läktare på torget, samtidigt som det brälade ut högst alldaglig amerikansk rock i uppsatta högtalare. Eftersom vi befann oss i Sundsvall antog jag att det var en bit ur Takidas låtskatt som spelades.
Det fick mig att tänka på den gamla sanningen om Takidas genombrott som hamnat lite i skymundan och inte nått den stora massan. Den måste självklart delges pöbeln:
Det var någon gång kring senhösten 2006 som folkmassorna i Ånge var ordentligt trötta på att deras favoritband fick sitt stora genombrott i riksmedierna. Takida hade ju varit världens bästa band i flera år nu, tyckte man.
De började därför skicka brev till Kaj Kindvall, radioprofil som med sin Trackslista är en av de som bestämmer vad som är rätt och fel i svensk musik.
Kaj Kindvall, egentligen en snäll figur på 60 år, men också han som är ansvarig för Takidas framgångar.
Vi på pirkt.blogg.se har som enda bloggportal kommit över två exakt återgivna mejl skickade från Ångeregionen till Kaj Kindvalls mejladress på SR någon gång sensommaren 2006:
"Hörru Kaj, vaffö' spelaru aldrig Takidas låtar på radion? Hä' ä ju så skönt me' nå raffig rock när man sitter på skördetröskan och ska till å skörde. Hä' ä någe som jag tror att alla kan relater'till, att man vill ha nå bra rock när man sitt' på tröskan".
"VAFFÖ SPELARU INTE TAKIDA PÅ RADION FÖ'?! HÄ' LÅTEJU NÄSTAN SOM ATT MAN Ä' I AMERIKATT NÄR HAN SJUNGER SÅDÄR MAFFIGT PÅ AMERIKANSKA!"
Kaj, 60 år fyllda, är en mediaprofil av den gamla skolan som inte bara kan skicka ett "Hej, tack för ditt brev. Glöm inte att ta tillvara på de soliga dagarna! /Bosse Pettersson, Viasat."-brev. Han känner att han måste besvara alla mail med hövlighet och personlig touch.
Men trots ett år av långa, utläggande svar om att "Takida låter tyvärr som vilket halvdant amerikanskt rockband som helst. De bjuder inte på någonting nytt till den svenska musikscenen och hade de varit från USA hade de insett sina begränsningar och lagt ner direkt. Det finns så många band som gör exakt samma smetiga rockballader mycket bättre" så slutade inte mejlen strömma till. Det blev höst 2007 och fotbollssäsongen kom, och nya - många fler - mejl om Takidas storhet började välla in.
"Jag stog och kolla på min son som spela fotboll här i Ånge. Han ä' född -87 men dom ha' int' nå lag i den åldern så han spelar med -96:orna nu. De ä' ju så skönt å' lyssna på riktigt raffig rock i hörlurarna när man kollar på sonen som vinner alla närkamper på planen i sina nya JOFA-benskydd".
Mejlen strömmade in, Kaj satt uppe hela nätterna för att svara och försummade både privatliv, familjeliv och jobb.
Till slut kände Kaj att han var fem år från pension. Han har hållit ordning på den svenska musikscenen i trettio år och vad skulle det göra om ett litet oskadligt band ifrån Ånge skulle få härja fritt på Trackslistan genom att han fifflade in dem vecka efter vecka?
Han tänkte att det skulle bli lite som engelska fotbollsförbundet FA:s uppgörelse med Cardiff City säsongen 2007/2008.
Jag satt alltid med singelstreck på det walesiska laget på Stryktipset, då man var enligt tabellen var ett riktigt topplag. Gång på gång svek dem och torskade mot de brödigaste av alla brödgäng.
Det var inte förrän efter serien var färdigspelad som jag och Martinsson med hjälp av källor kom underfund med att laget från Wales fick starta med 45 poäng i imigrationsbidrag i Championship vilket gjorde att de kunde förlora varje helg som storfavoriter och spräcka folks Stryktips men ändå hänga på i toppen länge och väl.
Lite samma sak är det med Takida nu.
Nu snart ska Ångebandet till Tyskland och spela på stora scener i såväl Hamburg som Berlin och hemma i sin dubbelsäng i Nacka gråter sig Kaj Kindvall till sömns och snyftar in i huvudkudden.
"Jag ville inte att det skulle gå ut över världen".
Det fick mig att tänka på den gamla sanningen om Takidas genombrott som hamnat lite i skymundan och inte nått den stora massan. Den måste självklart delges pöbeln:
Det var någon gång kring senhösten 2006 som folkmassorna i Ånge var ordentligt trötta på att deras favoritband fick sitt stora genombrott i riksmedierna. Takida hade ju varit världens bästa band i flera år nu, tyckte man.
De började därför skicka brev till Kaj Kindvall, radioprofil som med sin Trackslista är en av de som bestämmer vad som är rätt och fel i svensk musik.
Kaj Kindvall, egentligen en snäll figur på 60 år, men också han som är ansvarig för Takidas framgångar.
Vi på pirkt.blogg.se har som enda bloggportal kommit över två exakt återgivna mejl skickade från Ångeregionen till Kaj Kindvalls mejladress på SR någon gång sensommaren 2006:
"Hörru Kaj, vaffö' spelaru aldrig Takidas låtar på radion? Hä' ä ju så skönt me' nå raffig rock när man sitter på skördetröskan och ska till å skörde. Hä' ä någe som jag tror att alla kan relater'till, att man vill ha nå bra rock när man sitt' på tröskan".
"VAFFÖ SPELARU INTE TAKIDA PÅ RADION FÖ'?! HÄ' LÅTEJU NÄSTAN SOM ATT MAN Ä' I AMERIKATT NÄR HAN SJUNGER SÅDÄR MAFFIGT PÅ AMERIKANSKA!"
Kaj, 60 år fyllda, är en mediaprofil av den gamla skolan som inte bara kan skicka ett "Hej, tack för ditt brev. Glöm inte att ta tillvara på de soliga dagarna! /Bosse Pettersson, Viasat."-brev. Han känner att han måste besvara alla mail med hövlighet och personlig touch.
Men trots ett år av långa, utläggande svar om att "Takida låter tyvärr som vilket halvdant amerikanskt rockband som helst. De bjuder inte på någonting nytt till den svenska musikscenen och hade de varit från USA hade de insett sina begränsningar och lagt ner direkt. Det finns så många band som gör exakt samma smetiga rockballader mycket bättre" så slutade inte mejlen strömma till. Det blev höst 2007 och fotbollssäsongen kom, och nya - många fler - mejl om Takidas storhet började välla in.
"Jag stog och kolla på min son som spela fotboll här i Ånge. Han ä' född -87 men dom ha' int' nå lag i den åldern så han spelar med -96:orna nu. De ä' ju så skönt å' lyssna på riktigt raffig rock i hörlurarna när man kollar på sonen som vinner alla närkamper på planen i sina nya JOFA-benskydd".
Mejlen strömmade in, Kaj satt uppe hela nätterna för att svara och försummade både privatliv, familjeliv och jobb.
Till slut kände Kaj att han var fem år från pension. Han har hållit ordning på den svenska musikscenen i trettio år och vad skulle det göra om ett litet oskadligt band ifrån Ånge skulle få härja fritt på Trackslistan genom att han fifflade in dem vecka efter vecka?
Han tänkte att det skulle bli lite som engelska fotbollsförbundet FA:s uppgörelse med Cardiff City säsongen 2007/2008.
Jag satt alltid med singelstreck på det walesiska laget på Stryktipset, då man var enligt tabellen var ett riktigt topplag. Gång på gång svek dem och torskade mot de brödigaste av alla brödgäng.
Det var inte förrän efter serien var färdigspelad som jag och Martinsson med hjälp av källor kom underfund med att laget från Wales fick starta med 45 poäng i imigrationsbidrag i Championship vilket gjorde att de kunde förlora varje helg som storfavoriter och spräcka folks Stryktips men ändå hänga på i toppen länge och väl.
Lite samma sak är det med Takida nu.
Nu snart ska Ångebandet till Tyskland och spela på stora scener i såväl Hamburg som Berlin och hemma i sin dubbelsäng i Nacka gråter sig Kaj Kindvall till sömns och snyftar in i huvudkudden.
"Jag ville inte att det skulle gå ut över världen".
Your strength is so hard to find
I feel so much stronger now
the feeling's alright
I did tons of stuff today, and I did nothing anyways And that's the thing, it's all the same Nothing changes
Have no hopes I have no dreams I think to much and then I scream What have I done? I've wasted so much time, years of hanging 'round Undone is done I've wasted so much time, years of hanging 'round
Kommentarer
Postat av: julio
Vadå, gillar du inte Biebers ljuva stämma? ;-) Jag ska ta bort det inlägget eftersom du inte är den enda som reagerat =)
Trackback