snabbanalys,
Ari blir stämplad i pannan efter någon minut. Domaren springer mot situationen med ett gult kort i näven. Ari ligger kvar. Stämplaren lunkar iväg. Domaren står och väntar på att Ari ska resa sig - med ostskivan lurpassandes vid ryggslutet.
Det blir - efter att Ari visat upp ett jack vid hårfästet - ingen filmningsvarning. Men man hann väl tänka ett och annat...
"Är det så här tufft det är att komma till Trollhättan?"
När Ari plåstrats om och fått hoppa in igen dröjer det inte många bolltouch innan han har stuckit in bollen på en felvänd Mirza. Värmlandsjuggen vänder upp och avlossar - efter marken intill den första stolpen. 1-0 och...
"Är det så här lätt att hämta hem tre poäng från Trollhättan?"
Nu blev det ju varken jättetufft eller jättelätt. Vi ger bort matchen efter vårt 1-0-mål, tror väl att det skulle bli en dans på rosor. Spelade svårt, omständigt och tröck upp backlinjen kaxigt högt.
Trollhättan tog inte över matchen - vi gav bort den. De började efter 1-0-målet med samma låga försvarsspel, men när de märkte att Mwila Boyd och den andra kvicka killen fick löpa fritt i bakrummet tog de över allt.
... Ekbek grubblade inför matchen på hur han skulle hänga med den fyra gånger så snabbe Boyd Mwila. Men efter matchen sa han att det inte var Boyd "20 i snabbhet och acceleration på FM" Mwila som var svårast att hinna ikapp. Det var den andra, långhåriga, till synes unga killen som var snabbast av FCT-anfallarna.
Mwila Boyd kan inte bara springa - han kan sparka brassesparkar också. 2-1-målet kommer efter att de väggar sig igenom på felvänd forward - de hade gjort det tidigare då Tommy tvingats ut och klassparera.
Underläge 2-1, tappad match, inget eget spel - jag kan väl ana att sången inte gick i dur under pausvilan.
I andra halvlek börjar vi spela enklare. Rakare. Mer längre bollar mot Hannes, fler bollar i ytorna bakom deras ytterbackar. Vi tar oss in i matchen en aning.
2-2-målet kommer efter att Walle kommit på ett överlapp längs högerkanten. Inlägget når Nuri på bortre stolpen som stöter bollen framåt med bröster, förbi en försvarare, innan han dunkar in bolluslingen med vänstern.
3-2-målet... ja, vad ska man säga om det? Alieu, som gjorde ett mycket piggt inhopp, får fram bollen till Hannes.
Man såg liksom i blicken på Hannes, som inte var så jätteinvolverad i spelet under matchen, att "näe, nu fårr di vara nogg, no tar jag pollen och gör mål".
Och det gjorde han. Han drog med sig bollen, bufflade bort två små FCT-försvarare och skjöt. Målvakten räddade, men som sagt; bollen skulle in. Returen, en sträckt högervrist från halvnära håll, satt precis vid den första, högra stolpen.
Där skulle vissa ha sett att målet avgjordes. Andra (läs: min närmaste familj och vänner) skulle säga att matchen definitivt avgjordes i den åttioåttonde minuten.
Jag och Lagréll hade nämligen under en tid noterat att Trollhättans vänsterback lyfte på sitt vänstra ben när han kastade inkast - likt en urinerande byracka. I den åttioåttonde minuten tar jag på mig min uppvärmningsväst, springer längsmed löparbanorna till den assisterande domaren. Uppmärksammar denne på vänsterbackens förehavanden.
Med en halvminut kvar av matchen får så Trollhättan ett inkast på vänsterflanken. Jag noterar att den assisterande domaren nu har blicken fäst på vänsterbackens båda fötter. Kastet tas, hunden pinkar - och linjemannen är mycket riktigt uppe och viftar frenetiskt med flaggan.
Ja, sitter man på bänken bortaresa efter bortaresa - då får man glädja sig åt det lilla.
Som ett fixat inkast.
Som en vändning.
Och självklart; som en seger.
Lose your blues,
and just laugh at life,
and let's seize the day.
Det blir - efter att Ari visat upp ett jack vid hårfästet - ingen filmningsvarning. Men man hann väl tänka ett och annat...
"Är det så här tufft det är att komma till Trollhättan?"
När Ari plåstrats om och fått hoppa in igen dröjer det inte många bolltouch innan han har stuckit in bollen på en felvänd Mirza. Värmlandsjuggen vänder upp och avlossar - efter marken intill den första stolpen. 1-0 och...
"Är det så här lätt att hämta hem tre poäng från Trollhättan?"
Nu blev det ju varken jättetufft eller jättelätt. Vi ger bort matchen efter vårt 1-0-mål, tror väl att det skulle bli en dans på rosor. Spelade svårt, omständigt och tröck upp backlinjen kaxigt högt.
Trollhättan tog inte över matchen - vi gav bort den. De började efter 1-0-målet med samma låga försvarsspel, men när de märkte att Mwila Boyd och den andra kvicka killen fick löpa fritt i bakrummet tog de över allt.
... Ekbek grubblade inför matchen på hur han skulle hänga med den fyra gånger så snabbe Boyd Mwila. Men efter matchen sa han att det inte var Boyd "20 i snabbhet och acceleration på FM" Mwila som var svårast att hinna ikapp. Det var den andra, långhåriga, till synes unga killen som var snabbast av FCT-anfallarna.
Mwila Boyd kan inte bara springa - han kan sparka brassesparkar också. 2-1-målet kommer efter att de väggar sig igenom på felvänd forward - de hade gjort det tidigare då Tommy tvingats ut och klassparera.
Underläge 2-1, tappad match, inget eget spel - jag kan väl ana att sången inte gick i dur under pausvilan.
I andra halvlek börjar vi spela enklare. Rakare. Mer längre bollar mot Hannes, fler bollar i ytorna bakom deras ytterbackar. Vi tar oss in i matchen en aning.
2-2-målet kommer efter att Walle kommit på ett överlapp längs högerkanten. Inlägget når Nuri på bortre stolpen som stöter bollen framåt med bröster, förbi en försvarare, innan han dunkar in bolluslingen med vänstern.
3-2-målet... ja, vad ska man säga om det? Alieu, som gjorde ett mycket piggt inhopp, får fram bollen till Hannes.
Man såg liksom i blicken på Hannes, som inte var så jätteinvolverad i spelet under matchen, att "näe, nu fårr di vara nogg, no tar jag pollen och gör mål".
Och det gjorde han. Han drog med sig bollen, bufflade bort två små FCT-försvarare och skjöt. Målvakten räddade, men som sagt; bollen skulle in. Returen, en sträckt högervrist från halvnära håll, satt precis vid den första, högra stolpen.
Där skulle vissa ha sett att målet avgjordes. Andra (läs: min närmaste familj och vänner) skulle säga att matchen definitivt avgjordes i den åttioåttonde minuten.
Jag och Lagréll hade nämligen under en tid noterat att Trollhättans vänsterback lyfte på sitt vänstra ben när han kastade inkast - likt en urinerande byracka. I den åttioåttonde minuten tar jag på mig min uppvärmningsväst, springer längsmed löparbanorna till den assisterande domaren. Uppmärksammar denne på vänsterbackens förehavanden.
Med en halvminut kvar av matchen får så Trollhättan ett inkast på vänsterflanken. Jag noterar att den assisterande domaren nu har blicken fäst på vänsterbackens båda fötter. Kastet tas, hunden pinkar - och linjemannen är mycket riktigt uppe och viftar frenetiskt med flaggan.
Ja, sitter man på bänken bortaresa efter bortaresa - då får man glädja sig åt det lilla.
Som ett fixat inkast.
Som en vändning.
Och självklart; som en seger.
Lose your blues,
and just laugh at life,
and let's seize the day.
Kommentarer
Postat av: Stora Norrland
Härlig seger igår. Du styrde försvaret väl igår eller hur.
Vore tacksam om du kunde ge oss trogna läsare laguppställningen från Åtvid matchen.
Alltid kul att läsa om er ungdommar som är nästa generation storfräsar giffare
Trackback