spel och dobbel,
Den italienska gråskallen har åter igen valt att placera Antonio Di Natale - 29 mål i italienska Serie A i år - på bänken. Jag tänker i ett handskrivet brev kräva Lippi på tusentals italienska lire för att helt utan anledning - just to spite - väljer att förstöra mitt spel på Di Natale som Italiens bästa målskytt.
Jag tänker referera till ett annat gråhår - experten och Italienkännaren Glenn Strömberg - som sa så här innan matchen:
"Det spelar ingen roll om man spelar 4-3-3 eller hur man nu vill spela - hade jag varit tränare så hade jag spelat med den italienska ligans bästa målskytt".
Makes sense to me.
Och nu släpper laget in 0-1 mot ett gäng rugbyspelare. Cannavaro drattar på ändan, Marchetti väljer att sätta sig på huk och en offsidestående reciever kan peta in bollen.
Okej, det förstörde mitt spel. Jag hade nämligen viktat av resultatspelen 2-0 och 3-0 till knappa 3,50 gånger slantarna.
Men det var inte det viktiga.
Det som korkade upp kokningsbuteljen som ledde fram till denna reaktion var att jag inför den andra spelomgången valde att plocka in såväl Marchetti och Criscito i mitt försvar - som sedan tidigare redan innehöll Chiellini. Dessutom utsåg jag Marchetti till lagkapten för dubbla poäng.
Detta för att jag levde i villfarelsen om att världens mest cyniska landslag skulle kunna hålla nollan mot ett rugbylag som tog sig till Sydafrika efter att ha vunnit en kvalgrupp där en majoritet av motståndarspelarna spelar i bastkjol.
Igår bjöds det - i brist på fotbollssändningar (tittade man inte på vanlig teve i en buss redan för tio år sedan?) - på spel och dobbel i bussen.
Med en alltid lika stolt osvidad knekt-tvåa säkrade Fredric Jonson turneringssegern. Vad kan den bruna påsen vara fylld med för smäckerheter, undrar ni? Cashewnötter? Löskarra? Icke. Det var den så kallade markerpåsen som enligt uppgift ska föras in till WSOP 2011, men som igår kväll mest användes på grund av "Raggarn" körde på Svea Rikes mest slingerkrokiga vägar och att markerna annars hade flygit kors och tvärs över den tavelram som användes som bord.
Väldigt mycket psykologi när någon börjar prassla i lösviktspåsen medan man funderar på vad man ska göra.
Väldigt jobbigt att se någon börja fingra i påsen efter en höjning. Man vet liksom aldrig vad det plockas upp för smått och gott ur påsen.
Jag själv åkte ut efter att Billy Ivey synat ner min ställning med toppar på turn med ett sex-högt färgdrag som satt.
Här - på en tunn, tunn luftmadrass under ett par liggande ben och mellan två säten på ett bussgolv - blev det sömn på lördagsnatten.
Dagens övriga drag sätt att förlora pengar för er med självhat är att placera en slant på Elfenbenskusten med handicapet +0,75 mot Brasilien.
Till sist är det hemskt att se Italien spela fotboll. De Rossi filmar till sig en straff och att mittbacken inte brinner av fullständigt är oförklarligt. Chiellinis får en överarm på halsen och gråter i fem minuter.
Men vad vet jag? Han kan ju ha fått en smäll på näsan, det gör väldigt ont. Och med den där enorma kranen - karln ser ut som en karikatyrmålning - är det lätt hänt.
Sluta dröm om det ljuva livet,
du kommer aldrig va med om det.
Jag tänker referera till ett annat gråhår - experten och Italienkännaren Glenn Strömberg - som sa så här innan matchen:
"Det spelar ingen roll om man spelar 4-3-3 eller hur man nu vill spela - hade jag varit tränare så hade jag spelat med den italienska ligans bästa målskytt".
Makes sense to me.
Och nu släpper laget in 0-1 mot ett gäng rugbyspelare. Cannavaro drattar på ändan, Marchetti väljer att sätta sig på huk och en offsidestående reciever kan peta in bollen.
Okej, det förstörde mitt spel. Jag hade nämligen viktat av resultatspelen 2-0 och 3-0 till knappa 3,50 gånger slantarna.
Men det var inte det viktiga.
Det som korkade upp kokningsbuteljen som ledde fram till denna reaktion var att jag inför den andra spelomgången valde att plocka in såväl Marchetti och Criscito i mitt försvar - som sedan tidigare redan innehöll Chiellini. Dessutom utsåg jag Marchetti till lagkapten för dubbla poäng.
Detta för att jag levde i villfarelsen om att världens mest cyniska landslag skulle kunna hålla nollan mot ett rugbylag som tog sig till Sydafrika efter att ha vunnit en kvalgrupp där en majoritet av motståndarspelarna spelar i bastkjol.
Igår bjöds det - i brist på fotbollssändningar (tittade man inte på vanlig teve i en buss redan för tio år sedan?) - på spel och dobbel i bussen.
Med en alltid lika stolt osvidad knekt-tvåa säkrade Fredric Jonson turneringssegern. Vad kan den bruna påsen vara fylld med för smäckerheter, undrar ni? Cashewnötter? Löskarra? Icke. Det var den så kallade markerpåsen som enligt uppgift ska föras in till WSOP 2011, men som igår kväll mest användes på grund av "Raggarn" körde på Svea Rikes mest slingerkrokiga vägar och att markerna annars hade flygit kors och tvärs över den tavelram som användes som bord.
Väldigt mycket psykologi när någon börjar prassla i lösviktspåsen medan man funderar på vad man ska göra.
Väldigt jobbigt att se någon börja fingra i påsen efter en höjning. Man vet liksom aldrig vad det plockas upp för smått och gott ur påsen.
Jag själv åkte ut efter att Billy Ivey synat ner min ställning med toppar på turn med ett sex-högt färgdrag som satt.
Här - på en tunn, tunn luftmadrass under ett par liggande ben och mellan två säten på ett bussgolv - blev det sömn på lördagsnatten.
Dagens övriga drag sätt att förlora pengar för er med självhat är att placera en slant på Elfenbenskusten med handicapet +0,75 mot Brasilien.
Till sist är det hemskt att se Italien spela fotboll. De Rossi filmar till sig en straff och att mittbacken inte brinner av fullständigt är oförklarligt. Chiellinis får en överarm på halsen och gråter i fem minuter.
Men vad vet jag? Han kan ju ha fått en smäll på näsan, det gör väldigt ont. Och med den där enorma kranen - karln ser ut som en karikatyrmålning - är det lätt hänt.
Sluta dröm om det ljuva livet,
du kommer aldrig va med om det.
Kommentarer
Trackback