pirkt,

Startelvan.
Foto: Massör Erika, med Lars "Laslo" Sjölunds kamera.

3-0 mot ÖIS, gott folk. 3-0 mot en av de på förhand tippade topplagen i Superettan. 3-0 mot laget vars trupp har överlägset flest stjärnor i Sportbladets Superettanguide. Laget som enligt den guiden kan ställa upp med en trea i mål, fyra treor på mittfältet och en fyra och en femma på topp.

Vi gör inte ens någon speciellt superbra match. Inte överlägset bättre än tidigare matcher. Vi låg väldigt rätt i positionerna, från Aziz på topp till mittbacksparet Brink och Ek. ÖIS spelfördelare Pavel Zavadil och innermittfältskollegan Sebastian Johansson tvingades ner och hämta boll framför vår anfallslinje. Därifrån fick de två innermittfältarna stå och slå krossbollar, med alla våra elva spelare bakom bollen. Det fanns inga ytor mellan den offensiva trean och balansspelarna att trä in bollen på någon av ÖIS spelfördelare.  

Göteborgarna försökte hitta in med bollar bakom backlinjen på till synes galne Ken Fagerberg. Men Brink och Ek dödade snabbt ytan och Naurin gick ut och nöp djupledsbollarna gång på gång.

Framåt kom vi tidigt till ett antal fina anfall, med överlapp från främst Myrestam på den vänsterkant där Forsberg huserade. Aziz flyttade ofta ut på samma kant och överbelastade vilket skapade en-mot-en-situationer för endera han själv eller Foppa.

Forsberg, som gjorde bort Mirza så mycket på träningen i fredags att värmlänningen till slut skrek att bollen var ute trots att den var en meter innanför linjen, utmanade tidigt ÖIS lagkapten på högerbacken. En duell som högerbacken, som vi inte riktigt kunde sätta namn på från sidan, vann då han följsamt kunde glidtackla bort bollen nere vid hörnflaggan.

Men nästa gång – då blev utgången en annan. Forsberg står i de vänstra utkanterna av straffområdet. Får bollen spelad till sig efter backen på högerfoten. Sjuan på insidan om honom. Foppa drar bollrackaren på ett tillslag bakom stödjebenet med klacken – bollen förbi på utsidan om ÖIS-kaptenen som beslutar sig för att fläka sig efter den. Han tar dock bara Foppas högra bens utsida, och straffen är mer eller mindre solklar – även om det är en trio korpulenta indier som är klädda i svart och försedda med pipa och flaggor.

Ari slår säkert dit straffen.

Efter ett tag ropar någon ”Björn” till nummer sju, och jag kopplar direkt. Det är gamle, gamle, gamle anfallaren Björn Anklev som huserar på ÖIS högerback med en bindel runt armen.

1-0 i paus och det får sägas vara välförtjänt. ÖIS mittbackspar ser väldigt osäkert ut. Dennis Jonsson såg ut att ha kommit till matchen direkt från Pavlo Napas middagsvagn med allsköns friterade delikatesser. Han såg riktigt matchotränad och långsam ut, och Aziz och Forsberg gick förbi varje gång de letade sig mot den tunge backen. Den andra mittbacken ser ut som Patrik ”Långås” Andersson och fick heta så tills motsatsen bevisades på middagen efter matchen, då ex-ÖIS:aren Naurin berättade att han hette Robin Jonsson.

Alvaro Santos, denne forna storstjärna, var tung och stark men uträttade ingenting och utgick i paus. Det gör även Kristian Ek i vårt lag, efter en mycket god och stabil insats. Kristian Ture själv var dock besviken och menade att han släppt fram Ken Fagerberg till ett halvt friläge som Naurin kom ut perfekt på och parerade med vänsternäven – ÖIS enda målchans i den första halvleken. Men han ska vara nöjd, Ek. Han och Brink var väldigt stabila och släppte inte till några ytor alls för Ken och Alvaro. De anfallspar i Superettan som är mer meriterade än ÖIS duo är relativt lätträknade, kan jag tänka mig.

Matchbilden fortsätter i den andra halvleken. Fredric Jonson ersätter Ek med den äran och det är fortsatt väldigt stabilt bakåt, ytorna bakom backlinjen fortfarande minimerade.

En period i andra halvlek har ÖIS mycket boll och vi får vara tålmodiga. Men perioden dör ut efter några minuter, och det blir aldrig farligare än att vänsteryttern Alex Perreira - ÖIS bäste – kommer till några halvtaffliga inlägg.

Vi vinner med 3-0 till slut, alla på bänken får speltid, och var inte det ett styrkebesked inför seriestarten så vet inte jag. Oavsett om linjedomaren såg ut som om han suttit på Pizza Huts All you can eat-buffé fram till matchstart och stod femton meter nedanför backlinjen matchen igenom.

ÖIS hade sitt bästa lag. Vi hade vårt bästa.

Vi vann med 3-0. Och vi gjorde inte ens någon speciellt bra match jämfört med de tidigare.