fantastiskt formlöst,
Träning imorse.
Den började i dur och slutade i ett moll så deppigt att det vanligtvis inte ens finns tangenter till.
Vad tror ni det var som började så bra då, för en mittback som lever på sin reslighet och bolltjongande?
Ja. Precis. Rätt gissat.
Det var volleyskotten.
Vi hade avslutsövning. Två lag. Två olika led. Tävling. Den som står längst fram får en boll kastad över axeln och ska skjuta på halvvolley innan bollen passerat straffområdslinjen.
Vänsterfoten: Pang - mål! Pang - mål! Pang - räddning.
Högernfoten: Pang - mål! Pang - räddning. Pang - mål!
Fyra mål på sex skott, det var vi ganska överlägset bäst med. Så om ni ser nummer fyra få bollen studsande emot sig utanför straffområdet under en Superettamatch på IP i sommar - då ska jag banne mig ha ett rejält sorl.
Ett "jag-har-läst-på-en-blogg-att-den-där-killen-kan-skjuta-volley"-sorl.
Men, mina vänner - säg den dag då man får sluta på topp. Efter skottövningen väntade spel. Tre mot tre. Liten plan. Fria byten.
Så här såg händelseförloppet ut för egen del:
Inhopp. Bolltapp. Markeringstapp. Ifrånlöpt. Bolltapp. Ifrånlöpt. Markeringstapp. Utbytt. Chippandes efter andan, liggandes mot det konstlade gräset.
Jag. Var. Så. Jävla. Dålig.
Skämmigt.
Daniel Sliper kör fortfarande med smeknamnet "Kim", efter min obefintliga likhet med Kim Källström. Den passade fint när vi sluggade in vänstervolleys.
Men när det var dags för spel så vore det - Kims fantastiskt sega löpsteg till trots - inget annat en en ärkeskymf att jämföra undertecknads steg med Lyonmittfältarens. Regalskeppet Wasa ligger närmare till hands.
Jag löpte som om jag rörde mig ett grumligare vattendrag. Jag kom inte framåt. Stod bara still. Mjölksyra upp i trumhinnan efter tolv sekunder på planen.
Äh. Det kan bara bli bättre. Imorgon spelar vi hockey på Gärdehov. Kom och kika, vet jag. 11.30 drar det igång, och det borde kunna bli roligt.
Jag siktar på att kunna spela mitt sedvanliga, stabila och främst defensiva centerspel som får Samuel Påhlsson att framstå som lat, illojal och självisk.
Se på mig nu,
vad tycker du?
Den började i dur och slutade i ett moll så deppigt att det vanligtvis inte ens finns tangenter till.
Vad tror ni det var som började så bra då, för en mittback som lever på sin reslighet och bolltjongande?
Ja. Precis. Rätt gissat.
Det var volleyskotten.
Vi hade avslutsövning. Två lag. Två olika led. Tävling. Den som står längst fram får en boll kastad över axeln och ska skjuta på halvvolley innan bollen passerat straffområdslinjen.
Vänsterfoten: Pang - mål! Pang - mål! Pang - räddning.
Högernfoten: Pang - mål! Pang - räddning. Pang - mål!
Fyra mål på sex skott, det var vi ganska överlägset bäst med. Så om ni ser nummer fyra få bollen studsande emot sig utanför straffområdet under en Superettamatch på IP i sommar - då ska jag banne mig ha ett rejält sorl.
Ett "jag-har-läst-på-en-blogg-att-den-där-killen-kan-skjuta-volley"-sorl.
Men, mina vänner - säg den dag då man får sluta på topp. Efter skottövningen väntade spel. Tre mot tre. Liten plan. Fria byten.
Så här såg händelseförloppet ut för egen del:
Inhopp. Bolltapp. Markeringstapp. Ifrånlöpt. Bolltapp. Ifrånlöpt. Markeringstapp. Utbytt. Chippandes efter andan, liggandes mot det konstlade gräset.
Jag. Var. Så. Jävla. Dålig.
Skämmigt.
Daniel Sliper kör fortfarande med smeknamnet "Kim", efter min obefintliga likhet med Kim Källström. Den passade fint när vi sluggade in vänstervolleys.
Men när det var dags för spel så vore det - Kims fantastiskt sega löpsteg till trots - inget annat en en ärkeskymf att jämföra undertecknads steg med Lyonmittfältarens. Regalskeppet Wasa ligger närmare till hands.
Jag löpte som om jag rörde mig ett grumligare vattendrag. Jag kom inte framåt. Stod bara still. Mjölksyra upp i trumhinnan efter tolv sekunder på planen.
Äh. Det kan bara bli bättre. Imorgon spelar vi hockey på Gärdehov. Kom och kika, vet jag. 11.30 drar det igång, och det borde kunna bli roligt.
Jag siktar på att kunna spela mitt sedvanliga, stabila och främst defensiva centerspel som får Samuel Påhlsson att framstå som lat, illojal och självisk.
Se på mig nu,
vad tycker du?
Kommentarer
Trackback