pirkt,

Vi har ju ett liv utanför fotbollsplanen också.

Som tur är, får man väl lov att tillägga en dag som denna när man mest tappar boll, förlorar matcher åt laget och ligger och hämtar andan på träningarna.

Efter dagens träningspass blev det en sväng på stan med Akdags ende. Jag har ju utlovat här på bloggen att jag skulle hålla mig ifrån alla personer som kan härledas tillbaka till turkisk härkomst ett tag framöver, tills dess att Reinfeldt och Faith Terim eller annan ansvarig rökt fredspipa över den här folkmordsomröstningen.

Men på stadens gator känner jag mig trots allt relativt trygg.

Akdags ende var något bister. Höll en dystrare figur än brukligt. Och det hade han all rätt att vara. Vi samtalade om dennes huvudbryer över en i sanning bättre pasta med currykyckling på Charm. Till det facila priset av åttio svenska dessutom. Akdags ende bevisade sin oändliga rulle genom att varken ta bröd, extrasallad eller för den delen äta upp sin måltid.

En annan åt upp allt som medföljde i priset innan han sedan åt sig ordentligt mätt på smörpaket av märket Lätt&Lagom.

Därefter begav vi oss mot Affären. Prövade ett antal plagg. Hängde tillbaka. Budgeten tillät inga marginella köp, kände jag. Man känner sig alltid som en svikare när man hänger tillbaka testade plagg på en så pass liten butik, där marginalkalkylerna måste hänga på en väldigt skör tråd.

Ikväll var det som brukligt jobb på Dagbladet. Måndag, tisdag, onsdag och fredag ska jag dubblera vårt fotbollspelande med journalistarbete.

Idag var det dock väldigt lugnt och tillbakalutat. Vi ringde in en botten samt skrev rent en intervju vi gjorde under gårdagen.

Men sen... sen exploderade det. Tacka Jim Baas, frilansare som åtagit sig att skriva Uppsala-Dragons åt Dagbladet, för det.

Jimpan, som han kanske kallas, hade helt enkelt glömt bort uppdraget. Han hade inte varit på matchen. Inte skrivit nåt.

Så strax efter tio fick vi beskedet att vi var tvungen att ringa in en huvudtext och en spalt. I en för Dragons helt betydelselös bortaförlust mot Uppsala.

Det är ju lätt. Vi pratade med en halvt kortfattad Öqvist som inte hade så mycket att säga och tycka om matchen. Det var som det var. Uppsala hade mer att spela för.

Men med vår fantastiska journalistiska förmåga fick vi ändå ihop en fantastisk text och rubriken till den hade kunnat prytt morgondagens etta i Sportbladet.

"Dåligt skytte när Dragons förlorade".

Den gamle bluffmakaren och yrkesskojaren på spel- och tobaksbutiken Direkten kommer få hålla hårt i lokaltidningsstället imorgon när folk rusar till för att läsa om det bristfälliga trepoängsskyttet.

Nåväl. Jag kom upp i tjugosex sämre centimetrar, och jag kan faktiskt inte gräva ner mig för alla eventuella fel som texten kan ha innehållit. Vi hade helt enkelt inte tid att kolla upp allting. Söderberg fick agera facit när det gällde de kommande slutspelslottningarna.

Efter jobbet satt vi kvar och lyssnade på när Sjöberg och chef Söderberg snackade och vi kan ju bara fastslå att dessa två herrar har koll på allt som hänt, allt som kommer att hända samt alla andra framtida nyheter vars händelseförlopp inte ens är påtänkt än.

Mycket nöje.

Kvart i tolv öppnade vi hemmets dörrar, efter att ha lämnat hushållet vid åttasnåret imorse. Sexton timmars oerhört ineffektiv arbetsdag, med andra ord. Typ.

---

Du har levt livet.
Du har levt livet,
och låter mig leva det.