galne-gregut,
När Andreas Grega agerade förband till Lars Winnerbäck i vintras stod jag och Martinsson och dömde ut den där flummiga mannen som stod och viftade med en totempåle på scenen.
"Andreas Grega? Vad är det för namn. Man ser ju hellre Greger Artursson spela ukelele på scen. Låt Tommy Söderström (den legendariske Djurgårdsmålvakten som släppte in Gregers avgörande mål i förlängningen på den avgörande SM-finalen -98) agera komp på räfsa så har vi ett jäkla drag".
Så lät det.
Men tidens tand har förändrat ett och annat kring min uppfattning kring den långhårige och guldtandade Grega. Låtar som Mammas gata, Dom hade mycket och säga samt Ta vad du vill är alla låtar av yppersta märke.
Och igår - då levererade Grega. Fullt ös - ryggradslös, är en devis som grekättlingen verkar gå efter på sin turné. För det såg inte direkt städat och kontrollerat ut när Grega upprepade gånger slängde sig huvudstupa ut i den täta publikmyllan. Gång på gång vräktes han tillbaka av trötta tonårsarmar med huvudet före ner mot scengolvet. Men roligt var det, och han fick igång en publik som jag till en början inte ens trodde skulle vara där.
För till en början såg det tragiskt tomt ut på Friday I'm in Loves tvåårsjubileum. Jag var nykter som en sjutums Grunnebospik och fann mig själv traska runt stället med en bläckpenna och genomförde en tipsslinga efter ett litet tag.
Och dansgolvet ekade tommare än en isländsk fiskares penningpung. Jag funderade på om den här kvällen skulle bli ihågkommen som tipsslingakvällen, och därmed tangera något slags bottennotering av alla trassliga utgångar genom åren.
Men det tog sig. Tack vare Gregas extrema scennärvaro - han befann sig nästan mer tid i publikgröten än uppe på scenen - blev konserten riktigt högklassig.
Det enda som fanns att klaga på var väl egentligen undertecknad. Att jag inte lyssnat tillräckligt mycket på Gregas mindre kända låtar. Att jag inte kunde texterna. För som alla torde veta; en konsert blir fantastiskt mycket bättre om du kan alla texter. Så är det.
Speciellt om du har ett knä som behöver vila samt en överkropp som är stel som ett Johannes Brost-leende. Vår dansstil präglades med andra ord av total stiltje.
Men låtar som Rädslan, Där va vi förenade, Världen är elak och Du lilla ängel framfördes mycket bra av en allt svettigare Grega.
Han ropades in två gånger och hade han bara haft en digrare solokarriär bakom sig hade han kunnat fortsatt natten igenom.
Betyg: P P P P
Bäst: Mammas Gata, en fantastisk låt där Grega i afton tog över även Timbuktus rappande med den äran.
Efter konserten stötte vi ihop med Henrik Sjöberg, som ensam betalat in sig på Stadshuset med en bestämd målsättning. Det blev dock inte mycket med det. Istället bevisade han sin oändliga rulle. Först betalade han för en dyrare grogg som han blev av med vid frånställandet då ett fingerfärdigt fattigjon var där knyckte den. Ingen fara skedd, säger Sjöberg och halar på nytt fram sitt sprängfyllda kort och beställer in en ny, varpå han berättar en historia vilket får alla andra rullgubbar i vårt avlånga land att blekna i jämförelse.
Om man då räknar in att han ska iväg på en längre resa kring de varmaste breddgrader som går att finna på vår stolta jord så blir han en rullgubbe av smått episka mått.
Vi båda bestämde oss för att det var fel på etablissemanget, medan vi stod hängandes över ett bord och studerade dansgolvet.
Det har jag alltid tyckt.
Äh. Nu beger vi oss ut i solen med gårdagens Aftonblad, gott folk. Jag ska tjäna sextio miljoner kronor på någon timmes arbete, och detta utan att bruka varken helikoptrar, stulna bilar eller farliga tillhyggen annat än en bläckpenna.
"Andreas Grega? Vad är det för namn. Man ser ju hellre Greger Artursson spela ukelele på scen. Låt Tommy Söderström (den legendariske Djurgårdsmålvakten som släppte in Gregers avgörande mål i förlängningen på den avgörande SM-finalen -98) agera komp på räfsa så har vi ett jäkla drag".
Så lät det.
Men tidens tand har förändrat ett och annat kring min uppfattning kring den långhårige och guldtandade Grega. Låtar som Mammas gata, Dom hade mycket och säga samt Ta vad du vill är alla låtar av yppersta märke.
Och igår - då levererade Grega. Fullt ös - ryggradslös, är en devis som grekättlingen verkar gå efter på sin turné. För det såg inte direkt städat och kontrollerat ut när Grega upprepade gånger slängde sig huvudstupa ut i den täta publikmyllan. Gång på gång vräktes han tillbaka av trötta tonårsarmar med huvudet före ner mot scengolvet. Men roligt var det, och han fick igång en publik som jag till en början inte ens trodde skulle vara där.
För till en början såg det tragiskt tomt ut på Friday I'm in Loves tvåårsjubileum. Jag var nykter som en sjutums Grunnebospik och fann mig själv traska runt stället med en bläckpenna och genomförde en tipsslinga efter ett litet tag.
Och dansgolvet ekade tommare än en isländsk fiskares penningpung. Jag funderade på om den här kvällen skulle bli ihågkommen som tipsslingakvällen, och därmed tangera något slags bottennotering av alla trassliga utgångar genom åren.
Men det tog sig. Tack vare Gregas extrema scennärvaro - han befann sig nästan mer tid i publikgröten än uppe på scenen - blev konserten riktigt högklassig.
Det enda som fanns att klaga på var väl egentligen undertecknad. Att jag inte lyssnat tillräckligt mycket på Gregas mindre kända låtar. Att jag inte kunde texterna. För som alla torde veta; en konsert blir fantastiskt mycket bättre om du kan alla texter. Så är det.
Speciellt om du har ett knä som behöver vila samt en överkropp som är stel som ett Johannes Brost-leende. Vår dansstil präglades med andra ord av total stiltje.
Men låtar som Rädslan, Där va vi förenade, Världen är elak och Du lilla ängel framfördes mycket bra av en allt svettigare Grega.
Han ropades in två gånger och hade han bara haft en digrare solokarriär bakom sig hade han kunnat fortsatt natten igenom.
Betyg: P P P P
Bäst: Mammas Gata, en fantastisk låt där Grega i afton tog över även Timbuktus rappande med den äran.
Efter konserten stötte vi ihop med Henrik Sjöberg, som ensam betalat in sig på Stadshuset med en bestämd målsättning. Det blev dock inte mycket med det. Istället bevisade han sin oändliga rulle. Först betalade han för en dyrare grogg som han blev av med vid frånställandet då ett fingerfärdigt fattigjon var där knyckte den. Ingen fara skedd, säger Sjöberg och halar på nytt fram sitt sprängfyllda kort och beställer in en ny, varpå han berättar en historia vilket får alla andra rullgubbar i vårt avlånga land att blekna i jämförelse.
Om man då räknar in att han ska iväg på en längre resa kring de varmaste breddgrader som går att finna på vår stolta jord så blir han en rullgubbe av smått episka mått.
Vi båda bestämde oss för att det var fel på etablissemanget, medan vi stod hängandes över ett bord och studerade dansgolvet.
Det har jag alltid tyckt.
Äh. Nu beger vi oss ut i solen med gårdagens Aftonblad, gott folk. Jag ska tjäna sextio miljoner kronor på någon timmes arbete, och detta utan att bruka varken helikoptrar, stulna bilar eller farliga tillhyggen annat än en bläckpenna.
Mellan hopp att förändra världen, och ett lopp utan något värde. Mellan botten och stjärnorna, där va vi förenade. Vi lockades av äventyret, utan karta, utan styre. Som korken på vattenytan, där var vi förenade. Vad gjorde vi av tiden? Vad gjorde vi av alla dessa ord? Vad gjorde vi av äventyren och drömmarna vi såg? Vad gjorde vi för lite? Vad gjorde vi av alla dessa ord? Vad gjorde vi av äventyren och drömmarna vi såg?
Kommentarer
Trackback