hemmadebuten,
Då var den också avklarad.
Hemmadebuten i GIF Sundsvalls a-lagströja.
Och eftersom mitt liv är en enda stor framgångssaga så blev den precis som jag alltid drömt om - ända sedan jag var ett litet rådjurskid.
Så här löd händelseförloppet:
89:e minuten: Jag sitter under en filt, med dubbla uppsättningar jackor på mig för att inte frysa. Rört på mig har jag inte gjort sedan vi bollade gris i halvtidspausen.
90:e minuten: En serie sammanlänkade händelser och dialoger leder till att Åkeby säger åt en att "Erik, du hoppar in".
90:e minuten: Jag kastar mig upp från min filtbeklädda plats, sliter av mig överdragsbyxorna, jackorna och börjar leta benskydden.
90:e minuten: Hittar benskydden och en i alla avseenden sämre tejprulle som vi snabbt drar några varv runt skenbenet för att hålla fast benskydden.
90:e minuten: Tar en tjugometerslöpning längsmed sidlinjen, vänder och tar en likadan löpning tillbaka.
91:a minuten: Bollen går ut till inkast. Jag försöker byta med Robban.
91:a minuten: Robban går av på fel ställe. Linjedomaren skyndar dit. Gormar. "Nu byter ni på rätt ställe. Jag har redan blivit överkörd en gång av er".
91:a minuten: "Jag har mig veterligen inte kört över dig", säger vi, klappar Robbans uppsträckta näve och skenlöper över planhalvan.
91:a minuten: Säger till Brink, som kallas Stordfjordarnas Maradona och tror han ska flyttas upp i slutforceringen, att det är Fjulle som ska ta steget upp och att jag ska inta vänsterbacken.
92:a minuten: En boll slås från Bodens vänstermittfältare över mittbackarna och mot mig. Jag tittar på min utsida för att se ifall jag är pressad. Det är jag inte. Det är ingen där. Vi följer med den kvickt glidande bollen ut för sidlinjen.
92:a minuten: Tommy rullar ut utsparken till Brink. Brink passar bollen i sidled och i samma stund blåser domaren av matchen.
Jag står sedan, som förmodad tionde alternativt elfte straffskytt, och fryser som en nordafrikan som hamnat i fel umgängeskretsar.
Vi vinner. Anton Andersson och Haris Devic, två lokalbekantingar, missar för Boden samtidigt som Ari, Hannes, Silfver och Sliper gör sitt för oss.
Matchen var väl inget att skicka flaskpost över Atlanten om.
Men min fantastiska, helt felfria, hemmadebut kommer berättas för barn och barnbarn.
Ja, kanske även mina egna barn och barnbarn får höra det.
Is just a memory and those dreams
Weren't as daft as they seem
Not as daft as they seem
My love when you dream them up
Oh, where did you go?
Where did you go?
Where did you go? Woah.
Hemmadebuten i GIF Sundsvalls a-lagströja.
Och eftersom mitt liv är en enda stor framgångssaga så blev den precis som jag alltid drömt om - ända sedan jag var ett litet rådjurskid.
Så här löd händelseförloppet:
89:e minuten: Jag sitter under en filt, med dubbla uppsättningar jackor på mig för att inte frysa. Rört på mig har jag inte gjort sedan vi bollade gris i halvtidspausen.
90:e minuten: En serie sammanlänkade händelser och dialoger leder till att Åkeby säger åt en att "Erik, du hoppar in".
90:e minuten: Jag kastar mig upp från min filtbeklädda plats, sliter av mig överdragsbyxorna, jackorna och börjar leta benskydden.
90:e minuten: Hittar benskydden och en i alla avseenden sämre tejprulle som vi snabbt drar några varv runt skenbenet för att hålla fast benskydden.
90:e minuten: Tar en tjugometerslöpning längsmed sidlinjen, vänder och tar en likadan löpning tillbaka.
91:a minuten: Bollen går ut till inkast. Jag försöker byta med Robban.
91:a minuten: Robban går av på fel ställe. Linjedomaren skyndar dit. Gormar. "Nu byter ni på rätt ställe. Jag har redan blivit överkörd en gång av er".
91:a minuten: "Jag har mig veterligen inte kört över dig", säger vi, klappar Robbans uppsträckta näve och skenlöper över planhalvan.
91:a minuten: Säger till Brink, som kallas Stordfjordarnas Maradona och tror han ska flyttas upp i slutforceringen, att det är Fjulle som ska ta steget upp och att jag ska inta vänsterbacken.
92:a minuten: En boll slås från Bodens vänstermittfältare över mittbackarna och mot mig. Jag tittar på min utsida för att se ifall jag är pressad. Det är jag inte. Det är ingen där. Vi följer med den kvickt glidande bollen ut för sidlinjen.
92:a minuten: Tommy rullar ut utsparken till Brink. Brink passar bollen i sidled och i samma stund blåser domaren av matchen.
Jag står sedan, som förmodad tionde alternativt elfte straffskytt, och fryser som en nordafrikan som hamnat i fel umgängeskretsar.
Vi vinner. Anton Andersson och Haris Devic, två lokalbekantingar, missar för Boden samtidigt som Ari, Hannes, Silfver och Sliper gör sitt för oss.
Matchen var väl inget att skicka flaskpost över Atlanten om.
Men min fantastiska, helt felfria, hemmadebut kommer berättas för barn och barnbarn.
Ja, kanske även mina egna barn och barnbarn får höra det.
Is just a memory and those dreams
Weren't as daft as they seem
Not as daft as they seem
My love when you dream them up
Oh, where did you go?
Where did you go?
Where did you go? Woah.
Kommentarer
Trackback