ledighet,
Idag var en ledig dag. Ingen lagträning inbokad på en vardag för första gången sedan det var vindstilla i stadskärnan.
Det var längesedan jag slog upp ordet ledighet i Svenska Akademins ordlista, men jag har svårt att tro att ordets förklaring lyder så här:
"Ledighet är när du kliver upp i ottan för att ha ett kontraktsmöte med klubbchefen, för att därefter bege dig omgående till Gold's stolta gym för ett hårdare pass innan du väljer att avrunda dagen med ett antal timmars skottnötande på en konstlad gräsmatta".
Lämnade hemmet tjugo över nio och återvände klockan sju. Så mycket för ledighet.
Det blev ingenting signerat imorse, trots sportchefens förhandlingstaktik att sköta kontraktssnacket i den arla gryningstimman. Jag var dock vaken nog att be om mera tid - för att en kunnig person ska kunna ögna igenom kontraktet åt mig.
Den kunniga personen tänkte vi skulle göra det idag, men det artade sig så att jag inte fick med oss något kontraktsförslag ut ifrån sportchefskontoret. Vi får se hur vi löser det under morgondagen. Klart är i alla fall att vår nyvunna kontakt inte hade största koll på GIF Sundsvalls förehavanden i det svenska ligaspelet.
"Vart spelade du sa du?"
"GIF Sundsvall"
"Jaha. Vilken serie spelar ni i då?"
"Vi spelar i Superettan"
"Jaha. Okej. Gick ni upp i år då?"
Vi får hoppas att han är mer insatt när det gäller kontrakt.
Till Gold's stolta fick jag med mig såväl Lagrélls ende som Peter Bromans ende. Vi fokuserade främst på överkropp under passets styrkedel. Biceps, triceps och mage - allt efter Bromans personliga tränare Mattias Arne Larssons vässade pipa.
Larsson, vars främsta merit som personlig tränare var att han vägde 85 kilo utan att vara särskilt lång, hade snott ihop ett väldans effektivt bicepsprogram som Broman kunde utan och innan. Men när det sedan var dags för triceps samt mage så blev standarden på övningarna sämre, mycket på grund av att Bromans minne här sviktade betänkligt.
På gymmet träffade vi även på Kristian "Ek-bek" Ek som även han genomförde ett pass med siktet tydligt inställt på Ayia Napa. Vi bestämde med "Ek-bek" att inmundiga en bättre bit mat på staden tillsammans, varpå den 20-årige mittbacken näst intill omgående började gnöla om hur hungrig han var.
Till slut fick han sin vilja igenom. Vi styrde kosan mot Brandstation. Ett dyrt och exklusivt ställe, säger du? Ja, men inte om man rör sig i de rätta omgivningarna. Med en Broman vid sin sida äter man aldrig dyrt. Fyra lunchkuponger halades fram och en smäcker asiatgryta serverades oss. Precis när den sista sötsura kycklingbiten var slukad dukade personalen fram en smäckrare äppelkaka med vaniljsås - en sådan som man får betala en genomsnittlig gambiansk månadslön för på ett av stadens finare caféer.
Dags att bege sig hemåt och vara lediga? Icke.
Vi bestämde oss för att välkomna våren som den bör välkomnas; genom att skjuta dykskott på IP:s konstlade matta. Först fick vi dock så klart vänta de sedvanliga två timmarna som det bör ta för att framskaffa bollar i en Superettaförening.
Medan vi väntade hann jag och Lagréll svänga förbi Carlings. Jag hade ett ärende att uträtta; reklamera min trasiga jacka som vi köpt på butiken i fråga i oktober. Vi har reklamerat åtskilliga fotbollsskor genom åren och räknade med att det var samma reglementen som gällde i jackbranschen.
Men icke. Man fick inte hämta ut en ny jacka av valfri sort för samma slant som man köpt den trasiga för. Man fick den lagad. Och man behövde ha kvitto.
Vilket fiasko. Alla ni klädhöjdare som följer den här bloggen slaviskt för att läsa av modetrender - titta på fotbollen och ta efter deras reklamationsregler.
Nåväl. Bollarna kom till slut och vi avverkade två-tre skönare timmar av dels målvaktande men också långskottande. Fantastiskt skönt att kunna gå runt i bara träningströja och -byxor ända in i skymningen när det bara var någon vecka sedan var så kallt att även en grovpälsad mammut velat lägga sig ner och självdö på grund av den bittra kylan.
Vi kände inte av knät under dykskottandet eller målvaktsslängningarna, men så brukar också smärtan komma smygande efter ett tag av jogging och löpning. Och särskilt många steg i onödan kan jag inte tycka att vi tog idag.
Vi får se vad Strumpan säger imorgon. Förhoppningsvis kan vi göra ett försök att träna, men någon match på lördag blir det ju omöjligen.
Vid sjusnåret vände vi hemåt med en Statoilköpt påse Pim-Pim i det nystartade duggregnet. En välspenderad ledig dag var till ända.
När jag lagt mig ner hos dig igen,
så säg att allt är bra.
Det har vart en lång dag.
Det var längesedan jag slog upp ordet ledighet i Svenska Akademins ordlista, men jag har svårt att tro att ordets förklaring lyder så här:
"Ledighet är när du kliver upp i ottan för att ha ett kontraktsmöte med klubbchefen, för att därefter bege dig omgående till Gold's stolta gym för ett hårdare pass innan du väljer att avrunda dagen med ett antal timmars skottnötande på en konstlad gräsmatta".
Lämnade hemmet tjugo över nio och återvände klockan sju. Så mycket för ledighet.
Det blev ingenting signerat imorse, trots sportchefens förhandlingstaktik att sköta kontraktssnacket i den arla gryningstimman. Jag var dock vaken nog att be om mera tid - för att en kunnig person ska kunna ögna igenom kontraktet åt mig.
Den kunniga personen tänkte vi skulle göra det idag, men det artade sig så att jag inte fick med oss något kontraktsförslag ut ifrån sportchefskontoret. Vi får se hur vi löser det under morgondagen. Klart är i alla fall att vår nyvunna kontakt inte hade största koll på GIF Sundsvalls förehavanden i det svenska ligaspelet.
"Vart spelade du sa du?"
"GIF Sundsvall"
"Jaha. Vilken serie spelar ni i då?"
"Vi spelar i Superettan"
"Jaha. Okej. Gick ni upp i år då?"
Vi får hoppas att han är mer insatt när det gäller kontrakt.
Till Gold's stolta fick jag med mig såväl Lagrélls ende som Peter Bromans ende. Vi fokuserade främst på överkropp under passets styrkedel. Biceps, triceps och mage - allt efter Bromans personliga tränare Mattias Arne Larssons vässade pipa.
Larsson, vars främsta merit som personlig tränare var att han vägde 85 kilo utan att vara särskilt lång, hade snott ihop ett väldans effektivt bicepsprogram som Broman kunde utan och innan. Men när det sedan var dags för triceps samt mage så blev standarden på övningarna sämre, mycket på grund av att Bromans minne här sviktade betänkligt.
På gymmet träffade vi även på Kristian "Ek-bek" Ek som även han genomförde ett pass med siktet tydligt inställt på Ayia Napa. Vi bestämde med "Ek-bek" att inmundiga en bättre bit mat på staden tillsammans, varpå den 20-årige mittbacken näst intill omgående började gnöla om hur hungrig han var.
Till slut fick han sin vilja igenom. Vi styrde kosan mot Brandstation. Ett dyrt och exklusivt ställe, säger du? Ja, men inte om man rör sig i de rätta omgivningarna. Med en Broman vid sin sida äter man aldrig dyrt. Fyra lunchkuponger halades fram och en smäcker asiatgryta serverades oss. Precis när den sista sötsura kycklingbiten var slukad dukade personalen fram en smäckrare äppelkaka med vaniljsås - en sådan som man får betala en genomsnittlig gambiansk månadslön för på ett av stadens finare caféer.
Dags att bege sig hemåt och vara lediga? Icke.
Vi bestämde oss för att välkomna våren som den bör välkomnas; genom att skjuta dykskott på IP:s konstlade matta. Först fick vi dock så klart vänta de sedvanliga två timmarna som det bör ta för att framskaffa bollar i en Superettaförening.
Medan vi väntade hann jag och Lagréll svänga förbi Carlings. Jag hade ett ärende att uträtta; reklamera min trasiga jacka som vi köpt på butiken i fråga i oktober. Vi har reklamerat åtskilliga fotbollsskor genom åren och räknade med att det var samma reglementen som gällde i jackbranschen.
Men icke. Man fick inte hämta ut en ny jacka av valfri sort för samma slant som man köpt den trasiga för. Man fick den lagad. Och man behövde ha kvitto.
Vilket fiasko. Alla ni klädhöjdare som följer den här bloggen slaviskt för att läsa av modetrender - titta på fotbollen och ta efter deras reklamationsregler.
Nåväl. Bollarna kom till slut och vi avverkade två-tre skönare timmar av dels målvaktande men också långskottande. Fantastiskt skönt att kunna gå runt i bara träningströja och -byxor ända in i skymningen när det bara var någon vecka sedan var så kallt att även en grovpälsad mammut velat lägga sig ner och självdö på grund av den bittra kylan.
Vi kände inte av knät under dykskottandet eller målvaktsslängningarna, men så brukar också smärtan komma smygande efter ett tag av jogging och löpning. Och särskilt många steg i onödan kan jag inte tycka att vi tog idag.
Vi får se vad Strumpan säger imorgon. Förhoppningsvis kan vi göra ett försök att träna, men någon match på lördag blir det ju omöjligen.
Vid sjusnåret vände vi hemåt med en Statoilköpt påse Pim-Pim i det nystartade duggregnet. En välspenderad ledig dag var till ända.
När jag lagt mig ner hos dig igen,
så säg att allt är bra.
Det har vart en lång dag.
Kommentarer
Postat av: Mattigol
Som exil-Giffare följer jag din blogg slaviskt. Du fyller det tomhål som the Fine art of losing lämnade efter sig. Ser fram emot att du blir kontrakterad och då givetvis utan ev. klausuler om bloggförbud. Om det går snett i förhandlingarna, så lovar jag att erbjuda juridisk konsultation. Keep up the good work!
Trackback