pirkt,

Jag har alltid sett Klonk-Basse som medriggen personifierad. Men nu har han faktiskt fått viss konkurrens.

Mannen på bilden ovan heter Peter Silverman och är från USA.

2007 la han vantarna på en liten tavelrackare på en auktion. Konstexperten betalade 21 000 dollar för tavlan - ett ganska saftigt pris kan tyckas.

Men som ni kanske redan kunnat döma av amerikanens smil som letar sig upp mot ögonvrån så blev det ingen dålig affär för Silverman. 

Igår såg vi honom på Skavlan där han berättade sin historia, serverad med en stor portion självgodhet.

Tavlan visade sig, efter att Silverman låtit något gammalt forskarlag titta närmare på rariteten, vara målad av självaste Leonardo Da Vinci. Och då behöver man knappt ens vara konstexpert för att inse att när vi snackar Lenne Vinne så blir det dyrt.

150 miljoner dollar, knappa miljarden svenska, sades väggkalaset nu gå lös på.

Och där satt Silverman och avlossade flin på flin på flin. Det ena bredare och mer förnöjt än det andra. Han talade om hur han redan vid köpet "tänkt att det kunde vara en Da Vinci".

Precis som Klonk-Basse, där han sitter och dinglar med fötterna på ringmuren, säkert fabulerar så här när han förklarar sin senaste spelklonk:

"Jag kände ju att sjuan var överspelad på onsdagens Keno-omgång. Segrarna han tagit på sistone hade ju varit i billiga gäng och han är inte tillräckligt snabb i starten för att hitta spets. Den lär få rygg ledaren och därifrån är det väldigt svårt att nå fram till mynningen först av alla. Dessutom startas ju Kenotombolan med voltstart i helgen, och han har ju gått bäst med manuellt dragen tombola i sina senaste starter".

Denne Silverman har fått upp mitt intresse för antikviteter igen. Sommaren 2008 stod vårt antikvitetsintresse på topp. Detta då vi följde med vår vän Sven till Käckelbäcksmon för en auktion i solskenet.

I absolut sista stund innan vi var tvungen att åka hemöver igen ropade vi in följande i kamp med en gammal dam i monokel:



Anledningen till inropet var inte - som man kunnat tro - att jag kände att jag åkt hundra mil ut i skogen och behövde få någonting, vad som helst egentligen, med mig hemöver.

Nej, anledningen till att vi ropade in konststycket var att tavlan inte var daterad. Samt att namnteckningen var väldigt otydlig.

Den kan med andra ord vara målad av vem som helst - när som helst. Följdaktigen kan tavlan vara värd exakt hur mycket som helst, långt över de 160 kronor plus auktionspålägg på ytterligare 40 kronor som jag slantade upp ute i urskogen.

Är det en Da Vinci - jag säger inte att det är så, bara att mitt konstbedömaröga säger att chanserna är väldigt stora - så lovar jag att unna mig ett ännu bredare, konstantare, nöjdare och självgodare smil än den gode Silverman-medriggen.

Nu; mot IP. Minst nio "chips", som Åkeby skulle uttryckt det, från start.

---

Jag är ensam,
men ärlig mot mig själv.
Och vem är du att mig fördöma?
Varifrån är du?