pirkt,

Det blev ingen fotbollsträning med laget idag, men att påstå att vi legat på latsidan idag är som att påstå att Dalai Lama är ondskan personifierad.

Vi begav oss till Sporthallen för att bedriva wetwest-träning i bassängen.

Vattnet var kallare än vanligt. Endera går det väldigt dåligt för Sporthallsbadet vilket gör att de behöver spara in på uppvärmningskostnaderna, eller så hade helt enkelt inga skolklasser doppat sina sprängfyllda 36-gradersblåsor i poolen. Kallt var det i alla fall.

En dam visade mig hur jag skulle göra. Intensiv löpning varvat med lugnare löpning där vi istället tog ut stegen maximalt. Sedan lämnade hon oss. Hade vi varit en mindre seriös rese hade vi kunnat plaska runt bäst vi ville. Men när vi lämnade den kylslagna bassängen efter ett fyrtio minuters pass gjorde vi det med skrikande muskelceller i såväl överarmar som ben. Riktigt tungt.

Jag kände mig uttittad av ett antal olika individer av det motsatta könet under passet. Från alla håll och kanter. Från väldigt, väldigt gammal till ung. Endera på grund av att vi såg urlöjlig ut iklädd våra flytdon och grodhandskar, eller på grund av att Ayia Napa-formen börjar infinna sig. Eller så var vi helt sonika den enda pojkspolingen på plats.

Håven halades aldrig fram idag. Det tackar vi för.

Vi använde ett par kalsonger under badbyxorna. Ett par som sprack i grenen igårkväll och därför fick göra en sista insats bland kloret och urinet. Efter passet fick vi äran att riva sönder dessa till oigenkännelighet i duschen. Lite rock n' roll i vardagen. Underklädesslitandet var det överlägset roligaste vi upplevde på förmiddagen. Det säger en del om vår barnsliga rockstjärnedröm, men betydligt mer om hur tråkigt det är att springa i en simbassäng.

Efter träningen drog vi till Mask för att inmundiga en bättre lunch av idealmakaroner och köttbullar. Eller, låt oss förtydliga; vi var i Masks föräldrars hem. Hans barnhem.

Den 21-årige civilingenjörsstudenten har nämligen tillskansat sig en smäckrare lägenhet på Storgatan 54. En lägenhet dit vi transporterade flyttlåda efter flyttlåda under eftermiddagen. Lägenheten var fin. Lagom stor, öppen, ljus och med en finfin utsikt från den väldiga balkongen som nästan kändes onödigt stor.

Vår farmor och farfar bor i ett likadant gult höghus intill, så vi kände igen oss i katakomberna. Det gjorde inte Mask. Inte mindre än tre gånger försökte han förgäves öppna någon annans säkerhetsdörr från Daloc, då han missbedömde vilken hiss han kom ifrån. Jag kan bara tänka mig hur rädd den späda sjukpensionären på andra sidan dörren blev när någon började rassla i deras lås.

Andra gången vi tog hissen upp möttes vi av en frän doft när vi klev av på våning sju. Den där fräna doften av riktigt nerrökt balt. Mask verkar ha den största kedjebolmaren norr om det baltiska sundet på sitt våningsplan.

Mask skjutsade oss sedan till IP där vi hämtade några nya, fräscha och stiliga träningskläder innan vi begav oss mot Golds stolta. Där avverkade vi ett pass i sommarens tecken. Överkropp. Bröst, axlar, armar och mage. Ayia Napa-muskler. Men mest av allt låg vi på en sån där fjantig yogamatta och stretchade sätesmuskeln. Det var med andra ord tur att man inte befann sig på just Golds gym, där det faktiskt finns människor som bänkar under 130 kilo. Hade man suttit sig ner och försökt stretcha på SAK:s svettiga golv hade man väl fått en 30-kilos hantel släppt på foten.

I stort sett allt som utövas på en matta på SAK antar jag beivras med spöstraff. Jag tror man går efter devisen "han har inga fria vikter! På honom!".

Det var fler GIF-spelare på plats i eftermiddags, trots att tisdageftermiddagar egentligen är lediga. Hysén, Mirza och Nuri var alla där och förberedde sig inför de kommande skärskådningarna på de cypriotiska stränderna.

Vi gick förbi ICA Esplanad innan vi fick skjuts hem. Den där lilla vita kakan som Gainomax tillverkar kostar visserligen som om den var tillverkad av saffransdraperade dollarsedlar - men oj, så god den är. Är den bara nyttig, vilket jag ställer mig tveksam till, så är den ju nöten själv.

Är det lite kallt ute? Precis när vi trodde att vargavintern var över så kommer varguslingen tillbaka med sina bäver-, utter- och fjällrävsvänner i släptåg.

Sedan hemkomsten har vi inte orkat med mycket annat än att se Tomas Brolin falla handlöst i marken och orsaka väldiga dunsar när han klättrar över höga hinder i Mästarnas mästare.

Ni hundratal som besöker denna portal kanske vill veta något om GIF Sundsvalls a-lagsträning. Er utsände var som sagt inte på plats, men vi kan via källor förstahandskällor meddela att Sliper är med för fullt på träningarna, att han inte känner någonting i knät men kanske är lite rädd att gå in i alla närkamper. Jacconelli är med på a-lagsträningarna för ännu en vecka. Däremot fick inte Broman chansen den här veckan. Vi frågade Broman över MSN om hur han såg på det, och det lät som om den glade Matforsbon gått en treårig universitetsutbildning i medieträning: 

"Han är en duktig spelare som förtjänar att träna där. Men självklart skulle jag också velat fått chansen den här veckan."  

Imorgon ser den som vill Broman göra det han gör kanske allra bäst - dansar och sjunger på Memento Palaces kareoketävling. Stora pengar utlovas till den som får fast spektaklet på rörliga bilder.

---

Medan mina ögon letar efter
var dina ögon är,
åh, säg det, säg det, säg det.