totalt jävla mörker,
Eftersom jag vet att ingen klickar på länkarna jag postar så visar vi helt sonika upp nyheten här.
Eller nyheten och nyheten... artikeln är publicerad den femte januari. Varför har ingen sagt något? Upplyst mig? Har ni varit rädd för hur jag ska reagera på att min stora journalistiska förebild blivit avsnoppad? Att jag ska bryta ihop över hur man spottar på en av vår tids största krönikörer, med ett bildspråk som skulle få en född blind att vara helnöjd med tillvaron?
Jan Majlard, den ende, blir degraderad till reporter. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill inte minnas Majlards tid som krönikör med den här chockrubriken. Jag vill minnas de fina stunderna.
Som när Majlard under OS-turneringen 2008 gick ut och skrev vad alla tyst tänkte för sig själv; klart att Marta skulle platsa i herrarnas Allsvenska. Jag citerar:
"Fotboll är ingen exakt mätbar sport som fri idrott eller simning. Det lämnar utrymme för spekulation. Man kan inte som med Isinbajeva konstatera att ryskan fortfarande har en meter upp till ukrainaren Sergej Bubka. Men jag tror att Marta är bättre än vad de flesta tror. Så bra att hon absolut inte skulle göra bort sig i herrallsvenskan."
"Tvärtom ligger brassans speluppfattning och bollbehandling klart över vad många självgoda och trögfotade män i högsta serien där hemma visar upp. Tuff uppvaktning tål hon också, vilket prestigemötena med Tyskland alltid ger prov på.
Men det är väl ingen svensk klubb som skulle våga ta chansen? Många spelare skulle vara rädda för att bli uppsnurrade och ifrånsprungna."
Jag kommer också minnas Majlards legendariska krönika från hösten 2009, dagen efter Sveriges vinstmatch mot Ungern i VM-kvalet. Sverige ska om några dagar möta Danmark i ett avgörande möte. Vår allas Majlis har fått syn på något som resten av fotbolls-Sverige har negligerat. Symbiosen mellan Kim Källström och Zlatan Ibrahimovic på planen. Han skriver att de förenar eld och vatten.
"Över en sen gulaschsoppa framträder minnesbilden som stärker svenska fans inför ödesmatchen i Parken. Bilden är guld värd.
Kim Källström hade med högerfoten styrt bollen upp i krysset och Zlatan Ibrahimovic hade på returen dyngat en volley i höfthöjd.
Kim går ut för att slå hörnan.
Zlatan går in i straffområdet.
De korsar varandras väg i en kritisk sekund. Armar upp, handflatorna möts. Zlatan lämnar det erkännande ögonblicket först. Han ser ut att tänka: Okej, vi är olika, jag är ett år äldre än dig, jag sparkade ner dig och blev utvisad på Rambergsvallen, jag snodde den där straffen för dig på Ullevi, i din hemstad, du gillar inte mig, men du tror på dig själv, kör ditt eget race och ger alltid järnet.
Och Kim, han som kunde gå rakt fram så folk fick flytta på sig redan i Djurgårdens omklädningsrum, han bara kör på. Ständigt på väg mot en hörnflagga."
Jag måste delge en av många negativa kommentarer till krönikan:
Vatten och eld är ömsesidigt uteslutande. Är det så Jan Majlard tänker sig lösningen? Dvs att Källström resp Ibrahimovic är bäst var för sig och inte borde uppträda i samma lag? Alternativt att om båda är på planen samtidigt så kommer den ene att utsläcka den andre? Alltså borde JM propagera för att de aldrig ska vara på planen samtidigt.
Det är så jag kommer minnas Jan Majlards tid som krönikör på Svenska Dagbladet. Otydligt, pretentiöst och floskligt - och fantastiskt okunnigt. Men jag kommer alltid se upp till honom och se mig själv som dennes ende arvinge.
Men, som Majlard skrev i sin allra sista krönika för den här gången:
Allt har sitt slut.
Även en sportkrönikör måste sätta punkt någon gång.
När jag pissar ner en BMW,
så säg inget till mig,
att allt har ett slut.