förtjänar ett eget inlägg,
När Arameiska Syrianska med tjugo minuter kvar tvingas göra ett mittbacksbyte så sätter man in en lång herre av medelåldern med ett ansikte härdat som en gammal baseballhandske.
Jag ser direkt vem det är.
Det är...
... håll i er nu...
... håller ni i er...?
... ZORAN MANOVIC!
Ja, den Zoran Manovic. Han som var, uppskattningsvis, fyrtiotvå år gammal när han spelade med Assyriska i Allsvenskan 2005.
Det var väldigt roligt, även under matchen.
... Zoran gjorde dock ett fullt godkänt inhopp, skall sägas.
Och inte kunde man väl, som liten elvaårig knatte på IP, tänka sig att man en dag skulle spela i samma backlinje som Lasse Oscarsson som susade fram längs Giffarnas vänsterflank.
Men det skulle man.
Till sist; efter en dag på stan där det mesta värt att stötas och blötas har stötts och blötts har det kommit fram en frågeställning;
Det är allmänt känt att damer kan manipulera vilken betygsskala som helst med ett par solglasögon - vi har alla sett en tia bli en trea utan sin maskeradutstyrsel kring ögonen. Men funkar det även för killar?
Jag har gjort ett lotteri av mina drömmar, kommit fram till att jag blott finns till för dig. Ge mig en vink och du får mina drömmar, att ta en lott och du får hela mig. Men jag vet att om jag längtar så gräver jag en grop och jag faller sen själv däri. Så det är nog bäst o skita i alltihop o slopa mitt lotteri. Men vem skulle få mig att tänka såhär o vem skulle kunna få mig att drömma. Och vilka tankar skulle hålla mig vaken om natten, inga tankar kan få mig att glömma. Så snälla ta den sista lotten, jag gör ju så gott jag kan. Och det ligger tusen hjärtan i potten, för det var så längesen nån' vann.
en division I-spelare,
Lång, krånglig mening? Äh, ni borde vara vana.
Jag var väldigt spelsugen i söndags när man entrade Brunna IP som måste kvala in som en av Svea Rikes absolut finaste gräsplaner. Kortklippt, jämn och utan gropar - en matta Bosse Rappne kunde ha representerat med stolthet.
Jag kommer in i matchen på ett bra sätt, får nicka undan några höjdbollar, rullar lite i backlinjen och ser Lasse Oscarsson måtta pastejer mot vänsterflanken där Ante gick i djupet. Hela laget kom in i matchen på ett bra sätt då vi fick ligga ganska lågt och vänta på syrianerna som åtminstone jag trodde skulle vara betydligt bollskickligare än de var. Samtidigt rann Ante Björkebaum igenom på en väl avvägd lyftning från mittbackskollega Christoffer Fryklund. Avslutet räddades dock med en benparad.
Vi håller 0-0 in i pausvilan och känner oss starka då Syrianerna förvisso varit runt på kanterna ett antal gånger, men inte skapat mer än någon halvchans (minns en där de rundar en utrusande Alex men att bollen rullar ner mot kortlinjen och jag kan täcka till hörna, sen inte mycket mer). Och åtminstone jag kände att de två fyrtornen i Botkyrkabacklinjen kunde få det väldigt svårt med bollar bakom på Ante.
... andra halvlek går i samma stuk. Syrianska har bollen, vi ligger lågt - men det är (förutom ett friläge - uppkommet efter några snedstudsar och åtta bedrövelser - som Syrianskaanfallaren lägger i första utsidan av burgaveln) vi som har de hetaste chanserna. Björkebaum skjuter högt över fri från ett avstånd som mitt klassiga bedömaröga bedömde som sju-åtta meter. Pontus, -92:a och rivjärn på mitten, lobbar en studsande boll över målvakten men den dimper ner på precis fel sida ribban.
I åttionde bryter jag ett uppspel, får driva framåt med bollen, letar alternativ i djupled men får nöja mig med att hitta en fri Marwin Williams ute på flanken. Den vindsnabbe Williams, som fått för lite boll att jobba med matchen igenom, gör därifrån matchens prestation då han tar sig emellan två försvarare, serverar Ante i mitten som fläker den vidare mot Joe Holt - utlånad från Wigan - som kan stöta in bollen från straffpunkten.
Fantastiskt skönt. Resten är ren kamp, vilja, maskande och långsparkande - ett moment som flera av varandra oberoende rasbiologer konstaterat att jämtar kan bättre än syrianer.
En fantastiskt skön seger, en fantastiskt skön match att få i benen och... jag tycker faktiskt det gick ganska bra på Division I-nivå för den där grabben som så sent som i höstas halkade runt i en division tre-match på Baldershov och trollade fram baklängesmål som inte ens Joe Labero kunnat gömt i en rockärm.
... Joe Labero, var det ja. Under dagens stadsvandring snackade jag, Lagréll och Sinan om att det för ett bra tag sedan - strax innan det blev en tradition att kasta ägg på Mimerskolan - var inne att ha vita jeans. Vi skrattade lite åt dumheten.
Strax därpå passerar vi en glasskiosk och ser där - just det, en man i vita, tighta jeans kombinerat med en vågig stekarfrisyr och en svulstig skjorta. Innan jag ens hann skratta gick tankarna; "vita jeans"... "trollerishow i stan igår"?
Just det - det var Joe som strålade ikapp med Sundsvallssolen innan han försvann i en rökpuff.
Tillbaka till matchen: Joe Holt och John Routledge är ju spelare utlånade från Wigans a-trupp. Premier League-laget Wigans a-trupp. Jag trodde de skulle vara fullkomligt överlägsna i svenska Division I. Visst; de var bollskickliga och säkra - men långt ifrån dominanta.
Jag trodde ju så mycket på dessa gossar (födda -90 och -89) och deras landsmän Richard Offiong och Marvin Williams att jag spelade ÖFK att vinna serien till 40 gånger pengarna.
... då kände jag igår att det började bli dags att styra upp saker och ting om här ska bli någon utbetalning i oktober.
Min mittbackskollega Christoffer Fryklund, som av lagkamraterna kallades "Chrille", gjorde en riktigt bra och stabil insats. "Fryk" - mitt smeknamn på min nyblivna kollega, Chrille är mer en Christer i mina ögon - vann allt på huvudet och var följsam efter marken.
Fick ett "fuckin quality, man" för min insats av Marvin Williams efter slutsignalen. Det värmde att få från en spelare som tillhörde truppen i Klonk-Basses Champions League-vinnande lag på FM07 där den nu 22-årige engelsmannen var riktigt skaplig.
Men Östersundspressen - som skrev om matchen här och här - måste bestämma sig; när jag var aktuell för utlåningen i tisdags var jag en reslig mittback. Nu skrev man i direktrapporten från Brunna IP följande:
Andra halvlek igång. Inga förändringar i ÖFK:s uppställning. Löfgren en stadig bit som verkligen inte har legat på latsidan på gymet. Arameiska byter in George Ibrahim.
Är inte reslig lika med "på gränsen till gänglig"?
I mina ögon är jag en mittback som senast när han stod och tränade skott i en halvtimme efter träningen fick ont på lårens insida. Varför? För att låren slog emot varandra.
Och det - det är inte ens något skämt. Jag har fortfarande ont.
Med falskt pass
Smugglad över gränsen
Håll dej gömd i containers
Lastad på båtar från Afrika
Plocka skit på tomma perrongerna
Du kan plocka lingon i Norrland
Du kommer gå långt
fantastiskt,
Tyvärr var nätverket för obefintligt igår och vädret för bra idag för att det ska finnas en matchanalys från undertecknad här och nu, men den kommer framåt kvällskvisten.
Fantastiskt roligt att se att GIF-folk masat sig till en spelplats jag aldrig hört talas om för att se mig och Fjulle spela. Tack för det.
Nu - mot stadskärnan! Kan bli solbrillspremiär även fast jag av tradition brukar vänta tills en bit in i augusti för att inte ses som en pionjär.
Den stan hade inga visioner Inga öppna hav, ingen kust Inga salta historier i väggarna Inga svindlande höjder, ingen lust Känner du hur längtan tar Hur du sträcker dig och stretar Bakom varje hög av sand Finns guld för den som letar För den som letar Minns du morgonljus eller svärta Ser du lampan slocknad eller tänd? Minns du hennes brinnande hjärta Blev du värmd då eller blev du bränd?
snabba ryck,
Jaha. Då sitter man och summerar lördagen på ett hotellrum på Scandic Infracity i Stockholm. Det trodde man väl ändå inte för bara sex timmar sedan.
Det går snabbt i fotbollssvängarna. Jag och Fjulle fick efter matchen reda på att vi hade 45 minuter på oss innan Östersundstränaren Lee Makel - som stannat till för att se ÖIS-matchen - med hyrbil skulle rulla ner mot Stockholm. Vi skulle nämligen spela med ÖFK mot Arameiska Syrianska imorgon då vi - milt uttryckt - inte fått så där överdrivet och slitsamt mycket speltid hittills under säsongen.
Vi är med andra ord lite som Harlem Globetrotters, jag och Fjulle...
... fast utan flärden, den extrema skickligheten - och framförhållningen.
Men tack vare att tränare Lee tillvaratagit det arv av snabbkörning som hans landsman Colin McRae lämnade efter sig så var vi nere i Stockholm vid tiosnåret där vi checkade in på det svulstiga hotell jag beträtt på svensk mark.
Eurovisionsschlagern på teve. Vi har ljudet avslaget men det verkar som att bidragen tilldelas poäng i år också...
... vilket förstås är helt oförklarligt efter att jag fått se snabbgenomgången ett antal gånger.
Grekland har skickat samma bidrag som de gjort de senaste sju åren; de fyra solbruna männen klädda i vita kostymer, som till vardags agerar inkastare längs Kretas shoppingstråk, assisterar med dans och glada tillrop den femte solbruna mannen i vit kostym som sjunger något som vi lärt känna som genuint grekiskt.
Armenien har förstått vad det går ut på; de startade sitt nummer med att kameran zoomade ut från en högklassig uringning på den lika silikonförstärkta som vackra armeniskan...
... som förvisso inte kunde sjunga på engelska, men något säger mig att de goda armenerna skrapar ihop sina poäng ändå.
Halv nio är det frukost imorgon bitti. Imorgon vid fyrasnåret spelar jag min första riktiga seriematch på över Division III-nivå.
Detta mot Arameiska Syrianska. Det ska bli roligt.
Vilket Arameiska Syrianska?
GIF-bekantingen Lamin Conatehs Arameiska Syrianska. Det ska bli riktigt roligt. Hade jag vetat vart vi spelar hade jag kunnat tipsa eventuella Stockholmsläsare att bege sig dit.
GIF mot ÖIS? Just det. Vilken fantastiskt skön seger. Jag tycker dock inte att vi når upp till den nivå vi visade upp i andra halvlek mot GAIS.
Och när alla clownerna har gått till jobben,
då visslar fåglarna i träden, och det finns
ingen poäng i att va fri längre.
game day - idag och imorgon,
Det ska bli intressant, men än mer intressant blir att se hur laget ser ut idag;
Startar Lagréll i pytsen?
Startar Ek istället för Stordfjordarnas Maradona vars ljumskar krånglar?
Har David, som mejlade Lilla Sportspegeln i onsdags, hunnit få sin ansiktsmask motivlackad?
Och till sist...
... vinner vi?
Jag kan säga så här; jag sitter med en spikad hemmaseger på Stryktipset - så ser man till det och min motrigg ser det ju inte jättebra ut.
Fick ett samtal av sportchefen nyss om att de ville att jag skulle spela i ÖFK imorgon. Skulle prata mer om det på samlingen, men så lär det ju bli. I Stockholm, så förmodligen åker man väl direkt dit, träffar sina nya lagkamrater och Sundströms andre, spikar igen och åker hem och tar semester.
Funkar för mig.
Dom är uppe på taken alla är högt över staden Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort Och jag vågade aldrig hålla din hand Vi är inte såna som i slutet får varann
att döda tristessen,
Den strålkastarvita mannen på teveskärmen är Håkan Hellström som entrar scenen till en maffigare introvariant till Tro och Tvivel under fjolårets Peace & Love-festival.
De röda fruktstycken som syns till i nedre bildkant är frukten av ett välskalat granatäpple;
Den bästa live-dvd jag sett som alltid ger mig vissa rysningar - kanske för att det är fantastiskt bra eller för att jag känner att jag - likt min medriggade syster - borde ha varit där. Världens bästa frukt som får hela gomsegelspartit explodera i vild schottisdans.
Så får man färg på ännu en jämngrå dag i det här under Van Veeteren-inspelningarna.
Tandläkarväder är ordet vi söker om vädret egentligen och som Winnerbäck ger oss i Söndermarken.
Filade på en städningslista till Spotify samtidigt som jag gjorde huset kliniskt rent från dammkorn.
För kort? Nej, en sak vet jag om städning; den ska inte ta mer än högst tjugo minuter effektiv tid.
Men för all del - det här är bara en skiss; gör den bättre. Det är det som är det geniala med Spotify.
Att nåt så nära kan va så långt bort.
sven wolter-väder,
Gick igenom staden på vägen hem från den frivillga träningen (som Brink, Billy, Knogjärn, Sliper, Aziz, jag, Mirza och Nuri var på) och det var i det närmaste öde. Grått och tomt.
... funderar Sven Wolter och grabbarna på var de ska spela in nästa gråa, tråkiga Van Veeteren-rulle så är Sundsvall i maj ett hett tips.
Inga ordentliga svar på träningen från de halvskadade. Är väl fortsatt ovisst även om Sliper enligt mitt lekmannaöga såg ut att kunna gå för fullt.
Nu ska jag värma mig en bit lasagne i micron och därefter sätta mig på sofflocket med min vän Ulf som i sin bok delar med sig av sina favoritackord på en sida - med små kommentarer skrivna i bläck.
På ackordet Emaj7 har han skrivit "aldrig tagit, men maj-ackord är snygga". Det är en sån avslappnad inställning till musiken, Ulf har ju trots allt haft ett halvt sekel vid gitarren på sig att testa fingerkombinationen, som jag eftersträvar i mitt klinkande.
... Emoll är det överlägset bästa ackordet. Så lätt att utföra, men ändå så tungt ljud.
Och går allt som det ska räknar jag med att kunna spela en aukustisk version av No time for us lagom till eftermiddagsfikat som, efter ett ICA Bergsgatan stopp på gångturen hem (min far hade knyckt familjens Mazda), kommer att bestå av ett nyskalat granatäpple.
I kassakön hittade jag på en ask Tutti Frutti Orginal som snabbt åkte med på köpebandet. Jag är ingen godisrecensent, men vi kan säga som så att det var en jävla tur att jag inte stötte på någon jag kände på vägen hem - för de där hårda orangea karrasnuttade kilade sig fast i var och varannan tand.
Jag är heller ingen social expert, det ska gudarna veta, men jag antar att det inte är särskilt socialt accepterat av en snart 20 år gammal man att vägra att stanna och prata genom att ansträngt mumla fram förklaringen "näe, men jag har Tutti Frutti-karra i tänderna".
Mirza Durakovic, som härstammar från Bosnien och som borde kunna det här med modern Eurovision, förklarade Anna Berg... en... dahls (det är så ointressant att jag inte ens orkar googla upp det) fiasko på träningen:
"Skickar du en tjej dit så måste hon ha stora bröst eller snygga ben. Ryssarna gillar att titta på sånt och röstar på det. Du kan inte skicka en tjej som ser ut som en kille".
you get so used to being sad
you never try to be glad
you get so used to being sad
oooh
but happy people never fantasize
happy people never fantasize
happy people never fantasize
oh I want to be a part
I look for love in a hollow heart
I want to be a part of something
är det så här det är att vara balt?
En fredag är ju alltid en fredag; frivillig träning följt av den anda av optimism och vällust som helgen skänker övriga familjemedlemmar.
... för en annan, som nästan skulle kalla sig själv dagvild, har helgen lite av sin absoluta charm - detta då det lika gärna kan vara samling 08.00 på en lördag som man kan vara helledig en tisdag.
Idag blev det inte mycket vettigt gjort. Stämde en gitarr och renskrev ett brev som min morfar skrivit på sin skrivmaskin. Det var allt.
... jo, en sån skrivmaskin.
Blev imponerad av min egen förmåga att fästa blicken på papperet och läsa texten samtidigt som fingrarna smattrade på tangenterna utan att blicken behövde lämna papperet - ett tecken så gott som något på att man sitter för mycket vid datorn. Eller, som man hade sagt om mina färdigheter i Jämtland: "Erik! Lägg av med den där datan ett tag, så kommer du hit och hjälper mamma med att packe upp varerne. Sitta där och picka!"
Nej, imorgon ska bli en bättre dag. Försöka klämma in dubbla träningar...
... men framför allt ska jag med Uffes hjälp lära mig fler än de tre ackord jag för tillfället har i min repetoar.
Det här är inget liv,
det är ett sorgligt substitut.
lugna puckar,
Doppboll... något jag tror hette tröjboll där man spelade fotboll i par och höll en väst emellan sig och till slut namnboll - där man inte ens hade någon boll utan passade genom att säga namn.
Väldigt rörigt, ganska roligt - och framför allt; överlägsen seger för chipsen.
Efteråt i omklädningsrummet drog man ut på ombytet, duschandet och påklädandet. Varför?
För att det inte fanns någon som helst motivation att bli klar för dagen. Det regnade och var nästan noll, som Bo-Kasper Sundström skulle ha nynnat om han satt i GIF Sundsvalls omklädningsrum förmiddagen den 27:e maj 2010.
Ni kanske hade önskat att inläggen på denna portal hade tillkommit med lite mer spridning. Att inte alla inlägg skrivits på nattkvisten.
Då önskar ni fel. Inläggen skrivs vanligtvis mot natten till för att jag då varit upptagen på dagen - att jag gjort någonting. Att något har hänt.
En dag som idag kan vi bara konstatera att Småstadsliv är fantastiskt. Träffsäkerheten i scenen som börjar 4.06 in på det här klippet är fantastisk. Svenskt familjeliv 2010 kan inte porträtteras bättre och jag viker mig dubbel varje gång pappan börjar gorma på Jonathans "blippande".
... samt att vi gjort comeback på Svenska Spels pokerscen - på den allra lägsta av alla nivåer. Min kanske enda styrka som pokerspelare är att jag inte har någon heder utan kan gå ner och spela på bord där det bara satsas några kronor, något gem och ett suddgummi. Den egenskapen ledde dock kanske till att jag stannade kvar på för låga nivåer för något år sedan då jag faktiskt tyckte mig vara en skaplig småspelare.
Skrapade, med näbbar och motriggade klor, ihop till en skälig timlön trots allt idag.
Och så mycket annat kan man ju inte göra, när det ser ut som i Estland utanför fönstret.
Ska det vara så här även på måndag då GIF Sundsvalls a-lag får semester i sex dagar så lär man ju tyna bort av tristess.
... man siktar väl på att åka bort någonstans några dagar, men då skulle det behöva klonkas.
Känner efter om det här är att vara fri?
Om det här är ett liv med nån mening i.
snäppet tyngre än noll komma noll,
Va fan - när man kommenterar får man ju aldrig svar. Hur kan du då ha mage att gnälla på få kommentarer? Regel #1: Ta dina läsare på allvar. Snacka med dem.
Det finns annars bara en enda fråga alla vi på relevant information svältfödda giffare vill ha svar på: Vad väger och mäter egentligen Lagrells ende? Enligt hemsidan (länken) är siffrorna 0 kg, 0 cm. Känns lite tunt om Knogjärn inte kan spela mot Öjs.
Nämen: här försöker man posta kommentarer - och misslyckas? Censur pga gnäll?
Hur som - den enda fråga vi informationstörstande giffare egentligen vill åt just nu är: Vad väger och mäter Lagrell? På sajten anges måtten till 0 cm och 0 kg. Känns lite tunt om Knogjärn inte kan spela på Öjs.
URL: http://www.gifsundsvall.se/index.php?player=90&team=A
Nämen (igen!). När den andra kommentaren postades dök även den första upp. Nu slutar jag prata med mig själv och lämnar över till mittbacksresen. Ge oss ett svar!
Jag har inte de exakta måtten i huvudet, men jag vill minnas att Lagréll mäter in på inte mindre än 180 alternativt 181 centimetrar. Vikten skulle jag mellan tummen och pekfingret uppskatta till mellan 77 och 78 kilogram.
En vikt som gång på gång retat Ekbek till gallfeber då denne inte alls gillar när Lagga trycker till med axeln i närkamperna.
Nåt mer?
Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.
f'låt - och grattis,
Pokerkväll i Gula villan i afton. Jag sa att jag skulle vara med, men det var jag till slut inte. Vi fick gäster hemmavid och det blev en långkörare till middag. Vad har vi att säga om det?
Förlåt grabbar att jag inte hörde av mig, men jag har - sedan min mobil valde att lägga ner verksamheten - kommunikationsvana som en konservativ pensionär.
Vad kan vi konstatera från det faktum att jag inte var med?
... att grabbarna i laget sparade in en hel del pengar.
Fick idag min första kommentar sedan Lennart Swahn ledde Melodifestivalen. Den berörde det faktum att TV8, en kanal som tagit det geniala beslutet att sända Mauro och Pluras kök, tagit ett beslut som rör om i vardagskvällen;
Man har slutat sända Seinfeld vid elvarycket.
Så vad gör den outbildade pöbeln då på kvällskvisten när han inte kan bli underhållen av teven?
Den försöker utbilda sig igenom den. Man slår på Mittnytt, tänker att "nu är mina dagar som outbildad bläddra-förbi-nyhetssidorna-fram-till-sporten-människa över" och lyssnar fokuserat på vad berättarrösten säger.
Men tji fick man. Inslaget handlar om någon form av problematik kring sjukdomen ögonstarr, och en vis farbror intervjuas i rutan....
... då... helt plötsligt... klipper man till en operation där ett öga sticker upp från en grön duk och en läkare - som vi då vi bor i Sundsvall får anta håller på med fotvård till vardags - petar med en skalpell mot ögat.
Är det då tänkt att man inte ska slänga upp alla tillgängliga händer, knän, kuddar och allt annat tänkbart för att slippa se äcklet? Att man ska sitta kvar, titta oberört och lyssna på vad berättarrösten säger?
Visar någon ytterdelen av en skinkhalva i en film så varnar hallåan för obscena, starka scener - men i en nyhetssändning där ska det tävlas det mellan redaktionerna om vem som kan visa äckligast operationsbilder?
Jag förstår inte... är det någon som sitter och undrar "hur man egentligen gör när man liksom skär bort gråstarren från hornhinnan? Jag skulle hemskt gärna vilja se vilken skalpellstorlek de använder"?
Nåja. Det är inte lätt att bli allmänbildad idag. Man måste vara hårdmagad.
Till sist vill jag konstatera att jag, likt Sinan Akdag, också skulle vilja vara medriggad och hitta nya projekt genom att de faller ner i knät på en.
Finns ingenstans dit jag inte hittar, ljög jag.
Ingenstans dit jag inte ska.
gäller att hitta rätt matchmiljö,
Problemet var bara - att vi var totalt ensamma. Vi stod där och väntade i en kvart, men det var bara ett par som stannade till. Ett par klädda i gothkläder och näsringar och jag kände att de inte kommit till parken för att krydda sin dödslängtan med en GIF-kepa.
Okej att vi åkt ur cupen och att Ljungskilematchen tevesändes... men så här iskalla kan väl inte GIF anno 2010 vara för små barn?
Vi hade nämligen fått berättat för oss att Hantverksparken var Ja/Nej/Vet ej-parken. Jag, som trots allt bott på Södermalms höjder hela mitt medvetna liv, trodde att det var den där stora parken nedanför mig - den där mittemot den lilla kiosken med asiaten som tyvärr genom alla år varit hård på legitimation vid spel- och dobbelinlämningar. Men sportchefen förklarade det var Ja/Nej/Vet ej-parken som var Hantverksparken.
Men icke.
Efter ett samtal med sportchefen fick vi veta att min ursprungstanke var rätt. En halvtimme försenade anlände vi så till den park där undertecknad genom åren hunnit avverka en hel del spontanfotboll.
Där var det barn, vill jag lova. De kanske hundra matchbiljetterna försvann som Röda Korset-miljoner ner i en Johan af Donner-rockficka, tjugotalet kepsar likaså och de som inte var tillräckligt heta på gröten roffade åt sig av armband och kapsylöppnare med GIF-loggor på som om vi stod inför världs ände och Sankte Per var hardcore-Patron.
En snitsare på cykel som var någon minut sent ute frågade till slut ifall han åtminstone kunde få platspåsen vi bar prylarna i.
Det spelades fotboll, först genom att jag ställde mig mellan stolparna och med Oliver Kahns beslutsamhet spikade igen buren till ungarnas förtret. Därefter var det spel mellan två lag med uppskattningsvis sextio meterhöga ynglingar på en provosorisk femmannaplan.
Det var som sportchefen sa när jag blev uppskriven på jobbet:
- Du har ju inte spelat så mycket hittills, och det gäller ju att hitta rätt matchmiljö för dig och just nu är det med lågstadiebarnen vi har bedömt som mest lämpligt.
... ja, Södermalmsskolan kom ju trots allt etta och tvåa på eftermiddagens Fotbolls-DM, så nog blev det viss kvalitet på liret.
Jag har alltid tyckt mig vara ganska kass med små barn, men lyckades över förväntan idag.
Fick skriva autografer till höger och vänster på papyrus, kepsar och bananer och de där frågorna jag fasade över uteblev:
"Vem är du? Vart är de riktiga GIF-spelarna?"
"Pappa, vem är det där?
Jag vet inte, min son, men vi får anta att han är en sån som livnär sig på att hoppa in när idrottstjärnor inte kan vara med på aktiviteter"
Nåja, det blev två trevliga timmar i behagligt väder.
Skyll dig själv,
inget händer här.
vi är så gajj å servicemind, så säg bara till,
Vi får snart ett nytt Himlabad i staden, och det kostar oss skattebetalare inte mer än några ynka fyra hundra miljoner kronor.
Frågan är ifall vi i samma veva får ett par nya badhusanställda, eller om det är så att de gamla Sporthallenarbetarna hänger kvar.
Frågan är berättigad då jag, Lagréll och Ekbek anlände till Sporthallsbadet vid 09.25 för att bedriva dagens träningspass; ett dussin bassänglängder i rehabsyfte.
Men i entrén var det stopp. Där satt en bitter kvinna i medelåldern och berättade att "nej, vi kunde inte komma in i badet".
Varför inte då, undrade vi modest.
"Nej, men ni sa ju att det skulle komma klockan tio".
Ja, men Sören sa ju till oss att vi kunde gå dit till halv tio och få det överstökat. Är det fullt i bassängen?
"Nej, men ni sa ju att ni skulle komma klockan tio".
Man hade väldigt tydligt inte mycket för sina försök, detta då tant tydligt inte ville bli störd i sin heliga morgonfikastund.
"... det är ju så gott med nån gobit på morgonkvisten", som Basse skulle sagt ungefär tolv timmar han smyger upp bakom dig och väser fram "... hälleru i en liten grogg till Basse å?".
Var det fullt i badhuset? Nja. Efter att ha ställt sig på tå och sneglat in så kunde jag med enkelhet konstatera att det satt sju unga pojkar i badbyxor längsmed bassängkanten.
Eftersom Stefan Lyrot, säkerhetsansvarig på GIF:s hemmamatcher, jobbar på badhuset tänkte vi att han skulle ha förståelse.
Icke. "Det är massa ungdomar nere i omklädningsrummen som ska in och bada", meddelade Lyrot och sneglade sin vana trogen misstänksamt över axeln.
Det var bara det att ungdomarna istället för att hoppa ner och fylla bassängen kom upp ifrån trapporna och lämnade badet, en efter en, medan vi satt och väntade och väntade och väntade.
Huruvida säkerhetsansvarige Lyrot fruktade att folk skulle trampa ihjäl varandra av trängsel nere i själva omklädningsrummen låter vi vara osagt.
Klockan fem i tio var de vänliga och släppte in oss.
Ingen värme i bastun heller.
Nu håller vi våra tummar tills tionde juni då Himlabadet slår upp portarna.
Till slut är allting ändå bara aska,
det är lika bra att sätta eld på alltihop.
avslutande skämt,
Vilken tur att vår stadskärna suger.
(Paus för applåder, skratt och allmän beundran).
Den här stan drar ner oss till botten av ån.
inget europaäventyr - men väl årets bästa hemmaspel,
Mirza Durakovic slet sin vana trogen för tre galärslavar.
FOTO: Anders Thorsell, http://ffagency.com/
Vi var orädda. Vi vågade rulla bollen efter backen mellan lagdelarna. Vi visade ingen respekt. Vi pressade de allsvenska spelarna till misstag. Vi spelade vår bästa fotboll för säsongen.
Det var bara synd att vi började så sent. När vi väl började med det spel som beskrivs ovan stod det 0-1 till GAIS och framför allt - vi hade gjort alla tre byten.
Jag vet inte om det var någon sorts nervositet som släppte när Fredde Lundgren knoppade in 0-1-bollen på hörna, att en "nu har vi inget att förlora, nu släpper vi ner axlarna och spänningarna och spelar vårt spel"-mentalitet som letade sig in...
... jag vet bara att allt blev jävligt bra.
Men man får väl säga att bytesbristen blev vårt fall till slut. Myrestam bröt näsan med tjugo kvar av ordinarie, Mirza fick flyttas ner i en sorts heltäckande vänsterposition och han gjorde sin vana trogen fyra galärslavars arbete hela matchen igenom.
Mirza gjorde dessutom 1-1-mål nummer ett, då han stötte in en retur som Brad Friedel i GAIS-målet släppte på Hannes låga nick. Men den assisterade domaren flaggade för en synnerligen tveksam offside.
Det var långa stunder vi som förde spelet med en man mindre - mot allsvenska GAIS - i slutet av andra halvlek. När sedan förlängningen kommer går många på knäna och det blir till att försöka vila med bollen och hålla ut.
I början av den andra förlängningskvarten blir det dock felbalans i backlinjen och Wanderson do Carmo kan, i sin kanske sista match på svensk mark på väldigt länge, sticka igenom och fri med Lagréll behärskat yttersidesmeka in bollen via stolpen.
Efter det rycker vi upp oss och skapar - trots tio man och mer än lovligt trötta spelare - genom långa bollar och skarvar tillräckligt med chanser för att kvittera.
Men men. Vi föll med flaggan i topp, som mer aktade män än jag själv har sagt.
Lagréll fick göra debut i tävlingssammanhang för GIF Sundsvall - och jag tycker han gjorde det med den äran. Han var så bra som vi andra, som spelat med honom genom juniorlagen, vet att han är; med sina snabba igångsättningar, sina reflexer. Plockade även ner ett och annat inlägg trots att han mötte bland andra Björn Andersson som måste klassas som 1) best och 2) fotbollsspelare.
Ekbek hoppar in och gör en prickfri insats.
Silfver går från start som balansspelare och växer i den andra halvleken med sitt driv och sitt bollfördelande.
Vi kände igen Foppa längs kanten där han flera gånger snurrade upp den allsvenska vänsterbacken.
Billy Berntsson tog skott från tjugofem meter - stenhårt upp i det första krysset. Hade inte GAIS ersatt Dime J med Aston Villas Brad Friedel till den här matchen så hade det varit mål där.
... apropå domaren så behövde man inte direkt bli förvånad över kvaliteten. Har man tatuerade underarmar så förutsätter åtminstone jag att personen i fråga är galen.
1100 pers på läktaren. Cupen är tydligen inte ockerhet.
Nåväl. Tar vi med den andra halvlekens spel in i ÖIS-matchen så går vi till den sex dagar långa sommarledigheten som vinnare. Det är jag övertygad om.
Här är lite plåster på såren; nytt från Parken.
Jag undrar om du ser den;
ser du stjärna i det grå?
det är som sartre sa,
Nyss hemkommen från en lättsammare träning, Först avverkades diverse styrkeövningar på tomten med en skivstång som, om jag lärt mig Marie "F:et" Aksnes deriveringar någorlunda korrekt, borde väga in på ungefär femtio kilogram.
Därefter vandrade jag mot Sidsjön där det utfördes maxruscher i brant backe följt av ett varvs gång runt sjön.
På matchdag, frågar ni med ögonbrynen uppspärrade?
Ja, jag vet att det kan gå ut över den prestigefyllda gristurneringen i halvtidspausen, men det är ju som den franske filosofen Sartre skrev i sina memoarer:
"Vill man bli bra på något så kan man inte sitta i morgonrocken och spela FM10 mer än halva dagen".
Var relativt ensam om att spatsera runt sjön och kunde ostört gå runt att tänka. Jag är ju känd som en av vår tids största tänkare och skissade i huvudet på en del inför sommaren. Mål sattes upp, planer ritades och snart kanske man kan ställa sig upp och skrika;
"I proclaim this the summer of Erik!"
Tre kvart kvar till samling.
Hur många hittar vi på läktaren ikväll, tro? 2000?
När sommaren kommer, jag lovar dig,
bättre dar.
ryktenas reslige man,
Ja, tydligen är det på lut.
Kopierat från den jämtländska fotbollssidan fotbollz.se, den sajt där det så sent som i somras blossade upp en livlig diskussion efter att Medskogs fått flytta fram matchen mot något jämtländskt gäng på grund av utbredda sjukdomar i laget.
... jag vill minnas att en av det jämtländska lagets lagledare varit på plats på Baldershov samma dag som den inställda Medskogsmatchen för att se toppmötet IFK-Selånger - och där sett inte mindre fem av de sjuka Medskogsspelarna.
En jäkla soppa som ändrade svensk fotbolls reglemente från grunden.
Nu ska jag gå ut och träna lite styrketräning.
Härom kvällen gick snyggaste tjejen från bussen
hela vägen framför mig till porten,
sen tog vi hissen upp och sa "hej".
"Hej, jag ska till fyran",
"Ah, jag ska högst upp".
"Hejdå".
per gawelins bussola med extra räkor,
Det var sagt att jag skulle sitta från klockan sex-halv sju och ringa in lokala fotbollsresultat.
Det blev... ju inte riktigt så.
När jag lämnade redaktionen vid elvasnåret hade jag skrivit en längre Elitloppstext till spelbilagans framsida, en långkörare till text om Björklövens icke-konkurs samt hunnit med att träffa med Timrå IK:s nye finske center Kim Hirschovits på Strand Hotell.
Jag övervägde för en sekund, medan Mats Olsson stod och plåtade den sympatiske finnen, att be om en bild på mig intill Hirschovits till bloggen - för att sudda ut bilden av mig som nischad dressyrreporter.
Jag vägde fördelarna (en roligare blogg) mot nackdelarna (att framstå som ett fån snarare än en journalist) och jusst den här gången var det ni, relativt trogna bloggläsare, som gick förlorande ur striden.
Med Henrik Sjöberg på vift i längsmed någon asiatisk strandremsa så finns det ju trots allt en teoretisk möjlighet att man får skriva något som har med hockey och Kim Hirschovits att göra i höst och vinter - och då är det kanske ingen fördel att vara ansedd som en hovnarr i dessa kretsar.
Något annat initierat?
Tja, träffade Jaconelli och Anton på Playa Primo (vars köttfärsvariant Al Papa alltid håller vad den lovar) och de berättade att det inte blir någon U-21-match borta mot Djurgården imorgon. Detta då A-laget har match mot GAIS (ja, man får gå och kolla - trots att det "är i cupen") och DIF "inte ville möta något juniorlag".
Sen vill ni väl höra min åsikt om Björklöven-Sundsvall-härvan?
Jo, jag tycker som så att om Örebro SK förlorade sin elitlicens senhösten 2004 så borde Björklöven förlora sin nu.
Som alla vet så förlorade Örebro sin plats i Allsvenskan då klubbens ekonomiansvarige hade missat att Per Gawelin beställt extra räkor på sin Bussola och att Patrik Anttonen unnat sig dubbla burkar Guldus på Milos Kebab och Pizza på väg hem från bortamatchen Landskrona.
ÖSK missade därför att betala 14 kronor på den faktura som Milos skickade - och klubben skickades obönhörligen ner i Superettan.
Har man då dragit på sig 10 miljoner i skulder 2010 borde det signalera om att det är något fel och att det måste vara långt till det intyg vi lärt känna som elitlicensen.
Nej, nu ska jag somna och vakna upp till en rykande färsk upplaga av Dagbladet, räkna fel, göra något av dagen innan GAIS-mötet på kvällen.
Till sist: Känslan när man inte har lyssnat på skivan För sent för Edelweiss på ett bra tag och hör pianotonerna av Tro och Tvivel klinka igång - den går inte av för hackor. Det är min absoluta favoritskiva alla kategorier.
Medan jag stod i norrlands långsammaste bilkö i eftermiddags tittade jag åt vänster och noterade att en dam tittade på mig - medan jag tydligt sjöng med för full hals.
Skämmigt? Mja, kanske. Men... vad fan ska man göra?
Jag har gått på knä så många år i den här staden.
samhälle/ekonomi - vägen till framgång,
Han behövde hjälp. Hockeyallsvenska Björklövens konkurs hade hävts av hovrätten och Sundsvall Hockeys plats i Svea Rikets näst högsta hockeyserie hängde därmed på en skör tråd.
Vem ringer man in då? Vem ringer man för att skriva om denna prekära ekonomiska situation så att lekmännen hemma vid frukostbordet ska förstå?
Nej, inte han som gick ut Naturvetenskapsprogrammet med 20,0.
Man ringer han som kravlade sig ut från Hedbergskas tre-åriga samhällsekonomiska program.
Vilken seger för den så bespottade linjen som bara unga osäkra ungdomar sägs välja för att man inte bestämt sig för att bli urmakare eller fåravlare än.
Okej. Ska sanningen fram så var jag redan klar för att ensam ta hand om skrivandet på kvällsskiftet, men i och med konkurshävningen ringdes jag in lite tidigare.
Men det är fortfarande en seger för Inga-Britt, Davve och alla andra lärare på ekonomiprogrammet. Enligt mig den största för programmet sedan Destination Ompaland blev anställd direkt efter gymnasieutbildningen för att koka kaffe och arkivera papper åt en revisionsbyrå.
* Patrik Näsberg har här på bloggen felaktigt refererats till som "redigeringsgurun från Apberget". Näsberg har själv i dagarna förtydligat att han kommer från Timrå och inte Sörberge. Detta för att han inte vill bli tagen som en i det gäng av jämnåriga Söråkerbor som ägnade sina ungdomsår åt att kasta smält ost på varandra på Max om helgnätterna.
När känslan att ingen,
förstår dig mer än du kan ta,
ligg då kvar,
för det är okej att vara svag.
Kom kampsång, kom kärlek till dom,
som saknar nån om natten.
"iidel" har levererat,
Det är då Johan "Iidel" Ödmark, på bilden omskriven på Sportbladet.se efter sitt 3-0-mål mot moderklubben IFK Timrå i Division III, kliver in i bilden.
pirkt.blogg.se är inte längre en portal för biorecensioner från unkna sjundehandssalonger. Den är en blogg med en bioexpert som kan titulera sig guldmedlem på SF Bio:
Idag recenserar "Iidel" filmen "Robin Hood":
Med påtryckningar från bloggens redaktör här på pirkt.blogg.se har jag, Johan Ödmark, givit vika och gått med på att recensera min senaste bioupplevelse. Vi dammar därför av kollegieblocket för att ännu en gång sätta min pålitliga blyertspenna i glöd. Robin Hood heter filmen jag denna gång delar med mig mina egentligen meningslösa (reds. anmärkning; en guldmedlems biotankar är aldrig meningslösa) tankar om.
Filmen tar dig tillbaka till tiden innan Robin Hood blev Robin Hood så att säga, allt i något slags “prequelsyfte”. Vi lär med andra ord känna Robin Hood från scratch när han i 1300-talets England krigar under en kortlivad kung Richard, för att senare föra kungakronan till London där mindre sympatiske prins John ärver tronen. Sedan bär det av till Nottingham för Robin och dennes gäng av råbarkade sidekicks. Robin träffar där den bitska änkan Marion, allt är frid och fröjd fram till att prins Johns onde hantlangare Sir Godfrey smugglar in skoningslösa fransmän som vänder upp-och-ner på stället.
Jag vill inte gå alltför djupt i filmen (kanske för att det inte finns något djup i filmen) för jag har varken orken eller glädjen på min sida idag, dessutom är det inte nödvändigt för att jag ska få fram mitt budskap. Därför inriktar jag mig istället på de punkter som lyser igenom klarast från Robin Hood (2010):
Persongalleriet känns igen även fast många av karaktärernas personligheter är en aning vridna. Jag vill speciellt lyfta fram Ridley Scotts annorlunda och nya tolkning av ”Marion” och ”King Richard”. Den sistnämnde spelas av Danny Huston som gör en ovanligt osympatisk Richard Lejonhjärta, vars förkärlek för plundring blir hans fall redan tidigt i filmen. Marion som gestaltas av Cate Blanchett är knappast någon jungfru utan en stenhård änka som ifrågasätter kyrkans makt och folkets rättslöshet. Det är faktiskt så pass illa att Marion i en av slutscenerna börjar slakta soldater på löpande band. Robin Hood karaktäriseras av den meriterade Russell Crowe, en stor anledning till varför jag såg fram emot att se filmen ifrån början. Dock att jag blev lite besviken av denne mans insats ska inte undanhållas. Inget ont om Russell, som i rätt sammanhang är en fantastisk skådespelare. Men denna gång känns han alldeles för uppenbar och bekväm i huvudrollen. Han kör sitt sedvanliga, trötta ”stoneface” med stundtals utrymme för känslosvall, inklusive ett och annat hånflin. Det fungerar dock bättre än Kevin Costners superamerikanske helylleversion (som oundvikligen ligger som en konstant jämförelse) men man kommer aldrig karaktären in på djupet och det blir aldrig helt klart vad som driver honom framåt i handlingen.
Sammanfattningsvis tycker jag att Regissören Ridley Scott har varit och kluddat alldeles för mycket i de klassiska dragen Robin Hood genren besitter. Jag kan hålla med om att det är det modigt utav Scott som vågar göra dessa “förändringar”, men det ger helt fel intryck. Jag menar, då man får åskådaren att tro att han sitter och kollar på en scen som lika gärna skulle kunna vara tagen ifrån vilken Radom krigsfilm som helst bör man som regissör ta sig en funderare. Vissa saker bör förbli oförändrade. En annan sak som sänker mitt betyg av filmen är hur Robin Hood porträtteras. Mannen som har pilbågen som ett av sina största varumärken och som förmodligen sattes till denna jord för att använda den, får endast avfyra drygt fyra pilar under hela filmen. Istället rider han runt med svärd och dräper sina fiender likt en karaktär tagen ur “Braveheart”. Jag säger därför som prins John många gånger ropat, “Det är Robin Hood jag vill ha”.
Filmen bjuder ändå i visst mått god underhållning och stenhårda fans av episka actionrullar likt Scotts Gladiator lär gå hem nöjda. Så känner du dig träffad av den senaste meningen så är detta en film du bör se.
Betyg: Svaga P P P
Obs:
Det ska tilläggas att om Ridley Scott mot alla odds skulle läsa denna recension och ta till sig denna feedback så tror jag uppföljaren kan bli riktigt bra!
Se så. Ge gärna era synpunkter på "Iidels" filmkrönikor.
Ska de vara kortare? Längre? Snärtigare? Mer rakt på sak? Mer utsvävningar? Mer skriverier om förmånerna man har som guldmedlem? Om vilken popcornmeny man bör beställa för filmen?
Det är visst nån som är tillbaka.
äehduflipparmedmej,
Jag förstod ju så mycket som att den gråa kraken som struttade omkring och frustade var sämre än den krake som bara struttade omkring.
Riktigt så på tå var jag aldrig på fotbollsplanen. Vi spelade stort spel på träning för första gången sedan Classe Malmbergs näsvägg försvann, och det gick kasst.
Kasst, kasst, kasst. Det är kanske till och med tur att man inte kommer luftas i cupmatchen på tisdag. Jag tror nämligen att såväl Wanderson som Joel Johansson är såna där killar som har bättre koll på fotbollar än dressyrhästar.
... men det är bara vad jag tror.
Eftersom pirkt.blogg.se:s bioexpert Johan "Iidel" Ödlund, SF:s guldmedlem som var vecka syns sittandes med en Blockbustermeny på en premiärvisning, tydligen tagit sig friheten att frångå bindande avtal i form av handskakningar så fick jag ta ansvaret själv idag efter träningen.
Då pirkt.blogg.se vill vara 1) en konsumentupplysare av klass och rang och 2) en initierad GIF-blogg så satte jag mig ner för att se Kick-Ass.
Jag tror, i och med Johan "Iidel" Ödlunds avhopp, att vi tappat lite mark på biofronten. För när jag satt mig ner i sätet idag så gjorde jag det i en biosal stor som ett genomsnittligt holländskt runkbås tillsammans med Sven och fyra andra människor.
... jag tror att man vet att en biovisning är passé då den visas i en sal vars stolar inte har drickahållare i armstödet. Ett smart drag av den gamle biljettklipparen Harald, idag 106 år gammal, som på 30-talet kom på en idé om hur man får biobesökarna att gå och se samma film två gånger.
"Jag vet att drickahållare i armstöden är standard sedan biokonstitutionen 1754, men ska vi inte göra så att vi gör en sal utan drickahållare. Då måste publiken böja sig ner efter sin dryckjom och sina hått snax gång efter annan och missar därigenom mer än tio minuters effektiv biokikning. De måste således se om filmen".
Smart, Harald, men det fungerade inte på undertecknad som skickligt balanserade sin stora cola på armstödet och kunde fokusera blicken filmen igenom.
"Iidel" skulle här vara i slutet i sin analys av filmen. Mitt största fel som biobloggare är att jag aldrig kommer till skott.
Men här:
Filmen var bra. 3,5 på en femstjärnig skala. Rolig och lättsam - och Nicolas Cage i en stor roll av någon jävla anledning. Och han "McLovin" i en biroll.
Epitetet "värd ett biobesök" är en term som florerar i biobloggkretsar och Kick-Ass var just det; värd ett biobesök.
Så skynda på, gott folk. Jag antar, och märk väl att jag bara är en lekman på området, att ett runkbås utan drickahållare är sista anhalten för en biofilm.
Ledig imorgon. Trevligt.
... dressyrartikeln? Onsdag, gott folk. Håll er till tåls med fotboll och andra tråkigheter tills dess.
Om hon var min,
om det var jag,
skulle jag ge,
ge mina dar.
Men hon är inte nåt,
nej, inte nåt man har.
Inte nåt man har.
jobb,
Nåja, vad vet jag om fotboll?
Jag är ju, sedan Saints tvingades lägga ner, nischad dressyrreporter på tidningen.
Du är stööörd,
men du har koll.
0-0 mot henrik larssons landskrona,
Så här såg det ut i den profillösa lilla staden Värnamo på matchdagen:
Har man inget centrum, inga affärer och i stort sett bara en GOTTGOTTGOTT-butik på sitt torg så får man som stad kompensera det med att vara vacker. Värnamo lyckades okej, men inte mer.
Lagréll väljer, som den botaniker han är, att posera intill ett knippe daggfärska liljekonvaljer.
Ekbek löste korsord. Vilken Ekbek?
... jo, han som gick ut gymnasiet med 20.0. Även om det var Lagréll som visste vad yrkesgycklaren Linda Bengtzing skulle göra härnäst, något som luckrade upp hela korsordet.
Värnamos stolta torg med det lika vackra som Sovjetinfluerade Scandichotellet som vi bodde på.
Sedan bar det av till Landskrona IP för att möta det lag som förut hette Landskrona BoIS. Sedan i år har dock TV4 Sport döpt om klubben till "Henrik Larssons Landskrona".
Vi spelade 0-0, hade väl egentligen bara en riktig målchans (i slutskedet då Jonsson skarvnickar bollen i stolpen) medan Landskrona hade en handfull skapliga lägen som en storspelande Tommy Knogjärn höll utanför nätmaskorna.
Mirza Durakovic blev tilldelad en 1:a av Sundsvalls Tidnings utsände. Inget kunde, enligt mig, vara mer fel. I en match där vårt spel inte stämde var Mirza i mitt tycke en av våra absolut bästa spelare. Värmlänningen sliter som en galärslav i sin offensiva mittfältsroll och tog inte bara till mångt och mycket bort BoIS f'låt Henrik Larssons Landskronas spelfördelare Fredrik Svanbäck utan pressade såväl vitsvarta mittbackar som långhåriga målvakter. En kollossal arbetsinsats som slutade med att Mirza stod dubbelvikt och flämtade likt en Sankt Bernardshund innan han till slut avlöstes av Silfver.
Anders Andersson tyckte att Morten Nielsen (mest känd för att vara bra i Chelseas ungdomslag på FM07) gjorde rätt som satsade med dobbarna mot Tommy Naurin. Det tyckte inte resten av världen, förutom Henke Larsson (tidigare Champions League-vinnare men nu mer känd för att ha grundat klubben Henrik Larssons Landskrona). Det blev dispyt mellan denna och Åkeby, de skällde och munhuggdes med varandra utan tredje part inblandad - och visades båda upp på läktaren.
Det riktigt sjuka, förutom Antti K:s domslut, sett från bänken var att materialare Vartan började applådera taktfast samtidigt som Antti pekade mot läktaren. När Vartan slutat applådera vände han sig mot oss övriga på bänken och gjorde tummen upp.
Jag vet inte om Vartan missbedömt situationen och trott att det bara var herr Larsson som blivit uppskickad eller om vår materialare applåderade för att Sörens utvisning skulle göra honom till assisterande coach under resten av matchen.
Nåväl. Vi var hemma vid tiosnåret imorse, och jag vet inte om jag är bortskämd sängmässigt - men den uppblåsbara luftmadrassen hjälpte inte nämnvärt där man låg under ett par bussäten.
Ikväll är det träning vid sjusnåret.
En dag som denna, efter en bussresa på tolv timmar, är man nöjd med det lilla. Det vill säga travklonk, Stryktipsklonk, rolig träning samt en fantastiskt rafflande Champions League-final.
Det är kanske konstigt att vi inte springer på varann mer.
Jag har funderat på det.
värnamo by night,
Vi stannade dock till två gånger. Dels vid Järva Krog för inmundigande av ett par smäckrare biffar, dels vid Norrköpings IP för träning.
... men inte på Norrköpings IP, utan på en åker - knappt värd att rasta sin åkersork på - bakom den väldiga arenan.
Åkeby sa att planen i Landskrona inte skulle vara mycket bättre, men det tycker jag att vi stryker. För annars skulle väl ingen, med den episka tristessen känd som LSK-GIF i åtanke, ens bemöda sig att slå på TV4 Sport imorgon vid sjusnåret?
Vi fick långresan till ära åka med Sundsvall Hockeys Cerisbuss. En dubbeldäckad historia med ett eluttag på varje sittplats. Man slapp med andra ord fightas om de två uttag som den andra, äldre bussen vi brukar ha kan mönstra.
Vi tog, efter den sorgliga wokblandningen där en kycklingbit var lika sällsynt som en räddning från Andreas Isaksson på min FM10-save, en vandring runt i Värnamo centrum. Det var förvillande likt Mariestads centrum, som vi stannade till i vid förra bortamatchen. Samma låga gula hus, exakt samma torgstorlek och samma runddrivande skockar av människor.
... klart är att vill man vara någon i Värnamo skall man kvällstid på torsdagar hänga utanför Lasses GOTTGOTTGOTT, vilket vi får anta är någon form av karrabutik.
Värnamo verkar dock inte vara lika sålda på samlarkort som Åke, känd från "Åkes CD DVD Godis Tobak Livs", och de andra kioskägarna i Mariestad verkade vara. Mannen i kassan var åtminstone trevlig och förklarade att Värnamo låg sex mil ifrån Jönköping.
... det var nämligen ingen i spelartruppen eller i den övriga staben som visste var det låg.
Imorgon, när vi inte sitter i en buss utan har ett - bortsett från mattiderna - relativt fritt schema fram till avresan, ska det enligt Kristian "Ekbek" Eks dator bli regn.
Medieansvarige Laslo fick inte följa med till Skåne, så ni får lov uppdatera denna portal - istället för gifsundsvall.se - för någorlunda initierade rapporter.
Till sist kan vi konstatera att Uwe Krupp har en jävla högerkrok. Vart Tysklands målvakt Olaf Kölzig befann sig under rallarslagsmålet är fortfarande oklart.
Jag kunde krypit över alper,
jag kunde svalt en ocean.
För att vara först i dina tankar.
nordanstig,
Det blev så att vi beslutade oss för att sätta oss på en uteservering i stadskärnan. Valet föll på Allstars då vi visste att det skulle spelas en spansk cupfinal någon gång under kvällskvisten.
Den spanska cupfinalen gick vi bet på. The fabulous sportsbar valde istället att låta sina gäster på uteserveringen beskåda en amerikansk rodeotävling på en liten tv-skärm. Utan ljud.
Man hade ju annars velat höra hur snacket gick. Ifall tjuren "Crazy Eye" skulle gå barfota runt om idag eller om han skulle smygköras. Ifall han var kuskförstärkt när Joe Stevens satt upp.
En sak lärde jag mig åtminstone: att vara en av de grabbar som springer runt alldeles intill den rusande, hoppande och bindgalna tjuren för att lugna fånga in honom när ryttaren trillat av - det måste ju vara ett av de mindre önskvärda arbetena i västvärlden. Snäppet över galärslav.
Till slut avlägsnade vi oss och tog en vandring genom staden. Redan innan klockan slagit tio anlände en busslast av onyktra studenter vilket utmynnade i ett långt lemmeltåg mot Stadshuset.
Jag antar att det var bussen från Nordanstig som anlände, och att diskussionen i gruppen på förfesten gick ungefär så här:
"När stänger Stadshuset tror ni?"
"Hmm... jag vet faktiskt inte".
"Jag var ju in till Stödegrillen härom helgen. Dom hade ju sista beställningen vid elva. Fick skynda i mig andra mosbrickan."
"Ja, då borde väl Stadshuset stänga ungefär samtidigt".
"Ja, ska vi ta 17.15-bussen in så att vi slipper köa?"
"Nja, ska vi inte ta 21.15-bussen? Så att vi liksom kan glida in på stället medan alla redan står på dansgolvet. Det vore nåt det."
"Ja, och alla vet ju vilka vi från Nordanstig är när vi rullar in. De ser det på våra guldiga studentmössor."
Nej, nu ska jag hitta åt mig ett utrullningsbart liggunderlag att applicera i mittgången under hemresan från Landskrona.
Visst känns det fint att va' vid liv,
en dag till?
Visst känns det fint nu,
Hurricane?
martinssons återkomst,
Jag hade därför inga som helst förväntningar när de rödklädda klev ut på IP:s gamla konstmatta som numera ligger på Kuben. Man skulle möta ett svartgulrandigt gäng som var förstärkta med spelare som Kim Ericsson, Kristian Wedmark och Sinan Akdag - alla etablerade Division III-spelare.
Detta mot ett lag som ställer upp med David Batra och en som spelar och ser ut exakt som min far, bland annat.
Men. Det finns ett men. Idag var det nämligen dags för comeback för den notoriske målskytten Johan Martinsson, som senast återsågs i den organiserade Medelpadsfotbollen med en ost- och gurk-fralla efter en match under sammandraget på Ånäsvallen -99.
Idag stod han där igen. I den, för dagen, vita Söderströjan. På topp.
Man såg genast att han tillskänkte Sidsjölagets offensiv en tyngd man saknat mot Olle Sarris Hassel i måndags. Månne berodde det på att Kuben ställde upp med en backlinje bestående av ett gäng unga gossebarn som tillsammans mätte fyra äpplen hög, men Martinsson var ett konstant hot i djupled.
Efter dryga trettio minuter, vid underläge 0-1, fick Söder in en boll bakom Kubenbacklinjen, Martinsson var där, kastade undan en av de små gossebarnen som en upprörd husmor slänger en grytvante mot spishällen och trängde sig framför det andra gossebarnet. När han väl fick tag på den förlupna bollen noterade han, skarpsynt som en bläsgås, att Kubenmålvakten Högbom av någon outgrundlig anledning valt att tassa ut till straffområdeslinjen.
En smäcker entouchlyftning, som höll på att sänka en skock semilågt flygande Kanadagäss, landade slutligen perfekt i den bortre gaveln och Medelpadsfotbollens mest ologiska målkung hade återlanserat sig själv.
Mycket mer än så hann han dock inte med, den gode Martinsson. För efter 37 minuters spel var olyckan framme. Söderanfallaren fick en smäll på mittplan - blev liggande och fick till slut linka av planen.
Skadad? Nej, i all ondgörelse över smärtan lyckades Martinsson referera till det vanligast brukade ordet för det kvinnliga könsorganet. Något som en alert Kubenspelare gjorde domaren uppmärksam på.
Och det är klart att sånt ska beivras. Låt gå att en medelålders mittfältsjärn från Torpshammar får välkomna unga debuterande division fyra-spelare genom att saxa ner dem bakifrån ner i gruset - men när någon gör illa sig och uttrycker sig olämplig - då ska det röda kortet upp.
Det förstörde ju lite matchen. Kuben gick ifrån till 3-1 i paus, Söder hade ingen fast uppspelspunkt eller för den delen hot mot Kubens backlinje och det hela kändes som att det var på väg att barka mot tvåsiffrigt för hemmalaget.
Men så blev det inte. Söder stretade emot förtjänstfullt i den andra halvleken och höll nere siffrorna till 4-2 5-2.
Ett stort, stort fall framåt för Söders BK. Min fars fotbollsmässige dubbelgångare, som blev hårt åtgången sist, revanscherade sig storligen idag med en vacker lyftning i djupled till Söders smäckra 4-2-reducering.
Till sist: Kära Division V-domare. Tack för att ni finns. Vi vet att ni lämnar ondsagsgrytan, era barn och respektive hemma för att döma en fotbollsmatch mellan Olle Sarri och David Batra.
Men måste ni alltid kräva att få stå i centrum?
Credit till linjedomarna dock. De vet att de inte kan hålla linjen - och försöker inte ens lura folk att de ens försöker till slut.
I hela mitt liv har jag väntat på livet,
jag har drömt om att ha en riktig dröm.
med- och motrigg,
Men trots att vi slapp stjärnan, som vanligtvis är legio två dagar innan match, så sitter jag här på sofflocket och är trött likt en galärslav som rott över de sju haven efter en rik slavhandlares taktfasta trumslag.
Detta trots att man hann vila ut på Ekbeks divansoffa mellan träningarna. Med oss hade jag, Lagréll och självklart Ekbek varsin frigolitlåda från thaivagnen.
Eftersom vi på pirkt.blogg.se vill vara i första hand konsumentupplysande och i andra hand GIF Sundsvall-upplysande är det på plats med en snabb redogörelse av maten.
Ekbek gick i god för att "nummer tolv" var värd sina sextio kronor. Jag lydde hans råd, ignorerade till och med att rätten hette någonting i stil med "Knäng Päng" och innehöll bokstaven Ä som mig veterligen inte yttras särskilt ofta i Sydostasien.
Vi fick båda en skuren sås som var så lös att den knappt fastnade på riskornen. Jocke med Kniven måste ha varit på besök i staden, detta då sjörövarserien i Porte Piluse tog slut i helgen, och doppat sin ebb i såsrackaren.
Lagréll slog istället "nummer fem" vilket innebar en smäcker blandning av stekt ris, wokade läckerheter och stekt kyckling. Till detta den så omsusade jordnötssåsen, den som Martin Luther King en gång refererade till som "det flytande thailändska guldet".
Nej, nummer fem blir det till nästa besök.
Fick slutligen, efter eftermiddagens styrkepass, reda på att jag fick mig en plats i matchtruppen till Landskronamatchen. Medrigg.
Men nu har jag fått i uppgift att sortera nytvättade strumpor här hemma. Oändligt stor motrigg.
Summa summarum är jag lite ledsen och nedstämd.
What's the use of doing anything,
if you're never noticed?
tvåvarvsprincipen,
Jag och Lagréll joggade omkring i t-shirt och shorts - och jag svettades likt en barnsoldat som ligger och gassar i ett bakhåll i ett vassbryn längsmed Östtimors solkust. Det var varmt, kvalmigt och det kändes som att man var för varmt klädd.
Då var klockan ändå över nio på kvällen - i maj.
Fantastiskt.
En ångdusch, lite fotvård och ett par Seinfeld-avsnitt på det här så ska vi nog somna likt en mittback som kommer göra sitt yttersta på den arla morgonträningen imorgon för att få åka med i bussen mot Landskrona.
Mösspåtagning imorgon, tydligen. Känns, likt studentfesterna som folk ylat om hela våren, lite -09.
När sommaren kommer,
jag lovar dig,
bättre dar.
joggtur,
Jag gör det nu på kvällskvisten tillsammans med Lagrélls ende, runt det skonsamma sågspånsfyllda Ryggisspåret. Vill man återta sin plats i matchtrupperna kan man inte ådra sig karledsproblem.
Men... är det inte Hockey-VM på teven nu, undrar ni?
Jo, men hur roligt är det att se ett gäng gråa spelare skrinna omkring och försöka få hål på världsnationen Schweiz?
"Hmm... ska Jonas Andersson, som ändå ingen Elitserieklubb kan kontraktera då han är grå och påhittad, lyckas få hål på ädelosthandlaren i den schweiziska buren?"
Nej. Tacka vet jag på den tiden då man satt inklämd i en sommarstuga och såg Sudden lägga en avgörande straff i ribban mot Tjeckien i semifinalen.
Okej, man blev ledsen och besviken - men då kände man i alla fall något. Man brydde sig. Kanske för att man var ung och dum, eller kanske för att VM då var en någorlunda intressant turneringsform.
Västerbron, I hate walking on you.
It's six in the morning and you make me think of falling.
ledig,
Lurades in på Åhlénscafét där en lunch enligt uppgift skulle kosta 79 kronor. Men då hade de goda kålsuparna "glömt" att skriva dit att vill du ha något att dricka till din överkrämiga lasagnebit får du punga upp ytterligare tjugofem kronor för en trettiotrecentiliters dryckjomsburk.
Nej, när klassportalen pirkt.blogg.se tar tag i sig själv och gör en sammanfattning av Sundsvalls stads uteställen så ligger inte Åhlénscafét särskilt bra till.
När vi så senare på dagen, efter en beskärd stund av sollapande på diverse parkbänkar, skulle slå oss ner för att inta en kopp svalkande så lyckades vi bjuda på inte mindre än dubbla walk-outs från två olika köer. Först Barista som trots att man kunde räkna kunderna på en klumpig sågmaskinists fingrar bjöd på en kö av sovjetiska mått, med en slutlig walk-out som följd.
Sen var det Charm som inte fann det lämpligt att bjuda sina kunder på något annat än varma drycker under den tryckande svenska försommarsolen.
Till sist, det har ramlat in några sms som överraskat under dagen.
Mitt emellan Ruben, Maj, Majken och någon som kallas Pixi hittar vi det. Namnet med stort E och litet rik. Och 18 maj, mer känt som den norska bakispizzans dag, är ju faktiskt idag.
Jag har svårigheter att svara på SMS:en, detta då bara vissa siffror ("bara vjssa sjffrur") vill fungera - men tack.
Och för all del, trogna läsarskara, snåla inte med gratulationerna. Det blir inte mycket större än en namnsdag.
Och du,
så vacker att Sinatra skulle ha fallit,
vid dina fötter.
det här gick ju bra, kanal 5,
Jeanne d'Arc tog de första spadtagen, Gudrun Schyman tog över facklan och ikväll var det dags för sju damer som har humorn som sitt arbete att ta vid.
Feminismen har kommit en lång, lång väg - men den är inte framme än. Det är inte lika lön för lika arbete än. Bara halvnära. Och tack vare aftonens sju mediokra damer kommer det dröja länge, länge, länge innan de når detta scenario inom humorbranschen.
För det här vi såg ikväll... Jag antar att personen bakom effektmaskinens fingertoppar var blåa efter att tryckt ner skrattknappen efter vart och vartannat skämt.
Hon som syns längst till vänster på bilden ovan minns jag från UF-mässan ifjol, då hon stod och berättade om sin historia som iransk flykting inför ett tiotal tappra åskådare. Det hela skulle tydligen vara roligt, något jag förstod på att hon på scenen skrattade åt sina egna ord hela tiden.
... eller ord och ord, plågsamma skrik var nog mer passande.
Nej, det finns ingen humorform - som jag känner till - som heter "sympati-skratta-för-att-hon-inte-pratar-perfekt-svenska-och-verkligen-försöker".
Jag tar helt sonika för givet att de betalande åskådarna på Berns fick entrépengen återbetald.
To face another day in the city on my own
Although I am surrounded I carry this stone
It owns the weight of the world, but still it can't be found
Believe me I have tried
I'm sick of these words and all the consequences
They're always creeping up from behind
söders bk - hassels if 0-2,
Det borde jag inte ha gjort, för nu sitter jag här i soffan med en hjärna som går på högvarv, på gränsen till överkokning. Detta över en enda fråga:
Inte finns det väl två divisioner till under division fem? Inte finns det en sexa och en sjua också?
Min hjärna kan inte ens försöka frambringa hur det kan se ut i ovan nämnda divisioner, för aftonens drabbning måste vara något av det trassligaste jag skådat i fotbollsväg genom alla tider.
Hassels IF hade inte bara Buddha (Ja, den Buddha från Matfors -89:or. Nej, han hade inte blivit märkbart mindre) på innermittfältet. Intill honom hade man dessutom en 47-årig Olle Sarri som lagkapten och mittfältsdynamo.
... han var så lik en gammal Olle Sarri där han sprang omkring att jag skrattade högre för mig själv vid blotta åsynen av honom än jag gjorde åt Söders mittback som är så lik min egen far att det är kusligt.
Det riktigt roliga med min fars dubbelgångare är ju dock att min egen far, som fyller femtio om en knapp månad och lade skorna på hyllan i de övre tonåren, förmodligen vid dags dato har ett bättre tillslag på en fotboll. Ändå är det dubbelgångaren som lägger Söders inläggsfrisparkar.
Man kanske skulle försöka skriva någonting snällt.... men det finns helt enkelt inte någonting positivt att skriva. Söders stolta BK, som jag i en episk derbydrabbning såg slita sig till en poäng mot Sidsjö/Böle på Sidsjövallen, har inga intentioner framåt. Ingen fast uppspelspunkt, ingen klar spelidé, utan ett jävla tjongande som bara leder till att bollen studsar fram och tillbaka mellan uppsåtslöst sparkande spelare innan den till slut går ut till inkast.
De rödklädda saknade mycket tydligt några frontfigurer från fjolåret. Micke Svensson, den gamle Southampton-backen, saknades i centrallinjen. Att Kjella, lagets virtous och han med de offensiva idéerna, saknades var också ganska tydligt då laget verkade ha idétorka som en genomsnittlig västernorrländsk tevereklamproducent.
Och Sven på högermittfältet? Den Sven jag känner från Medskogs i början av 00-talet samt fjolårssäsongen är ingen flanklöpare. Han är en central frontfigur med hjärtat utanpå matchtröjan, som gottgör sin något kantiga teknik med riv och slit.
... vilken match-i-matchen förresten. Olle Sarri i Hassels IF mot David Batra i Söders BK. Fantastiskt.
Nej, Johan Martinsson bör snarast snöra på sig sina gamla Diadorapjuck och ställer sig på topp ifall Söders stolta inte ska ramla rakt igenom hela seriesystemet. Karln har ju, sin taffliga teknik och snabbhet till trots, en fabless för att på något sätt alltid likt en Örjankörd hästkrake hitta smygläget vid den bortre stolpen och tåa dit balja efter balja.
So this is what you do out here for fun?
Play bingo and let your engines run?
ett-ett,
Folk hade följt solstrålarna till IP också, trevligt.
Synd bara att man hade en av sina sämre dagar sedan Stig Strands paralellslalomseger i världscuptävlingen i Oberstorf -86.
Orsakade 0-1-målet med en taffligare insats i en löpduell där jag är steget före Jakob Orlov, men får en puff - i ordets rätta bemärkelse - i sidan när jag ska slå undan bollen och faller över bollen likt en benskör åldring. Orlov bryter in och placerar dit bollen vid den första stolpen.
Hade jag fått beskriva mig som mittback med, låt säga, tre egenskaper så hade jag (och håll i hatten nu alla som såg dagens match så att ni inte sätter kvällsfikat i vrångstrupen) sagt att jag tycker att jag är ganska bra och bekväm med bollen vid fötterna.
Men det... det såg vi inte ett enda spår av idag. Jag började med några halvokej lyftningar, men sen när jag skulle rulla i backlinjen så märkte jag att det inte fanns någon kräm i tillslaget. Spelar man på en snustorr konstgräsplan anno 2010 måste man trycka till bollen något ordentligt för att de ska få fart. Detta då bollen stannar upp varje gång den vidrör marken. Fan, mina vändningar ut på Fjulle höll ju inte på att komma fram.
Någonstans vid det fjärde ockerlösa rullet ut till Fjulle försvann allt självförtroende för den egna foten och... ja, resultatet såg ju ni fyrtiotalet på IP.
Men det är ju som en vis man, det kan ha varit endera Dalai Lama eller Bosse Pettersson, en gång sa;
När ingenting funkar kan man ju åtminstone kämpa. Och det tycker jag att jag gjorde. Höll på att falla ihop av utmattning, utvattning och värmeslag i slutskedet. Men vi tog vår poäng mot topplaget Gefle.
Beröm bör utdelas till de allra flesta. Fletchers ende sons yngre bror, Patrik Broman, är född -93 men spelade väldigt lugnt och säkert i den första halvleken och gjorde en riktigt positiv insats.
Men det blev ändå ett viktigt skifte till den andra halvleken då Broman Jr byttes ut och vi fick in Pontus Silfvers vändningsfot på balanspositionen. Silfver var vår odiskutabelt bästa spelare i den andra halvleken då han tog tag i spelet och hittade långa bollar bakom ett strikt zonspelande Gefles ytterbackar. Det var väldigt viktigt i vår upphämtning till en slutligt relativt rättvist 1-1-resultat.
Foppa var, som så många gånger förr i denna serie, mannen bakom vårt mål. Han är ju inofficiell regerande världsmästare i den ännu inte etablerade sporten "springa med bollen intill fötterna kring kortlinjerna" och inte heller den här gången hängde ytterbacken med utan rev ner Foppa när han bröt in mot mål.
Silfver stänkte dit straffen.
Jag tycker vi ska vara ganska nöjda över insatsen. Ja, inte jag då, men laget.
Vi skulle dock ha kunnat balansera spelet en aning bättre vid våra attacker. Det var fler än en gång som Gefle fick ställa om i full fart med sina mittfältare mot vår backlinje - något som vi rädde ut till slut.
Lagréll stod för en fin straffräddning efter att den lokala domaren (som likt alla sina västernorrländska kollegor verkar vilja visa att man inte ger GIF några fördelar) hittat en straff på grund av att smällen mellan Lagréll och James Frempong lät som en smäll som gjorde väldigt ont.
För först på bollen var Lagréll, det är jag säker på.
Fortfarande obesegrade på hemmaplan efter tre matcher.
Jaja, det om det.
Vårt hem är vår borg.
syndikatets syndikatlunch,
En lätt pikant situation infinner sig när man genomgår den sköna hårbottensmassagen innan klippningen - nämligen frågan ifall man bör blunda eller hålla ögonen öppna. Jag tycker det blir helt fel hur man än gör.
Ligger man och blundar i en frisersalong känns man ju som en ganska överavspänd typ, en som känner sig hemma överallt. En som som kliver in utan att ringa på, sätter sig på en stol intill matbordet där en familj sitter och äter middag - och själv tar över diskussionen.
Men ligger man med ögonen vidöppna känns man ju mer än en aning spänd och stel.
En frågeställning för George Costanza och Jerry Seinfeld att reda ut på ett café någonstans.
Efter klippningen blev det en lunch.
Dra mig baklänges och kalla mig medlem av syndikatet - men vi gick på Invito.
För det överkomliga priset 240 kronor - 120 för att få sätta sig, 120 ytterligare för en pastatallrik - frotterade vi oss med överklassen.
Vi kom på en välsignad dag, det var nämligen så att ingen mindre än Jan Josefsson, Köttfärs-Janne kallad, satt längst inne i hörnet och lunchade med något form av produktionsteam.
Senare, efter att vi suttit länge och väl på uteserveringen och avnjutit de blickar som småfolket skänker personer på syndikatserveringar, såg vi Janne gå runt med kameraman och fluffer - eller nåt - och intervjua folk. Byfåne efter byfåne intervjuades, men när jag ville gå dit och representera Sundsvall vägrade Akdags ende.
Typiskt. När han åker till Turkiet om en knapp månad ska jag skaffa mig en mer vågad sidekick.
Nu laddas det för fullt för Gefle hemma i U21-serien.
En fråga som byggts upp för varje gång man lunkar ut på IP för U21-match och märker att hela norra läktaren är kliniskt tom på folk och att det på södra sitter totalt elva personer:
Varför går inget och ser på U21-matcherna? Ikväll möter vi förmodligen storheter som Daniel "Sulan" Westlin med det bästa som GIF Sundsvall kan uppbringa utöver startelvan.
Det är bättre fotboll, bättre lag, bättre motståndare - ändå var det tio gånger så mycket åskådare ifjol då vi spelade 2-2 mot Alsens IF med Medskogs?
Ikväll skiner solen, också.
And just laugh at life,
and let's seize the day.
"HUR FAN KAN EN GRÅ SPELARE FÅ GÖRA TVÅ MÅL PÅ MIG? ASDKADJLASDAS"
... detta trots att Sveriges bästa spelare, utöver överlägsne Pääjärvi, är Jonas Andersson. Denne Jonas Andersson som vi FM-spelande människor hade refererat till som en "grå spelare". En spelare som inte finns på riktigt utan skapas ur fantasin för att fylla ut en trupp. De kan, eftersom de inte finns på riktigt, bli hur bra som helst dessa grå spelare, och den här gången hade Bengt-Åke tur.
Vid en googling på Jonas Andersson dök, självklart, inga bilder på någon iförd hockeymundering upp. Men jag tycker det är så tråkigt att de gråa spelarna aldrig har några visningsbilder på FM, så jag säger helt enkelt att mannen på bilden - som dyker upp först vid googlingen - är Sveriges VM-stjärna Jonas Andersson.
Precis när jag slog på teven petade Jonas Andersson in sitt andra mål för dagen (Kanadacoachen lär vara på skaplig kokning över att en grå spelare gör två mål på hans lag). Calle Johansson, expertkommentator i TV6 utbrister då:
"Bra saker händer bra människor".
Jo, på riktigt. Han måste ju hitta på nånting.
Det vore ju ett litet antiklimax för TV6:s VM-satsning ifall Johansson hade skrikit "Det är ju förbannat synd att ingen klubb kan erbjuda den här Jonas Andersson ett kontrakt eftersom han är en påhittad, grå spelare".
Det skulle sänka hela turneringens höga anseende... Äh, va'nget.
Niklas Holmgren räknade nu upp fyra de fyra framgångsrika Staal-bröderna - Jordan, stjärna i Pittsburgh, Eric, stjärna i Carolina, Marc, som spelar i New York Rangers, samt Jared, som är draftad av Phoenix.
Jag tycker att det är dåligt av Holmgren att bara förbise den femte brodern Kim, den äldsta sonen som tappades bort i kön till Pölsemannen på Legoland senhösten -85, som faktiskt sitter på trippla SM-silver.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
En mun till för att kunna andas,
för jag,
är förlorad,
i kriget mot mig själv.
inte nöten dagifierad direkt,
Vi som satt på bänken alternativt på solsidan igår genomförde en passningsövning och spelade fyra-mot-fyra i två sjuminutersperioder. Detta dagen innan match mot Gefle i U21-serien.
Jag hade väldigt tufft, hade inte riktigt viljan att ta maxlöpen i varje situation och eventuellt dra på sig mjölksyra. Jag tror inte min kropp hade mått bra av det imorgon. Så istället blev det väldigt avvaktande och dåligt.
... CH är så snuskigt snabb de första meterna. Byggd som en hundrameterslöpare. Han ska dock inte vara med imorgon, då ljumsken fortfarande trilskas. Tror jag.
Nåväl. Ledig från halv elva. Det är söndag. Det regnar ute. Jag har inte en enda idé på vad jag ska göra.
... "det går fotboll på teve", säger du? Ja, men det är ju italiensk fotboll. Vissa krav måste vi kunna ställa på vårt tevetittande.
Det här är så genialt och roligt att jag snor det rakt av från Bank&Nivas blogg.
Leicester City hade trasslat sig till Play-off till Premier League, och i semifinalen spelade man 3-3 mot Cardiff. Matchen till straffar, och 3.18 och sex ditslagna straffar in på detta klipp väljer Leicesteranfallaren Yann Kermorgant att bjuda på en Panenka-straff. Att chippa bollen mitt i målet i det utsatta läget.
Det gick ju... sådär.
Och Leicester-fansen var inte sena att sätta sina skarpaste låtskrivarhjärnor på att tillägna den 28-årige fransmannen en låt.
Och vilken låt sedan.
"What happened next I'll never forget.
As I watched my tv-screen,
I was sure that he'd have ripped it.
Could not believe what I had seen,
when the stupid wanker chipped it".
Åter till sakfrågan - vad ska man ägna denna dis- och regnfyllda söndag med?
When everything is lonely I can be my own best friend
I'll get a coffee and the paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
The mask I polish in the evening by the morning looks like shit
telefonlöshetens baksida,
Det kan, och nu målar jag bara upp ett generellt scenario taget i luften, ju bli så att du beställer väckning till klockan 07.00 och skyndar dig ner till en gul villa för frukost vid 07.30 - bara för att finna att det inte är någon där.
Man skulle ju, rent teoretiskt, ha kunnat missa sms:et där det stod att frukosten var frivillig.
Men men, efter att mirakulöst ha lyckats kicka igång mobilen igen och funnit att jag missat lika många sms som Rita, 78, hade gjort under tiden mobilen varit trasig så vet jag att jag ska vara på IP 08.40.
Du frågar "varför går du inte å nå?"
"Du borde få en telefon.
visst känns det fint att va vid liv, en dag till,
2-0 på två fasta situationer. En påpasslig skalle från Christian Brink och en fantastisk frispark i det första krysset av Ari.
... när ska målvakterna lära sig att den sitter där i första kryssen varje gång från de där inläggslägena? Dom får helt sonika ställa sig där i fortsättningen.
... och vilken blogg var det som redan i februari utsåg Christian Brink till "Stordfjordarnas Maradona"? Jo, denna. Tre mål och en andraplats i den interna skytteligan senare får vi väl säga att vi hade rätt. Igen.
Men åtta minuter och två slarvbjudningar senare var det 2-2. Yussuf Saleh visade en speed, en teknik och en vänsterfot som ett svartgult sänke till lag i Allsvenskan nog inte tackat nej till i nuläget.
... hade jag varit en nischad dambasketreporter hade jag redan nu nämnt ordet "momentum" fyra-fem gånger. Nu är dambasketen härikring nedlagd, så vi får väl hålla oss till att säga att jag trodde det var kört efter 18 minuters spel.
Vi hade publiken med oss efter tio minuter. Det var feststämning, solen sken - och sen ger vi bort det. Det var som om vi drog ner rullgardinen för solen. Som om vi började spela en EMD-platta på festen.
Vi började dessutom lyfta lika långt som fruktlöst på en tappert löpande Aziz. Syrianska verkade sitta på idépluntan och spelade småfröjdigt efter backen.
Men så har vi ju som tur är seriens bästa vänsterfot till vårt förfogande. 3-2-målet kommer från ju i stort sett från ingenstans, på vår tredje målchans. Halvvolleyträff i bortre hörnet - otagbart även för han i pytsen som jag och Robban trodde var Ronnie Hellströms förstfödde.
I andra halvlek ser det enligt mina partiska ögon bättre ut. Peter Ijeh får prickskjuta, helt fri en meter från mållinjen, men Tommy lyckas parera till hörna. Det var väl främst då hjärtat hoppade till och satt sig i mjälttrakten. Annars lyckades vi stå emot syrianerna ganska väl, mycket - kanske allt - beroende på att Yussuf Saleh knappt rörde bollen efter pausvilan.
Aziz fixar en straff ur ingenting, men det är väl inte förrän Alieu Jagne placeringsnickar (!) in bollen i det bortre aviga på ett fint vänsterinlägg från Aziz som man kan andas ut.
... Aziz vänster, ja. Likt John Terry är han högerfotad, men slår långbollar och inlägg helst med vänsterfoten.
5-2, upp på andraplats i tabellen (väl medvetna om att Örgryte har en hängmatchrackare), t-shirt-varmt på läktaren vid sexsnåret, folk går hem nöjda och belåtna efter att ha bjudits på sju mål för dryga hundra kronor.
... apropå folk: var det inte mer än 2400 personer där idag?! Jag tyckte det såg tätare ut än vanligt på norra, och östra satt det folk på för en gångs skull.
Nåväl. Ni kommer väl.
Nej, en grillad oxfilé på det här så. Då gör det inte så ont att frukosten är lagd till 07.30 imorn.
Bara lite.
Home, let me come home.
Home is whenever I'm with you.
genomsnittlig sittplatsåskådare,
I eftermiddag är jag degraderad till en åskådare som vilken som helst. Eftersom jag idag resonerar som en genomsnittlig sittplatsåskådare går mina tankegångar så här inför matchen:
"Hmmm, ska man verkligen gå idag? Det var ju så dåligt spel sist mot Ljungskile, och sen var dom ju inte alls särskilt bra hemma mot Degerfors då jag var där senast..."
Just när den genomsnittlige sittplatsåskådaren är på vippen att bestämma sig för att behandla sina amaryllislökar med majsolja för att bli av med bladlössen ("det är så trevligt att stå i trädgården när nässelfjärilen har tittat fram efter vintern") istället för att gå på match tittar han ut genom fönstret.
"20 grader?! Ja, man kanske går på match ändå. Sätter sig på norra i solskenet".
Frågan som kvarstår efter denna ekvation är hur många som verkligen sitter på läktarna i eftermiddag?
Jag trodde aldrig att man skulle behöva sitta och hoppas på upp mot 2500 personer i ett möte med ett topplag, men det gör jag idag.
Jag själv ska inför matchen prata inför folk engegerade i GIF Nätverket. Eftersom jag har lärt mig en sak och en sak bara av Ola Wenström, Bosse Pettersson och Ola Andersson i hur man på bästa sätt diskuterar fotboll så är det att man ska vara brun.
Så nu bär det av för en timmes högeffektsolning på Två bleka följt av en riklig insmörjning av brunkräm, sen ska det nog gå bra att snacka fotboll.
Jag hör ingen som säger till mig,
"du lever på kredit".
Men hon öppnar ett fönster, hon blåser en vind,
och hon bryter min lag.
vi é förlorade,
Om ni inte förstod det på att det aldrig kom upp någonting under gårdagen, så lär ni åtminstone förstå det nu:
Man säger ofta att det känns okej att förlora mot en bättre spelare eller ett bättre lag. Att det är värre ifall man förlorar mot någon man egentligen är bättre än.
Vilket skitsnack.
Sist när jag torskade, efter ett överlägset förstaset följt av en episk ihopklappning, kände jag fortfarande att jag var den bättre spelaren. Att jag tar honom nästa gång, bara jag lyckas hålla mig marginellt mer mentalt stabil än en sötsugen treåring.
Men nu... Vad fan gör man när man förlorar på grund av att man är den uppenbart sämre spelaren?
3-6, 3-6 och det var Ekbek som hade kraften i slagen, hårdheten i servarna och det minst usla volleyspelet.
Ja, vad gör man?
Jo, man åker dagen efter och möter sin far och får viktig matchträning inför nästa veckas drabbning.
If you fall hard,
I fall harder.
dags för en bild,
Ekbek vann på något oförklarligt sett lördagens drabbning efter den värsta vändningen sedan Vladimir Smicer härjade omkring i en andra halvlek i Istanbul för en handfull år sedan.
Han har inte skött det snyggt, mittbackskollegan. Blandat in såväl tredje som fjärde part i förlustsmädelserna mot undertecknad.
Idag ska han få igen.
Noterade för övrigt att hur långt man än scrollade i denna ursäkt till blogg så fann man inte en enda bild av något slag. Bara text. Lång, lång text.
I eftermiddag hoppas jag kunna publicera en bild där jag sitter i "Jag har just vunnit franska öppna"-ställning, på knä med kroppen lutad bakåt och blicken mot himlen, på Balders hardcourt.
Fotograf ska Kristian Ek få vara. Det räcker så.
Om du är rädd,
sluta med det.
Om du är bränd, och rädd,
lägg av med det.
lugnt,
Rehabträning imorse för oss som besegrade syrianer igår. De övriga körde en två-dagar-före-match-träning som var lugnare än vanligt.
Tio timmars bussresa hem från Starke Arvids favoritåker och bara tre dagar emellan matcherna heter nog förklaringen.
Fick reda på matchtruppen. En matchtrupp man inte var med i.
Det är ju en petitess egentligen. Som andramittback på bänken är ju min syssla att skala och äta mandarinklyftor. Chansen att få hoppa in är ju likvärdig med att Christer Fuglesang ensam skulle få skickas ut i en omloppsbana runt Jupiter enkom inlindad i en fleecepläd.
Men det känns ändå för jävla tråkigt på något sätt. Man känner sig milsvid från några matchminuter.
... för vem vet. Christer kan ju få ett postpaket från NASA innehållande ett brev och en fleecepläd - och då vill man ju sitta där på bänken.
Sist när man blev uppkallad för att värma upp - före Ekbek - så tänkte man för en nervös milisekund att man kanske skulle kunna gå upp på topp för att skarva i slutet.
Bara att jag tänkte det (jag, topp) säger det mesta om den matchen. Niklas Jarelind däremot, han valde tydligen att tala klarspråk:
"Vi har just bevittnat den tråkigaste matchen i världen sedan den episka tristess vi kallar Sverige-Turkiet", sa han efter slutsignalen.
Vi sparar det viktigaste från träningen till sist: Ekbek, han som sköter böteskassan med järnhand, var själv sen till frukosten imorse. Det var ett rent nöje att få ringa upp en nyvaken kollega och informera honom och meddela honom om att han får smaka på sin egen medicin genom att skippa hälsningsfraserna och gå direkt på ett unisont "ching-ching" i Ekbeks morgondåsiga öra.
Jag, Ekbek och Lagréll ägnade tiden efter träningen åt att först spela fotbollsgolf en knapp timme, där jag som så många gånger förr får skylla min sistaplacering på motrigg och följdkokning. Därefter kikade vi SDFF:s drabbning i cupen mot Hammarby.
Hemmalaget skapade chanser, framför allt i den första halvleken där man kunde, och kanske till och med borde, ha tagit ledningen. I andra var man väl aldrig riktigt nära att hota den 0-1-ledning som Bajen knyckte till sig efter pausvilan.
Shanga utgick med ett befarat benbrott i foten. Pojkvännen Emil Forsberg var där och stöttade, och det är ju som Foppas vän Hella sa:
"Det är ju väldigt synd om honom. Ja, om henne också så klart. För båda."
Hanna Glas har hyllats i tidningsartikel efter tidningsartikel - och det med visst fog tydligen. Bäst i hemmalaget idag, igen. Vinner närkamper, balanserar upp defensiven och spelar säkert med bollen. Ett jävla tillslag, också.
Efter att ha avnjutit en form avhämtad lasagne från Mexicana (ett tips till alla som inte har en flickvän som sockersteker ens cocktailtomater) ska jag nu lämna mina nyspruckna V75-bongar och bege mig mot Akdags endes residens.
Imorgon, gott folk, imorgon är det dags för revansch.
11.00, Baldershov - Kristian "Ekbek" Ek - Erik Löfgren.
Jag orkar inte slåss. Det är bortom min kontroll.
Du lämnade mig ensam, och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp, var att synas, att bli sedd.
Och jag glömmer bort att andas,
för sex, musik och våld,
är det vackraste som hänt mig, sen själen min blev såld.
yey,
Men det var på det berömda Anders Fredriksson-håret.
When the band began to play
the sun was shinin' bright.
Now the milkman's on his way,
it's too late to say goodnight.
So, good mornin', good mornin'!
Sunbeams will soon smile through,
good mornin', my darlin', to you.
en riktig fem-etta,
TV4 Sport valde att direktsända en match med GIF Sundsvall den här veckan.
De valde, med facit i hand, fel match då man ställde ut sina kameror på Starke Arvids undermåliga faciliteter.
För till skillnad från tisdagens orgie i långbollar, felstudsar och riskminimerande spel bjöds det på riktigt trevlig fotboll på IP under onsdagskvällen.
... bara lite synd då att man kunde räkna alla åskådare med sina fingrar och tår.
Det stod 1-1 i paus, men utan att vara opartisk så kan jag med enkelhet slå fast att det redan då borde varit en två-tre-målsledning. Många fina anfall, fint rull, kontroll bakåt - och det var som Silfver sa i omklädningsrummet:
"Det är förjävligt roligt att spela fotboll med er idag, grabbar".
I andra kommer de välförtjänta målen snabbt. Efter en minut tar vi ledningen och ganska snart är vi uppe i 4-1.
Vi tappar sedan fokus, vi börjar spela lite för svårt i alla situationer och tappar boll. Nu var ju Syrianska alldeles för ogiftiga framåt för att oroa på riktigt, men det kändes onödigt. Jag tyckte jag stod för en fin första halvlek, men började likt övriga laget slarva halvvägs in i den andra. Trodde, då allt gick så enkelt, att det var väldigt enkelt att spela svårt. Det var det inte, inte ens mot ett dåligt U21-lag.
5-1 till slut och det är många som ska hyllas. Foppa, Silfver, Nuri, Ekbek, Fjulle... Men den som överraskade mig mest var Mehmet på topp. Jag har, sedan jag såg honom första gången borta mot Assyriskas U21, ställt mig tveksam till dennes storhet.
Men nu... efter 3-0-segern mot Sirius men främst efter kvällens 5-1-seger är jag helt såld på att Mehmet, född -93, är en riktigt stor talang. Tung, snabb och riktigt bra med bollen. Han stänkte väl dit nån balja idag också.
Efter matchen satt Ekbek, min mittbackskollega för dagen som är mer känd från programserien "Sockerstek med Ek" och skrävlade om hur han skulle bli bjuden på sockerstekta cocktailtomater och tortellini av sin flickvän hemmavid.
Jag vill ju inte vara nämnvärt sämre, så nog ställde man sig vid spishällen och stekte fläskfilé och ungsbakade pommes. Allt till tonerna av Deportees senaste. Rekommenderas om du har vunnit en kvällsmatch med 5-1 och saknar en flickvän som kan sockersteka.
Till detta... köpe-tsatsiki. Jag trodde inte ens att det fanns gurkblandning på burk - men det tackar vi för.
Imorgon drar arbetsdagen igång 07.20. Detta då jag, som den motrigg jag är, åkt på frukosttillagning imorgon bitti. Detta på en dag då träningen är tidigarelagd till 09.30.
Jag har ingen mobil och stereon funkar inte. Jag undrar lite på hur jag ska ta mig upp.
Jag älskar mitt meningslösa liv.
Hur är ditt liv?
syrlarna hemma,
Bussen började väl att rulla vid halv tio, och - om man bortser för stoppen för middag, karrainhandling samt den lindriga bilolycka som blockerade vägen - stannade inte förrän runt halv åtta på morgonen.
Jag lyckades utvinna ett antal sömntimmar genom att lägga mig i mittgången. Stenhårt, javisst, men man kunde sträcka ut benen och det verkar viktigast om man ska lyckas somna på en buss.
Kom hem - och sov fram till tolvsnåret.
Snodde ihop en smäckrare lunch av nykokt (!) spaghetti och microvärmd köttfärssås samtidigt som jag av rent självhat slog på den inspelade gårdagsmatchen på teven.
Det har i skrivande stund gått en halvlek - och det får räcka.
Till vårt försvar skall sägas att planen var bedrövlig. Inte som Pontus Kåmark sa; "Planen är inte dålig, men den är inte bra heller".
Den var fantastiskt dålig. Det gick inte att göra någonting med bollen vid fötterna. Det var synd att inte CH:s lobb i andra minuten gått in - för det hade varit en utmaning för Barcelona att spela ut valfritt Superettanlag på denna studsiga leråker.
Nu ska jag iväg mot IP för samling. 18:00 möter U21-laget Syrianska. Jag säger som jag börjat säga på sistone:
Var där eller var rektangulär.
Ensamhet är kvicksand, det blir svårt att köpa mjölk.
Ett skämt som inte slutar som ett skämt.
tevehistoria,
Det måste ha varit roligt att studera TV4 Sports tittarstatistik minut-för-minut under den första halvleken mellan Ljungskile och GIF Sundsvall.
Funktionen måste ha lutat spikrakt nedåt i en exponential båge som bara blev brantare och brantare för varje minut som tjongades, köttades och nickades mellan de gröna och blå spelarna. Funktionen kan inte varit helt olik den som beskriver den grekiska nationalekonomins utveckling senaste veckan.
... såg ni klart matchen?
När det kommer gäster brukar alltid ens mor bli eld och lågor. Det ska städas, dammas och torkas. Allt ska vara fint när gästerna kommer. Man vill inte behöva skämmas för hur man bor.
Men så verkar man inte resonera utanför Uddevalla. Starke Arvid verkar inte resonera så. För hemma hos honom bjuder man år efter år på en gräsplan som inte ens en skock åkersorkar letat sig ut på frivilligt, ett omklädningsrum byggt för småväxta vättar samt duschar med ett vattentryck så lågt att det på riktigt var svårt att bli riktigt blöt.
Nu dör batteriet. Vi är väl framme i Sundsvall runt åtta-nio-snåret. God natt.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Lev med det.
kvällslir,
Vi kom fram till Starke Arvids Hotell något försenat. Såg en Porsche köra omkring på gatan utanför. Måste ha varit någon av Starke Arvids arvingar.
Jag, Foppa, Silfver och Fjulle fick dela på en tre rum stor paradlägenhet i viktoriansk stil.
Hotellet är uppdelat i olika hus och mycket smäckert inredda.
Drog iväg omgående i bussen till Starke Arvids träningsanläggning. Genomförde ett pass med passningsövning följt av en avslutsövning där chipsen krossade gubbarna med 30-22.
Nerjogg och stretch, förkunnande av startelva. Om startelvan känner jag att jag har befogenhet att avslöja så mycket som att det inte blev jag som startar på topp imorgon heller.
Middag blev det på Starke Arvids krog här intill. Ett trevligt litet hak som bjöd på en i sanning smäckrare tallrik med kycklingfilé, potatisgratäng och bearnaisesås. Men säg den glädjebägare i min närvaro som inte till viss del måste smolkfyllas - nog lämnade man haket med en viss besvikelse över att inte vara helt mätt.
När man inte ätit sedan lunchen 12.00 - då bör det vara buffé.
Svängde förbi "Åkes DVD CD SPEL LÖSGODIS LIVS" på vägen tillbaka. En trend var väldigt tydlig - samlarkort är det nya svarta i Ljungskile med omnejd. Starke Arvid har lanserat såväl Fotbolls-VM-album, hockeykort, fotbollskort och till och med en gedigen uppsättning Pokemonkort i staden.
Pokemonkorten såldes ett och ett, men man fick inte se vilken Pokemon som dolde sig på kortet. Rutinerat av Starke Arvid och hans lakej Åke - för vem köper ett Bulbasaur-kort 2010?
Nu sitter jag, Fjulle, Lagga, Ekbek, Foppa och Silfver vid varsin dator och socialiserar på det sätt som är skäligt våren 2010; FM-saves, "Roast på Berns", "Scrubs".
Imorgon är det match, men trots ett schema med frukost, brunch, lunch, taktiksnack, avresa så borde man kunna finna sig ett uns fritid att... ja, rensa siklöja eller vad man nu gör på fritiden i denna by.
Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp.
film,
Resorna brukar präglas av FM07, nätverksspelet mot Lagréll som han så fyndigt döpt till "Lan Majlard". Men inte idag.
Istället har jag återsett "Inglorious Basterds" och efter det följde en makalös skådespelarprestation av Sean Penn i "I am Sam".
Klockan fem ska vi enligt schemat checka in på Starke Arvids Hotell, och halv sex ska vi träna. Förhoppningsvis nå lätt och roligt.
Vi på pirkt.blogg.se lovar att Johan "Iidel" Ödmark, som inte bara är guldmedlem på SF Bio utan även hängde ett vackert mål när han hoppade in med fem minuter kvar mot Älgarnas juniorer igår, snart ska ta över filmrecensionerna igen.
På återseende*.
*= Jag återhörs däremot inte på mobiltelefonen. Den har lagt av, så eventuellt osvarade SMS är inte nödvändigtvis ovilja och ignorans från min sida. Som tur är tror jag att mobiltelefonen bara är en fluga och tänker till sommaren, när mitt abonnemang går ut, införskaffa mig en biltelefon.
Du frågar varför går du inte att nå?
Du borde få en telefon.
okynnes,
Jo, gott folk; ibland är det väldigt svårt att komma på en lämplig textrad. Ibland orkar man inte ens försöka utan krystar fram första bästa.
Men ibland, ibland skriver man ett inlägg bara för att ha med låttexten i slutet.
Som det här.
(Eller, vi kan väl tillägga det här också, för läsvärdets skull:
Jag har lyssnat igenom nya Mavericks ett antal gånger. Skivan har fått väldiga hyllningar - men visst fan saknas de riktiga, riktiga klasslåtarna som etsar sig fast direkt?)
Well I don´t care about your modern decoration in your home so why should you care about mine I've had enough of this comfort conversation in my mind you're all retards anyhow Cause if you think love will come towards you like a warm summerbreeze you got your head among the clouds and you will never be free you'll spend many nights alone i know If you don't feel the way I do it don't matter cause, I'll never know how you feel but if you do then sure I'd be flattered in my mind it's all different anyhow I think love will come towards me like a warm summerbreeze I got my head among the clouds and I will never be free I'll spend many nights alone I know I know Cause I have and I will.
så blev det helg igen,
Men den textraden hade inget fog denna helg.
Man kände sig inte direkt som Kalle Moreus på en dansloge efter tennisförlusten mot Ekbek och då mina betrodda krakar alla valde att ägna lördagen åt att kandidera till att få äran att bli tunnt skivad av någon som kallar sig Pärsson istället för att försöka sätta nosen först i mål.
Men jag repade mod, slog följe med en celeber trio från Division V-laget Söders BK. Tobbe bjöd på grillfest hemma hos sig. Ett bra initiativ - om man nu har en grill.
Vi fick omstyra till det spartanska hem som undertecknad dagligen tyr sig till. Det märktes att det har varit en lång vinter, för det var ett par ringrostiga grillare som visade sina begränsade färdigheter under lördagskvällen.
Lagom till att jag och Mask applicerade potatisen i ugnen så kommer Tobbe och Sven in med en färdiggrillad plåt med skosulekött och halloumiost som var svartbränd som natten på den ena sidan och likblek på den andra.
Som alla erfarna grillmästare vet så är den grillade halloumiosten själva anledningen till att man ens grillar, så nog var totalmassakern av dessa smolk i glädjebägaren.
Glädjebägaren fylldes dock åter igen i takt med att Söderstrion svepte burk efter burk av finmjöd. Själv drack man, i egenskap av en som sitter och äter apelsinklyftor på bänken i Superettan, cola.
Det blev en trevlig kväll som av någon anledning avrundades i lejonkula - i Ekbeks luxurösa divansoffa spelandes tv-spel.
Idag har man inte uträttat mycket annat än att sätta några smäckra spel, suttit ute på altanen och lapat sol, sovit på sofflocket, sett Chelsea lekt hem en välförtjänt Premier League-titel...
(... ja, gör man sju mål eller fler i fyra matcher under en säsong så är det ytterst välförtjänt.)
... och sen tränat. Samma två-dagar-innan-match-träning som vanligt. Snabba fötter, stjärnan, försvarsspel, tempospel.
Många som har problem med ljumskarna just nu. Denna handfull fick löpa rakt fram istället för de vanliga zick-zack-löpen på snabba-fötter-banan.
Aziz klev av och var inte med på tempospelet, men kommer väl förmodligen hinna bli bra tills på tisdag. Hannes var sjuk och inte med idag.
I denna sjuk- och skadestuga kanske det är dags för Erik "Jag-löpte-i-djupet-och-dunkade-in-bollen-intill-första-stolpen-med-en-sträckt-vänster-så-sent-som-senhösten-2008" Löfgren att kliva upp några steg i planen...
... eller, det blir ju snarare några steg in i planen, från bänken.
Imorgon är det avfärd, 10:00, från Norrporten Arena. Frukost innan dess, en frukost jag - tillsammans med Fjulle - stod på tur att laga. Men imorgon kliver åter igen Kerstin in i frukosthandlingarna, efter många om och men.
Det tackar vi för.
Bjöds på grillat när man kom hem. Entrecoteribs, finns det tydligen numera något som heter i kötthandlarbranschen.
Tyvärr, får vi väl lov att tillägga då de sorgliga slamsorna innehöll sjuttio procent benpipa.
Så här på kvällskvisten ställde min dietist tillika moder fram en tallrik jordgubbs- och rabarbersoppa med glass. En utmärkt konstellation som dansade hambopolkett i mungipan och som förmodligen är som gjord för att överleva tidernas längsta bortaresa till en arena som på riktigt fortfarande heter Starke Arvids Arena.
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv,
det kan va så förfärligt, det kan va så bra.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd,
det kanske var pundigt,
det kanske var bra.
jahaja,
Det är bara ett antal utvalda som har individuell mental träning med Stig Wiklund.
Jag är inte en av dem.
Hade Sören varit på plats på Lagunens tennisbana idag vid ettsnåret hade jag dock inte gjort en till fotbollsträning räkenskapsåret 2010. Jag hade suttit med Stig åtta timmar per dag, vecka ut och vecka in.
Jag vinner första set med 6-1.
6-1.
Är totalt överlägsen, pressar bak Ekbek i banan med tunga, hårda slag och han svarar med att lyfta boll efter boll i nät eller utanför linjerna.
När jag går och fyller vattenflaskan tänker jag på er, kära läsare. Ifall jag ska berätta för er att det var jag som var väldigt bra idag eller Ekbek som hade en väldigt dålig dag. Hur jag skulle lägga upp dagens kapitel i den otroliga solskenshistoria som är Erik Löfgrens liv.
En timme och två ytterligare set senare står två unga män och skriker för full hals ut i luften.
Den ena jublar ett långt och utdraget "Yeeeeeeeeeeees!".
Den andra skriker ett ännu ljudligare och än mer utdraget "Ruuuuuuuuuuuunk", varpå han söker upp närmsta trävägg för att upprepat banka sitt huvud i.
Jag är, som ni kanske förstod av det imponerande ordförrådet, den andra unga mannen.
Ett jämnt andraset, där jag hade 30-0 vid 4-4 i egen serve, torskades med 6-4. Okej, det kan hända. Ekbek spelade skaplig tennis.
Men i det tredje avgörande setet...
... där har jag 4-0. Och 5-2. Torskar med 5-7.
4-0 och 5-2. Hur många procent tror du det mentala spelar in då, "Stickan"?
Hjälp mig. För jag vill aldrig mer förlora på tennis. Det är det värsta jag vet. Att tappa fokuset, börja fokusera på den där jävla nätkanterna när man slår, se Ekbek lyfta tillbaka bollen lika löst mitt i banan för varje attackslag man slår - och till slut se bollen sväva utanför linjen eller i nät.
Racket flyger, bollar dunkas iväg, skrik skriks, skynken sparkas in.
Returmatch snarast.
Du kan inte vinna jämt,
nån gång måste du förlora igen.
Nån gång måste du förlora igen.
pirkt ferrer mot han sockersteksnissen,
Ledig från fotbollen idag, då tänkte jag - som tjänar som en eritreansk grindpojke - försöka klonka lite pengar.
Jackpot på V75. Stryktipset.
Men alla eventuella vinstmiljoner i världen kommer ändå i andrahand idag.
För klockan 12:00 smäller det.
Kristian "Ekbek" Ek, känd från programserien Sockerstek med Ek, vill utkräva revansch efter det att jag åkte upp till hans Haga och vände hem med en säker 6-3-seger från Balderhovs svårspelade hardcourt för några veckor sedan.
Idag är skådeplatsen tennishallen Lagunen intill Ortvikens pappersbruk. Min hemmaplan de senaste åren.
Jag har, som Johan Olsson föreslog igår, gått igenom matchen i huvudet igår kväll. Föreställt mig hur de raka forehandsattackerna sitter längsmed linjerna mot en chanslöst fläkande Ekbek. Hur backhandcrossen biter på Lagunens långsammare underlag. Hur Ekbeks attackspel fortfarande är lika vasst som en rundslipad flintasten.
Dubbla gröttallrikar på det och ni inser att jag laddar hårdare för denne prestigedrabbning än en genomsnittlig Superettandrabbning.
Är du klar möta sanningsdan,
som har byggts upp under så lång tid?
yes, we can,
Halv ett var det dags för samling. Stig Wiklund, västvärldens mest energiska och positiva människa, hade idag med sig makarna Anna och Johan Olsson - längdskidsstjärnorna med OS- och VM-guld på den gemensamma meritlistan.
Det blev faktiskt riktigt intressant. Och roligt. Både Johan och Anna hade spelat fotboll, där Anna beskrev sig som en intensiv spelare medan Johan sa att han mest löpte runt, runt hela planen i samma tempo.
"Men du kan väl skola Johan?", undrade Stig, som brukligt på helspänn.
"Nja, jag är ju mer sugen på Anna då..."
Längre hann han inte på sin förklaring om att laget behövde intensiva spelartyper förrän Mirza skrek över hela rummet i stil med "Åh, han är suuuugen" på sin bredaste juggevärmländska.
Många intressanta frågor togs upp. Hur mycket äter dom? Hur mycket tränar dom? Hur tänkte han när han hade "brutal kramp" med en mil kvar att åka av femmilen på OS - där han till slut tog brons?
Mycket intressant.
Träningen innehöll sedan ett större spel än brukligt. Det har blivit mycket tre-mot-tre och tempospel sedan serien drog igång, men idag var det åter igen dags för åtta-mot-åtta på halvplan.
Fantastiskt roligt att återse det stora - mer matchlika - spelet, även om det inte gick särskilt bra för mig och mitt lag, bestående av Lagga-Qviberg, jag, Ekbek, Fjulle-Nuri, Ari, Sliper-Jagne.
Men det känns ju som att det är det större spelet vi måste få sprutt på i träningarna för att få utdelning i matcherna. Och idag var det ju skaplig fart, ändå.
Vi är dom som kan skratta åt allt som är svart,
vi är dom som har hjärtan av ädel titan.
var ett tag sen,
Det var ett tag sedan man jobbade, märker man.
Nya anställda sedan sist sätter sin egen prägel på redaktionen. Näsberg sitter och planerar för framtida dagar, lägger in jobb i bevakningslistorna och så vidare. Jobb, med andra ord.
Hans fast anställde kollega, Oskar Lund, verkar framför datorn på egen hand annordna ett inofficiellt svenskt mästerskap i den ädla konsten av självgodhet.
Oskars väl inövade akt består av att han sitter och bläddrar igenom Lokalfotbollen.se för att räkna ihop hur många assist han åstadkom under fjolårets säsong i den lokala femman. För varje gång han läser sitt namn i nättryckt skrift går rösten upp en oktav och han betonar det superlativ som han omnämns med.
"MittfältsKUUUNGEN", kan det låta.
Detta kan Oskar göra utan reprimander. Det är nämligen så att Oskars tidigare arbetsgivare Samhall tillskänker redaktionen så pass lukrativa bidrag att Dagbladet helt enkelt inte har råd att inte ha kvar honom.
Något som är ännu sjukare och precis lika sant är att jag har läst igenom alla de texter jag skrev ikväll. Ändå sitter man här och är bergsäker på att jag gjort något fel.
Jag fattar inte varför.
Han borde ta ett jobb.
jobb,
Oskar Lund heter han som var praktikant för några veckor sedan, har jag lärt mig. Han är sedan länge en nischad innebandyreporter och sitter i detta nu och filar på ett uppslag om vilken inverkan Unihocs nya kollektion innebandyglasögon kommer ha på Granlo BK:s försäsongsmatcher.
Allt är som vanligt, med andra ord.
Själv är jag relativt sysslolös. Sitter och korrekturläser en thaiboxningssida och funderar som bäst på vad jag ska beställa in för trevlig middag.
Lunchen blev en sorglig historia. Gamla tortellinirester från kylen blandades med tinad tacoköttfärs från frysen.
Hade min mittbackskollega Kristian "Ekbek" Ek, mer känd som tortelliniälskare i programserien Sockerstek med Ek, fått höra om den lunchkonstellationen hade han vridit sig i sin divansoffa.
Oskar Lund hävdar fortfarande att han ska bevaka Kuben-IFK Timrå i herrtrean. Jag ska på damfotboll...
... på Alnö. Släda IP. Tvungen att ta egen bil dessutom. Jag ska villigt erkänna att jag inte har full koll på Alnögeografin. Men efter att Näsberg ringt sin "Alnökontakt", som han ringer en gång vart fjärde år för att få reda på vägen till Släda IP, har jag hygglig koll på läget.
Man kanske skulle gräva fram någon GIF-nyhet, tänkte jag. Men sen gick jag in på pirkt.blogg.se och såg att grabbarna bara joggat ner idag.
Typiskt.
Men bara vara vänner,
vi kan,
tala om allt,
vi kan väl,
tala om allt,
med varann.
träningsstund har seger i mun,
Jag, Nylund, Fjulle och Silfver mötte Hannes, Ekbek, Alieu och Qwiberg.
Underläge med 9-8 inför den sista perioden, då Nylund - ockertrötthet - och Qviberg - nån känning - klev av.
Vinst 11-9 för oss till slut. Fantastiskt skönt och det kändes som att man äntligen hängde med i alla svängar. Ekbek försökte brunka sig förbi på utsidan ett flertal gånger, men där var det äntligen stopp.
Ekbek fick dock ett uns revansch på handbollstävlingen som utspelade sig i styrkelokalens dörrkarm. Man var väl, för att vara väldigt snäll med mig själv, ingen Gentzel i pytsen direkt.
Ekbek blev i omklädningsrummet uppringd av sin flickvän som undrade vart han höll hus. Han svarade att han kört extra och lekt handboll i styrkelokalen. Flickvännen blev något irriterad över att Kristian inte var hemma trots att klockan var halv ett. Hon som redan hade lagat färdigt lunchen hemmavid.
Tänk om de skulle göra slut för att Ekbek stannade kvar och kastade bollar mot en dörrkarm mot en som lekte Peter Gentzel. Jag hade aldrig slutat skratta.
Klockan tre ska jag beträda stadens piggaste sportredaktion för ett arbetspass. Det var inte igår.
Blev lovad Division III-fotboll av sportchefen när jag tackade ja till jobb, men den där slyngeln som för några veckor sedan var praktikant men som nu på något obegripligt sätt lyckats nästla sig till en lika diffus som fast anställning tog tydligen helt sonika över den uppgiften.
Istället tilldelades jag...
... damfotboll.
Jag har alltid närt en dröm om att någon gång i framtiden få äran att skriva herrfotboll på Division III-nivå eller högre åt Dagbladet. Men den dagen blir tyvärr inte idag. Men fortsätter jag att jobba på så kanske chansen kommer till slut.
Inte en enda kommentar om gårdagens match?
Han vet hur man dövar ensamheten.
Han vet hur man kastar allt man har.
Han vet hur man flyr från den här planeten.
Men han vet inte hur man stannar kvar.
bottenlöst,
Det är tungt.
Men tappade poäng gjorde även Assyriska, ÖIS och Ängelholm den här omgången.
Det som är så väldigt, väldigt, väldigt tungt att ta med sig från 2-2-mötet i afton är ju det faktum att vi spelar väldigt dåligt.
Vi skapar ingenting via fina anfall. Jag tror knappt vi hade ett enda riktigt fint anfall på hela matchen.
Vi går alltid igenom matcherna två dagar efter match, Lars "Laslo Målvakt" klipper ihop sekvenser från matchfilmen. Även från de halvtaffliga hemmamötena med J-Södra och Brage har man kunnat uppvisa en hel del klipp med fina kombinationer offensivt.
Men idag... jag kanske är tagen av stundens besvikelse nu, men jag tyckte inte ens vi visade några intentioner till något fint. Aziz hade inte sin bästa dag, men säg den som mår som en prins när man får löpa helt ensam mot fyra rödklädda försvarare?
Sen hamnade vi ju helt fel i tänket defensivt. Vi låg rätt och så, lågt i utgångsläget - men pressen glömdes helt bort, åtminstone i den första halvleken. Degerfors mittbackar fick braka in tio, femton meter på vår planhalva innan vi satte ens ett uns press.
Så kan det inte se ut.
Nej, jag tror inte ens Martin Scorsese hade kunnat göra något bra, ur vårt perspektiv, av dagens matchfilm.
Nåväl. Vi på pirkt.blogg.se kan åtminstone finna ett uns tröst i att vi redan i februari började hänvisa till Christian Brink som Stordfjordarnas Maradona. Nu börjar det utnämnandet betala av sig i form av mål...
... och bra spel. Brink var i mitt tycke bäst på plan idag.
Idag var inte dagen då man klagar på att bara 2100 människor kommer och tittar på matchen.
Har du kommit nånstans Har du sumpat din sista chans Är du framme nu Har du valt en väg att gå ett mål att sikta på är det verkligen du? Är det verkligen du?
degarna,
Inte ska väl lite solblandad hagelsnö stoppa er ikväll?
Stackars han som tror att livet är en dröm,
han borde ta ett jobb.
skona giffen,
En bit in i maj.
Al Gore behöver nog ingen jättestege för att påvisa växthusgasernas effekter i Västernorrland för tillfället.
Imorgon spelar Giffarna på hemmaplan. Med tanke på att vi vann senast kan vi nog räkna med ett antal medgångspräglade marginalsupportrar.
Men i och med den dystra väderleken förlorar vi nog desto fler.
Men Giffen är där i alla fall - och bara det lockar ju en hel del människor har jag hört.
Men gott folk, med lustiga maskotar följer ett ansvar:
Så inge hyss.
Du sätter all din tilltro till en dröm,
till sångerna som tar ens liv till slut.
lika som bär,
Jerry Seinfeld?
Petter Furuseth-Olsen?
Cred för liknelsen till min ende far som intill mig i soffan fick se en match som i övrigt var fri från Seinfeldreferenser.
Det var nämligen inte alls särskilt jätteroligt att titta på. Tillknäppt, få chanser och Hammarby... har dom någonting annat än Linus Hallenius offensivt?
Nu räcker ju det i och för sig ganska långt i nuläget... De sista två toucharna till 1-0 höll ju allra yppersta klass, även om Mikael Thorstensson såg väääl seg ut i vändningen.
Synd på Assyriskas landslagsturks skott som smekte Bajenstolpen. 1-1 hade ju varit optimalt.
Ser i nuläget på hur Teneriffe höll på att göra någonting av sin plats som obetydlig bricka i kampen om den spanska ligatiteln. Men sen kom, inte Zlatan, utan Bojan och återställde ordningen.
Jag har inte märkt det tidigare, men min ende far gjorde mig uppmärksam på det nu:
Fyfan vad det swischas och swoschas i TV4:s La Liga-sändningar. Varje gång det dyker upp någon liten statistikruta av vilket slag som helst så levereras den med en tillhörande, mycket ljudlig, ljudeffekt. När det klipps till repris så kommer ett swoosch-ljud som får en att tro att man sitter fastspänd under vingen på ett concordeplan.
Dessutom utsätts trumhinnan för dessa ljudeffekter var tjugonde sekund.
Jag vet inte varför man gör så här. Jag vet bara att dessa Stjärnornas Krig-fasoner förstås är en av anledningarna till att Premier League-sändningarna upplevs som tusen gånger proffsigare än de spanska.
Men det är klart, Olof Lundh och grabbarna i studion tycker väl att ljudeffekter hör till den påse dillchips som de alltid prasslar med under halvlekarna.
"Det känns lite som på bio. Det saknas bara ett knippe lakritssnablar", låter Olof Lundh meddela.
Twist like you're just like me,
you need company,
you need human heat.
frivilligt,
Passningsövning, inlägg och skott. En fullt överkomlig arbetsdag.
Träningens ynglingar - jag, Ekbek, Silfver och Foppa - stannade kvar och spelade två omgångar av "rulla-skjut" - den klassiska leken som måste vara lika gammal och anrik som sporten fotboll själv.
Silfver vann den första omgången - och jag vann den andra. Så bli inte allt för förvånade om ni ser mig från start på topp imorgon kväll. Jag har ju tidigare under säsongen även imponerat på en volleyträning, så dagens "rulla-skjut"-seger kan ha varit droppen som fick anfallsbägaren att rinna över.
Efter träningen frågade Ekbek om jag inte skulle med och äta någonstans. Jag är ju inte den som är den när det gäller att punga ut slantar för luncher på staden, något min kassabok fått lida av genom åren. Men Ekbeks första förslag, att äta på Arenaresturangen, nekades direkt. Med vår trassliga finansiella situation har vi inte råd att betala femtio kronor för skolmat.
Istället styrdes kosan mot Playa Primo på Sjögatan, som faktiskt förtjänar ännu ett omnämnande i reklamsyfte på den ständigt växande annonsmarknad som är pirkt.blogg.se. Mycket fin lunchbuffé - och rökt lax till salladen! Bara det.
Sen att man genom kontakter kommit över ett förmånligt kuponghäfte gör inte det hela sämre.
Satt och snackade skit i ordets näst intill rätta bemärkelse i ett slag, varpå man sedan kunde vända hem utan krav på sig.
För har man suttit och ätit lunch på stan - då har man ju gjort något av sin dag. Speciellt om vädret bjuder på moln med inslag av regn, då är det fritt fram att slösa bort eftermiddagen hemmavid.
Och som vi har slösat. Blev sugen på att ge FM10 en chans. Åkte till Skönsmon för att hämta skivrackaren hos Lagréll.
Han kom utspringande med en skiva vänd neråt. Jag tog emot den. Men, som de lärda baptistmunkarna på Tibets högsta bergstoppar brukar säga; "Vänd alltid skivan upp-och-ner innan du åker iväg i din bil. Annars kan det sluta med att du sitter och spelar nåt jävla rymdstrategispel hela eftermiddagen".
Lagréll, den räven, gav mig nämligen en bränd skiva utan konvolut som innehöll Starcraft.
Men nu sitter man här till slut vid halv sju-snåret med fyra raka segrar med sitt unga PSV, så man ska inte klaga.
Att följa Assyriska-Bajen, det blir kvällens odiskutabla nöje.
Kicken,
var är den?
Kicken,
vart tog den vägen?
promenix,
Nu när AIK:s reservmålvakter är skadade och Tomi Maanoja darrar ordentligt undersöker AIK möjligheterna för att hitta nya målvakter. Än så länge har AIK inte hört av sig till Hedman, men på honom låter det nästan som en plikt att ställa upp:
– Det är klart. Man har ju ett AIK-hjärta och skulle fundera om de hör av sig. Jag har inte tränat fotboll men i min värld är inget omöjligt.
Magnus Hedmans är snedvridet och förvrängt av Sportbladets reporter. Så här ska det ha låtit:
- Det är klart. Man har ju ett AIK-hjärta och skulle fundera om de hör av sig. Jag har inte tränat fotboll men med mina pillerburkar är inget omöjligt.
Tog en promenad på kvällskvisten. Ensam. Skickade några SMS för att hitta följeslagare, men fick inga svar. Månne beroende på att mobilens knapp för 4:an och 6:an är trasig, vilket gör att bokstäverna G, H, I, M, N och O saknas i SMS-skrivandet.
"Tja, vad gör du?", går inte att skriva. Inte heller "Tja, vad händer?" eller någon av våra vanligaste första-sms-formuleringar.
Till slut krystade jag iväg ett "Tja, vad står på?". Såna får man, fullt förståeligt, inga svar på.
Men det är skönt att promenera själv också. Man kan tänka på hur man ska bli miljonär, bland annat.
Kom fram till att jag ska börja spela flatinsats med liren, grinda poker enkom för att finansiera mina försök till miljonklonkar på Stryk- och Europatipset.
Och börja bokföra allt på ett nytt Spelboken-konto från och med idag. Det är för enkelt att dölja sig bakom omsättningen i dessa fina siffror:
| TOTALT | |
| Spel | 483 |
| Omsättn. | 1xx xxx:- |
| Träff% | 44.1% |
| ROI | 120.4% |
Nåväl. Vad bryr ni er om hur det går för mina spel?
Tja, förmodligen väldigt lite. Men om jag inte klonkar slantar på reguljär basis så kommer jag snart inte ha råd att gå förbi Statoil och köpa en flaska av Glacéaus "VitaminWater" för ockriga 25 kronor för att sedan kunna recensera den i bloggen.
Glacéaus "VitaminWater" med tropisk citrussmak var fantastiskt äcklig. Besk och hemsk. Smaklökarna dansade
Kom hem lagom till andra halvan av Roast på Berns.
Henrik Dorsin... vilken komiker. Fantastisk.
Imorgon blir det organiserad frivillig träning vid tiosnåret.
Testade att somna till min spellista på låg, låg volym igår natt. Fungerade perfekt, och varje gång man vaknade till på natten fick man höra tonerna av en klasslåt.
I afton gör vi det dessutom med det nya Spotify, vad nu det innebär.
... åh, fan vad smart. Jag kan alltså se vad alla andra har för spellistor? Sno bra låtar som jag glömt bort alternativt inte känt till och ta äran här för de här i bloggen? Fantastiskt.
Jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem för hur svag jag har varit och hur fel jag haft. Två öl senare var Skånegatan ändå lite lockande och framtidens ljus.
mange,
Mitt i AIK:s målvaktskris är en av klubbens gamla målvaktshjältar redo att ställa upp.
– Kallar AIK så lyssnar Magnus Hedman, säger Magnus Hedman.
Först dopar han sig.
Sen talar han om sig själv i tredje person.
Skandalerna avlöser varandra.
Det är tur att han är bästa kompis med både Robben och Mourinho.
Jag har aldrig sett nån så,
uppsnärjd i det blå.
tung é du,
Ett aktivare snack på matchgenomgången idag. Fler var delaktiga. Klart det är roligare att prata om en bra match som ger tre pinnar.
Framför allt första halvlek kom vi fram till var väldigt bra. Låg väldigt rätt i positionerna, tightare och lägre än i tidigare matcher. Mer som på den så framgångsrika försäsongen. Väsby fick hålla mycket boll inom laget, men vi blev inte frustrerade utan låg kvar i rätt positioner och deras bolltrillande (sällan har verbet "bolltrillande" passat bättre än på Väsbys spel) resulterade inte i någonting alls.
I andra tappar vi positionerna lite. Löper lite för mycket en och en och jagar boll. Ligger högre med hela laget vilket gör att det inte blir lika kompakt.
Jaja. Det om det. Tre poäng och en riktigt bra första halvlek är vad vi tar med oss inför Degarna hemma.
Träningen blev lika hård och tärande som den alltid är två dagar innan match. Ens lår är möra redan efter tre vändor av snabba-fötter-banan, och då ska man kliva på tre vändor av stjärnan - som förvisso inte är fullstor.
Mör som en grillbit som skulle lämpa sig intill en av tre såser* på någon av Klonk-Basses årliga grillkvällar med släkten ska man sedan spela tempospel, fyra mot fyra.
Jag har på sistone ofta kablat ur på dessa tempospel på grund av att jag är totalt utpumpad av de tidigare löpen, men den här gången gick det skapligt.
Mitt lag bestod av mig själv, Ekbek, Mirza, Hannes, Jonson, Ari, Knogjärn och Nuri. Det andra måste bestått av Sliper, Fjulle, Silfver, Foppa, Alieu, Billy, Lagréll och... det borde varit nån till men jag minns inte.
Jag hängde två kassar i semitomt mål i 8-5-segern, men borde ha stänkt in åtminstone två till.
Men Lagrélls ende skulle kunna lägga sig till med ett nytt smeknamn, "Tandläkaren", för sin förmåga att ta handbollens tandläkarräddning och nyttja den i fotbollen. Hålet fanns ju vid den första stolpen - men där täppte Lagrélls ende snabbt till när man väl sköt.
Tog som alltid de vanliga felbesluten orsakade av trötthet, däribland ett par hemåtspel till Knogjärn vilka är förbjudna i tempospel.
... ja, inte knogjärn då, utan hemåtpass.
Styrka på det, som avslutning. Vi har tre dagar mellan Väsarmatchen och Degarmatchen - och kör dubbla styrkepass.
Jag kan inte lova något inför matchen mot Degarna förutom att det kommer att vara ett starkt lag som går ut på banan.
Samma trupp som sist, plus Ari och David. Några tveksamma som ska testa imorgon.
Det var det. Nu ska jag försöka åstadkomma stuvade makaroner och stekt korv med mina trassliga matlagningskunskaper.
För att ni också i framtiden ska kunna tillaga er dylika smäckerheter ombeds ni börja den långa vandringen här.
*= På Klonk-Basses släktgrillningar finns alltid tre såser att tillgå. Dessa är tillredda av Klonk-Basses far. Han har alltid tillrett tre såser till grillningen sedan urminnes tider, och såskombinationen kallas är nu i gourmetkretsar känd som "Pappas Tre". Jag och Martinsson tvistar fortfarande om hur kombinationen ser ut (vi har aldrig bevittnat den utan bara hört om den ryktesvis), men vi är relativt säkra på att den innehåller en hemmagjord bearneisesås samt en tomatsalsa. Upplysningar om den tredje såsen kan skickas till erik_nr13@hotmail.com**.
**= Visst är det en väldigt vuxen och mogen mailadress? "Jaha, det fanns redan en Erik på nätet. Vad har då jag som kännetecken förutom att jag heter Erik? Nåt personlighetsdrag som sticker ut? Nja. Men jag har ju nummer tretton i fotbollslaget".
If I could turn back time,
I wouldn't keep a thing.
I would ride my life like a horse with no name.
ÅH VI É AAAAIK,
Efter succén med Sockerstek med Ek funderar vi på pirkt.blogg.se att lansera en ny programserie inom kort.
Just nu funderar vi på Bygg en känsla av "vi" - med Dulle J.
Åh, vad roligt det vore om Lee Baxter skulle få stå i Allsvenskan 2010.
But sometimes
I need somebody who can make me feel alright
wake up, it's a beutiful morning,
Lunch.
Matchgenomgång från mötet mot Väsarna.
Träning.
Wake up
It's a beautiful morning
Honey, while the sun is still shining
Wake up
Would you like to go with me?
Honey, take a run down to the beach
fokustapp,
Det var som vanligt idag. Dag-efter-match-träning där startelvan joggade ner medan de övriga genomförde träning.
Silfver och Foppa stannade igår i Stockholm för att med en seger i ryggen gå på Café Opera de skulle se AIK-Djurgården med RIG på Råsunda idag.
Vi var därför bara fem utespelare - jag, Ekbek, Fjulle, Ari, Nylund - plus Lagréll.
Passningsövning med snabba fötter, Ajax-triangeln följt av avslutsövning. Med andra ord rena drömmen för busströtta lår.
Det kändes väldigt bra under passningsövningarna. Fokuset var på topp och bollen gick på ett lika berömt som uttjatat snöre. Ens passningar och mottagningar satt där de skulle.
Men sen... sen blev det dags för avslutsövning. Det var ett tag sedan jag sattes upp på topp senast. Senhösten -08 någon gång då jag spurtade (!) i djupet (!!) och satte dit bollen lågt vid första stolpen (!!!) med en sträckt vänster (!!!!). Men ingen ringrostighet i världen kan förklara den uselhet som jag visade framför pytsen idag.
Tror det var fokuset som tappades. Detta i takt med att halsontet och snorigheten tilltog.
Nåväl. Fjulle och Nylund stod för bra inläggskvalitet rakt igenom och Ari visade ingen hänsyn från sextonmeterslinjen.
Därefter var det styrketräning.
Jag vet inte hur de har det i Trelleborgs FF. Men jag kan anta att Nylund blev en aning förvånad då en spelare som stod och genomförde marklyft blev skriken åt med direktiven att flytta på sig. Detta för att den andra spelaren skulle kasta en liten plastboll mot en dörröppning där en tredje spelare stod och agerade handbollsmålvakt.
Försökte applicera en gammal teknik jag lärde mig av min handbollsläromästare Claes Hellgren, nämligen tandläkarräddningen.
... du gör ett hål vid ena sidan av målet - sen täpper du till.
Men men. Det blev tre poäng igår, träningen var rolig, alla var glada, en liten lustig plastboll hade lämnats i styrkelokalen - då blir det lätt så. Och alla övningar genomfördes ju till fullo, även om det tog lite längre tid än brukligt.
Eftermiddagen spenderades i Gula villan där man först såg AIK och Björn Wesström falla djupare ner i misären. Sedan blev det dags för Gerrard och kompani att pliktskyldigt lägga sig och ge Chelsea ligatiteln så att Liverpoolanhängarna fortfarande kan klamra sig fast vid faktumet att ingen annan engelsk förening tagit fler ligatitlar än deras nu sjunkande skuta till klubb.
Aziz var glad och jublade högt över sina Chelseahjältar - men även över Steven Gerrard. "I love Steven Gerrard", skrek Aziz med sin distinkta artikulation.
Nu blev ju ingen titel säkrad då United gjorde sin plikt och inte mycket alls mer än sin plikt borta mot ett tappert krigande Sunderland.
... Dimitrar Berbatov - vart ska han spela nästa år? Får Martinsson bara skaplig styrsel på sina ardennerlår under våren så tar ju den sliskige bulgaren inte en forwardsplats i Söders BK till sommaren.
Det finns moln på himlen, älskling, samla hjärtan i en korg.
Såg jag någonsin ut som någon jag skulle se ut som? Har du sett någon sådan någon gång?
Du kan aldrig fatta allt som Jersey-Sonny drömmer om.
Nu, medan poeten i Costello-bricks läser högt för dixiechicks, är du på språng, och en sekund står hela dansgolvet still och du är över mitt förstånd och mer än vanligt farligt blond. Och allt jag vill.
Ingen himmel räcker till.
Passar inte jag där diplomaterna bor? Jag kan mera än du tror. Dessa jeans och gymnastikskor lovar lust och fägring stor.
Är det redan morgon? Är det redan fullt i taxin du försvinner i? Bort från molnen! Hinner ni?
Har din pappa talat om hur ljuva livet kommer bli?
Du snackar snyggt om teori och metod medan poeten samlar mod och skriver 'yes, take a walk, take a valium pill' i ett sista sms. Det liknar mest ett sos och allt jag vill.
Ingen himmel räcker till.
Som i dramat utav Strindberg slingrar du dig in i min märg, lockar likt någon ny von Essen. Vem vill du ha? Vilken himmel är klar?
väsarna-giffarna 2-4 (1-2),
Jag var motiverad att skriva långt och utförligt om gårdagens seger.
Men så kommer Rolle Engström och... gör just det.
Vi får helt enkelt ta vid där Rolle tyckte att allmänintresset slutade.
Det känns som om matchen är stängd, begraven, förseglad, lika levande som en hudcell i Bosse Petterssons ansikte och alla andra passande adjektiv ni kan applicera efter att Aziz knoppat in 2-0.
Ett mål som tillkom efter ett fantastiskt samarbete på högerkanten mellan Sliper och Mirza. Den förstnämnde lyfte bollen till Mirza som kämpade efter, hann upp bollen och slog den från kortlinjen på ett tillslag mot den främre stolpen där Aziz fick gå upp överraskande enkelt och ostört och styra ner bollen.
I samband med målet vill vi på pirkt.blogg.se gratulera de som spelade en slant på att Aziz Corr Nyangs första mål i årets Superetta skulle göras med huvudet. Eftersom oddset på detta spel var valfritt hoppas jag att ni var påhittiga nog för evigt ekonomiskt oberoende.
I den absolut sista spelminuten av första halvlek får Väsarna en hörna eller en inläggsfrispark, och man sitter som på nålar och godar över att grabbarna ska hålla tvåmålsledningen in till pausdrickat.
Men istället dimper bollen ner mitt bland ett antal trötta fötter som försöker sparka åt varsitt håll, den flippas runt innan en olycklig studs helt friställer någon som haft det tvivelaktiga nöjet att döpas till Patrick Pupparo.
Matchen hade ju varit stängd fram tills detta. Topplaget hade gjort två snabba mot det ineffektiva, men stundom väldigt fint spelande, juniorlaget. Topplaget skulle vända hemåt med tre poäng från den tragiskt glesbefolkade arenan.
Men så kom Patte Puppa och slungade upp mahognydörren som just höll på att stängas.
2-2-målet är även detta ett fantastiskt skitmål, som dock får anses självförvållat. Billy slår en lika sned som stressad bakåtpassning av studsigaste format. Tommy Knogjärn försöker som den rädda bollen från hörna. Han lyckas med det, men bollen landar istället på Väsarnas brasse Elvis fötter. Walle (tror jag) täcker skottet, men returen slår Mange Eriksson dit.
Vilket mörker. Tappad 2-0-ledning. Vi höll på att stå för ett sånt där tapp som bara medellösa mitten- och bottenlag gör. Dessutom på de snöpligaste av sätt i och med de två skitmålen.
... även om Sundsvall Saints lägger ner och min tid som nischad dambasketreporter mycket väl kan vara över, så måste jag få flika in med följande; Väsby hade momentum efter 2-2-målet.
Silfver stod för en fullt godkänd Superettadebut som kunde ha krönts med en balja då han vek in i planen och avlossade från strax utanför straffområdet efter knappa tjugo minuter.
Men hans ersättare gjorde det ännu bättre. Ett fantastiskt, matchavgörande inhopp. 3-2-målet tillverkar nämligen Foppa ur ingenting. Han driver förbi en gubbe, utmanar en annan och släpper den perfekt i djupet på en smart löpande Hannes. Skottet sitter stenhårt vid den första, vänstra stolpen. Lyckan total.
Väsby har en bra press efter det målet. Det ska sägas. Det är nära ett antal gånger och skapar en press på vår planhalva med sitt kortpassningsspel. Walle, tillbaka från skadefrånvaron och det med den äran, täcker ett skott i ett väldigt kritiskt läge, bland annat.
Jag missar här en femminutersperiod då jag - efter att Vartan valt att inte medföra sportdrycksdunken ut på planen ("grabbarna dricker inte") - sprang in till omklädningsrummet och härjade. Men jag har i efterhand inte kunnat undgå att höra om Kristian "Ekbek" Eks våldsamma glidtackling som renderade i ett gult kort. Lagréll försökte rekonstruera situationen för mig idag på träningen, men hade svårt att skådespela med "Ekbeks" vårdslöshet.
Efter åtta dobbar i vaden på en U21-anfallare i Assyriska och gårdagens råkapning kan vi konstatera att det är en ny, hårdare, elakare "Ekbek" vi ser i år.
I slutskedet - när sportdrycken och jag är på plats igen - knyter vi ihop säcken, och åter igen är det Foppa som jobbar fram det. Med en Miralem Pjanic-frispark (ni vet, ett dykträffsinlägg) når han Walle på bortre som rullar den paralellt till Hannes som bara behöver sätta dit foten.
Vilken lättnad. Vilken glädje. De tillresta Patronerna tog över läktaren (nej, inte läktarna - Skytteholms IP har bara en läktarsida), vi tog tre poäng.
Nu har jag skrivit allt det jag skrev att jag skulle lämna därhän. Nu ska jag nöja mig med ett par korta konstateranden:
Alieu Jagne gör det fullt godkänt på vänsterbacken, kanske inte följde med så jättemycket offensivt men spelade enkelt och avvärjde djupledshotet på sin kant i och med sin snabbhet. Han gjorde det fullt godkänt i nittio minuter. Det är fantastiskt. För efter att ha sett Jagne stå dubbelvikt vid bänken efter dryga sextio trodde jag aldrig att han skulle klara matchen ut. Han började flacka med blicken av trötthet, så där som jag gjort alltför många gånger under tempospel på träningar till följd av att jag blivit rundad gång på gång. Men Alieu blev aldrig rundad, trots att Väsby under slutet förla spelet på hans kant. En stor eloge till den äldre Jagnebrodern för det.
Mirza gjorde det väldigt bra som offensiv spets. Kanske den bästa match jag sett värmlänningen göra i GIF-tröjan. Det kändes som att han låg lite lägre i utgångspositionen, mer som en mittfältare än när exempelvis Aziz spelar där, men samtidigt satte han en väldig press på backlinjen när de väl närmade sig mittlinjen. Dessutom är Mirza ett hot i djupled med sin enorma löpstyrka som verkar höra hemma på den afrikanska savannen.
Jonson och Brink gjorde det inte direkt lättare för en annan att slå sig in i lördags.
Ljudet av seger slungas mellan träväggarna i ett tight och svettigt omklädningsrum. Det är inte mycket som slår det.
Assyrarna 8p.
Öisarna 8p.
Norrköparna 7p.
Giffarna 7p.
Änglarna 7p.
Syrarna 7p.
Bajarna 6p.
Och tamefan...
Degarna 6p.
Vi är med.
Så. Lite senare än utlovat. Men frampressad på samma krystade sätt.
Oh it's in the air at night There is a wind coming in The days dying Oh it's so beautiful There's something happening somewhere I take the bus into town All I see is laughing And we are winning
fyratvå,
Tre poäng efter tappad tvåmålsledning.
Patronerna dominerade Skytteholms IP.
Två poäng upp till serieledning.
Fantastiskt. Inte ens dryga fyra timmar i ett trångt bussäte kunde dämpa välmåendet.
En ordentlig matchrapport bjuds det på imorgon, efter morgonträningen.
Ljus stanna kvar,
kom och var min vän.
Ljusna mig, igen, igen, igen.