ett-ett,
1-1 till slut mot ett starkt Gefle-gäng med, enligt uppgift, åtta spelare som fått allsvenska minuter under årets säsong.
Folk hade följt solstrålarna till IP också, trevligt.
Synd bara att man hade en av sina sämre dagar sedan Stig Strands paralellslalomseger i världscuptävlingen i Oberstorf -86.
Orsakade 0-1-målet med en taffligare insats i en löpduell där jag är steget före Jakob Orlov, men får en puff - i ordets rätta bemärkelse - i sidan när jag ska slå undan bollen och faller över bollen likt en benskör åldring. Orlov bryter in och placerar dit bollen vid den första stolpen.
Hade jag fått beskriva mig som mittback med, låt säga, tre egenskaper så hade jag (och håll i hatten nu alla som såg dagens match så att ni inte sätter kvällsfikat i vrångstrupen) sagt att jag tycker att jag är ganska bra och bekväm med bollen vid fötterna.
Men det... det såg vi inte ett enda spår av idag. Jag började med några halvokej lyftningar, men sen när jag skulle rulla i backlinjen så märkte jag att det inte fanns någon kräm i tillslaget. Spelar man på en snustorr konstgräsplan anno 2010 måste man trycka till bollen något ordentligt för att de ska få fart. Detta då bollen stannar upp varje gång den vidrör marken. Fan, mina vändningar ut på Fjulle höll ju inte på att komma fram.
Någonstans vid det fjärde ockerlösa rullet ut till Fjulle försvann allt självförtroende för den egna foten och... ja, resultatet såg ju ni fyrtiotalet på IP.
Men det är ju som en vis man, det kan ha varit endera Dalai Lama eller Bosse Pettersson, en gång sa;
När ingenting funkar kan man ju åtminstone kämpa. Och det tycker jag att jag gjorde. Höll på att falla ihop av utmattning, utvattning och värmeslag i slutskedet. Men vi tog vår poäng mot topplaget Gefle.
Beröm bör utdelas till de allra flesta. Fletchers ende sons yngre bror, Patrik Broman, är född -93 men spelade väldigt lugnt och säkert i den första halvleken och gjorde en riktigt positiv insats.
Men det blev ändå ett viktigt skifte till den andra halvleken då Broman Jr byttes ut och vi fick in Pontus Silfvers vändningsfot på balanspositionen. Silfver var vår odiskutabelt bästa spelare i den andra halvleken då han tog tag i spelet och hittade långa bollar bakom ett strikt zonspelande Gefles ytterbackar. Det var väldigt viktigt i vår upphämtning till en slutligt relativt rättvist 1-1-resultat.
Foppa var, som så många gånger förr i denna serie, mannen bakom vårt mål. Han är ju inofficiell regerande världsmästare i den ännu inte etablerade sporten "springa med bollen intill fötterna kring kortlinjerna" och inte heller den här gången hängde ytterbacken med utan rev ner Foppa när han bröt in mot mål.
Silfver stänkte dit straffen.
Jag tycker vi ska vara ganska nöjda över insatsen. Ja, inte jag då, men laget.
Vi skulle dock ha kunnat balansera spelet en aning bättre vid våra attacker. Det var fler än en gång som Gefle fick ställa om i full fart med sina mittfältare mot vår backlinje - något som vi rädde ut till slut.
Lagréll stod för en fin straffräddning efter att den lokala domaren (som likt alla sina västernorrländska kollegor verkar vilja visa att man inte ger GIF några fördelar) hittat en straff på grund av att smällen mellan Lagréll och James Frempong lät som en smäll som gjorde väldigt ont.
För först på bollen var Lagréll, det är jag säker på.
Fortfarande obesegrade på hemmaplan efter tre matcher.
Jaja, det om det.
Vårt hem är vår borg.
Folk hade följt solstrålarna till IP också, trevligt.
Synd bara att man hade en av sina sämre dagar sedan Stig Strands paralellslalomseger i världscuptävlingen i Oberstorf -86.
Orsakade 0-1-målet med en taffligare insats i en löpduell där jag är steget före Jakob Orlov, men får en puff - i ordets rätta bemärkelse - i sidan när jag ska slå undan bollen och faller över bollen likt en benskör åldring. Orlov bryter in och placerar dit bollen vid den första stolpen.
Hade jag fått beskriva mig som mittback med, låt säga, tre egenskaper så hade jag (och håll i hatten nu alla som såg dagens match så att ni inte sätter kvällsfikat i vrångstrupen) sagt att jag tycker att jag är ganska bra och bekväm med bollen vid fötterna.
Men det... det såg vi inte ett enda spår av idag. Jag började med några halvokej lyftningar, men sen när jag skulle rulla i backlinjen så märkte jag att det inte fanns någon kräm i tillslaget. Spelar man på en snustorr konstgräsplan anno 2010 måste man trycka till bollen något ordentligt för att de ska få fart. Detta då bollen stannar upp varje gång den vidrör marken. Fan, mina vändningar ut på Fjulle höll ju inte på att komma fram.
Någonstans vid det fjärde ockerlösa rullet ut till Fjulle försvann allt självförtroende för den egna foten och... ja, resultatet såg ju ni fyrtiotalet på IP.
Men det är ju som en vis man, det kan ha varit endera Dalai Lama eller Bosse Pettersson, en gång sa;
När ingenting funkar kan man ju åtminstone kämpa. Och det tycker jag att jag gjorde. Höll på att falla ihop av utmattning, utvattning och värmeslag i slutskedet. Men vi tog vår poäng mot topplaget Gefle.
Beröm bör utdelas till de allra flesta. Fletchers ende sons yngre bror, Patrik Broman, är född -93 men spelade väldigt lugnt och säkert i den första halvleken och gjorde en riktigt positiv insats.
Men det blev ändå ett viktigt skifte till den andra halvleken då Broman Jr byttes ut och vi fick in Pontus Silfvers vändningsfot på balanspositionen. Silfver var vår odiskutabelt bästa spelare i den andra halvleken då han tog tag i spelet och hittade långa bollar bakom ett strikt zonspelande Gefles ytterbackar. Det var väldigt viktigt i vår upphämtning till en slutligt relativt rättvist 1-1-resultat.
Foppa var, som så många gånger förr i denna serie, mannen bakom vårt mål. Han är ju inofficiell regerande världsmästare i den ännu inte etablerade sporten "springa med bollen intill fötterna kring kortlinjerna" och inte heller den här gången hängde ytterbacken med utan rev ner Foppa när han bröt in mot mål.
Silfver stänkte dit straffen.
Jag tycker vi ska vara ganska nöjda över insatsen. Ja, inte jag då, men laget.
Vi skulle dock ha kunnat balansera spelet en aning bättre vid våra attacker. Det var fler än en gång som Gefle fick ställa om i full fart med sina mittfältare mot vår backlinje - något som vi rädde ut till slut.
Lagréll stod för en fin straffräddning efter att den lokala domaren (som likt alla sina västernorrländska kollegor verkar vilja visa att man inte ger GIF några fördelar) hittat en straff på grund av att smällen mellan Lagréll och James Frempong lät som en smäll som gjorde väldigt ont.
För först på bollen var Lagréll, det är jag säker på.
Fortfarande obesegrade på hemmaplan efter tre matcher.
Jaja, det om det.
Vårt hem är vår borg.
Kommentarer
Postat av: Molina
Svag inledning med mycket stark avslutning i andra halvlek! Bra kämpat, synd bara att inte Gif gör reklam för U21 matcherna, inga tidningsannonser, ingen info på hemsidan, kortfattade referat konstigt att det var publik överhuvudtaget!
Trackback