pirkt,

Det var som vanligt idag. Dag-efter-match-träning där startelvan joggade ner medan de övriga genomförde träning.

Silfver och Foppa stannade igår i Stockholm för att med en seger i ryggen gå på Café Opera de skulle se AIK-Djurgården med RIG på Råsunda idag.

Vi var därför bara fem utespelare - jag, Ekbek, Fjulle, Ari, Nylund - plus Lagréll.

Passningsövning med snabba fötter, Ajax-triangeln följt av avslutsövning. Med andra ord rena drömmen för busströtta lår.

Det kändes väldigt bra under passningsövningarna. Fokuset var på topp och bollen gick på ett lika berömt som uttjatat snöre. Ens passningar och mottagningar satt där de skulle.

Men sen... sen blev det dags för avslutsövning. Det var ett tag sedan jag sattes upp på topp senast. Senhösten -08 någon gång då jag spurtade (!) i djupet (!!) och satte dit bollen lågt vid första stolpen (!!!) med en sträckt vänster (!!!!). Men ingen ringrostighet i världen kan förklara den uselhet som jag visade framför pytsen idag.

Tror det var fokuset som tappades. Detta i takt med att halsontet och snorigheten tilltog.

Nåväl. Fjulle och Nylund stod för bra inläggskvalitet rakt igenom och Ari visade ingen hänsyn från sextonmeterslinjen.

Därefter var det styrketräning.

Jag vet inte hur de har det i Trelleborgs FF. Men jag kan anta att Nylund blev en aning förvånad då en spelare som stod och genomförde marklyft blev skriken åt med direktiven att flytta på sig. Detta för att den andra spelaren skulle kasta en liten plastboll mot en dörröppning där en tredje spelare stod och agerade handbollsmålvakt.

Försökte applicera en gammal teknik jag lärde mig av min handbollsläromästare Claes Hellgren, nämligen tandläkarräddningen.

... du gör ett hål vid ena sidan av målet - sen täpper du till.

Men men. Det blev tre poäng igår, träningen var rolig, alla var glada, en liten lustig plastboll hade lämnats i styrkelokalen - då blir det lätt så. Och alla övningar genomfördes ju till fullo, även om det tog lite längre tid än brukligt.

Eftermiddagen spenderades i Gula villan där man först såg AIK och Björn Wesström falla djupare ner i misären. Sedan blev det dags för Gerrard och kompani att pliktskyldigt lägga sig och ge Chelsea ligatiteln så att Liverpoolanhängarna fortfarande kan klamra sig fast vid faktumet att ingen annan engelsk förening tagit fler ligatitlar än deras nu sjunkande skuta till klubb.

Aziz var glad och jublade högt över sina Chelseahjältar - men även över Steven Gerrard. "I love Steven Gerrard", skrek Aziz med sin distinkta artikulation.

Nu blev ju ingen titel säkrad då United gjorde sin plikt och inte mycket alls mer än sin plikt borta mot ett tappert krigande Sunderland.

... Dimitrar Berbatov - vart ska han spela nästa år? Får Martinsson bara skaplig styrsel på sina ardennerlår under våren så tar ju den sliskige bulgaren inte en forwardsplats i Söders BK till sommaren.