yes, we can,
Sovmorgon imorse. Fredag, strålande solsken utanför, ett rykande färskt Laul Calling-avsnitt ute på webben samt nypressad Brämhultsjuice på frukostbordet - ibland är det fullt överkomligt att vara Erik Löfgren.
Halv ett var det dags för samling. Stig Wiklund, västvärldens mest energiska och positiva människa, hade idag med sig makarna Anna och Johan Olsson - längdskidsstjärnorna med OS- och VM-guld på den gemensamma meritlistan.
Det blev faktiskt riktigt intressant. Och roligt. Både Johan och Anna hade spelat fotboll, där Anna beskrev sig som en intensiv spelare medan Johan sa att han mest löpte runt, runt hela planen i samma tempo.
"Men du kan väl skola Johan?", undrade Stig, som brukligt på helspänn.
"Nja, jag är ju mer sugen på Anna då..."
Längre hann han inte på sin förklaring om att laget behövde intensiva spelartyper förrän Mirza skrek över hela rummet i stil med "Åh, han är suuuugen" på sin bredaste juggevärmländska.
Många intressanta frågor togs upp. Hur mycket äter dom? Hur mycket tränar dom? Hur tänkte han när han hade "brutal kramp" med en mil kvar att åka av femmilen på OS - där han till slut tog brons?
Mycket intressant.
Träningen innehöll sedan ett större spel än brukligt. Det har blivit mycket tre-mot-tre och tempospel sedan serien drog igång, men idag var det åter igen dags för åtta-mot-åtta på halvplan.
Fantastiskt roligt att återse det stora - mer matchlika - spelet, även om det inte gick särskilt bra för mig och mitt lag, bestående av Lagga-Qviberg, jag, Ekbek, Fjulle-Nuri, Ari, Sliper-Jagne.
Men det känns ju som att det är det större spelet vi måste få sprutt på i träningarna för att få utdelning i matcherna. Och idag var det ju skaplig fart, ändå.
Vi är dom som kan skratta åt allt som är svart,
vi är dom som har hjärtan av ädel titan.
Halv ett var det dags för samling. Stig Wiklund, västvärldens mest energiska och positiva människa, hade idag med sig makarna Anna och Johan Olsson - längdskidsstjärnorna med OS- och VM-guld på den gemensamma meritlistan.
Det blev faktiskt riktigt intressant. Och roligt. Både Johan och Anna hade spelat fotboll, där Anna beskrev sig som en intensiv spelare medan Johan sa att han mest löpte runt, runt hela planen i samma tempo.
"Men du kan väl skola Johan?", undrade Stig, som brukligt på helspänn.
"Nja, jag är ju mer sugen på Anna då..."
Längre hann han inte på sin förklaring om att laget behövde intensiva spelartyper förrän Mirza skrek över hela rummet i stil med "Åh, han är suuuugen" på sin bredaste juggevärmländska.
Många intressanta frågor togs upp. Hur mycket äter dom? Hur mycket tränar dom? Hur tänkte han när han hade "brutal kramp" med en mil kvar att åka av femmilen på OS - där han till slut tog brons?
Mycket intressant.
Träningen innehöll sedan ett större spel än brukligt. Det har blivit mycket tre-mot-tre och tempospel sedan serien drog igång, men idag var det åter igen dags för åtta-mot-åtta på halvplan.
Fantastiskt roligt att återse det stora - mer matchlika - spelet, även om det inte gick särskilt bra för mig och mitt lag, bestående av Lagga-Qviberg, jag, Ekbek, Fjulle-Nuri, Ari, Sliper-Jagne.
Men det känns ju som att det är det större spelet vi måste få sprutt på i träningarna för att få utdelning i matcherna. Och idag var det ju skaplig fart, ändå.
Vi är dom som kan skratta åt allt som är svart,
vi är dom som har hjärtan av ädel titan.
Kommentarer
Postat av: hog
Låter finnt att slipa lite på matchsituationer i rätt format, kanske nån som tänker till i lagledningen ändå, trevligt.
Trackback