martinssons återkomst,
Senast mot Hassels IF var det ord och inga visor från min sida här på denna klassportal.
Jag hade därför inga som helst förväntningar när de rödklädda klev ut på IP:s gamla konstmatta som numera ligger på Kuben. Man skulle möta ett svartgulrandigt gäng som var förstärkta med spelare som Kim Ericsson, Kristian Wedmark och Sinan Akdag - alla etablerade Division III-spelare.
Detta mot ett lag som ställer upp med David Batra och en som spelar och ser ut exakt som min far, bland annat.
Men. Det finns ett men. Idag var det nämligen dags för comeback för den notoriske målskytten Johan Martinsson, som senast återsågs i den organiserade Medelpadsfotbollen med en ost- och gurk-fralla efter en match under sammandraget på Ånäsvallen -99.
Idag stod han där igen. I den, för dagen, vita Söderströjan. På topp.
Man såg genast att han tillskänkte Sidsjölagets offensiv en tyngd man saknat mot Olle Sarris Hassel i måndags. Månne berodde det på att Kuben ställde upp med en backlinje bestående av ett gäng unga gossebarn som tillsammans mätte fyra äpplen hög, men Martinsson var ett konstant hot i djupled.
Efter dryga trettio minuter, vid underläge 0-1, fick Söder in en boll bakom Kubenbacklinjen, Martinsson var där, kastade undan en av de små gossebarnen som en upprörd husmor slänger en grytvante mot spishällen och trängde sig framför det andra gossebarnet. När han väl fick tag på den förlupna bollen noterade han, skarpsynt som en bläsgås, att Kubenmålvakten Högbom av någon outgrundlig anledning valt att tassa ut till straffområdeslinjen.
En smäcker entouchlyftning, som höll på att sänka en skock semilågt flygande Kanadagäss, landade slutligen perfekt i den bortre gaveln och Medelpadsfotbollens mest ologiska målkung hade återlanserat sig själv.
Mycket mer än så hann han dock inte med, den gode Martinsson. För efter 37 minuters spel var olyckan framme. Söderanfallaren fick en smäll på mittplan - blev liggande och fick till slut linka av planen.
Skadad? Nej, i all ondgörelse över smärtan lyckades Martinsson referera till det vanligast brukade ordet för det kvinnliga könsorganet. Något som en alert Kubenspelare gjorde domaren uppmärksam på.
Och det är klart att sånt ska beivras. Låt gå att en medelålders mittfältsjärn från Torpshammar får välkomna unga debuterande division fyra-spelare genom att saxa ner dem bakifrån ner i gruset - men när någon gör illa sig och uttrycker sig olämplig - då ska det röda kortet upp.
Det förstörde ju lite matchen. Kuben gick ifrån till 3-1 i paus, Söder hade ingen fast uppspelspunkt eller för den delen hot mot Kubens backlinje och det hela kändes som att det var på väg att barka mot tvåsiffrigt för hemmalaget.
Men så blev det inte. Söder stretade emot förtjänstfullt i den andra halvleken och höll nere siffrorna till 4-2 5-2.
Ett stort, stort fall framåt för Söders BK. Min fars fotbollsmässige dubbelgångare, som blev hårt åtgången sist, revanscherade sig storligen idag med en vacker lyftning i djupled till Söders smäckra 4-2-reducering.
Till sist: Kära Division V-domare. Tack för att ni finns. Vi vet att ni lämnar ondsagsgrytan, era barn och respektive hemma för att döma en fotbollsmatch mellan Olle Sarri och David Batra.
Men måste ni alltid kräva att få stå i centrum?
Credit till linjedomarna dock. De vet att de inte kan hålla linjen - och försöker inte ens lura folk att de ens försöker till slut.
I hela mitt liv har jag väntat på livet,
jag har drömt om att ha en riktig dröm.
Jag hade därför inga som helst förväntningar när de rödklädda klev ut på IP:s gamla konstmatta som numera ligger på Kuben. Man skulle möta ett svartgulrandigt gäng som var förstärkta med spelare som Kim Ericsson, Kristian Wedmark och Sinan Akdag - alla etablerade Division III-spelare.
Detta mot ett lag som ställer upp med David Batra och en som spelar och ser ut exakt som min far, bland annat.
Men. Det finns ett men. Idag var det nämligen dags för comeback för den notoriske målskytten Johan Martinsson, som senast återsågs i den organiserade Medelpadsfotbollen med en ost- och gurk-fralla efter en match under sammandraget på Ånäsvallen -99.
Idag stod han där igen. I den, för dagen, vita Söderströjan. På topp.
Man såg genast att han tillskänkte Sidsjölagets offensiv en tyngd man saknat mot Olle Sarris Hassel i måndags. Månne berodde det på att Kuben ställde upp med en backlinje bestående av ett gäng unga gossebarn som tillsammans mätte fyra äpplen hög, men Martinsson var ett konstant hot i djupled.
Efter dryga trettio minuter, vid underläge 0-1, fick Söder in en boll bakom Kubenbacklinjen, Martinsson var där, kastade undan en av de små gossebarnen som en upprörd husmor slänger en grytvante mot spishällen och trängde sig framför det andra gossebarnet. När han väl fick tag på den förlupna bollen noterade han, skarpsynt som en bläsgås, att Kubenmålvakten Högbom av någon outgrundlig anledning valt att tassa ut till straffområdeslinjen.
En smäcker entouchlyftning, som höll på att sänka en skock semilågt flygande Kanadagäss, landade slutligen perfekt i den bortre gaveln och Medelpadsfotbollens mest ologiska målkung hade återlanserat sig själv.
Mycket mer än så hann han dock inte med, den gode Martinsson. För efter 37 minuters spel var olyckan framme. Söderanfallaren fick en smäll på mittplan - blev liggande och fick till slut linka av planen.
Skadad? Nej, i all ondgörelse över smärtan lyckades Martinsson referera till det vanligast brukade ordet för det kvinnliga könsorganet. Något som en alert Kubenspelare gjorde domaren uppmärksam på.
Och det är klart att sånt ska beivras. Låt gå att en medelålders mittfältsjärn från Torpshammar får välkomna unga debuterande division fyra-spelare genom att saxa ner dem bakifrån ner i gruset - men när någon gör illa sig och uttrycker sig olämplig - då ska det röda kortet upp.
Det förstörde ju lite matchen. Kuben gick ifrån till 3-1 i paus, Söder hade ingen fast uppspelspunkt eller för den delen hot mot Kubens backlinje och det hela kändes som att det var på väg att barka mot tvåsiffrigt för hemmalaget.
Men så blev det inte. Söder stretade emot förtjänstfullt i den andra halvleken och höll nere siffrorna till 4-2 5-2.
Ett stort, stort fall framåt för Söders BK. Min fars fotbollsmässige dubbelgångare, som blev hårt åtgången sist, revanscherade sig storligen idag med en vacker lyftning i djupled till Söders smäckra 4-2-reducering.
Till sist: Kära Division V-domare. Tack för att ni finns. Vi vet att ni lämnar ondsagsgrytan, era barn och respektive hemma för att döma en fotbollsmatch mellan Olle Sarri och David Batra.
Men måste ni alltid kräva att få stå i centrum?
Credit till linjedomarna dock. De vet att de inte kan hålla linjen - och försöker inte ens lura folk att de ens försöker till slut.
I hela mitt liv har jag väntat på livet,
jag har drömt om att ha en riktig dröm.
Kommentarer
Postat av: Jonte
Blev 5-2 tillslut va?
Trackback