nordanstig,
Efter matchen ville målskytten tillika den råbarkade busen Martinsson hitta på någonting.
Det blev så att vi beslutade oss för att sätta oss på en uteservering i stadskärnan. Valet föll på Allstars då vi visste att det skulle spelas en spansk cupfinal någon gång under kvällskvisten.
Den spanska cupfinalen gick vi bet på. The fabulous sportsbar valde istället att låta sina gäster på uteserveringen beskåda en amerikansk rodeotävling på en liten tv-skärm. Utan ljud.
Man hade ju annars velat höra hur snacket gick. Ifall tjuren "Crazy Eye" skulle gå barfota runt om idag eller om han skulle smygköras. Ifall han var kuskförstärkt när Joe Stevens satt upp.
En sak lärde jag mig åtminstone: att vara en av de grabbar som springer runt alldeles intill den rusande, hoppande och bindgalna tjuren för att lugna fånga in honom när ryttaren trillat av - det måste ju vara ett av de mindre önskvärda arbetena i västvärlden. Snäppet över galärslav.
Till slut avlägsnade vi oss och tog en vandring genom staden. Redan innan klockan slagit tio anlände en busslast av onyktra studenter vilket utmynnade i ett långt lemmeltåg mot Stadshuset.
Jag antar att det var bussen från Nordanstig som anlände, och att diskussionen i gruppen på förfesten gick ungefär så här:
"När stänger Stadshuset tror ni?"
"Hmm... jag vet faktiskt inte".
"Jag var ju in till Stödegrillen härom helgen. Dom hade ju sista beställningen vid elva. Fick skynda i mig andra mosbrickan."
"Ja, då borde väl Stadshuset stänga ungefär samtidigt".
"Ja, ska vi ta 17.15-bussen in så att vi slipper köa?"
"Nja, ska vi inte ta 21.15-bussen? Så att vi liksom kan glida in på stället medan alla redan står på dansgolvet. Det vore nåt det."
"Ja, och alla vet ju vilka vi från Nordanstig är när vi rullar in. De ser det på våra guldiga studentmössor."
Nej, nu ska jag hitta åt mig ett utrullningsbart liggunderlag att applicera i mittgången under hemresan från Landskrona.
Visst känns det fint att va' vid liv,
en dag till?
Visst känns det fint nu,
Hurricane?
Det blev så att vi beslutade oss för att sätta oss på en uteservering i stadskärnan. Valet föll på Allstars då vi visste att det skulle spelas en spansk cupfinal någon gång under kvällskvisten.
Den spanska cupfinalen gick vi bet på. The fabulous sportsbar valde istället att låta sina gäster på uteserveringen beskåda en amerikansk rodeotävling på en liten tv-skärm. Utan ljud.
Man hade ju annars velat höra hur snacket gick. Ifall tjuren "Crazy Eye" skulle gå barfota runt om idag eller om han skulle smygköras. Ifall han var kuskförstärkt när Joe Stevens satt upp.
En sak lärde jag mig åtminstone: att vara en av de grabbar som springer runt alldeles intill den rusande, hoppande och bindgalna tjuren för att lugna fånga in honom när ryttaren trillat av - det måste ju vara ett av de mindre önskvärda arbetena i västvärlden. Snäppet över galärslav.
Till slut avlägsnade vi oss och tog en vandring genom staden. Redan innan klockan slagit tio anlände en busslast av onyktra studenter vilket utmynnade i ett långt lemmeltåg mot Stadshuset.
Jag antar att det var bussen från Nordanstig som anlände, och att diskussionen i gruppen på förfesten gick ungefär så här:
"När stänger Stadshuset tror ni?"
"Hmm... jag vet faktiskt inte".
"Jag var ju in till Stödegrillen härom helgen. Dom hade ju sista beställningen vid elva. Fick skynda i mig andra mosbrickan."
"Ja, då borde väl Stadshuset stänga ungefär samtidigt".
"Ja, ska vi ta 17.15-bussen in så att vi slipper köa?"
"Nja, ska vi inte ta 21.15-bussen? Så att vi liksom kan glida in på stället medan alla redan står på dansgolvet. Det vore nåt det."
"Ja, och alla vet ju vilka vi från Nordanstig är när vi rullar in. De ser det på våra guldiga studentmössor."
Nej, nu ska jag hitta åt mig ett utrullningsbart liggunderlag att applicera i mittgången under hemresan från Landskrona.
Visst känns det fint att va' vid liv,
en dag till?
Visst känns det fint nu,
Hurricane?
Kommentarer
Trackback