så blev det helg igen,
Så blev det helg igen, och man vart själv igen, sjunger den underskattade Mattias Alkberg.
Men den textraden hade inget fog denna helg.
Man kände sig inte direkt som Kalle Moreus på en dansloge efter tennisförlusten mot Ekbek och då mina betrodda krakar alla valde att ägna lördagen åt att kandidera till att få äran att bli tunnt skivad av någon som kallar sig Pärsson istället för att försöka sätta nosen först i mål.
Men jag repade mod, slog följe med en celeber trio från Division V-laget Söders BK. Tobbe bjöd på grillfest hemma hos sig. Ett bra initiativ - om man nu har en grill.
Vi fick omstyra till det spartanska hem som undertecknad dagligen tyr sig till. Det märktes att det har varit en lång vinter, för det var ett par ringrostiga grillare som visade sina begränsade färdigheter under lördagskvällen.
Lagom till att jag och Mask applicerade potatisen i ugnen så kommer Tobbe och Sven in med en färdiggrillad plåt med skosulekött och halloumiost som var svartbränd som natten på den ena sidan och likblek på den andra.
Som alla erfarna grillmästare vet så är den grillade halloumiosten själva anledningen till att man ens grillar, så nog var totalmassakern av dessa smolk i glädjebägaren.
Glädjebägaren fylldes dock åter igen i takt med att Söderstrion svepte burk efter burk av finmjöd. Själv drack man, i egenskap av en som sitter och äter apelsinklyftor på bänken i Superettan, cola.
Det blev en trevlig kväll som av någon anledning avrundades i lejonkula - i Ekbeks luxurösa divansoffa spelandes tv-spel.
Idag har man inte uträttat mycket annat än att sätta några smäckra spel, suttit ute på altanen och lapat sol, sovit på sofflocket, sett Chelsea lekt hem en välförtjänt Premier League-titel...
(... ja, gör man sju mål eller fler i fyra matcher under en säsong så är det ytterst välförtjänt.)
... och sen tränat. Samma två-dagar-innan-match-träning som vanligt. Snabba fötter, stjärnan, försvarsspel, tempospel.
Många som har problem med ljumskarna just nu. Denna handfull fick löpa rakt fram istället för de vanliga zick-zack-löpen på snabba-fötter-banan.
Aziz klev av och var inte med på tempospelet, men kommer väl förmodligen hinna bli bra tills på tisdag. Hannes var sjuk och inte med idag.
I denna sjuk- och skadestuga kanske det är dags för Erik "Jag-löpte-i-djupet-och-dunkade-in-bollen-intill-första-stolpen-med-en-sträckt-vänster-så-sent-som-senhösten-2008" Löfgren att kliva upp några steg i planen...
... eller, det blir ju snarare några steg in i planen, från bänken.
Imorgon är det avfärd, 10:00, från Norrporten Arena. Frukost innan dess, en frukost jag - tillsammans med Fjulle - stod på tur att laga. Men imorgon kliver åter igen Kerstin in i frukosthandlingarna, efter många om och men.
Det tackar vi för.
Bjöds på grillat när man kom hem. Entrecoteribs, finns det tydligen numera något som heter i kötthandlarbranschen.
Tyvärr, får vi väl lov att tillägga då de sorgliga slamsorna innehöll sjuttio procent benpipa.
Så här på kvällskvisten ställde min dietist tillika moder fram en tallrik jordgubbs- och rabarbersoppa med glass. En utmärkt konstellation som dansade hambopolkett i mungipan och som förmodligen är som gjord för att överleva tidernas längsta bortaresa till en arena som på riktigt fortfarande heter Starke Arvids Arena.
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv,
det kan va så förfärligt, det kan va så bra.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd,
det kanske var pundigt,
det kanske var bra.
Men den textraden hade inget fog denna helg.
Man kände sig inte direkt som Kalle Moreus på en dansloge efter tennisförlusten mot Ekbek och då mina betrodda krakar alla valde att ägna lördagen åt att kandidera till att få äran att bli tunnt skivad av någon som kallar sig Pärsson istället för att försöka sätta nosen först i mål.
Men jag repade mod, slog följe med en celeber trio från Division V-laget Söders BK. Tobbe bjöd på grillfest hemma hos sig. Ett bra initiativ - om man nu har en grill.
Vi fick omstyra till det spartanska hem som undertecknad dagligen tyr sig till. Det märktes att det har varit en lång vinter, för det var ett par ringrostiga grillare som visade sina begränsade färdigheter under lördagskvällen.
Lagom till att jag och Mask applicerade potatisen i ugnen så kommer Tobbe och Sven in med en färdiggrillad plåt med skosulekött och halloumiost som var svartbränd som natten på den ena sidan och likblek på den andra.
Som alla erfarna grillmästare vet så är den grillade halloumiosten själva anledningen till att man ens grillar, så nog var totalmassakern av dessa smolk i glädjebägaren.
Glädjebägaren fylldes dock åter igen i takt med att Söderstrion svepte burk efter burk av finmjöd. Själv drack man, i egenskap av en som sitter och äter apelsinklyftor på bänken i Superettan, cola.
Det blev en trevlig kväll som av någon anledning avrundades i lejonkula - i Ekbeks luxurösa divansoffa spelandes tv-spel.
Idag har man inte uträttat mycket annat än att sätta några smäckra spel, suttit ute på altanen och lapat sol, sovit på sofflocket, sett Chelsea lekt hem en välförtjänt Premier League-titel...
(... ja, gör man sju mål eller fler i fyra matcher under en säsong så är det ytterst välförtjänt.)
... och sen tränat. Samma två-dagar-innan-match-träning som vanligt. Snabba fötter, stjärnan, försvarsspel, tempospel.
Många som har problem med ljumskarna just nu. Denna handfull fick löpa rakt fram istället för de vanliga zick-zack-löpen på snabba-fötter-banan.
Aziz klev av och var inte med på tempospelet, men kommer väl förmodligen hinna bli bra tills på tisdag. Hannes var sjuk och inte med idag.
I denna sjuk- och skadestuga kanske det är dags för Erik "Jag-löpte-i-djupet-och-dunkade-in-bollen-intill-första-stolpen-med-en-sträckt-vänster-så-sent-som-senhösten-2008" Löfgren att kliva upp några steg i planen...
... eller, det blir ju snarare några steg in i planen, från bänken.
Imorgon är det avfärd, 10:00, från Norrporten Arena. Frukost innan dess, en frukost jag - tillsammans med Fjulle - stod på tur att laga. Men imorgon kliver åter igen Kerstin in i frukosthandlingarna, efter många om och men.
Det tackar vi för.
Bjöds på grillat när man kom hem. Entrecoteribs, finns det tydligen numera något som heter i kötthandlarbranschen.
Tyvärr, får vi väl lov att tillägga då de sorgliga slamsorna innehöll sjuttio procent benpipa.
Så här på kvällskvisten ställde min dietist tillika moder fram en tallrik jordgubbs- och rabarbersoppa med glass. En utmärkt konstellation som dansade hambopolkett i mungipan och som förmodligen är som gjord för att överleva tidernas längsta bortaresa till en arena som på riktigt fortfarande heter Starke Arvids Arena.
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv,
det kan va så förfärligt, det kan va så bra.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd,
det kanske var pundigt,
det kanske var bra.
Kommentarer
Trackback