0-0 mot henrik larssons landskrona,
Den må ha varit större, nyare och dubbeldäckad. Men något nätverk kunde den nya bussen inte uppbringa.
Så här såg det ut i den profillösa lilla staden Värnamo på matchdagen:
Har man inget centrum, inga affärer och i stort sett bara en GOTTGOTTGOTT-butik på sitt torg så får man som stad kompensera det med att vara vacker. Värnamo lyckades okej, men inte mer.
Lagréll väljer, som den botaniker han är, att posera intill ett knippe daggfärska liljekonvaljer.
Ekbek löste korsord. Vilken Ekbek?
... jo, han som gick ut gymnasiet med 20.0. Även om det var Lagréll som visste vad yrkesgycklaren Linda Bengtzing skulle göra härnäst, något som luckrade upp hela korsordet.
Värnamos stolta torg med det lika vackra som Sovjetinfluerade Scandichotellet som vi bodde på.
Sedan bar det av till Landskrona IP för att möta det lag som förut hette Landskrona BoIS. Sedan i år har dock TV4 Sport döpt om klubben till "Henrik Larssons Landskrona".
Vi spelade 0-0, hade väl egentligen bara en riktig målchans (i slutskedet då Jonsson skarvnickar bollen i stolpen) medan Landskrona hade en handfull skapliga lägen som en storspelande Tommy Knogjärn höll utanför nätmaskorna.
Mirza Durakovic blev tilldelad en 1:a av Sundsvalls Tidnings utsände. Inget kunde, enligt mig, vara mer fel. I en match där vårt spel inte stämde var Mirza i mitt tycke en av våra absolut bästa spelare. Värmlänningen sliter som en galärslav i sin offensiva mittfältsroll och tog inte bara till mångt och mycket bort BoIS f'låt Henrik Larssons Landskronas spelfördelare Fredrik Svanbäck utan pressade såväl vitsvarta mittbackar som långhåriga målvakter. En kollossal arbetsinsats som slutade med att Mirza stod dubbelvikt och flämtade likt en Sankt Bernardshund innan han till slut avlöstes av Silfver.
Anders Andersson tyckte att Morten Nielsen (mest känd för att vara bra i Chelseas ungdomslag på FM07) gjorde rätt som satsade med dobbarna mot Tommy Naurin. Det tyckte inte resten av världen, förutom Henke Larsson (tidigare Champions League-vinnare men nu mer känd för att ha grundat klubben Henrik Larssons Landskrona). Det blev dispyt mellan denna och Åkeby, de skällde och munhuggdes med varandra utan tredje part inblandad - och visades båda upp på läktaren.
Det riktigt sjuka, förutom Antti K:s domslut, sett från bänken var att materialare Vartan började applådera taktfast samtidigt som Antti pekade mot läktaren. När Vartan slutat applådera vände han sig mot oss övriga på bänken och gjorde tummen upp.
Jag vet inte om Vartan missbedömt situationen och trott att det bara var herr Larsson som blivit uppskickad eller om vår materialare applåderade för att Sörens utvisning skulle göra honom till assisterande coach under resten av matchen.
Nåväl. Vi var hemma vid tiosnåret imorse, och jag vet inte om jag är bortskämd sängmässigt - men den uppblåsbara luftmadrassen hjälpte inte nämnvärt där man låg under ett par bussäten.
Ikväll är det träning vid sjusnåret.
En dag som denna, efter en bussresa på tolv timmar, är man nöjd med det lilla. Det vill säga travklonk, Stryktipsklonk, rolig träning samt en fantastiskt rafflande Champions League-final.
Det är kanske konstigt att vi inte springer på varann mer.
Jag har funderat på det.
Så här såg det ut i den profillösa lilla staden Värnamo på matchdagen:
Har man inget centrum, inga affärer och i stort sett bara en GOTTGOTTGOTT-butik på sitt torg så får man som stad kompensera det med att vara vacker. Värnamo lyckades okej, men inte mer.
Lagréll väljer, som den botaniker han är, att posera intill ett knippe daggfärska liljekonvaljer.
Ekbek löste korsord. Vilken Ekbek?
... jo, han som gick ut gymnasiet med 20.0. Även om det var Lagréll som visste vad yrkesgycklaren Linda Bengtzing skulle göra härnäst, något som luckrade upp hela korsordet.
Värnamos stolta torg med det lika vackra som Sovjetinfluerade Scandichotellet som vi bodde på.
Sedan bar det av till Landskrona IP för att möta det lag som förut hette Landskrona BoIS. Sedan i år har dock TV4 Sport döpt om klubben till "Henrik Larssons Landskrona".
Vi spelade 0-0, hade väl egentligen bara en riktig målchans (i slutskedet då Jonsson skarvnickar bollen i stolpen) medan Landskrona hade en handfull skapliga lägen som en storspelande Tommy Knogjärn höll utanför nätmaskorna.
Mirza Durakovic blev tilldelad en 1:a av Sundsvalls Tidnings utsände. Inget kunde, enligt mig, vara mer fel. I en match där vårt spel inte stämde var Mirza i mitt tycke en av våra absolut bästa spelare. Värmlänningen sliter som en galärslav i sin offensiva mittfältsroll och tog inte bara till mångt och mycket bort BoIS f'låt Henrik Larssons Landskronas spelfördelare Fredrik Svanbäck utan pressade såväl vitsvarta mittbackar som långhåriga målvakter. En kollossal arbetsinsats som slutade med att Mirza stod dubbelvikt och flämtade likt en Sankt Bernardshund innan han till slut avlöstes av Silfver.
Anders Andersson tyckte att Morten Nielsen (mest känd för att vara bra i Chelseas ungdomslag på FM07) gjorde rätt som satsade med dobbarna mot Tommy Naurin. Det tyckte inte resten av världen, förutom Henke Larsson (tidigare Champions League-vinnare men nu mer känd för att ha grundat klubben Henrik Larssons Landskrona). Det blev dispyt mellan denna och Åkeby, de skällde och munhuggdes med varandra utan tredje part inblandad - och visades båda upp på läktaren.
Det riktigt sjuka, förutom Antti K:s domslut, sett från bänken var att materialare Vartan började applådera taktfast samtidigt som Antti pekade mot läktaren. När Vartan slutat applådera vände han sig mot oss övriga på bänken och gjorde tummen upp.
Jag vet inte om Vartan missbedömt situationen och trott att det bara var herr Larsson som blivit uppskickad eller om vår materialare applåderade för att Sörens utvisning skulle göra honom till assisterande coach under resten av matchen.
Nåväl. Vi var hemma vid tiosnåret imorse, och jag vet inte om jag är bortskämd sängmässigt - men den uppblåsbara luftmadrassen hjälpte inte nämnvärt där man låg under ett par bussäten.
Ikväll är det träning vid sjusnåret.
En dag som denna, efter en bussresa på tolv timmar, är man nöjd med det lilla. Det vill säga travklonk, Stryktipsklonk, rolig träning samt en fantastiskt rafflande Champions League-final.
Det är kanske konstigt att vi inte springer på varann mer.
Jag har funderat på det.
Kommentarer
Trackback