pirkt,

Jag var motiverad att skriva långt och utförligt om gårdagens seger.

Men så kommer Rolle Engström och... gör just det.

Vi får helt enkelt ta vid där Rolle tyckte att allmänintresset slutade.

Det känns som om matchen är stängd, begraven, förseglad, lika levande som en hudcell i Bosse Petterssons ansikte och alla andra passande adjektiv ni kan applicera efter att Aziz knoppat in 2-0.

Ett mål som tillkom efter ett fantastiskt samarbete på högerkanten mellan Sliper och Mirza. Den förstnämnde lyfte bollen till Mirza som kämpade efter, hann upp bollen och slog den från kortlinjen på ett tillslag mot den främre stolpen där Aziz fick gå upp överraskande enkelt och ostört och styra ner bollen.

I samband med målet vill vi på pirkt.blogg.se gratulera de som spelade en slant på att Aziz Corr Nyangs första mål i årets Superetta skulle göras med huvudet. Eftersom oddset på detta spel var valfritt hoppas jag att ni var påhittiga nog för evigt ekonomiskt oberoende.

I den absolut sista spelminuten av första halvlek får Väsarna en hörna eller en inläggsfrispark, och man sitter som på nålar och godar över att grabbarna ska hålla tvåmålsledningen in till pausdrickat.

Men istället dimper bollen ner mitt bland ett antal trötta fötter som försöker sparka åt varsitt håll, den flippas runt innan en olycklig studs helt friställer någon som haft det tvivelaktiga nöjet att döpas till Patrick Pupparo.

Matchen hade ju varit stängd fram tills detta. Topplaget hade gjort två snabba mot det ineffektiva, men stundom väldigt fint spelande, juniorlaget. Topplaget skulle vända hemåt med tre poäng från den tragiskt glesbefolkade arenan.

Men så kom Patte Puppa och slungade upp mahognydörren som just höll på att stängas.

2-2-målet är även detta ett fantastiskt skitmål, som dock får anses självförvållat. Billy slår en lika sned som stressad bakåtpassning av studsigaste format. Tommy Knogjärn försöker som den rädda bollen från hörna. Han lyckas med det, men bollen landar istället på Väsarnas brasse Elvis fötter. Walle (tror jag) täcker skottet, men returen slår Mange Eriksson dit.

Vilket mörker. Tappad 2-0-ledning. Vi höll på att stå för ett sånt där tapp som bara medellösa mitten- och bottenlag gör. Dessutom på de snöpligaste av sätt i och med de två skitmålen.

... även om Sundsvall Saints lägger ner och min tid som nischad dambasketreporter mycket väl kan vara över, så måste jag få flika in med följande; Väsby hade momentum efter 2-2-målet.

Silfver stod för en fullt godkänd Superettadebut som kunde ha krönts med en balja då han vek in i planen och avlossade från strax utanför straffområdet efter knappa tjugo minuter.

Men hans ersättare gjorde det ännu bättre. Ett fantastiskt, matchavgörande inhopp. 3-2-målet tillverkar nämligen Foppa ur ingenting. Han driver förbi en gubbe, utmanar en annan och släpper den perfekt i djupet på en smart löpande Hannes. Skottet sitter stenhårt vid den första, vänstra stolpen. Lyckan total.

Väsby har en bra press efter det målet. Det ska sägas. Det är nära ett antal gånger och skapar en press på vår planhalva med sitt kortpassningsspel. Walle, tillbaka från skadefrånvaron och det med den äran, täcker ett skott i ett väldigt kritiskt läge, bland annat.

Jag missar här en femminutersperiod då jag - efter att Vartan valt att inte medföra sportdrycksdunken ut på planen ("grabbarna dricker inte") - sprang in till omklädningsrummet och härjade. Men jag har i efterhand inte kunnat undgå att höra om Kristian "Ekbek" Eks våldsamma glidtackling som renderade i ett gult kort. Lagréll försökte rekonstruera situationen för mig idag på träningen, men hade svårt att skådespela med "Ekbeks" vårdslöshet.

Efter åtta dobbar i vaden på en U21-anfallare i Assyriska och gårdagens råkapning kan vi konstatera att det är en ny, hårdare, elakare "Ekbek" vi ser i år. 

I slutskedet - när sportdrycken och jag är på plats igen - knyter vi ihop säcken, och åter igen är det Foppa som jobbar fram det. Med en Miralem Pjanic-frispark (ni vet, ett dykträffsinlägg) når han Walle på bortre som rullar den paralellt till Hannes som bara behöver sätta dit foten.

Vilken lättnad. Vilken glädje. De tillresta Patronerna tog över läktaren (nej, inte läktarna - Skytteholms IP har bara en läktarsida), vi tog tre poäng.

Nu har jag skrivit allt det jag skrev att jag skulle lämna därhän. Nu ska jag nöja mig med ett par korta konstateranden:

Alieu Jagne gör det fullt godkänt på vänsterbacken, kanske inte följde med så jättemycket offensivt men spelade enkelt och avvärjde djupledshotet på sin kant i och med sin snabbhet. Han gjorde det fullt godkänt i nittio minuter. Det är fantastiskt. För efter att ha sett Jagne stå dubbelvikt vid bänken efter dryga sextio trodde jag aldrig att han skulle klara matchen ut. Han började flacka med blicken av trötthet, så där som jag gjort alltför många gånger under tempospel på träningar till följd av att jag blivit rundad gång på gång. Men Alieu blev aldrig rundad, trots att Väsby under slutet förla spelet på hans kant. En stor eloge till den äldre Jagnebrodern för det.

Mirza gjorde det väldigt bra som offensiv spets. Kanske den bästa match jag sett värmlänningen göra i GIF-tröjan. Det kändes som att han låg lite lägre i utgångspositionen, mer som en mittfältare än när exempelvis Aziz spelar där, men samtidigt satte han en väldig press på backlinjen när de väl närmade sig mittlinjen. Dessutom är Mirza ett hot i djupled med sin enorma löpstyrka som verkar höra hemma på den afrikanska savannen.

Jonson och Brink gjorde det inte direkt lättare för en annan att slå sig in i lördags.

Ljudet av seger slungas mellan träväggarna i ett tight och svettigt omklädningsrum. Det är inte mycket som slår det.

Assyrarna 8p.
Öisarna 8p. 
Norrköparna 7p.
Giffarna 7p.
Änglarna 7p.
Syrarna 7p.
Bajarna 6p.
Och tamefan...
Degarna 6p.

Vi är med.

Så. Lite senare än utlovat. Men frampressad på samma krystade sätt.

Oh it's in the air at night
There is a wind coming in
The days dying
Oh it's so beautiful
There's something happening somewhere
I take the bus into town
All I see is laughing
And we are winning