den första dagen i resten av mitt liv,
Min fredag kretsade kring att knapra antibiotikatabletter för min infekterade tå samt växla mellan att ha min vänsterfot i högläge och att doppa ner den i ett varmt såpabad.
Och, kanske framför allt annat, att tanka ner och se säsongsstarten på The Office. Jag är förvisso ingen stor serieföljare; men jag vill ändå att det ska säga er någonting att jag aldrig tidigare varit så spänd inför ett nytt avsnitt av en teveserie som när jag trevande fingrade på VLC:s playknapp i eftermiddags.
Hur skulle världens näst roligaste komediserie genom tiderna fortskrida utan dess humoristiska spindel i nätet? Han som kanske inte alltid var roligast; men han som band ihop alla lustigheter och dråpliga situationer till ett fullskaligt mästerverk.
Svaret? Inte var det något rungande positivt besked vi bjöds på?
Nåja. Jag hann också med en kortare runda på stan. En bättre lunch på TC följdes upp med en kort strövare med Simon Mårtensson och ett koppel andra lagkamrater.
Föga visste jag att mitt liv drastiskt skulle ta en vändning, där jag stod på JC och förstrött vände på några blåjeans.
Men plötsligt ber Mårtensson mig att "pröva den här hatten". Jag lyder och sätter på mig hatten (trots att det kullkastar hela min gå-på-stan-frisyr, ty så är hierarkin i ett fotbollslag att när skyttekungen beordrar så hukar sig den trassliga mittbacksresen). Hatten är mycket ful. Passar mycket illa på min (sett till mitt intellekt) överdimensionerade hjässlob.
I det ögonblicket säger Simon Mårtensson:
"Du är ju ändå den i laget som jag skulle kunna tänka mig helt plötsligt skulle dyka upp på träningen i en hatt".
Jag har sett mig själv som många saker genom åren. Men aldrig som en person som "helt plötsligt" kan ta det spontana beslutet att "dyka upp" i något så pass skojfriskt "en hatt".
Jag har aldrig sett mig själv som en joker. Alls. Aldrig sett minsta tillstymmelse till att någon annan människa i denna värld skulle kunna titta på Erik Löfgren och se en skojare med en räv bakom varje öra.
Det här kan ändra mitt liv, hela mitt väsen och hela min självbild, något väldigt. Vi får se vad det utmynnar i. Kanske tar jag imorgon bitti värvning hos en kringresande flamländsk cirkus. Kanske turnerar jag Sveriges tillfälliga tivoliområden runt och lurar små barn på sina guldslantar med ett riggat chokladhjul. Kanske sätter jag imorgon på mig en hatt innan jag går utanför dörren.
Imorgon är verkligen den första dagen i resten av mitt mer skojarfriska liv.
... och förutsättningarna att etablera sig som skojare i Umeå torde vara goda. Titta bara; det är hit Choko-Dutch flyttat och sadlat om då hetsjakten på hans chokladhjulsbedrägeri blev för påfrestande i Sundsvall. Omstarten som "Dutch Cheeseman", där han i ett tält i centrala Umeå står och - får vi anta och förutsätta - kränger gammal möglig svensk hushållsost som "vällagrade flamländska mögelostar", ser ut att ha blivit en succé för vår allas favoritskojare.
Nu ska jag gå och sova. På mage. Min nybläckade svanktatuering, där "Pa Dibba" står skrivet i läckra anfanger efter hans två fantastiska assist idag, måste få vila.
... jag har ju inte tidningarna här; men hojta till om Pa fick mindre än en fyra i någon av Medelpadsdrakarna.
Andy
would bicycle across town,
in the rain,
to bring you candy
Och, kanske framför allt annat, att tanka ner och se säsongsstarten på The Office. Jag är förvisso ingen stor serieföljare; men jag vill ändå att det ska säga er någonting att jag aldrig tidigare varit så spänd inför ett nytt avsnitt av en teveserie som när jag trevande fingrade på VLC:s playknapp i eftermiddags.
Hur skulle världens näst roligaste komediserie genom tiderna fortskrida utan dess humoristiska spindel i nätet? Han som kanske inte alltid var roligast; men han som band ihop alla lustigheter och dråpliga situationer till ett fullskaligt mästerverk.
Svaret? Inte var det något rungande positivt besked vi bjöds på?
Nåja. Jag hann också med en kortare runda på stan. En bättre lunch på TC följdes upp med en kort strövare med Simon Mårtensson och ett koppel andra lagkamrater.
Föga visste jag att mitt liv drastiskt skulle ta en vändning, där jag stod på JC och förstrött vände på några blåjeans.
Men plötsligt ber Mårtensson mig att "pröva den här hatten". Jag lyder och sätter på mig hatten (trots att det kullkastar hela min gå-på-stan-frisyr, ty så är hierarkin i ett fotbollslag att när skyttekungen beordrar så hukar sig den trassliga mittbacksresen). Hatten är mycket ful. Passar mycket illa på min (sett till mitt intellekt) överdimensionerade hjässlob.
I det ögonblicket säger Simon Mårtensson:
"Du är ju ändå den i laget som jag skulle kunna tänka mig helt plötsligt skulle dyka upp på träningen i en hatt".
Jag har sett mig själv som många saker genom åren. Men aldrig som en person som "helt plötsligt" kan ta det spontana beslutet att "dyka upp" i något så pass skojfriskt "en hatt".
Jag har aldrig sett mig själv som en joker. Alls. Aldrig sett minsta tillstymmelse till att någon annan människa i denna värld skulle kunna titta på Erik Löfgren och se en skojare med en räv bakom varje öra.
Det här kan ändra mitt liv, hela mitt väsen och hela min självbild, något väldigt. Vi får se vad det utmynnar i. Kanske tar jag imorgon bitti värvning hos en kringresande flamländsk cirkus. Kanske turnerar jag Sveriges tillfälliga tivoliområden runt och lurar små barn på sina guldslantar med ett riggat chokladhjul. Kanske sätter jag imorgon på mig en hatt innan jag går utanför dörren.
Imorgon är verkligen den första dagen i resten av mitt mer skojarfriska liv.
... och förutsättningarna att etablera sig som skojare i Umeå torde vara goda. Titta bara; det är hit Choko-Dutch flyttat och sadlat om då hetsjakten på hans chokladhjulsbedrägeri blev för påfrestande i Sundsvall. Omstarten som "Dutch Cheeseman", där han i ett tält i centrala Umeå står och - får vi anta och förutsätta - kränger gammal möglig svensk hushållsost som "vällagrade flamländska mögelostar", ser ut att ha blivit en succé för vår allas favoritskojare.
Nu ska jag gå och sova. På mage. Min nybläckade svanktatuering, där "Pa Dibba" står skrivet i läckra anfanger efter hans två fantastiska assist idag, måste få vila.
... jag har ju inte tidningarna här; men hojta till om Pa fick mindre än en fyra i någon av Medelpadsdrakarna.
Andy
would bicycle across town,
in the rain,
to bring you candy
Kommentarer
Postat av: Rocky_W
Jag var på plats och såg en GIF-match livs levandes för första gången den här säsongen igår och det är möjligt att det går att säga nåt om Dibba — men ngn fotbollsspelare är han fan inte.
Så. Oerhört. Vilsen.
Bara tur att BP:s dvärg till vänsterspringare slog bort boll efter boll. Och det var synd om Lundström. Måtte Sliper tillfriskna omgående.
Walker däremot. Vi lånar oss till AS (om han inte blir kvar). Genialt.
Trackback